Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

onsdag 14 mars 2018

Sötsug

Nu har jag varit ute på en kort promenix. Handlade även och lyckades få med mig tunga kassar hem utan att det gjorde allt för ont. Jag fick visserligen stanna och pausa en 4-5 ggr men det funkade iaf. Hoppas på att komma igång lite mer nu snart. Behöver röra på mig. 

Jag blir bara större o större. Hjälp. Vågar inte ställa mig på vågen längre. Den ökar om man sä. Hoppas varje gång jag ställer mig på vågen att det kanske är dåliga batterier. Eller ojämt underlag. Brukar flytta runt den och hoppas på att den ska visa annat resultat tex på golvet ute i hallen. Men näpp. Sån tur har jag inte. Och kläderna blir bara tightare o tightare. Men ändå köpte jag med mig fika hem från affären som jag precis mumsat i mig. Jag motarbetar mig själv helt enkelt.

 Galet sötsugen nu för tiden. Tror det beror på tristess och rastlöshet. Mest inomhus och rör mig inte så mycket. Då får kroppen ingen energi och letar efter det på annat håll. Typ sött och onyttigt. Min kropp skriker efter socker. 

Igår hade jag borstat tänderna och lagt mig. Redo för att sova. Var supertrött. Men helt plötsligt blev jag sötsugen. Kunde inte tänka på annat än godis. Ut i köket. Rotade i skafferiet. Hittade några godisbitar, tyckte inte ens om dom egentligen, men åt dom. Borstade tänderna igen och sen gick o la mig. 

Sjukt ju. Stod där som ett miffo o tryckte in godis i mörkret. Jag smög nästan. Som om jag var rädd att bli påkommen. Alltså är jag medveten om att det inte var en bra idé. 

Men men. Får väl träna och äta mer nyttigt i ett annat liv.  Och snygg kropp till beachen i år, det kan jag glömma. Får väl satsa på beach 2024. Om 6 år. Då fyller jag 50. 

WHAT???

Men allvarligt. Det är fanken inte långt till 50 alltså. Jisses. Det är ju jättegammal väl? Är inte min mamma typ 50? 

Hur som helst, i den åldern får man se ut precis hur man vill i bikini. Då kommer jag inte bry mig. 

Ska jag vara helt ärlig så bryr jag mig eg inte så mycket nu heller. Jag är som jag är. Ser ut som jag gör. Men...när man känner sig obekväm med sig själv. Eller varenda klädesplagg känns tight och man känner sig som en uppstoppad korv i allt. Då är det inte så kul. 

Men jag får inte träna. Har knappt kunnat röra mig så då blir det ju som det blir. Ok...man behöver kanske inte äta godis, glass och annat onyttigt varje dag. I know. Men det är ju sååå gott. 

Men skärpning nu. Imorgon ska jag ta tag i mitt liv. *host host* 



Snart kommer lilla Malva. Jag ska passa henne en stund idag. Och imorgon ska jag hämta henne på förskolan och ha henne hela eftermiddagen. Sen kommer Patric och Tilda också hit och äter middag här. Mys. ❤️


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar