Ännu en dag jag vaknar och liksom känner mig orkeslös. Ingen energi alls. Vaknade med huvudvärk inatt. Tog en tablett. Somnade. Vaknade med huvudvärk igen nu på morgonen.
Skulle varit på taktil massage idag men avbokade. Orkar inte göra mig i ordning och ge mig i väg. Och det bestämdes innan att kände jag mig inte i form eller var stressad eller så, så skulle jag hoppa över att komma. För annars ger inte massagen den effekten den ska/bör. Jag behöver vara närvarande. Det ska inte kännas jobbigt att åka dit. Idag gjorde det det. Det började redan igår. Så jag ringde igår och avbokade.
Det har varit en helt underbar sommar. Bästa sommaren på många många år tror jag. Vädermässigt, känslomässigt och med aktiviteter och händelser.
Men den har också varit intensiv. Väldigt intensiv. Som sagt, jag kör ju gärna på när allt känns bra. Tänk er motorväg. Fint väder. Man är på väg till något kul. Man trycker gärna lite extra på gasen då.
Sen tänk er vardag. Sämre väder. På väg emot något som oroar och stressar. Då blir vägen helt plötslig väldigt upp och ner och det svänger hit och dit. Då saktar man helt plötsligt ner. Det går inte lika lätt att ta sig fram.
Där är jag nu. Energin är borta. Det går framåt men det är lite "tyngre"väg igen. Jag mår bättre. Mycket bättre. Inte en mörk tanke eller dödsångest på flera månader. Märkligt det där egentligen. För några månader sedan hade jag ångest över att leva. Funderade helt seriöst på bron. Men samtidigt hade jag dödsångest och kunde vakna mitt i natten och tro att jag skulle dö. Hur går det ihop? Dödsångest men ändå ingen livslust?
Hur som helst så mår jag mycket mycket bättre. Kanske kan ha varit medicinen jag ätit. Den hjälper ju även emot depression. Därför skrämmer det mig lite hur det ska bli nu när jag fått sluta helt tvärt med den.
Jag är mer orolig över operationen och hörapparaten än jag kanske velat erkänna. Så klart det skrämmer mig att dom ska in i huvudet igen. Skära i huden som redan är förstörd. Hur mycket klarar mitt huvud?
Det känns läskigt och jag känner mig orolig. Bara jag skriver om det här nu så börjar mitt hjärta slå hårt och snabbt. Tycker att jag hör min puls i örat.
Försöker att tänka Mindfulness. Inte låta tankarna stanna kvar för länge. Låter dom komma men passera snabbt. Men ibland stannar dom kvar lite för länge och direkt triggas jag i gång. Stressad. Orolig. Hög puls. Spänner mig. Biter ihop käken. Får mer tinnitus.
Ska nog försöka ta mig till gymmet. Där gör jag av med dålig energi och skönt att fokusera på något annat.
Patric hörde av sig förut. Han berättade att han hade satt upp mig som kontaktperson på Malvas förskola. Då kom lipen direkt. Jag blev liksom rörd över att stå som kontaktperson. Snacka om känslig.
Klimakteriet? Kan faktiskt vara så. Jag är 44 år. Mensen har betett sig konstigt i flera månader. Kommer och går lite som den vill. Och när den väl kommer blöder jag väldigt mycket. Extra lipig. Pendlar mellan att svettas och frysa hela tiden. Sen har jag ju humörsvängningar då. Men vet inte om det är nån skillnad. Hela jag är ju som en berga-och dalbana hela tiden. 🤣
Nähepp. Om jag skulle dricka upp mitt kaffe. Hasa mig ur soffan och pyjamasen. Dra till gymmet. Sen hem och fixa lite i trädgården. Få lite frisk luft i lungorna.
Ser fram emot helgen som kommer bjuda på lite allt möjligt. ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar