Åå fy farao. Att kräkas med nyopererat huvud är inte att leka med. Den smärtan!!!! Kändes som att ärret skulle gå upp. Spände mig väl så mycket och tog i på nåt konstigt sätt, eftersom det gjorde så ont, så jag kräktes så jag blev helt blå i ögonvrån.
En rejäl smäll av Herr Kräk helt enkelt.
Pheeew. Helt slut nu. Men mår ändå lite bättre. Men är fortfarande lite skakig. Får ångest bara av att tänka på smärtan. Hemskt. Jag höll en hand bak över ärret och en hand över toastolen. Halvsatt i någon konstig position för jag jag är helt öm i sidan där jag bröt revbenen.
La mig och sov förut. Micke var hemma en runda så då gick jag upp och pratade med honom. Kände hur illamåendet blev värre och så gick det inte hålla emot längre. Vilken pärs!
Emma kommer snart från skolan. Jag ska försöka gå upp och pigga på mig lite till dess men annars blir det nog mest ryggläge för mig idag. Min kropp behöver vila. Vet inte om jag har kört på för hårt i helgen. Om det är medicinerna. Om det är pga av operationen. Kroppen som säger stopp. Eller om det var ångesten som bara behövde ut ur kroppen. Det känns iaf lite bättre just nu.
Har fått kallelser idag. Ett till ÖNH för hörselkontroll och planering av hörapparaten för min Tinnitus.
Även en kallelse till hud. Får det varje år eftersom jag haft hudcancer.
Nu väntar jag bara på kallelse till Linköping igen och till smärtkliniken i Västervik.
Sjukhus, läkare, mediciner...Vill inte mer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar