Idag ringde min läkare från Linköping. Äntligen.
Någon nerv är trasig. Dom får se när man tar bort plattan om dom lagar den eller den är på väg att läka själv. Det var även nån ven som låg väldigt nära min ansiktsnerv. Fattade dock aldrig om dom gör något åt det.
Hon visste inte när op blev , hon skulle lämna det till sin sköterska/samordnare idag och så planerar hon in en dag. Är både ÖNH-läkaren och neurokirurgen som ska vara med på op så det ska vara en dag som passar båda. Hon sa att jag är prio men att jag är inte akut så akuta går ju såklart före.
Hon sa att själva ingreppet, (jag är nersövd ) inte borde vara så komplicerat. Kunde ta 1-2 timmar beroende på hur plattan sitter/har växt fast i skallbenet. Men hon sa att jag kanske får räkna med en hel del smärta/huvudvärk en tid efter. Näähe. Mer smärta? Känns som att inget kan bli värre nu. Lite mer smärta ska jag nog överleva. Bara jag vet att allt blir bättre. Och det måste det ju bli. Hon sa förvisso:
-En tid efter op gör vi en utvärdering. Har det inte blivit bättre får vi ta ställning då till vad vi ska göra.
Men det är väl klart det blir bättre. Det är ju därför jag gör det här. Det måste bli bättre. Snälla...
Om allt ser bra ut behöver jag bara stanna kvar 1-2 nätter efteråt. Beror på hur det gått och hur jag mår.
Äntligen känns det som att nåt är på väg att hända. Ett steg framåt.
Vaknade med en bra känsla i kroppen idag. Fortfarande ett lyckorus efter kvällen igår. Sen samtalet från läkaren på förmiddagen. Idag känns livet lite bättre. Jag passar på att njuta.
Dock verkar det där laxermedlet inte göra nån verkan än. Gaaah! Jag kan knappt äta utan att må illa. Tarmarna måste ju vara sprängfulla. Spricker kanske snart. Ser mer o mer ut som att jag är gravid. Lite tömning hade ju inte varit helt fel 😅
Nu ska jag packa. Imorgon drar vi till Stockholm. Vänner, god mat och dryck,shopping, mello...energi 🙏🏻
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar