En lampa

Följer en del inredningsbloggar på nätet. Älskar att få tips och idéer. Följer bl a Inredningsfrun som är ifrån Kalmar. Såg en snygg lampa att ha ute som hon gjorde. Idag var jag på Clas O. Fick ett infall att göra en likadan som kan vara ute vid trädäcket. 

En korg och tre solcellslampor och voilà så blev det en snygg lampa. 

Använde även naturfärgat snöre. Tog ungefär 10 min att göra. Om ens det. Enkelt och lätt. Och fint. 

Nu har jag suttit med min lilla konstnär och ritat lite. Skön avslappning. 

Laddar för lite galej ikväll. Ska bli kul. Det är jag värd. 

Ha en härlig valborg 🔥

Tappa hakan

Jag blir tokig. Kan inte sova. Tinnitus i båda öronen i kväll. Olika ljud med. Brus i det ena och mer ilande tjut i det andra. Underbart. 

Har försökt göra andningsövningar. Kroppscanning. Tänka på roliga saker. Tråkiga saker. Räknat får 

Seriöst, det där med att räkna får. Det måste ju vara ett skämt. Finns det en enda människa som verkligen har somnat till det? Det sägs att det ska ha en lugnande effekt. Inte för mig. Jag är klarvaken.  Fåren slutar ju för fan aldrig hoppa. Enormt stressande. 

Jag har legat som ett fån och sagt Mmmmm. En övning man gör om man är spänd i käkarna. Den kallas "tappa hakan". Tänderna ska inte nuddas. Man ska alltså inte bita ihop, utan slappna av

Mmmm. Mmmmm Mmmm. 

Jo men det hjälpte säkert. Not. Hela jag är spänd. 

Spänd och trött. Övertrött. Mår illa. Känner mig bakis ikväll igen. Utan att ha druckit någon alkohol. 

Vet inte hur jag ska ligga. Ingen ställning är skön för huvudet. Gör ont att luta vänster sida mot kudden. Halvsitter i sängen med gamnacke. Oskönt. 

Funderar på om jag ska gå upp o lägga mig på soffan. Se nån serie på Netflix eller Cmore. 

Magen kurrar. Börjar bli hungrig igen. Lika bra att gå upp och äta frukost snart. 

Det här är så tröttsamt. JAG VILL SOVA. 

Nu ska  jag göra ett nytt försök. Lägga i från mig mobilen. Fluffa till täcket. Puffa till kudden. Lägga mig ner på icke onda- sidan. Gosa in fötterna under täcket. Dom får absolut inte sticka ut. Krypa ihop i fosterställning. Blunda kan ju vara en fördel. 

God natt. Eller God morgon. För somnar jag inte nu så går jag upp. 

Mästarnas mästare

Nu har jag satt ner rumpan i soffan och ser Mästarnas mästare.  Bra program. Och skönt att äntligen sitta ner. Har hållt igång precis hela dagen. Satt bara en kort stund nyss när vi åt middag. Och tidigare idag då när vi åt lunch.  

Vi startade dagen med en tips och bingopromenad på Stensö. Mysigt att hänga med lilla familjen Wisth. 

Vi fortsatte mot Ikea och åt lunch. Sen hem och grejade i trädgården. Rensa bort gamla vissna blommor. Plantera. Tog fram altanmöbler. Jag ändrade lite i min nya sitthörna. Kom på att vi hade ett bord vi egentligen tänkte köra till tippen. Det funkar utmärkt ett tag till. Ska bara olja in det lite. 

Älskar att använda "gamla" saker. Och gärna att det är lite slitet och nött. Likaså krukor. Helst ska dom vara lite slitna och skavda. 

Det värsta med mig är väl bara att jag aldrig blir riktigt klar. Känner mig sällan helt nöjd. Jag flyttar,byter plats, ändrar om, flyttar igen...Fast jag gillar det. Det är kul. 

Som sagt, det är inte klart än 😅

Nu är jag helt slut. Har nog egentligen grejat för mycket idag men ibland blir det så. Dessutom tycker jag ändå jag tar det väldigt lugnt när jag grejar. Jag är inte så snabb längre. Allt tar sin tid. Normalt sett hade jag nog fixat klart det mesta på ett par dagar när det gäller den inglasade, trädäcket och uteplatsen. (Vi har ju tre möblerade platser, en liten på framsidan och nu min lilla extra hörna)

Jag har hållt på i flera dagar nu och är ändå inte ens halvfärdig. Men det får ta den tid det tar. Orkar inte ens bli uppstressad över att det är kaos lite överallt just nu. Både inne och ute. 

Är så mycket kaos i min kropp så det räcker att hantera det. 

När jag vaknade i morse hade jag lite tryck över bröstet. Hög puls. Hade så ont så jag stressade upp mig. Var nära att ställa in tipspromenaden. Men frisk luft, härligt sällskap och fin natur gjorde susen. Blev lugn i själen. Väldigt mysigt ute på Stensö. Borde vara där och gå lite oftare. 

Blir snart sängen för mig. Ska ladda batterierna  för en trevlig tillställning med vänner imorgon. Hur firar ni valborg? 

När allt känns som vanligt.

Lördagkväll. Klockan är 22 och jag har redan lagt mig. Tröttare än tröttast. Hade satt en liten flaska bubbel på kylning men orkade inte ens öppna den. DÅ är Malla trött. 

Jag har hunnit med lite idag trots en seg start. Fixade lite ute och på inglasade. Gick en pw. Svärmor kom på en fika. Patric och Malva kom och hängde med oss nu ikväll. 

Emma har lekt med en kompis. Så härligt när dom ringer varandra och bara sticker iväg och möts upp. 

Micke var väldigt nära 13 rätt ikväll igen så han och Patric satt här hemma och försökte jobba in ett mål men tyvärr. Men det blev 12 iallafall. Alltid nåt. 

Malva har varit på ett strålande humör. Bus,lek skratt och gos. 

Jag köpte henne en ny liten dockvagn som var precis lagom stor till henne ❤️

Imorgon ska dom följa med oss och gå tipspromenad på Värsnäs. Mysigt. Sen blir det nog lunch på Ikea. Inget lyx direkt men enkelt när man ska äta med barn. 

Jag har haft ganska ont i huvudet ikväll. Tog en dusch förut och strålarna mot huvudet triggade igång smärtan rejält. Ilande och brännande på nåt vis. Och så domnade hela kinden. Så läskigt när det gör det. Men det var inte värre än att jag kunde hantera det. Hann inte känna el tänka så mycket när Patric och Malva var här. Fullt upp med massa annat. 

Det har varit en bra dag idag. Älskar bra dagar. Dagar när jag  ”glömmer” att det gör ont. När det går lättare att andas. 

En när allt nästan känns som vanligt-dag. ❤️

Mazarin

Att hitta små stunder att andas...jag har precis haft min stund. Gjorde snabbt och lätt iordning en ny mysig sittplats. Återbrukade bara gammalt. Är inte riktigt klart än. Behövs lite mer piff och lull-lull. Men det passade alldeles utmärkt att sitta där och dricka kaffe och äta en mazarin ( tantfika, I know )

Idag njöt jag till och med av ensamheten och mitt egna sällskap. Inte illa. Men mest njöt jag av mazarinen. Jäklar vad gott. 

Trött

Idag känner jag mig som en urvriden disktrasa. Trött. Seg. Disträ. Bläää. 

Gjorde frukost och satte mig i soffan. Där blev jag kvar. Orkade inte ens äta upp frukosten. Helt slut. 

Alldeles för lite sömn. Trots alla dessa vakna timmar så löste jag ändå inga problem. Typiskt. Onödigt att jag låg vaken. 

Tror att jag har fått i mig för mycket medicin oxå.  Alltså inte för mycket än jag får ta men för mycket för mig. En extra dos inatt gör att jag blir helt väck i princip hela dagen efter. Jag är rejält trögstartad. Kommer jag igång så är det inga problem men just att komma igång är svårt. 

Sitter och glor på Nyhetsmorgon men lyssnar knappt. Bara sitter här och typ stirrar på tvn. Men ser och hör egentligen inte. 

Har iaf fina blommor att titta på. 

Borde städa på inglasade altanen. Borde slänga i en maskin tvätt. Borde plantera blommor. Borde klä på mig. Hasar runt i morgonrocken än. Borde gå och borsta tänderna. Borde borde borde men orkar orkar orkar inte. 

Äh jag sitter här en stund till. Det enda som kan hända är väl att jag får sittsår. 

Hepp hepp. 

Vaken

Japp. Så ser det ut just nu. När jag stirrar i taket alltså. Becksvart. 

Tror ni jag kan sova? Näpp. Trött så in i...men hjärnan måste tydligen lösa världsliga problem just precis nu efter midnatt. Verkar även viktigt att fundera på icke meningsfulla grejer. Och tänka på saker jag ändå inte kan göra något åt nu...mitt i natta. 

-Undra om brödet räcker till söndag eller om vi måste köpa nytt imorgon. Jaaa...undra sa flundra. Om inte annat så lär jag ju märka det efter frukost, I MORGON.  Suck. Kan man inte bara stänga av hjärnan? On off-knapp var nåt Gud glömde när han skapade människan. Tydligen inte viktigt. Alldeles för lite tålamod fick man också. Men näshår fick man. Och övrig kroppsbehåring med extra tillväxtnäring.  

Jag har legat vaken i flera timmar nu. Var tjugonde minut har det vandrat glada , skräniga, berusade människor ute på gatan. Troligtvis på väg till bussen in mot stan. Party party. 

Jag känner mig mer som om jag nyss kom hem från partaj. Trött, dåsig och lite lätt illamående. Lite lagom flummig. In i bakisstadiet. Typiskt oskönt. 

Prins T verkar döv för han höjer volymen i mitt öra hela tiden. Ikväll är det svårt att koppla bort oljudet. Jag avskyr verkligen tinnitus. Driver mig snart till vanvett. 

Vanvett? Vem använder ens det ordet? Jag börjar bli gammal, på riktigt. 

Jag kanske borde lägga ifrån mig mobilen. Kan ju bli lite lättare att somna då iaf. Men jag har lagt ifrån mig den ett antal gånger men gett upp efter en stunds stirrande i tak. Vändande och vridandet. Stökande och bökande. Känns helt omöjligt att kunna somna. Ska jag gå upp istället? Lägga mig på soffan och se nån serie?  Äta nåt. Ta en macka kanske. Jag börjar bli hungrig. Fast räcker brödet till söndag då?

Nä...jag gör ett försök till. Behöver ju sova. Wish me luck. 

Bäst i test

Vi är inte som alla andra som har ätit  tacos och kollat Lets dance idag. Vi gjorde hemmagjorda hamburgare. Fantastiskt goda blev dom. Fick tips av syrran att hoppa över att ha riven/hackad lök i och istället ha en påse grilldipp i. Supergott. Och enkelt. Hällde bara i dippmixen i färsen och så lite salt och peppar. 

På burgaren hade jag dressing, ost, bacon, sallad, lök och tomat. Mumma. 

Edit

Åt så jag fick rulla av stolen. Lite overdrive kanske men jäkligt mätt iallafall. 

Har päst i soffan hela kvällen. Som sagt, hoppade över Lets dance och kollade istället på Bäst i test på SVT. Har garvat en hel del. Har aldrig sett det innan. Typiskt att det var sista avsnittet. 

Emma har en kompis här som sover över. Mycket Musical.ly , hoppa studsmatta , sanning eller konka och fnitter. Härligt. 

Jag börjar känna mig trött. Har städat och grejat hela eftermiddagen. Ska bli skönt att få krypa ner. Tycker ändå det har varit en bra dag idag. Har t o m ”glömt” smärtan vissa stunder.  Dock fortfarande geggig i örat. Kanske borde ringt läkaren. Aja...nu är det helg. Så nu är det försent. Och jag överlever nog. 

Måste bara visa min nya fina tröja. Kanske egentligen en träning/löpartröja men jag kommer nog använda den till vardags oxå. Fin färg. Blev lite kär i den. Fyndade den på Stadium. 25% för medlemmar och så hade jag bonus. 

Kommer iall fall synas när jag har den. 

Nu ska jag krama kudde. Natti ❤️

Såg en rolig text idag. 

Min humor 🤣🤣🤣

Ladda batterierna

Jahopp. Då var det fredag igen. Helg. Rätt trist när man egentligen struntar i vad det är för dag. Fredag, lördag, torsdag, det kan kvitta liksom. Det enda mysiga är väl att resten av familjen är ledig. Jag är så less på att bara gå här hemma ensam. Känner mig så oviktig och värdelös. Som om jag inte gör någon nytta alls. Om jag fick skulle jag bara sova bort dagarna.Alltså jag får men det är inte bra. Behöver komma upp och ha lite rutiner. Röra på mig. Få energi. Jag blir bara tröttare av att sova. Blir bättre nu när det börjar bli vår och varmare. Då kan jag vara ute mer i trädgården. 

Idag vaknade jag rätt pigg ändå. Men direkt efter frukost fick jag hemska magknip. Min mage mår som sagt inte helt 100 av alla mediciner. Men tog mig ut på en pw och det släppte faktiskt någorlunda i magen. 

Hur det känns i huvudet behöver jag väl knappast skriva. Ingen bättring ännu. Tror jag ska testa ett smärtplåster i helgen. Nu borde ju ärret ha läkt. 

Hade ju ont i örat igår och idag när jag vaknade hade det runnit ut gegg på kinden och på kudden. Trevligt. Öroninflammation? Inte ont idag iallafall. Skönt. 

Jag satt ute i solen en stund förut.  Det är rätt varmt när den väl är framme. Riktigt aprilväder. Ösregn. Sol. Ösregn. Sol. Nu är det dock väldigt mörkt så det blir nog ingen mer sol idag. 

Jag ska faktiskt sätta på musik på högsta volym och städa lite. Och så ska jag fortsätta pynta och fixa på inglasade altanen. Älskar att gå runt och lulla och fixa fint. Att komma på nya idéer med gamla saker. Hade velat jobba i en inredningsbutik. En sån där som dekorerar. Fick tips om ett jobb jag borde söka. Men vill vara helt frisk först. Kan ju knappast söka jobb nu. -Hej. Malin heter jag. Jag har konstant ont och ingen kraft eller ork alls. Jag är ett vrak både fysiskt och psykiskt.  Men jag skulle ääälska det här jobbet. Jo tjena. Dom skulle säkert anställa mig. Dessutom har jag ju ett jobb i kommunen. Hörde av chefen häromdagen som berättade lite om omplacering och så. Eftersom kommunen sagt upp assistans. Och jag valde att inte följa med till Humana utan stanna i kommunen. Det känns tryggare. 

Tillbaka till inredning. Jag har snöat in helt på korgar , natur och gröna växter. Älskar det. TGR och Ikea har mycket billigt och fint. 

Nöjd med pyntet jag gjorde i en korg från TGR. Korgen 20:- , grenar från trädgården och så tog jag bort blommorna från en gammal kvist jag hade sen innan 

Enkelt men fint. Emma tar med en kompis hem efter skolan. Det vankas övernattning. Vi ska väl i väg och handla lite gott till kvällen och helgen också annars blir det en lugn skön hemmakväll. 

Jag laddar batterierna till Valborg då jag ska fira och skåla med en vän.

Jag väljer alltid livet

Idag har det varit en både bra och dålig dag. 

Haft ont...precis som alla andra dagar =dåligt 

Har tagit bort stripesen vid såret/ärret. Stygnen är sydda inifrån och försvinner av sig självt. Kunde tvätta håret ordentligt. Magiskt. = bra

Har fått många meddelande idag om att mitt tidigare blogginlägg var starkt och bra skrivet =bra,rörande och roligt. 

Har fått en tid till smärtenheten i Västervik. Ska dit i slutet av maj =bra                                               Väldigt bra! Jäklar vad snabbt det har gått. Tacksam! 

Idag när jag var ute och gick tog jag ur hörlurarna och gick bara och lyssnade på naturen. Tittade på det runt omkring. Mindfulness. =bra 

( känns härligt att jag blivit så pass gammal att jag lärt mig att se och uppskatta det vackra i naturen )

En mysigt fikastund med dottern på stan= bra

Varit med Tilda på tjejkväll.Bra erbjudande i butiker, modevisning, och lite annat jippo i hela city. =bra

Kände mig svimfärdig och fick lite panikkänsla när vi var i en butik så jag fick gå ut och ta luft. = dåligt. 

Nu ikväll har jag fått extremt ont inne i örat. Inte ens min lite starkare smärtlindring till  huvudet hjälper. = dåligt 

Som sagt, lite dåligt men övervägande bra. Jag har känt mig ganska pigg och glad. Har skrattat en hel del idag. Jag får ta vara på dom stunderna/ dagarna för det svänger snabbt. Mitt liv är verkligen en berg- och dalbana. Upp,ner,upp,ner. Det svänger hit och dit.  Svårt att hänga med ibland. Men jag tycker ändå att jag oftast försöker vara positiv och glad. 

Idag när Emma och jag låg och kollade tv så pratade vi lite om allt möjligt. Jag bad henne beskriva oss,sin familj,med tre ord :

Jag:Rolig, lättroad och kreativ

Micke: Allvarlig, smart och golfnörd

Patric: Smart, snäll och rolig

Hon tycker inte att sin mamma är smart iaf. Kanske är därför hon alltid ber Micke om hjälp med läxan. Ooops!

Nu har jag lagt mig. Som alla andra kvällar hoppas och önskar jag att denna natten ska bli bättre än den innan. Ingen idé att be till högre makter. Gud verkar inte höra mig. 

Tinnitusen är ihärdig och på högsta volym. Blir alltid så när jag varit där det är mycket folk, rörigt, stimmigt och hög volym. Det värker i örat. Som typ öronsprång. Gör till och med ont när jag sväljer.

Men...jag har en bra känsla i kroppen över hur min dag har varit. Så tinnitusen och örat kan störa hur mycket det vill. Jag kommer ändå somna gott. 

Men jag känner mig ändå lite ledsen. Läste om Avicii. Han valde alltså att avsluta sitt liv. Han orkade inte mer. Så sorgligt. Så tragiskt. Det gör faktiskt ont. Fattar inte varför jag känner så starkt när det gäller honom. Men han var så ung. Gör ont i mitt mammahjärta. Och i dokumentären lärde man liksom känna honom på något vis. Han var så öppen med hur han mådde. Med sin ångest och sina panikkänslor. Han verkade vara en så fin och ödmjuk kille. Det känns så sorgligt  att han valde döden istället för livet. 

”So wake me up when it’s all over, when I’m wiser and I’m older”.

Tänk att man kan må så dåligt att livet inte längre är ett alternativ. Så hemskt. Det måste ha varit väldigt mörkt för honom. 

Jag har tänkt tanken, att jag inte orkar mer. Det har varit och är fortfarande väldigt mörkt ibland. Men jag ser ändå ljuset. Jag orkar alltid lite mer. 

Och jag väljer alltid livet. 

Livsnödvändigt

Det här med att Everyone is fighting a battle you know nothing about, det är ju precis så det är. Vi vet egentligen ingenting om alla vi möter. Vad dom tänker eller känner. Bara om dom berättar. 

Jag tänker att många nog tycker jag är konstigt när dom ser mig på stan. Jag tittar ofta bara ner eller rakt fram. Dels för att jag drar mig undan , orkar kanske inte stanna och prata. Rädd att få frågan: Hur mår du? Den frågan är jag livrädd för. Vet aldrig vad jag ska svara. Rädd att börja gråta.  Kanske har jag bara ork för att uträtta just dom sakerna jag ska göra så jag lägger all fokus på det. Eller så har jag så ont så jag ser och hör inget annat. Ibland dunkar det och värker i varenda steg jag tar. Eller tinnitus som håller på att göra mig tokig. Är yr och rädd att kräkas om jag stannar. Kanske har jag hög puls och tryck över bröstet och vill bara ta mig från punkt A till B. Svårt att se och höra omvärlden då. 

Det jag menar är att det syns kanske inte alltid utanpå hur det känns inuti. 

Ibland tänker jag att tänk om hon eller han har haft ett lika helvetes år som mig, då är det ju beundransvärt att hen ens orkar stå på benen. Att hen inte brutit ihop för längesen. 

Ibland tror jag att jag inte har rätt att gnälla eller klaga, för det finns dom som har det värre. Jo...visst finns det dom som har det värre. Kanske har obotlig cancer, eller värsta tänkbara, förlorat ett barn. Jag vet. Jag lider med dom. Och det smärtar i mig att bara höra berättas om såna som går igenom ett helvete. Lipar hysteriskt varje vecka till Sofias änglar. Igår swishade jag pengar till någon som jag inte känner. Såg en insamling på fb och jag tyckte så synd om tjejen. Förlorat sin man i cancer och nu var lilla barnet sjukt. 

Jag förlöjligar aldrig någon annans problem. Det var en av dom första grejerna jag lärde mig under min usk-utbildning. Det som är värsta tänkbara smärtan för någon annan kanske inte är det för mig. Och tvärtom. Alla upplever vi saker olika. 

Jag lyssnar ibland hellre på andras problem för att förtränga mina egna. Och ibland orkar jag inte lyssna alls för då är mina egna bekymmer alldeles för stora att hantera. Då finns inte utrymme för någon annans. Men det är inte så vanligt. Oftast finns det plats och tid för andra. Kanske mer plats än för mig själv.  

Tänker på det där när man flyger. Ge syrgas till dig själv först annars kan du inte rädda någon annan. Min första tanke är ju egentligen att först ge till någon annan. Att rädda andra.

Någon sa: 

-Du borde bli bättre på att tycka synd om dig själv och inte bara alla andra. 

Ja kanske. 

Det här är ju min vardag. Det här är mitt liv. Min sanning. Det är inte synd om mig men jag borde hylla mig själv för att jag orkar. Och kämpar. 

Be kind, always, mot mig själv helt enkelt. 

Smärtenheten

Vaknade rätt pigg trots en bedrövlig natt. Vad händer? Pallar inte att vakna varje natt. Omöjligt att somna om. Varenda natt när medicinen går ur kroppen så vaknar jag. Och så vänder jag o vrider innan jag tillslut somnar av ren utmattning. 

I dag blev jag bjuden på frukost hos min favvofamilj. Malva var på ett otroligt härligt och roligt humör. Mycket skratt och gos. 

När jag kom hem vilade jag en stund. Har plockat lite på inglasade altanen. Har varit kaos där ute. Mer ett förråd än en altan. Men nu har jag försökt börja fixa till det lite. Långt ifrån klart men har iaf gjort en mysig liten kaffe och läs-hörna. Min hörna. 

Idag fick jag brev från smärtenheten/kliniken i Västervik. En jäkla massa papper jag skulle fylla i med frågor och så angående min smärta och mitt mående. Både fysiskt och psykiskt. Det är inför första resan dit. Har inte fått någon dag och tid ännu men det gick ändå snabbt att höra av dom. Är ju två veckor sedan min läkare i Linköping skickade in remissen. 

Skönt. Känner verkligen att jag kan behöva hjälp med det här. Inser att smärtan i huden/huvudet inte lär försvinna bara för att plattan är borta. Inte än på ett tag iaf. 

Och jag kanske behöver hjälp med mitt mående överlag. På smärtenheten är det en team som tar hand om en. Dom utreder och behandlar långvarig smärta. Det är specialistläkare, sköterskor, kurator, psykolog, sjukgymnast, fysioterapeut m fl.

Dom gör en utredning ang smärtan, var den sitter, problemet osv. Undersökningar. Röntgen. Neuroundersökningar. Planerar behandlingar, mediciner, rehab mm. Min läkare pratade något om några injektioner i ärret. Fattade inte riktigt. Får väl se vad som händer när jag väl är där. Om jag har förstått rätt bor man där ett par dagar vid några olika tillfällen. 

Det blir nog bra. Skönt att jag får hjälp. Det är jag väldigt tacksam över. Så här kan jag inte leva. 

Nu ikväll när vi satt och kollade tv med Emma, Sveriges yngsta mästerkock, gjorde det så ont i huvudet/bakom örat så jag ville skrika rakt ut. Tårarna brände bakom ögonlocken. Jag bet ihop och blinkade bort. Ville inte att Emma skulle se mig ledsen. 

Ja jag vet att man ska vara ärlig emot barnen. Att dom förstår mer än man tror osv osv osv. Jag kände bara inte för det ikväll. Ville inte att sjuka Malin skulle stjäla uppmärksamheten. 

Hur som helst bet jag ihop och spände mig så mycket så nu kan jag knappt öppna munnen. Gör ont i käkarna. Får försöka göra nån avslappningsövning innan somnar. Typ nu. För snart somnar jag ...

I det enkla bor det vackra

Skulle ta mig en fralla tidigare idag. Höll den i handen och började skära igenom med kniven.  Aj! Skar mig i två fingrar. 

På bilden blödde det inte så mycket men innan dess blödde jag ner lite överallt. Rann verkligen blod. Det ena jacket var rejält djupt. Jag har tejpat båda jacken med stripes. Och så kompresser och plåster över. 

Jäklar vad ont det gjorde. Jag tycker jag är smärttålig och jag är inte särskilt känslig för blod eller så. När jag jobbade på intensiven tyckte jag att ju mer blodigt det var desto "roligare" var det. Men idag blev jag helt yrslig. Blev helt varm i kroppen, kändes som att jag började koka och jag blev svimfärdig. 

Så himla klantig. Men så går det när allt alltid måste gå snabbt och lätt. Note to self, lägg frallan på en skärbräda nästa gång. 

Väldigt lugn dag för mig idag och det har varit oerhört skönt. Emma hade en kompis med hem efter skolan så dom fixade mellis och fika själva. Middag slapp vi göra för vi åt rester från igår. Varför är spagetti och köttfärssås nästan godare dagen efter när man värmer det? 

Jag tog en kortare pw förut. Blåste så jäkla mycket och då brände det som eld i huvudet. Svidande känsla. Så jag klarade inte gå så långt. Men bättre en liten runda än ingen alls. 

Imorgon blir det också en lugn dag för mig. Det ser ut som fanken här hemma. Skulle verkligen behöva städa. Men näpp. Bestämde mig för ett par vilodagar och då ska jag hålla det med. 

Ska däremot gå hem till Patric, Tilda och Malva och bli bjuden på frukost/fika. Bra start på dagen. ❤️

Jag tog bort tulpaner förut,som stod på bordet i tv-rummet, och det blev så himla tomt och trist så då gick jag ut i trädgården och plockade några kvistar/grenar. 

Det blev så fint. I det enkla bor det vackra 

Ögongodis

Skulle ha lunchat på stan med en vän idag men fick ställa in. Är inte i form. Avskyr att ställa in saker men försöker lyssnar på min kropp. Det gör så ont i såret efter kräkningen igår så jag undrar om det hände nåt. Om jag tog i för mycket. Kanske borde ringa. Borde, men det tar emot. Allt som har med sjukhus att göra ger mig ångest nu. Bara jag skulle öppna breven från sjukhuset igår så fick jag hjärtklappning. 

På torsdag får jag ta bort stripesen över såret. (Stygnen ramlar ju bort av sig själv) Sen får jag börja använda dom där smärtlindringplåstrena som Västerviks smärtklinik skrivit ut. Versatis heter dom. Dyra jäklar. 30 st för 1000:-  Dock betalade jag inte så mkt, tack vare högkostnadsskyddet. Tack för det svensk sjukvård. Skulle ju varit ruinerad för länge sen med tanke på all medicin jag hämtat ut senaste 3 åren. 

Plåstren får jag ha på max 12 timmar per dygn. Och helst inte varje dag. Men kanske när jag ska göra nåt och smärtan är olidlig. Ska köra bil och behöver glasögon osv. För glasögon kan jag ju bara ha kortare stunder. Har även fått nån smärtlindrande salva jag kan ta på då och då om det behövs.  

Dom vet dock inte om det kommer funka. Vävnader är skadade pga av flera ingrepp och titanplattan som irriterat under lång tid. Men det är ju värt ett försök.Och sen får jag ju förhoppningsvis snart komma till smärtkliniken i Västervik. 

Jag kommer ju tyvärr emot huden där rätt lätt och ofta. Håret tynger emot. Nää, jag tänker inte raka av mig håret!!! Är ju helt deppig över det dom bara rakade inför op. Dessutom tänker jag att håret skyddar lite. Annars kommer jag ju direkt emot huden. 

Kommer emot huden om jag ligger ner mot kudden på fel sätt. Lutar mig bakåt i soffan och fåtöljen. Eller i bilen. Måste alltid hitta nån bra ställning när jag sitter o ligger ned.  Kommer lätt emot om jag kramar någon. Bär barnbarnet. Om jag har tröjor med luvor och lutar huvudet lite för mycket. I vintras fick jag töja ut en mössa så den egentligen blev alldeles för stor för att kunna ha den. Är inte särskilt behagligt att borsta håret. Tvätta det osv. Min rädsla att komma emot där är ju såklart stor så jag spänner mig mycket och är ofta väldigt stel i nacken och skuldrorna. Skulle behöva gå på massage känner jag. 

Nu sitter jag med kaffet och kollar Nyhetsmorgon. Älskar att bara sitta och slötitta på det. Idag har Tildes nya tv-kompis premiär i rutan. Jag gillade Jihde men det här är lite mer ögongodis. He he 

Jag ska försöka att ta mig ut på en kortare pw sen. Få lite frisk luft. Men annars blir det en soft dag. Bara gå hemma och lulla och plocka med det jag orkar. Ska vila upp mig till torsdag då jag ska med Tilda, sonhustrun, till stan på Tjejkväll. En aktivitet i veckan kanske är det jag orkar just nu.  

Skulle säkert orka mer men måste väl på nåt sätt pausa lite och inse mina begränsningar och vad kroppen klarar av. 

Det är lättare sagt än gjort...

Knockad av Herr Kräk

Åå fy farao. Att kräkas med nyopererat huvud är inte att leka med. Den smärtan!!!! Kändes som att ärret skulle gå upp. Spände mig väl så mycket och tog i på nåt konstigt sätt, eftersom det gjorde så ont, så jag kräktes så jag blev helt blå i ögonvrån. 

En rejäl smäll av Herr Kräk helt enkelt. 

Pheeew. Helt slut nu. Men mår ändå lite bättre. Men är fortfarande lite skakig. Får ångest bara av att tänka på smärtan. Hemskt. Jag höll en hand bak över ärret och en hand över toastolen. Halvsatt i någon konstig position för jag jag är helt öm i sidan där jag bröt revbenen. 

La mig och sov förut. Micke var hemma en runda så då gick jag upp och pratade med honom. Kände hur illamåendet blev värre och så gick det inte hålla emot längre. Vilken pärs! 

Emma kommer snart från skolan. Jag ska försöka gå upp och pigga på mig lite till dess men annars blir det nog mest ryggläge för mig idag. Min kropp behöver vila. Vet inte om jag har kört på för hårt i helgen. Om det är medicinerna. Om det är pga av operationen. Kroppen som säger stopp. Eller om det var ångesten som bara behövde ut ur kroppen. Det känns iaf lite bättre just nu. 

Har fått kallelser idag.  Ett till ÖNH för hörselkontroll och planering av hörapparaten för min Tinnitus. 

Även en kallelse till hud. Får det varje år eftersom jag haft hudcancer. 

Nu väntar jag bara på kallelse till Linköping igen och till smärtkliniken i Västervik. 

Sjukhus, läkare, mediciner...Vill inte mer!

Porslinsbuss

Efter solsken kom visst regnet. 

Det har varit några fantastiskt härliga dagar. Sol, blå himmel, varmt och skönt. 

Jag har mått ganska bra. Känt att jag har haft energi. Orkat göra lite saker. 

Men...ett steg fram och två steg bak.Det är mörkt ute och mörkt inne idag. Jag ligger fortfarande. Hemsk natt. Stök och bök. Sovit oroligt. Ont. En konstig ilande smärta i huvudet. Det känns liksom som att det rinner under huden. Som att det rinner kallt. Det är så bortdomnat i mungipan så när jag skulle skölja ner medicinen med vatten rann det ut i sidan. 

Jag vet inte om det är pga av smärtan eller medicinerna men jag mår väldigt illa. Känns som att jag när som helst måste köra porslinsbuss. 

Det känns som att hjärtat slår i otakt ibland. Och så hårt så jag kan se linnet hoppa. Pulsen skenar rejält emellanåt. Det trycker över bröstet. Svårt att ta djupa andetag. Blir yr. 

Jag är lipig. Vill gråta för allt och inget. Ni vet känslan när gråten liksom hänger bakom ögonen. Varje gång man blinkar så tårars ögonen extra mycket. Det bränner i ögonen och näsan för att man försöker hålla tillbaka. Det liksom sticker i halsen av känslor som vill bubbla fram. Vill ringa kuratorn men orkar inte. När jag har såna här dagar orkar jag ingenting. Vill inte gå upp. Vill inte prata med nån. Vill inte klä på mig. Vill inte äta. 

Orkar inte tänka. Orkar inte känna. Orkar inte med livet. Orkar inte med mig själv. 

Det enda positiva är att jag ändå på något sätt lärt mig att hantera dessa känslor/detta tillstånd lite bättre. 

Nu är det så här, då får det vara så här. Jag dör inte av att ligga i sängen och gråta med pyjamasen på hela dagen. Även om det ibland är frustrerande att inte veta varför man egentligen gråter. Fast ibland är det kanske bara det man behöver. Ett rejält gråt. 

Antingen ligger jag hela dagen, kanske känns det bättre redan om ett par timmar eller så får jag härda ut tills imorgon. Eller övermorgon. 

När pulsen skenar iväg och tryckt över bröstet blir för hårt försöker jag andas. Tänka mig igenom andningen. Använda ”verktyg” jag fått från mindfulnessen. 

Det jobbiga är bara smärtan. Den är svår att tänka bort. Det är mörkt idag. Det regnar. Men efter regn kommer solsken.