Ibland kan det bara skölja en känsla av enorm lycka igenom kroppen. Det har hänt två gånger idag. När hjärtat slår lite extra hårt av lycka. Av kärlek. Enorm kärlek. Känner givetvis alltid så för mina barn men ibland blir det lite extra mycket. När kroppen liksom nästan får en stöt pga av alla känslor man känner på en gång.
Idag var det så när Emma och jag skulle ta dom årliga höstbilderna. Och vi skrattade och hade en härlig stund tillsammans. Då bara for en sån där "stöt" genom kroppen. Min älskade fina dotter.
Sen senare idag gick jag hem en till lilla Fam Wisth på en kvällsfika. Då fick jag en "stöt" igen genom kroppen. När jag såg Patric och Malva busa tillsammans.
Jag är så lyckligt lottad som har så fina barn och ett underbart litet barnbarn. Och snart har jag två. Det är inte långt kvar nu tills lillebror kommer.
Det är dom som får mig att fortsätta kämpa. Att fortsätta orka lite till när jag egentligen vill ge upp.
Idag har jag haft väldigt ont. När Emma och jag åkte bussen hem från stan hade jag så ont så jag spände mig så mycket att jag fick ont i nacken och axlarna. Ner i skuldran. Känns som att jag varit på värsta träningspasset. Och jag fick hålla tillbaka gråten. Blinka bort tårarna. Varför vet jag egentligen inte. Kunde ju bara sagt till Emma som det var. -Mamma har lite ont nu.
Fattar inte varför jag har så svårt att visa mig svag?
Nu ska jag sova. Hoppas på att få en lugn natt med djup sömn och att jag vaknar pigg ,glad och smärtfri imorgon.
Önska går ju 🙏🏻
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar