Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

lördag 31 mars 2018

Räkcheesecake 

Så här blev min räktårta/räkcheesecake


(Receptet finns i förra inlägget.) 

Den är så galet god. Passar både till påsk, midsommar och jul. Ja eller när som helst på året. 

Vi var på påsklunch hos svärmor. Hjälp vad jag åt. Är fortfarande mätt. Har inte kunnat äta nåt mer i em/kväll. Magen känns som om den ska spricka. Kanske den gör snart. Jag är så less på mina dåliga matvanor nu för tiden. Jag typ vräker i mig. Mat, godis, kakor. Jag som aldrig varit särskilt förtjust i kakor kan helt plötsligt gå och köpa mig ett paket mazariner. Och jag nöjer mig inte med äta en som normala människor gör. Nä två ska jag ha. Det är ju 4-pack så då har jag två till nästa dag också. Så bra. Eller inte!


Typiskt. Nu blev jag sugen på mazarin bara jag skrev om det. ( jättenormalt att ligga och googla en bild på en mazarin )

Tror jag äter en massa pga tristess. Jag är rastlös, ledsen och uppgiven. Nu förstår jag innebörden med att tröstäta.

 Men jag måste försöka ta mig ur det här frossandet. 

Så som jag kan känna mig dagarna innan mens, med 2-3 kg extra i vikt, svullen och bläää, så känner jag mig hela tiden nu. 

Kommer knappt i några byxor längre. Alla känns tighta och en del går knappt att knäppa. Sitter som korvskinn. Typiskt oskönt. 

Och inte känns det bättre när jag har beställt hur många olika par byxor som helst men inga passar. INGA! Hej hej retur!

Häromdagen gick jag igenom vår och sommarkläder. Tänkte tvätta upp och börja plocka fram lite snart. Hittade en klänning som jag älskade förra sommaren. Hade den bla på midsommarafton 


Den klänningen sitter inte lika löst nu, om man sä. Min mage putar ut som om jag vore gravid. Nä. Jag tänker inte visa en bild. Så roligt ska vi inte ha det. 

Man kan väl säga att jag tagit mindfulnessen lite föööör seriöst. Njuter lite väl mycket av stunden och allt det goda. 

Men jag ska snart ta tag i mitt liv igen. Snart. Måste bara hitta motivationen. Kanske kommer fram nu när snön börjar smälta. 

Det som göms i snö kommer fram i tö. 





fredag 30 mars 2018

Hög på socker 

Vilken bra dag det varit. Vi åt frukost. Emmas kompis åkte hem. Malva och Patric kom förbi och fikade. Malva hittade ett påskägg fullt med godis. Hon blev sååå nöjd. Hon åt bara nån bit men tyckte det var väldigt spännande att inspektera ägget. 


I em var vi bjudna på kroppkakor hos mamma o pappa. Gott. Åt tre och blev proppmätt. Var tvungen att gå ut och gå en runda när vi kom hem. 

Nu ikväll har jag förberett en räktårta som vi ska ta med till svärmor imorgon på påsklunchen. Jag ska garnera tårtan imorgon. Hoppas den blir bra. Gjorde recept efter Jennys matblogg. 

http://www.jennysmatblogg.nu/2014/04/10/rakcheesecake/


Sen blev det popcorn och en Beckfilm 

Emma har grejat med slime nästan  hela kvällen. 


Vi har tittat på gamla filmer och kort på Emma när hon var mindre. 2-3 år gammal.  Lilla gumman. Tiden går så fort. Och man har nästan glömt att hon varit så liten. 

Här är vår lilla påskkärring när hon var 3 år ❤️


Tänk om man ibland kunde spola tillbaka tiden.  Om så bara för en kort stund. 

Det är skrämmande när man tänker på hur fort tiden går. Emma blir 10 i år. Patric 24 år. Jag 44 år. Galet. Jag var ju nyss 18 och gick på Sandra two for one och drack hot shots. 

Jag kan bli stressad över hur fort det går. Jag vill ta vara mer på tiden. På stunden. På nuet. Låter så klyschigt med Fånga dagen men man borde verkligen bli bättre på att göra det. Att ibland bara släppa allt som snurrar runt i huvudet o bara fokusera på det man gör just där och då. 

Jag tycker dock jag har blivit mycket bättre på det sedan jag började med Mindfulness. Jag vet att jag har sagt (skrivit) det innan men jag säger det igen, ALLA borde prova mindfulness.  


Man borde också bli bättre på att inte skjuta upp saker man tänker och vill göra. Man vet aldrig hur livet kan ändras eller hur nästa dag ser ut. Tänk om man missar sin chans? Tar man verkligen vara på livet så som man borde? Lever man så som man verkligen vill? Är man nöjd? Är du nöjd med ditt liv?

Nä nu ska jag sluta svamla och sova. Jag har varken blivit religös eller är full. Möjligtvis hög på socker. Och övertrött. 

torsdag 29 mars 2018

Sur

Nu har jag lagt mig. Rätt skönt att ligga i sin egen säng ändå. 

Det gick smidigt att åka landstingsbussen. Man fick en fralla, kaffe och så fritt wi-fi. Riktigt lyxigt jö. 

Det har varit en soft em och kväll. Emma har gått runt och "påskat" med en kompis. 


Hennes kompis stannade kvar här på middag och övernattning. 

Jag har slappat i soffan. Är mentalt helt slut. Har varit en rejäl pärs. Förbereda sig för op. Ligga och vänta. För att sen få veta att den är inställd och så måste styra med att komma hem. 

All stress gör att tinnitusen är hemsk. Helt sjukt vad det låter. Har svårt att höra tvn.  Och jag är rejält öm i huvudet och det sticker i ansiktet efter alla undersökningar. 

Men men. Nu släpper jag det här. Skaka av mig och gå vidare. Får försöka ha kul och göra massa roligt fram tills nästa försök till op blir. Nu fick jag ju en chans att leva lite till. Som sagt, det finns ofta en mening med det som händer. 

Jag bytte en helg i sjukhussängen mot en hel del annat på schemat dom kommande dagarna. 

En runda till stan. Kroppkakor hos mamma, påskmiddag hos svärmor. Passa Malva. Allt är bättre än sjukhussängen. Så ja, det blev rätt bra trots allt. 

Malva ringde FaceTime förut och var ledsen. Hon ville komma till farmor.  Lilla gumman. Min söta , sura, lilla påskkärring 😍



Söt även när hon är lite sur hehe 

Startar helgen med sovmorgon. Underbart. Sen ägg till frukost. Är det påsk så är det. Hepp hepp!


En mening med allt

När jag först fick veta att op blev inställd blev jag lite lipig. Frustrerad. Kände hopplöshet. Uppgiven. Kände att allt bara går emot mig hela tiden. Jag har verkligen otur. Varför kan inte allt bara flyta på ?

Nu sitter jag med en kaffe och väntar på Landstingsbussen som jag ska åka med hem. Jag har lugnat mig. Tänker att det inte är något jag kan påverka eller göra nåt åt så bara att gilla läget. Nu får jag åka hem o vara hemma med familjen i påsk istället. 

Tänker att det oftast är en mening med allt så det var väl helt enkelt ingen bra dag för mig att opereras på. Och nu kanske revbenen hinner läka lite till. ( jag försöker tänka positivt )

Jag får snällt vänta på en ny kallelse och vara beredd på att det kan bli med kort varsel. Men det är helt ok för min del. Samordnaren måste försöka hitta en dag som passar både neurokirurgen och min läkare. Jag skulle sättas som prio. Men det där med prio tror jag inte så mycket på. Det blir när det blir helt enkelt. 

En läkare gjorde känseltester på mig igår och jag svarade väldigt dåligt på dom på vänster sida av ansiktet. Även ögat är lite "slött" och reagerar knappt. På ytterörat har jag knappt ingen känsel alls. Reagerade nästan ingenting trots en ganska vass grej dom använde vid testet. Dålig känsel i pannan, sidan av kinden ( nära örat ) och sidan av hakan. 

Man kunde känna plattans konturer väldigt väl genom huden nu och huden är väldigt spänd och irriterad. Och ju mer spänt det blir, desto mer påverkas nerver. Läkaren sa att alla mina nerver hamnar i nån otakt och är på helspänn pga av titanplattan som stör. 

Idag var det också en läkare som kände och tryckte bakom örat innan jag fick gå hem så nu har jag ont och en brännande känsla i ansiktet och bak i huvudet. Det pratades om att ändra min medicin och lägga till någon ytterligare. Men läkaren skulle ner på operation och hann inte nu men skulle kontakta mig efter påsk. 

Känns ju lite onödigt med ny medicin eftersom jag snart ska ta bort plattan. Men lika bra att göra som dom säger. 

Jaha. Då fick jag helt plötsligt fira påsk hemma. Jag som är kontrollfreak och allt plötsligt bara ändras. Ni kan ju fatta hur stressad jag känner mig nu Hahaha 

Inte deppa, bara peppa. 



Otur

Väcktes i morse. Skulle duscha och klä på mig inför op. 

Ligger redo i sängen när dom kommer in och säger att min operation måste skjutas fram till i em. Flera akuta op har kommit in. 

Måste ändå vara fastande och skulle få dropp. Görs redo för det men då kom nästa läkare in. Operationen inställd. Kaos med flera akuta op. Det är ju inte bara att operera mig. Både öronläkare och neurokirurg måste vara med. Tyvärr. 

Så jag går snällt vänta på en ny tid. Sååå segt. Hopplöst. 

Men men. Vad ska jag göra åt det. Frustrerande såklart. Men samtidigt så visste jag innan att det kan bli så. Akuta op går ju givetvis före och det är ju inget man kan förutspå. 

Bara att andas, låta det passera och gilla läget. 

Sånt är livet. Är liksom van att mitt liv är motigt. 


onsdag 28 mars 2018

Glad påsk

Ja, nu ligger jag i mitt lilla rum på avd 27 i Linköping. Har blivit väl omhändertagen. Har fått kvällsfika och duschat första omgången med Descutan


Ytterligare en dusch imorgon bitti. 

Jag är andra som opereras imorgon så rullar väl ner mot op på morgonen någon gång. Om allt går som dom tänk och inget akut kommer emellan. 

Jag är så nervös. Ska få något lugnande så jag kan sova.Behöver vara utvilad tills imorgon. 

Skönt att ha eget rum. Helt ok utsikt oxå


Idag skickade min vän Ingela bilder på sin tatuering hon har gjort idag ( precis nygjord så fortfarande svullen o röd )


Det är från min teckning/tavla jag gjorde åt henne


Jag känner mig stolt. Rörd. Att hon ville tatuera något som jag har gjort. Häftigt. Och snygg blev den. 

Nu ska jag kolla tv en stund innan det är dags att sova. Tror jag släcker ner snart. 

Jag har ont i magen och känner mig lite skakig. Trodde min puls skulle vara hög när dom var här och undersökte mig men den var normal. Däremot har jag tydligen väldigt lågt blodtryck. 

Jag skriver  när jag vaknar upp och har ork och kraft igen efter operationen. 

Wish me luck 🙏🏻



Hjälp

Ligger på soffan. Lite ledsen. Så svårt att hålla tillbaka tårarna i morse när jag skulle säga Hej då till Emma. Träffar ju henne inte på några dagar nu. Försökte visa mig glad och lugn. Vill inte att hon ska oroa sig. När hon hade gått gick luften ur mig totalt. 

Ska snart ta mig ut på en pw. Andas lite frisk luft. Ska ju ligga instängt några dagar nu. 

Ikväll , på avdelningen,blir det dusch med descutan. Likadant i morgon bitti. Så jag blir riktigt ren innan op. Skulle få nåt lugnande ikväll så jag förhoppningsvis kan sova lite. Imorgon bitti ska håret rakas. Gaaaah! Sen är det bara att vänta på att sövas. 

När jag kommer till avdelningen idag får jag väl antagligen veta när op är planerad imorgon. Hoppas så tidigt som möjligt. Är ännu mer stressande att vänta. 

Imorgon vaknar jag väl upp med härligt bandage runt hela huvudet igen. Och fina sår i pannan efter ställningen man har runt huvudet. Förra gången hade jag märken i flera veckor efter. 

Här är bilder på ärret några dagar efter op förra gången. Tror dom går in ungefär på samma ställe. 


Fast plattan sitter ju mer bakom örat nu så det kanske blir ett nytt ärr. 

Ioooooouuu. Jag får kramp i bröstet. 

Hjäääälp!


Skriver kanske ikväll igen innan jag somnar, eller imorgon bitti om jag hinner. Annars hörs vi när jag vaknar upp o mår bra igen. 

Var rädda om er!




tisdag 27 mars 2018

Allt kommer att bli bra 

Idag låg jag kvar länge på soffan. Kollade tv.  Bl a ett program som heter Förlåt mig. Oj vad känslosamt. Tårarna bara sprutade. Jag satt och hulkade högt för mig själv. Kunde inte sluta. Det var som att jag var tvungen att gråta av mig. 

Gick en liten pw. Behöver få lite luft och skingra tankarna. Men sen gick jag hem igen o la mig på soffan. Energilös. 

Tilda hörde av sig och frågade om jag ville följa med henne o Malva på invigningen av den nya öppna förskolan i Lindsdal. Självklart hängde jag på. Emma hade ändå en kompis med sig hem. 

Kul med ÖF i Lindsdal. Jag ska låna Malvis och gå dit ibland. Mysigt. 


Jag var även hemma hos dom och tog en fika och lämnade ett påskägg till min lilla prinsessa. Jag är ju inte hemma i påsk. Tyvärr. 

Patric kom också hem och hjälpte mig att byta skärmskydd på min mobil. Min snälla, omtänksamma son ❤️

Dom ska hämta Emma i skolan imorgon och ha henne eftersom Micke hänger med mig till Linköping. 

Väskan är packad. Jag har betat av allt på to do-listan. Praktiskt sett så är jag redo. Men inte mentalt. Fast man kan väl aldrig känna sig redo för en operation så det är väl bara att försöka mota bort alla jobbiga tankar och känslor och bara göra det. 

Kände nyss bakom örat. Buckligt och ömt. Plattan känns så tydligt. Den ligger så nära huden så den nästan är igenom. Den kan verkligen inte vara kvar. 

Operationen är för min skull. För att jag ska slippa plattan, smärtan och nervtrassel.  För att jag ska få ett bättre liv. Längtar så efter ett vanligt liv. Inte vara trött och orkeslös jämt.  Inte alltid ha ont. Inga ryckningar i kinden, eller domningar och stickningar i ansiktet. 

Ikväll har min underläpp varit bortdomnad hela kvällen. Tror det blir värre när jag är orolig och stressad. För då biter jag ihop och spänner mig. 

Längtar till torsdag, efter op, då allt är över. Förstår att jag kommer att ha ont men hoppas ändå på att vakna upp och må ganska bra. 

Längtar efter att få börja återhämta mig och komma tillbaka till livet. Och när huvudet mår bra kan jag få en sån där skruv inopererad/en hörapparat så att jag kan slippa tinnitusen lite. 


Ikväll hämtade vi mat och hängde tillsammans framför tvn. 

Emma gjorde lite påskpyssel. Små kort hon ska dela ut när hon "påskar" på torsdag. Så enkelt att bara göra tumavtryck. Blir så söta små kycklingar. 


Nu har jag legat och kollat på en serie på kanalen Fox. Den heter 9-1-1. Spännande. 

Jag ska jag försöka sova nu. Vill gå upp och äta frukost med Emma och krama henne lite innan hon går till skolan imorgon. 


Styrka

Idag är det deppigt värre. Huvudet värker. Tinnitusen är så ihärdig att jag knappt kan höra något annat än suset och bruset. Jag är trött. Känner mig illamående. Magen kör. Hjärtat slår hårt och fort. 

Ligger på soffan och ser Nyhetsmorgon. Ingen energi. Ingen lust till nåt alls. 


Vill bara gråta. Emma kramade mig länge innan hon gick till skolan. Sa att hon ville åka med imorgon. Vara med på sjukhuset. Hon är nog också lite orolig

Idag ska hon ta med en kompis hem efter skolan. Skönt för henne att leka och tänka på annat. Hon ska leka med en tjej från parallellklassen. Bra att hon vidgar sina vyer lite. Snart börjar hon 4:an och då ska klasserna blandas så hon får en del nya klasskompisar. Jag trodde hon skulle vara nervös över detta men hon verkar inte alls bry sig om det. 

-Jag träffar ju alla på rasterna, sa hon. 

Bra tänkt. 

Jag tror jag ska ta en pw. Få lite frisk luft. Jag ska  ev ta en kaffe med en vän. Kan behöva tänka på annat en stund. 

I em/kväll drar vi iväg och käkar ute nånstans. Jag ska packa ner lite myskläder och lite annat bra att ha inför mina nätter på sjukhus. 

Jag längtar tills allt är över. Jag ska plocka fram all min styrka o ta mig igenom det här ...



måndag 26 mars 2018

Orolig

Alltså min mage...den mår sådär just nu. Får grymma magknip emellanåt och den känns liksom alltmänt orolig. Nervösmage skulle jag tro. 

Så stressad över operationen på torsdag. Vet att dom självklart kan sin grej. Inte det jag är orolig för egentligen. Klart jag kan bli lite svettig när jag tänker på hur dom kanske måste bända bort plattan. Hur ofta tar dom bort titanplattor i huvudet på folk? Är det ett vanligt ingrepp? 

Jag är mest rädd över att vakna upp på uppvaket och må lika dåligt som förra gången. Att ha galet ont och kräkas. Vill inte ligga helt utslagen i flera dagar. Får hög puls och tryck över bröstet bara jag tänker på det. Ångest. 

Jag har sovit riktigt dåligt inatt. Haft svårt att fokusera hela dagen. Svårt att hänga med i samtal. Mina tankar varandrar hela tiden iväg till op. Känner mig lite låg. Nära till lipen. Och nu har mitt hår äntligen växt ut och så ska dom raka bort det igen. Tredje gången på ett år. Tröttsamt. Men förhoppningsvis sista. 

Antar att det ändå är helt normalt att känna sig orolig och rädd. Är ju liksom ett ingrepp i mitt huvud som ska göras. Vore ju mer konstigt om jag struntade i vilket  och var helt brylös. 

Lilla Malva var här idag och såg till att jag inte hann tänka så mycket. Fullt ös på den lilla tjejen. Vi lekte med dockhus. Läste. Målade med vattenfärger. Gjorde lite påskpyssel. 



I em kom svärmor förbi på våffelfest. 


Nu ikväll gick jag ut på en pw. Det snöade och var verkligen svinkallt. Galet. Igår var det ju vårkänsla. Idag vinter igen. Det svänger snabbt. 

Skönt att komma in och värma sig med en kopp te och massa tända ljus. 


Har haft en mysig kväll med Emma. Tror hon oxå är lite orolig. Hon vill vara nära och är väldigt "pratig". Nästan överspelt. Förmodligen nervös. 

Jag vet att jag kanske är löjlig. Men jag är så jävla rädd att nåt händer så jag aldrig mer får träffa henne igen. Mina barn. Mitt barnbarn. Min familj.  Det gör så ont i mitt hjärta. 

Klart inget händer. Dom kan ju det dom gör. Jag kommer vakna och allt är ok. Sen börjar vägen mot mitt nya liv. 🙏🏻

söndag 25 mars 2018

Söndagslyx

Träffade min vän Ingela i stan idag. Vi käkade lunch och kollade runt lite i butiker.

Jag tog en pw och pausade hos Patric och Tilda på en kaffe. 

Ikväll har jag tvättat, bäddat rent i sängarna och lite allmänt plock o fix. 

Nu sitter jag bänkad framför tvn med massa gott 

 

Söndagslyx. 

Ska kolla en serie sen gå och lägga mig. Känner mig lite stressad och orolig. Lite låg. Ofokuserad. Tankarna maler i huvudet. Sus och brus i örat. Bara några dagar kvar till op nu. Är galet nervös. Känner mig ledsen. Rädd. 

Och sen tänker jag på mormor. Hon opereras ikväll. Hade fått en propp som vandrat. Hoppas allt går bra. 

Det är mycket nu. Vill lägga mig och inte vakna förrän allt är över. 

Tranan

Inatt ställde man fram klockan. Och tranan tittade förbi. Fjädrar överallt. Han hittade Emmas strumpbyxor på hennes dörr. Hur länge tror man på tranan, tomte osv? Emma är 9år och hon tror på det än. Jag är glad så länge hon tror. Så länge och vill och vågar tro. Misstänker att der snart blir "löjligt". Tyvärr. Men mycket handlar väl om hur föräldrarna lägger upp det också. Här är det både fjädrar och andra spår av tranan. 

Och på julafton ställer Emma alltid ut gröt. Och springer nyfiket till dörren och kollar om han har ätit upp. Och tillslut har han det. Och han lämnar alltid ett paket. 

Det är mysigt med traditioner. Och fint om Emma för dom vidare till sina barn. 

Igår var det en fantastiskt bra dag på alla vis. 

Startade dagen med att se film med Malva.

Hon var så söt när hon skulle rita en teckning. Alla får vara med sa hon. ❤️



 Vi åkte en runda till mamma o pappa och tog en fika. 

Vidare till Ikea och åt lunch. 

Malva och jag la oss och sov middag en stund. 

Igår kväll var vi ute och käkade på Kött och bar. Micke fyller ju 45 när jag är nyopererad så vi firade lite igår istället. Eftersom vi inte vet hur jag mår då. 

Otroligt god mat. Jag blev lite kär i kocken/kockarna. Jag tog hälleflundra. Var så gott så jag ville inte att maten skulle ta slut. 

Vidare till Lilla Puben och mötte upp en vän. 

Men tant orkar inte med kvällar på stan längre så jag landande i sängen innan klockan slog midnatt. 

Nu ska jag dricka mitt kaffe. Snart fixa fejset och in o möta upp en vän i stan. Lunch och lite babbel. Härligt. 

Solen skiner. Och jag skulle precis just nu skriva att jag känner mig glad men näää. Då hörde mamma av sig. Mormor ligger på sjukhus. Nu fick jag ont i hjärtat. 😢 

Det vänder snabbt i livet. 



fredag 23 mars 2018

Sus och brus

Malva sover. Vi har haft en väldigt mysig kväll. Hon har badat. Vi har lekt med dockor.  Läst saga.( samma bok typ 20 ggr )

 Jag hittade Emmas gamla dvd/mini tv. Malva älskade den. Hon satt länge och kollade på Pippi. Det är bra att jag sparar grejer ibland 


Hon är så kramig och gosig. Ville knappt gå ifrån henne nu när hon hade somnat. Var så mysigt att ligga brevid henne. Tror faktiskt jag kryper ner brevid henne snart. Känner mig rätt trött och matt. 

Det har varit en lite "upp och ner"-dag i dag. Glad, ledsen, trött, pigg, glad, ledsen. Har lagt mig och dragit täcket över huvudet minst två gånger idag. Kan inte skylla på pms. Har bara varit en sån dag helt enkelt. Tror stressen och oron inför operationen börjar krypa på. Har lipen i halsen hela tiden och tårar som bränner bakom ögonlocken. 

När Malva kröp upp i min famn förut o sa:

-Min famooo , så var det svårt att hålla tårarna borta. 

Eller när Emma i morse ropade Hej då innan hon skulle gå till skolan. Stängde dörren. Och sen öppnade den igen och sa:

-Jag älskar dig. 

Oj. Då bubblade känslorna i kroppen och det var omöjligt att inte gråta. 

Emma har en kompis här som ska sova över. Mycket fnitter och skratt. Härligt. Det är lättare att somna när man hör dom från Emmas rum än att störas av Prins T som är extremt jobbig. Tror stress och oro gör att tinnitus blir värre för idag har det varit sus och brus deluxe. 

Imorgon ska vi ha Malva under dagen. Tror vi åker till Ikea. Passar utmärkt att äta köttbullar där när man har henne. 

På kvällen blir det ut på stan en runda. Om tant orkar. He he. 

Nä nu somnar jag nästan sittandes med mobilen i handen. Dags att krypa ner. 



torsdag 22 mars 2018

Utvilad

Märklig känsla när man vaknar och känner sig utvilad. Iallafall för mig. Jag är ju normalt sett kroniskt trött. Men idag vaknade jag rätt pigg. Och på bra humör. Trots att solen inte skiner ute. 

Jag somnade tidigt igår och har sovit bra hela natten. Varken störts av ömmande revben, tinnitus eller den hårda titanplattan. Magi. Sömn gör susen för kropp och själ. 

Frukost avklarad. Fejset lite fixat. Så gott det gick. Tycker även rynkorna har börjat föröka sig i rask rakt. Och jag känner mig trött och sliten. Jag har bytt ut myskläder mot lite mer roligt. Dock inte lika roligt för mig. Jag har vant mig vid mina mysisar så nu känner jag mig nästan obekväm i vanliga kläder. Men det är bara för några timmar. Sen åker dom på igen. Pheeew. 

Snart göra Hansa City med mamma. 

Emma tar med en kompis hem efter skolan. Jag ska ta en pw sen. Fortsätta att rensa och sortera. Jag förstår att ni undrar om jag aldrig blir klar med rensandet. Det undrar jag med. Känns som att det aldrig tar slut. Nu går jag igenom kartonger som vi inte ens har packat upp sedan vi flyttande in här. Alltså från mitt hem innan jag flyttade ihop med Micke. Och allt tar sån tid. Gå igenom allt. Stanna upp och kolla på gamla kort och minnen.  Slänga. Spara. Hitta ny plats. Blir väl klar lagom tills vi ska sälja huset. 

Jag vaknade med en bra känsla i kroppen. Den tar jag med mig hela dagen. 


onsdag 21 mars 2018

Gråa hår

Nu har dom gråa börjat föröka sig i rask takt. Så i kväll var det dags att färga håret igen. Är precis klar och nu har satt ner rumpan i soffan. Första gången idag som jag sitter ner känns det som. Jag har hållt igång hela dagen. 

Satt en liten stund i solen och åt lunch. Men sen så kom sonen hit och då tog vi en pw. Och efter det har jag hållt igång med att rensa ,städa och fixa. Middag. Läxor med Emma. Hårfärgning.

 Nu är jag helt slut. Så det blir nog snart sängen.  

Jag har bockat av lite grejer på to do-listan. Vill ju ha saker klart innan jag åker till Linköping.

 Bl a så fixade jag ihop Emma och Malvas påskägg som dom får i påsk. 


Det blir inget särskilt godis i dom. Bara nåt litet och sen istället en del  bra o ha-saker. 

Emma får bl a a Therese Lindgrens nya produkter. Hon ville köpa dom i Ullared men då fick jag övertala henne att låta bli. Vi hade ju redan köpt det men det kunde jag ju inte säga.  Så hon kommer förhoppningsvis bli glad när hon öppnar sitt ägg. 

Micke fyller ju 45 dagarna efter påsk så jag har även fixat hans presenter. 

Ja ...nu är allt klart som jag ville bli klar med så nu är jag redo för Linköping och op. Så redo man kan bli iallafall. Jag är galet nervös och blir lipig bara jag tänker på det. Tror Emma känner att jag är ledsen och rädd för hon är extra kramig och mammig just nu. 

Idag ringde lilla Malvis på FaceTime och berättade att hon hade kissat på pottan för första gången. Farmors duktiga lilla tjej.

Imorgon ska jag och mamma till Hansa en runda. Det kommer hit en elektriker o ska greja så det är skönt att fly hemifrån en stund. 

Nu gäspar jag så mycket att det gör ont i käkarna. Lika bra att krypa ner i sängen. Älskar att krypa ner i min säng. Fönstret är öppet så det är lite lagom kallt under täcket. För ett par år sedan hade jag ingen ro att sova. Jag hade inte tid. Ville vara vaken och göra så mycket saker jag kunde o hann med. Nu älskar jag att gå och lägga mig.

Natti

Rocka sockorna

Klart vi rockar sockorna idag. Det är en enkel sak för alla att göra. 

Alla är vi olika individer men alla har ändå samma rättigheter och lika värde.


Olika är bra ❤️


Jag ligger nerbäddad. Magen strejkar. Jag har galna kramper i magen. Mår lite illa. Sovit dåligt inatt. Tror det är alla mediciner som förstör den. Ska försöka börja trappa ner lite nu. Men blir ju svårt. Snart ny op och ny omgång tabletter. 

 Behöver nog köra en rejäl detox sen. Rena min kropp.  

Som sagt, ingen energi alls idag. Ska vila en stund nu sen ta en lång pw tror jag. Få lite frisk luft och nya krafter. Behöver städa men är helt o-pepp på det. Men tyvärr så måste man ju även göra tråkiga saker ibland. That’s life. 

Igår påskpyntade jag lite här hemma. Bröt av några kvistar i trädgården som fick bli påskris. ( Förstörde väl förmodligen nån fin buske. Ooops! ) Och så syntetfjädrar i. 

En liten påskhare och ett par söta påskägg är framme oxå. 


Men det är det enda påskiga som blir här hemma för i år. 


Idag tänker jag på en vän som har förlorat sin pappa. 🙏🏻❤️ Fuck cancer. Vidriga sjukdom.