Ett steg åt rätt håll

Nu har det gått 1,5 vecka sedan jag bröt revbenen. Varför avtar inte smärtan? Idag har jag haft rejält ont till o från. Och svårt att ta djupa andetag. Men förhoppningsvis vänder det snart. 

Idag har jag iallafall sugit i mig lite energi av lilla Malvis. Detta underbara lilla barn. Så mysig ,go ,kärleksfull ,pigg och glad. Ett riktigt litet energiknippe. Klart det smittar av sig. 

Jag fick skjuts dit av Micke och Tilda körde mig hem. Hade tänkt gå men orkade inte. Kroppen strejkade. La mig och sov i två timmar när jag hade varit där. 

Imorgon ska jag gå till skolan och möta Emma. Hon ska ha utvecklingssamtal. Kan bli oerhört spännande och se hur lång tid den promenixen dit tar. Men jag måste ju komma igång och röra lite mer på mig. Och det är inte så himla långt dit. Och hem åker vi med Micke. Hoppas bara det inte är snöstorm. Fast det kan eg kvitta. Ska bli riktigt nice med frisk luft. 

Det var så skönt att komma hem till Patric och Tilda på en fika idag. Så less på att vara ”instängd” i det här huset. Särskilt när det inte finns så mycket jag kan göra här hemma. 

Idag ringde en sköterska från Linköping. På tisdag ska läkarna, från ÖNH o neurokirurgen, ha ett möte och prata om op. Efter det ska sköterskan ,jag pratade med,planera in en dag då det ska ske.  Hon sa att min läkare hör av sig i nästa vecka. Och om hon inte gör det så fick jag ett direktnummer till sköterskan som ringde. 

Äntligen händer det nåt. Ok, jag har inte fått nån tid en men dom ska iaf ha möte o planera op. Ett steg åt rätt håll. 

Ikväll har jag hjälpt Emma att färga topparna. ( ombre )Denna gången blev det lila. Hon är sååå nöjd så. Det är det viktigaste. Jag känner lite att tur att det bara håller i sig i några tvättar he he 

Det blir ju värre den dagen hon kanske färgar hela håret själv och färgen typ är permanent. Hjälp! 

På tisdag ska hon, om allt ser bra ut, äntligen få ta bort sitt gips. Sen hoppas vi verkligen benen i hennes kropp får vara hela resten av livet. Som hon har kämpat på. Armen bruten två gånger på 4 månader. Missat dansen som hon älskar i två terminer nu. 

Undra om det vilar en förbannelse över den här familjen? Eller har vi bara extrem otur?

Fundera på om vi ska gå till någon som kan utföra nån ritual och driva ut ondskan som vilar över oss. Vi kanske behöver healing. Ha ha. 

Nä som tur är tror jag inte på sånt. Men man börjar ju undra emellanåt varför just vi drabbas så mycket.

Fast nu har vi fått vår beskärda del av otur. Så nu  kommer vi ha tur resten av livet. Gutt!

Reset

Läste en text idag på Instagram. Paolo Roberto som skrivit den 

Bästa jag läst tror jag. Iaf på väldigt länge. 

Har tänkt mycket på det där om att reparera sig själv. Jag är trasig. Tror inte att ”bara” en operation kan åtgärda det. Visst, mycket kommer hjälpa när plattan försvinner från huvudet , men jag är ändå redan skadad. 

Så mycket smärta, tårar, oro och ångest. Jag är liksom sönder inombords av dom här åren med Ménières. 

Jag tror att jag måste trycka på reset. Starta om. 

Ménières kommer jag fortsätta ha. ( ber till högre makter att det inte kommer på andra örat också ) Men jag måste liksom börja om nånstans. Sluta tänka mig sjuk. Jag är så less på att vara sjuk. På att vara deppig och låg.   Otroligt trött på att höra mina egna gnälliga tankar. 

Efter operationen måste jag ta en helomvändning. Byta spår. Den här vägen jag går på nu är alldeles för mörk. 

Jag vet inte hur än. Jag vet bara att jag inte vill vara här och att jag måste ta en annan väg för att överleva. 

Jag har tjatat så mycket om att få mitt liv tillbaka. Vara Malin igen. Men just nu vet jag egentligen inte vem jag var. Jag har ju blivit den jag är idag. Jag är bara smärta, tinnitus och Ménières. Jag behöver inte sträva efter mitt gamla liv. Jag kan göra mig redo för ett nytt liv istället. 

Vissa handikapp följer med mig. Döv på ena örat och dålig balans. Men...det går att leva med. Jag får göra det till en del av mig. Skadad, ärrad och ihoplappad, klart man kan leva ändå. 

Och det är precis det jag vill...LEVA

Snöstorm

Ute yr snön. Det är kallt. Jag känner mig frusen. Tända ljus överallt i huset. Raggsockor på. Myskläder och dubbla filtar nerkrupen i soffan. Känner mig dassig. Snorig. Fattas bara att jag blir sjuk nu med. Alltså förkyld eller så. Men lika bra att ta allt på en gång. Så bring it on. Ligger ju bara här hemma nu ändå. Får ju snart liggsår. 

Var uppe en liten stund idag när mamma o två systrar var här. Skönt med lite sällskap. 

Fick fina blommor 

Emma och en kompis tog sig hem i snöstormen. Jag gjorde mellis till dom sen la jag mig igen. Låg tills middagen var klar 17.30 tiden. Skönt att hon hade en kompis med hem. Jag är inget roligt sällskap just nu. Varken för Micke eller Emma. Tacksam att min familj har förståelse. Dom är stöttande, tröstande och hjälpsamma ❤️

Nu kolla tv en stund. Men tror inte jag orkar så länge. Blir nog sängen igen om nån timme. 

Inget samtal från Linköping idag. Suck. Djup suck. 

Tablettmissbrukare

Vaknar och känner mig hyfsat pigg. Tror knappt det är sant. Satt och åt frukost med Micke och Emma innan dom drog till skola och jobb. 

Jag har ont men har inte tagit min medicin än. Funderar på att hoppa över den. Försöka härda ut till nästa medicin ska tas runt lunch. Måste ju börja trappa ner nån gång. Min mage mår verkligen inte bra av alla mediciner. Inte jag heller. Blir bara ”konstig”. 

Vet hur lätt det är att bli beroende av tabletter. Men jag har så svårt att se att jag skulle kunna bli det. Är förvisso nästan beroende av Treo. Fast nu har jag inte tagit en på över en vecka. Bra Malla. 

Men Treo dricker man ju. Tabletter måste man svälja. Gaaaah! Tycker alltid dom fastnar i halsen/munnen och det smakar vidrigt. Har ångest över att svälja tabletter. Och nu tar jag måååånga. Alldeles för många. Mot smärta. Mot inflammation. Mot nerver.( ansiktsnerv) Mot illamående. 

Jag gillar inte känslan som lite starkare tabletter ger mig. Jag gillar ruset av bubbel. Men då blir jag glad och lycklig. Ruset av mediciner är bara obehagligt. Trött. Slapp. Jag får lågt blodtryck o blir darrig. Ofokuserad. Svårt att prata. Blir liksom slö även i munnen. Munnen hänger inte med talet. Låter som jag sluddrar. Som framåt 03 på natten efter en kväll på Harrys med onödigt många shots. 

Och jag mister liksom kontrollen över mig själv när jag tar mediciner. Jag är och gör men vet knappt vart eller vad.  Läskigt. 

Är ändå glad att jag ogillar mediciner. Med en pappa som var missbrukare kanske jag hade kunnat ha en ärftlig gen. Och med tanke på hur mitt liv ser ut med smärta oro och ångest så kanske det hade varit lätt att bara vilja fly in i dimman. 

Sen tycker jag inte man ska gå och ha för ont. Onödigt att plåga sig själv. Men kan man härda ut så tror jag ändå det är det bästa. 

Så jag tror jag går och lägger mig en stund. Kollar en serie. Vilar. Hoppar över morgonmedicinen och härdar ut till lunch. 

Idag skiner solen ,så underbart. ☀️Kanske skulle sätta mig i altanöppningen en stund och sola kinderna lite. Jag ser väldigt blek och sliten ut. Känns som jag åldrats 10 år på en vecka. 

Jag hoppas på samtal från Linköping idag. Vore så skönt att få veta ett datum. 

Mamma o syrran kommer på en fika sen. Annars blir den här dagen ,som många andra av dagarna i mitt liv, en dag att bara ta sig igenom helt enkelt. 

Curlad

Emma somnar alltid i sin egna säng men kommer väldigt ofta in till oss på natten för att hon inte kan sova. 

Och hon har inte, sen det var massa prat om clowner som skrämde barn i Lindsdal, velat gå hem från skolan. 

Nu sedan jag bröt revbenen och vi sa att hon inte kan komma in och sova hos oss eftersom jag har ont osv så kan hon helt plötsligt sova hela natten i sin säng. 

Och jag orkar/klarar inte att gå och hämta henne i skolan riktigt än och vi sa att hon skulle behöva gå hem själv denna veckan. Och då var det heller helt plötsligt inga problem och det verkar nästan som att hon är taggad över att gå hem själv. 

Helt plötsligt blev hon en stor tjej. Sjukt att hon faktiskt fyller 10 i år. ( dock långt kvar. Nyss fyllt 9) Vårt lilla mirakel. Ett ägg gick att använda efter provrörsbefruktningen. Ett ägg. Dock ett perfekt ägg som läkaren sa. Och tänk vad bra det blev. Lilla Emmis ❤️

Men tillbaka till det jag egentligen ville säga. Jag tror vi har curlat Emma för mycket. Hon har liksom kört med att hon inte vågar gå hem från skolan. Klart hon kanske var rädd från början men det är liksom ett tag sedan nu. Tror mer det handlar om lathet. Antingen hämtar Micke med bil eller jag med cykel. Då får hon skjuts av mig. 

Och att hon kommit in varje gång hon vaknat på natten innan för att hon, enligt henne själv, är rädd och inte kan somna om. Men hur kan hon somna om nu? Hon borde ju vakna även nu?

När Patric var 10 sov han själv när jag jobbade natt. Rätt sjukt när jag tänker på det. Dock under uppsikt av en vän som bodde granne. Men ändå. Han var väldigt mycket själv när jag jobbade. Lagade mat själv. Visst,det var pulvermos och köttbullar, värma pirog i micron osv men han lagade ändå mat. 

Emma kan knappt rosta en macka själv. Jo hon kan rosta den men vill helst inte ta upp den ur rosten för mackan är så varm. Ha ha ha. 

Tror inte hon vet hur micron funkar. Ibland tror jag fanken hon knappt kan skillnad på kyl o frys. 

Men men. Nu är det slut på curlandet. Nu ska hon få börja hjälpa till lite mer. 

Hon har alltid varit duktig med att hjälpa till att duka och så men hon måste kunna göra mer här hemma. Laga nån enklare maträtt osv. Ta lite mer ansvar. 

Efter sommaren börjar hon 4:an. Då kommer hon kanske inte vilja vara på fritids längre. 

Ja...det är alltså det jag ligger och funderar på nu ikväll. Om Emma är curlad eller inte. Ha ha. 

Men curlad eller ej så är hon en fantastisk liten tjej. ❤️

En ny dag

Idag har det inte varit en bra dag. Mailade min kurator för att jag mådde så dåligt. Och idag ringde hon upp. Hade eg en tid men vi sköt fram den. Så pratade vi över telefon idag istället. 

Jag mår inte bra. Jag är sönderstressad av smärtan och allt som hela tiden händer mig. Är liksom aldrig en lugn stund. Gått igenom massa olika händelser senaste två åren. Hjälp. Om nån annan hade gått igenom det jag har gått igenom, och berättat det för mig, hade jag undrat hur hon orkade stå på benen. 

Dödsfall. Styra med begravning. Bouppteckning. Massa strul med myndigheter kring det. Ramlade ofta. Smärta. Infektioner i örat. Cyklade omkull. Brutna revben och hjärnskakning. Operation. Smärta. Dålig balans. En operation till. Ännu mer smärta. Problem med ansiktsnerven. Emma bryter armen. Emma bryter armen en gång till. Jag bryter tre revben. 

Och året innan dess var heller inte allt för lätt med sjukhusbesök, behandlingar och mindre op av örat. Även tagit bort cancerfläckqr och knöl i bröstet. 

Alltså. Kanske inte ens är meningen att jag ska leva. 

Senaste åren har bestått av väldigt mycket läkarbesök.  Oro,rädsla stress, ångest och smärta. Mina nerver är utanpå. Mitt hjärta slår i otakt. Ångesten trycker i bröst. Lipen är nära hela tiden. Magen är kraftigt error efter alla mediciner. Jag är konstant trött. Vet inte när jag senast sov en hel natt. Svårt att fokusera. Blir lätt hjärntrött. Tinnitus som stör 24/7. Minns inte ens hur det låter när det är helt tyst. 

Jag verkar ha ganska mycket krafter. Kanske är rätt stark ändå. Men nånstans tar det slut även för mig. Jag har alltid försökt hitta ljuspunkter. Försökt ta hjälp av Mindfulness.  Sugit i mig av energi och glädje så fort det gått. 

Men det som skrämmer mig nu är att jag känner mig alldeles tom. Likgiltig och tom. Ingen glädje. Ingen ork eller energi. Noll livslust. På riktigt. Känner att allt kan kvitta. Jag börjar liksom tappa tron på att allt kommer bli bra. 

Kändes skönt att prata med kuratorn idag. Hon sa att jag måste tillåta mig att må dåligt. Att gråta. Att bara låta luften gå ur mig. Jag får skrika och tappa fotfästet. Jag måste inte vara stark. 

La mig och sov efter samtalet med kuratorn. 

Sen hämtade Micke mig och så blev det ett besök på ÖNH för koll av örat. Provtagning mm. 

Jo men då kör vi väl på med lite mer mediciner då. Jävla öra!

Det måste ju vara nåt allvarligt fel. Titanplattan verkar reta huden rejält. Därför den svullnar ä, blir irriterad och blir röd. Samtal till Linköping om påskyndad operation. 

Linköping ska höra av sig till mig imorgon. 

Snön faller. Totalt kaos på vägar. Alla gnäller. Jag orkar inte bry mig.  Jag tycker det är mysigt med snö. Önskar att jag , precis som Emma, bara kunde gå ut och slänga mig handlöst bakåt, i snön. Bara släppa taget. 

Ok. Kan väl erkänna att det kan räcka med snö nu. Det behöver inte snöa mer om man sä. 

Men det verkar inte bli uppehåll än på ett tag. Bara att gilla läget. Och om man kan så hålla sig hemma och inne. Och om man måste ut så planera och var ute i god tid. Och kör försiktigt. 

Så härligt  att höra barnen leka ute och sen komma in alldeles snöiga och rosiga om kinderna. Och underbart att Emma, trots gipsad arm, vill vara ute o leka. 

Nu ska jag laga mat. Carbonara blir det till middag. Sonen ringde och frågade om dom skulle komma förbi. Men kanske inte riktigt läge. Har ingen ork. Tror aldrig jag känt så innan. Vill ju eg inget hellre än träffa dom. Men kanske lika bra att ta det imorgon. 

Imorgon är en annan dag. Det är det bästa med livet. Det kommer alltid en ny dag. 

Snökaos

Oj. Det har snöat en del i natt kan man sä. Vi fick knappt upp ytterdörren när Emma skulle till skolan. Tog ett tag för Micke att skotta fram bilen oxå. Och då var han ändå ute igår kväll och skottade. 

Det här är vinter. Rätt mysigt med massa snö ändå.  Lätt för mig att säga som ligger här inne och gottar mig i värmen he he. 

Väljer sol alla dagar i veckan men det ser iaf ljust o fint ut med snö. När det här sen ska smälta bort, det är mindre kul. Blask är inte min grej. 

Men sägs det inte att om vi har en rejäl vinter så lyser solen extra mycket kommande sommar? Hoppas. 

Stackars alla snöröjare nu. Pjuuuuh! Det folk inte verkar förstå är att en snöröjare har även ett vanligt jobb. Man kan liksom inte livnära sig på att bara skotta snö. Då skulle man vara fattig. För det är inte ofta vi har såna här vintrar. Sen finns det liksom inte överflöd av skottare eller maskiner att skotta med. Ett jäkla gnällande på fb om att snöskottarna lyser med sin frånvaro. Ja men dom kan ju inte vara överallt på en och samma gång? Just nu skottar dom kanske på en annan gata. Och kanske har dom skottat hela jäkla natten medan du sov? Jag vaknade iaf igår kväll/natt av att det skottades på gatan. Sen att det har kommit snö igen är ju inte precis deras fel. Och dessutom, när dom skottat klart, ska dom jobba på sitt vanliga jobb också. 

Typiskt Sverige. Så jäkla gnälligt jämt. Och trots att man bott i Sverige hela sitt liv verkar en del glömma att vi har något som heter vintermånad. Vinter = risk för snö. Jag älskar som sagt inte heller snö men att gnälla om snö varenda gång det kommer gör ju ingen människa lyckligare. Och jag blir liksom inte chockad om det kommer snö. Det är ju VINTER. Och det har varit, är för andra städer, sportlov. Då man brukar hålla på med vinteraktiviteter. Suck. Finns annat att gnälla över än snö. 

Sen kan jag förstå min syrra som fick gå till fritids med dottern och sen till jobb ,i drivor, innan tuppen ens hade vaknat imorse. Då kan man få gnälla lite. 

I går kväll fick jag så ont igen så jag blev svimfärdig. Blev yr, svettig och matt. Fick lägga mig. Hade stått och gjort gryta men kunde inte njuta av maten. Var illamående. 

Inatt är det dock inte bara revbenen som spökat utan örat. Vaknade med bultande ömmande öra. Idag är der rött och varmt. Ringde ÖNH. Så jag har fått en tid i em.

Har sovit dåligt inatt så jag tror jag lägger mig en stund igen.

Bingolotto

Söndgasfika

Skrapa triss

Jag lagar gryta på långkok till middag

Vi ska spela Bingolotto ikväll

Det är väl ändå vuxenpoäng. Kanske rent av pensionärsvarning? Ha ha

Hur som helst. Har varit uppe lite mer idag. Börjat knyta Mala. Oj vad pilligt. Men faktiskt ganska kul ändå. 

Men jag kan inte sitta nån längre stund. Men absolut bra grej att pyssla med lite då och då. 

En väldigt skön söndag hittills. Familjen hasar runt i mjukiskläder och var och en styr med sitt. Harmoni. 

🌸🌸🌸

Mala

Vågar knappt inte säga/skriva  att det vänder men inatt har jag iaf sovit ganska bra. Vaknat några ggr men inte behövt gå upp. Och lyckats somna om. Så kanske börjar det där svarta molnet, som övergick till mörkt mörkt grått, blivit en aning ljusare grå nu. 

Men, alltid ett men, mitt öra. Aj aj! Varmt och rött idag och det bultar under huden, bakom örat där plattan är. Men förmodligen ingen fara. Kanske bara en reaktion av kroppen. Som förmodligen har högt stresspåslag. Ringer väl ÖNH imorgon om det är likadant. 

Idag ska jag försöka knyta mig ett Mala-halsband. Har aldrig testat det. Misstänker att det är pilligt. Men jag behöver komma upp och sitta lite mer och då kan jag behöva ha nåt att göra. Sen är det bara ett test jag gör till mig själv och då känner jag ingen press att det ska bli perfekt. 

Behöver bara ha nåt att slå ihjäl tiden med. Och behöver sitta upp lite mer då jag har haft lite svårt att andas. Att djupandas. 

Mala-halsband  är en sträng eller radband med 108 pärlor som har använts i tusentals år i traditioner inom buddhism, hinduism, yoga , bön och meditation. Man kan använda Malan som ett hjälpmedel vid meditation, som en påminnelse för något som är viktigt i ens liv eller helt enkelt bära det för att man tycker att det är vackert...

Man kan googla Mala om man vill veta mer. Många som frågat mig om mina halsband är Mala. Kanske för att Mindfulness, meditation och Yoga blivit så stort. Tänkte att eftersom det finns efterfrågan så kan jag ju prova. 

Men som sagt, PROVA. Är ju pilligare. Och inte bara att pärla utan det ska knytas mellan varje pärla. Pjuuuh! Men värt att pröva. Kan ju vara en bra meditation bara av att sitta och göra det. 

Men först måste jag vila en stund. 

Blir en soft söndag. Hade velat ut och gå en runda. Lapa frisk luft och energi i det vackra vinterlandskapet. Men än så länge får jag nöja mig med att bara titta ut. Orkar inte gå riktigt än.

Utsikten från sovrummet 

Hoppas på att kunna komma ut lite mer i veckan. Kanske gå en liten runda. Men en dag i taget. Är iaf tacksam att det inte känns lika mörkt idag. Varje lite ljusare nyans gör att det känns hoppfullt. Och som sagt, visst har jag ont, men mycket ligger i tankarna.

 Du blir vad du tänker. 

Mello

Men allvarligt. Rolandz??? Det är ju ett skämt. Inte ens Rolandz tar det på allvar. Och så förstöra för dom som verkligen vill och borde gått vidare. 

Äsch. Inget att reta upp sig på. Är ju trots allt vi ( dock INTE jag ) som röstat fram skiten. Usch. 

Mello...nja. I år vet jag inte riktigt vad som hänt. Inte nån som varit någon direkt höjdare. Minns knappt vilka som varit med. Förut, Benjamin och Samir o Victor eftersom Emma tjatar om dom.  

Idag har jag sovit nästan hela dagen. Gick ur sängen vid 16.30 när Amanda o Kim kom. Även Patric och Malvis kom hit. En mysig eftermiddag med dom. ❤️Fick fina presenter. Malva blev ledsen när dom skulle hem och ropade:

-Amoo soova

Hon vill sova här. Lilla snuttan. Får bli när jag mår bättre. 

Har haft väldigt ont idag. Uppe i höger axel/nyckelben oxå. Vet inte om jag spänner mig el belastar fel. 

Hur som helst så har jag varit uppe flera timmar nu utan att lägga mig och vila. Amanda och Kim stannade kvar så vi hämtade pizzan jag vann på Saloniki. 

Väldigt gott. Jag fick en chokladtårta till efterrätt oxå men vi var så mätta så den får vi ta imorgon. 

Dom stannade kvar och så kollade vi mello. Men nu har jag krupit ner. Har varit skönt att vara uppe lite mer idag/kväll. Förtränger bort smärtan när det händer lite annat.  Och skönt att få skratta och må bra i själen.  Men nu är jag galet trött. Var uppe och stökade en del inatt. Vaknar varje natt när medicinen gått ur kroppen och har galet ont. Om några timmar har det gått en vecka sedan det hände. Undra om smärtan ska börja avta imorgon då? Att det börjar vända nu?

Kom på förut att jag har glömt att ta eftermiddagsmedicinen. Jag sov när jag skulle ta den. Inte så konstigt kanske att jag tyckte jag hade extra ont. Men jag lyckades ju ändå härda ut hela kvällen.  Kanske kan börja trappa ner med medicinen lite nu iaf. 

Det tråkiga är bara att när jag väl hämtat mig från detta så kommer nästa pärs. Operation i huvudet. 

Alltså min kropp måste ju vara helt sönderstressad av allt som händer. 

Men men...som nån sa

Nu kan det ju knappast bli sämre. 

Edit

Tur

Hoppsan. Jag kanske har lite flyt ändå. Vann precis pizza från Saloniki här i Lindsdal 

Dock måste han skrivit fel för 18/2 har ju redan varit. 😅

Jahopp. Då vet vi vad vi ska svulla på imorgon då iaf. För ikväll var det redan planerat tacos. Emma ska ha en kompis som sover över så dom bestämde maten. 

Tacos. Ingen höjdare egentligen. Börjar bli rätt less på det nu. Klart det är gott men ganska trist maträtt oxå. Medioker. Kan ingen komma på nån annan fredagsmat nu? Eller varför inte bara äta vad man vill på fredagar. Vad är det som säger att man måste äta tacos? Undra hur många familjer i detta avlånga land som ska ha tacos ikväll?

Ja...har man tråkigt så är det sånt man ligger och funderar på. 🤣

Jag var uppe en ganska lång stund innan när syrran var här och styrde upp frukost/brunch/fika. 

När hon åkte och Micke tog med Emma till jobbet så gick jag och la mig igen. Och här ligger jag än. Orkar inte gå upp. Svårt att hitta energin och motivation till att gå upp. 

Pratade en lång stund med Patrics pappa Martin förut. Kändes bra. Vi har liksom känt varandra sedan vi var 13-14 år. Vi har alltid varit vänner trots att vi separerade när Patric var liten. Vi är som familjemedlemmar för varandra och man bryr sig om någon inte mår bra. Skönt att ventilera lite med honom. 

Det är mörkt idag med. Men kanske ändå lite ljusare. Typ mörk mörkt grått istället för kolsvart. 

Trevlig helg!

Mindfulness

Har inte gått upp än. Orkar inte. Vill inte. Emma kom och kröp ner brevid mig när hon hade vaknat så vi har legat och gosat och kollat lite youtube-klipp. 

Min syrra kommer med fika nu. Ska bli gott. Och bra för mig att komma upp en stund. Tycker jag har fått svårare att andas. Gör ont i bröstet. Måste försöka bli mer rörlig. Lättare att andas när jag sitter eller står. Men skönare att ligga för smärtan. 

Inatt var jag uppe o vankade ett par ggr. Inte bara pga av smärtan i revbenen utan örat också. Skrev i mina vårdkontakter idag till ÖNH att jag hade ont och att läpp och kind var bortdomnat så en sköterska ringde nyss och sa att min läkare kontaktar mig. Skönt. Verkar som op planeras i mars för mig. 

Sen, efter att Emma tagit bort sitt gips i mitten av mars, jag har opererats, och när jag läkt ihop så måste det vända. Eller hur? Då måste vi få vara friska i denna familjen och allt kommer bara flyta på. 

Har fått en tid hos kuratorn nästa vecka. Känner att jag måste gå på den hur ont jag än har. Själen måste oxå lagas. 

Fick ett krya på dig sms av någon idag som jag har lust att säga ett och annat till. Men jag hoppade över. För friden skull. Blir så trött på falska människor som bara tänker på sig själva och som pratar massa skit. Jag tänkte en tanke, sen lät jag bara den passera.  Mindfulness. Kände att inget blir bättre av att jag säger något så jag låter det bara vara. Jag väljer mina tankar och vad jag vill lägga fokus och energi på. Svårare än så är det inte. Ibland kan det vara bra att säga vad man tycker men ibland kan det vara bättre att bara vara tyst. Och den människan kommer jag aldrig mer lägga energi på. Punkt! 

Mindfulness-verktyg är faktiskt rätt bra ändå. Använder det oftare än jag trodde jag skulle göra. Gjorde det även inatt när jag hade ont. Då fokuserade jag på andningen 

Nä nu ska jag kravla mig ur sängen om försöka vara lite social. Ikväll blir det en lugn kväll. Imorgon kommer en annan syster, sonen och lilla Malvis hit ❤️

Mörker

Ligger i sängen. Gardinerna är fördragna. Mörkt i rummet. Mörkt i sinnet. Jag ligger och bara stirrar rakt ut. Vet inte hur jag ska ligga. Gör ont varje liten rörelse jag gör. Har stängt av tvn. Orkar inte kolla. Orkar inte höra ljud. Emma är instängd på sitt rum. Inte kul för henne att se mig så här. 

Jag får dåligt samvete. Vi som skulle hittat på massa kul i helgen. Allt blev inställt. Mitt fel. 

Syrran kom förbi med blommor och choklad.❤️ Skönt med lite kaffesällskap. Och bra för mig att vara uppe lite. Ligger bara hela tiden annars. Men svårt att sitta. Hugger som knivar i sidan. 

Känner mig tom. Gråter hela tiden. Livet känns hopplöst. 

-Håll ut sa en vän. Kämpa. 

Håll ut? Hur då? Kämpa? Det har jag gjort länge nu. Orkar inte mer. 

Kämpa. Hm... Känns som ett hån just nu. Jag kämpar och kämpar men får bara lida mer och mer. 

Några brutna revben är väl inte hela världen kanske nån tycker. 

Ha

Det är hela världen för mig kan jag säga. Det var liksom droppen. Ont har jag haft innan. Smärtan har ätit upp mig. Nu drabbas jag av mer smärta. Livet ändras ännu mer. Och var jag inte som en fånge innan så är jag det nu. 

Känner mig ofräsch. Svårt att duscha. Kan knappt få på kläder. Kan inte ha bh. Är för svullen. Det gör ont. 

Kan inte göra nånting. Borsta håret gör ont. Ta ut mjölken ur kylen gör ont. 

Vi har väldigt lätta lådor att dra ut i vårt kök. Ni vet man bara drar lite lätt så rullar den ut. Men bara att ta tag i lådan och dra ut den, knappt ingen ansträngning alls typ, så hugger det till i sidan. 

Allt gör ont. Min mage gör ont. Inte så konstig när man inte gjort nr 2 sedan förra fredagen. Alltså en vecka sedan imorgon. Magen är stenhård och uppblåst. Jag mår illa. Har fått i mig en macka idag. 

Kul att man drittlar i trosan när man är 43 år för att man inte kan ta sig ut på toan. Kan inte komma ur sängen, tillräckligt snabbt, pga av smärtan. Usch!

Min blogg är inte rolig nu. Mitt liv är inte roligt nu. Allt är bara mörkt. Så ja, vill man läsa om nåt mer roligt så får man nog surfa vidare. 

Jag kan inte låtsas att det är bra för det känns skit. Helt åt helvete känns det. 

Spänner mig av smärtan så jag har domningar i läppen och kinden. Tinnitusen är olidlig. Hör knappt vad som sägs på tv. Har legat så mycket så det har tryckt mot mitt onda öra. Som nu är varmt och svullet. Skulle behöva ringa om mitt öra. Men orkar inte. Ska mycket till innan jag besöker ett sjukhus igen. Operationen i Linköping. Eller om jag är döende. Annars får det vara.

Fick Nallebud av en vän förut. Tack. Det värmde. ❤️

Men ni vet känslan när man vill bli glad men knappt känner nånting. Så är det för mig nu. Totalt brylös. Känns som att ingenting kan göra mig glad just nu. Är bara ledsen. Hur mycket tårar kan man ha egentligen?

Jag vill dra täcket över huvudet och inte gå upp förrän allt är bra igen. 

Hoppas att kroppen och själen läker snabbt. Och att det där svarta molnet som envist hänger sig kvar över mig snart blåser bort. För annars vet jag inte vad jag ska göra. 

Och kom inte och säg att det blir bra. Eller att jag är stark. Orkar inte höra på det! 

Det är mörkt nu. Väldigt mörkt. 

Drabbad av olycka

Hemma. Fick åka hem efter lunch idag. Har sovit hela dagen. Fick nyss serverad min favoritmat, vegetarisk pasta. 

Har ätit och nu ska jag snart lägga mig igen. Det svåra är bara att jag knappt kommer i och ur sängen. Men men. Det får ta den tid det tar. 

I morse när jag skulle gå ut i dagrummet och äta frukost tog det 20 min att få på byxor och strumpor. 

Trodde faktiskt inte att jag skulle få åka hem idag. Inte efter den natten som var. Hade grymt ont igen. Och nålen i min arm lossnade. Började rinna blod på mig och i sängen. Massa strul med den och att sätta en ny. Jag fick ont i huvudet. Det bultade i örat. Jag grät. Hade panik. Hur jag än låg så gjorde det liksom ont överallt. 

Läkaren berättade idag att dom hade misstänkt lungkollaps men att det såg relativt bra ut på röntgen. Luftblåsorna ska fixa sig själva med hjälp av mig. Att jag blir rörlig och djupandas. Hm... ska göra mitt bästa. Blir förhoppningvis mer rörlig i dagarna. Är väl första dagarna/veckan när man brutit revben som är värst.

Blev så glad när läkaren sa att jag fick åka hem. Det är inget fel att vara på sjukhuset så. Man blir väl omhändertagen. Men hemma är ändå bäst. 

Sköterskan tog bort nålen. Och jag gjorde mig redo att hämtas. Då såg jag att min tröja var helt blodig och det var blod på golvet. WHAT???

Då blödde det rejält därifrån nålen hade suttit. Alltså. Jag har inget flyt alls. Men men. Ingen större fara. Fick lägga mig en stund bara medan dom fixade det. 

Väl hemma så la jag mig och sov  i nästan 5 timmar. Sen har jag bara legat och kollat på tv. Inte orkat göra något. 

Nu har jag ätit och ska snart gå och lägga mig igen. Vi måste ställa en stol brevid sängen som jag kan ta stöd av när jag ska i och ur sängen. 

En sjukgymnast var och pratade med mig idag och gav mig tips och trix. Sen fick jag en liten mojäng att blåsa i. Varannan timme när jag är vaken. Helst varje timme. Åtminstone så länge jag inte är så rörlig. Jag har inte fått blåsa i den innan eftersom man inte visste om lungan var punkterad. 

Läkaren sa att det gjorde lite ont i henne att inte kunna ge mig en annan smärtlindring än den jag fått. Men det är den enda som funkar eftersom jag kräks annars. Kräkas eller ha ont. Pest eller kolera. 

Så sa hon att det lilla hon sett av mig så verkar jag vara en envis tjej och att jag kommer vara pigg och stark fortare än jag kan tro. Och jag fick beröm för att jag har kämpat på så med att gå upp i dagrummet osv. Men hon sa också att jag hade faktiskt kunnat ringa mer på hjälp när jag skulle på toan , klä på mig mm 

Men det är så typisk mig. Inte vara till besvär. Alltid klara mig själv. Ibland blir jag så trött på mig själv. Som i morse. Kämpa så tårarna rinner för att få på kläderna istället för att be om hjälp som finns precis utanför dörren. Känns som att jag gillar att plåga mig själv. 

Tacksam över familj och vänner som hör av sig och erbjuder hjälp. Otroligt tacksam och glad över min lillasyster Lina som varit hos mig varje dag sedan jag kom in på sjukhuset. Suttit där brevid mig trots att jag inte orkat prata. Jag har kräkts. Gråtit. Skrikit av smärta. Hon har duschat mig. Kammat mitt hår. Klätt på mig. Tagit hand om mig. Fina Lina ❤️

Tacksam över att Micke styrt allt här hemma och med Emma. Både jobbat, haft med henne på jobbet, och hängt hos mig flera ggr varje dag. 

Han är fortfarande lite skärrad. Han säger att den paniken han såg i mina ögon och hur jag skrek och vred mig av smärta är svårt att släppa. Han är nog fortfarande lite chockad. Det kan jag förstå. Det är jag också. ❤️

Och lilla Emma. Blev inget roligt sportlov för henne. Vi hade bestämt så mycket roligt. Men som tur är klev min syster Amanda o Kim in idag och tog med henne på lite roligheter och övernattning. ❤️

Jag är inte så bra på att be om hjälp. Ber sällan om hjälp. Men nu behöver jag hjälp. Mest med att få mig att orka. Att orka tro på att allt bli bra. Att det vänder. För jag tror på riktigt att jag är drabbad av olycka. Nästa gång överlever jag nog inte...

Smärta

I helgen upplevde jag den värsta tänkbara smärtan.  Faktiskt det sjukaste jag varit med om. Smärtan var brutal. 

Det inträffade en olyckshändelse , jag har dålig balans och föll rakt in i en köksö. Kanten på den for in i mina revben och knäckte tre stycken. Nr 9,10 och 11 är helt av. 

Som sagt, den smärtan är obeskrivlig. Jag skrek mig hes. Kände hur det liksom var trasigt i kroppen. Hur det rörde sig inne i mig. Jag hade panik. Fick åka ambulans in till sjukhuset. Akuten. Röntgen. Började kräkas. Lades in på kirurgen. Har fortsatt kräkas tills idag. Har inte fått behålla nånting. Har legat med dropp hela tiden. Har mest legat helt stilla på rygg.  

 Dom har fått greja fram å tillbaka med att få till en bra smärtlindring eftersom jag är känslig och kräks av morfin och tydligen preparat som är likvärdiga oxå. Kan säga att kräkas med trasiga revben är ingen skön känsla. 

Men idag hjälpte min syrra mig att duscha. Då fick jag mer energi. Vi gick en runda till fikarummet och tog en kaffe. Micke kom med smörgåstårta och jag fick i mig lite av den. 

Illamåendet känns bättre. Jag känner mig piggare. Men aj vad ont jag har. Särskilt när jag rört på mig extra mycket idag. 

Jag har lågt blodtryck och feber till och från. Dock ingen feber idag. Var även och röntgade mig idag igen då jag har fått små luftblåsor i lungan. En läkare var nyss här och sa att dom inte gör något åt det. Att dom är små och inte utgör nån fara. Men att det nu är ännu viktigare att jag djupandas och kommer igång och blir mer rörlig. 

Inte helt lätt att djupandas bara med tre trasiga revben. Inte helt lätt att vara rörlig heller. Känner ju att det är svårt att hålla uppe den sidan dom är av på. 

Och jag kan fortfarande känna hur dom, revbenen, liksom rör sig inne i kroppen. Sjuk känsla. 

Och så nackdelen med att ligga så här mycket. Mitt huvud. Känner mig helt stel och nästan lite svullen . Men fördelen är att jag här blir fullproppad med smärtlindring så det gör inte superont. Och revbenen tar över all annan smärta. Går inte tänka på nåt annat. 

Och då säger läkaren att jag kan räkna med smärta i upp till 6v. Och upp till två månader innan det är helt läkt. Och man kan tydligen ha känningar lång tid efter. 

Hm...vad kul. 

Jag har inget flyt alls. Någon vill mig illa. Jag tycker att jag redan har lidit tillräckligt. Dessutom har jag en operation som väntar. 

Gjorde ju magnetröntgen på dan i lördags. Dom i Linköping har nog kollat den nu. Och kommer boka in operation.

På riktigt. Hur mkt ska jag orka? Mina krafter är snart helt slut. Jag har gått på reservkrafter länge nu. Men det är snart slut på dom oxå. Man kan inte ha hur mkt ork och kraft som helst. 

Och hur mkt smärta kan kroppen klara av?

Som jag har gråtit dessa dagar. Gråtit. Skrikigt ut smärtan. Haft panik. Ångestattacker. Fått ha någon som suttit hos mig som fått hjälpa mig att andas. 

Det här var liksom bara droppen. Jag bröt ihop. Kroppen bröt ihop. 

Det här som skulle bli ett bra år. Men än så länge visar sig inte 2018 från sin bästa sida. 

Men inte ge upp än. Jag håller ut. Lite till håller jag ut. Snart måste det vända. 

Jag klippte mig i lördags och är nöjd med min nya frisyr. Alltid nåt. 

Före:

Efter:

Nu måste jag verkligen försöka hitta små ljuspunkter varje dag. Jag var långt ner innan, nära att nudda marken. Nu ligger jag helt platt. Och nu har jag bokstavligen svårt att ta mig upp. 

Allvarligt. Vad är det som händer mig? Varför just jag? Varför? 

Tidig pubertet

Pheeeew. Ikväll har vi haft en dust med Emma. Undra om hon är på väg in i tidig pubertet eller nåt. Jäklar vilket humör. Smäller i dörrar, skriker och tjurar när hon inte får som hon vill. Jisses. Hur ska det här gå? Antar att det bara är början. Fast tur att hon mest av tiden är en fin och härlig liten tjej. Det är väl liksom bara att bita ihop. Det är det här som ingår i föräldrarskapet. Tååååålamoooood. 

Hon var väldigt duktig och hjälpte till att sortera strumpor ikväll. Trots att hon var arg hehe 

Det var ju villkoret för att hon skulle få Leviströjan förra helgen. Hon var smart och satt och sorterade medan hon ändå kollade tv. Sortera strumpor, finns det nåt tråkigare än det?

Emma hade en kompis med hem efter skolan. Och vi har även haft Malva här i em/kväll. En väldigt soft och mysigt kväll. 

Malva har hållt låda här hemma. Hon bjöd Lilla Gubben och Bamsen på fika. Hon vill gärna ha vatten nu när hon grejar och det blir vatten överallt. Men vad gör väl det. Det är ju som sagt bara vatten

Edit

När hon spillde på sig sa hon:

-De jö innet ( Det gör inget )

Så härligt nu när hon börjat prata så mycket. Hon ville att Micke skulle hjälpa henne med en sak:

-Snälla Acki sa hon då. 

Jag var  bjuden på Alla hjärtans dag-frukost.  hos Patric , Tilda och Malva igår. 

Emma såg att man kunde sätta in annons i tidningen till Alla hjärtans dag så då fick hon göra det. 

Dom där två. Finaste som finns ❤️

Det var en bra Alla hjärtans dag igår. Fina presenter, kroppkakor till middag och så chipsmys framför tvn. Jag tycker att man ska visa kärlek och uppskattning alla dagar och inte bara på Alla hjärtans dag. Men det är ändå mysigt att ha en dag då man kan sprida lite extra mycket kärlek. Ibland kommer man in i ekorrhjulet och glömmer kanske bort att visa nära och kära hur mkt dom faktiskt betyder. 

Och det behövs inte presenter eller blommor. Räcker med att bara visa lite kärlek. 

Jag tycker egentligen att jag är en ganska omtänksam och kärleksfull person. Bryr mig ofta mer om andra än mig själv. Men just nu, eller rättare sagt sedan jag blev sjuk, har jag blivit sämre på att ta hand om familj och vänner. Orken finns inte och energin räcker inte alltid till. Jag känner mig mer sluten. Tillbakadragen. Fokus just nu hålls mest på att hantera smärtan. Tänker ofta, nu ska jag höra av mig till den eller den men så glömmer jag. Förlåt för det. Men tro mig. Jag gör det inte med mening. Har ständigt dåligt samvete och jag lovar att skärpa till mig så fort jag får mer kraft och ork. 

Men. Ett stort men. Bara för att jag inte hör av mig innebär det inte att jag inte vill ses. Det är bara det att man liksom får dra med mig på grejer nu. Har blivit en trygghet att bara vara hemma. Men samtidigt som det är min trygghet här hemma så är det också nästan som ett fängelse. Jag känner mig instängd. Instängd och ensam. Otillräcklig och utanför.

Åååå vad jag vill ha mitt liv tillbaka. 

Har så sjukt mycket blandade känslor i kroppen. Rädd för operationen såklart. Hur mkt är skadat? Hur mkt blir skadat? Hur kommer jag må efter?

Och så längtar jag samtidigt efter att få opereras. Vill få bort plattan. Bli av med smärtan. Jag tror verkligen att allt kommer bli så mycket bättre när den är borta. Det måste bli bättre. 

Imorgon ska jag hjälpa Tilda att göra smörgåstårta till Malvas kalas. Jag ska ha balansträning.  Emma ska på disco. Sen ska jag ev ta en fika med en vän. Och vips så har även den fredagen gått. 

Längtar efter helgen. Lördag och söndag= trevligheter = me like. 

Natti ❤️

Hes

Idag vaknade jag med knappt ingen röst. Väldigt hes. Konstigt för jag känner mig inte jätteförkyld eller så. Lite täppt bara. Mest trött och matt men det är jag ju alltid. He he. 

Kanske är nåt på g. Eller så har jag väl pratat för mycket. Eller kanske för lite? Ska bli kul i helgen och träffa lite folk. Känner mig i starkt behov av socialt umgänge. Bubbel, babbel, skratt och kanske dans och sång. Fira natten lång. Är både party o kalas i helgen. Lär somna ovaggad söndag kväll. Är fullt upp nu i dagarna tre. Från fre morgon till sönd kväll. 

Har galet ont bakom örat. Har ju ont hela tiden men det känns som att nåt har hänt. Smärtan är ihärdig och har utökats. Alltså gör ondare på ett större område. 

Inatt vaknade jag och det bultade så mycket bakom örat att jag var övertygad om att nu var plattan på väg igenom. Men näpp. Den är kvar. Men kanske vill den bort nu. Ut i friheten. Den har liksom gjort sitt nu. Eller ja, har den det? Den skulle ju sitta täckt över hålet i skallbenet. Men flyttade sig ganska tidigt. Behöver den inte vara över hålet? Har hålet växt igen? Och vad händer när dom tar bort plattan? Och får dom ens bort plattan. Tänk om den växt fast där den sitter nu. Tänk om man sliter sönder nåt man tar bort den?!

Hjälp. Ångest bara jag tänker på det. Och blodsmak i munnen. Läskigt. 

Men men. I helgen ska inte smärtan och tröttheten få ta över. I helgen vill jag inte vara sjuk.  I helgen ska Malin vara Malin. I helgen ska jag ha kul. Jag säger som min sonhustru: I’m a party animal. 

Haha. I Wish. Tant lär nog vara hemma i säng tidigt. Men skitsamma. Kul ska jag ha iaf. Så länge jag orkar. Bort med smärta, trötthet och tårar. In med kraft och energi. Livslust och glädje. Om så bara för några timmar. 

Även om jag får betala för det i efterhand så är det så värt att få känna livet i mig. 

Tänker på en vän som mår dåligt nu. Någon som betyder mycket för mig mår inte alls bra utan har gått helt in i väggen. Utbränd. Utmattad. Kämpar för att ens orka gå upp ens en timme varje dag. Som bara vill sova. Som tappat livsglädjen. Det är svårt när man är där. Men det går komma tillbaka. Man får kämpa. Man får hitta den där styrkan man har nånstans har inom sig. Och framför allt så måste man vara ärlig emot sig själv. Lyssna på sig själv och sin kropp.  Och även våga ta emot hjälp. 

”Ta vara på varje liten stund som ger dig kraft och ork. Som ger dig glädje och energi. Ta vara på varje liten stund av lycka.  Snart är du stark igen. Tänker på dig” ❤️

Det är så viktigt att man stannar upp ibland. Att man pausar och inte bara rusar framåt i alldeles för hög hastighet. Det är så lätt att tappa fotfästet. Och det kan hända även den man tror är starkast. Det kan hända alla. 

Nu är jag på gymmet. Orkar eg inte men behöver röra på mg och träna lite balans. 

I em/kväll ska vi passa Malva. Mys ❤️

Yoga

Har testat yoga nu. Inte min grej. Jag önskar att det vore det men det går nästan lite för långsamt för mig. Men tror absolut det är en kanongrej om man är stressad och behöver varva ner. Eller om man ,som jag , har ont och behöver lägga fokus på annat. Mitt största problem med yogan är balansen. Min balans är usel och jag klarar inte övningarna. Inte just nu. Men nu har jag testat iaf  och det dröjer nog innan jag kör det igen. 

Nu är jag på gymmet. Är eg förkyld och kroppen strejkar men behövde gå av mig lite frustration. Svårt att ut och gå när det är så halt  ute. Så jag tar en pw på gymmet. 

Prins T har retat gallfeber på mig senaste dagarna. Försöker förtränga men det är i princip omöjligt. Gaaah! Är väldigt påverkad av smärtan. Känner mig spänd och stressad i kroppen. Då blir tinnitusen värre. Jag vet detta och försöker köra Mindfulness och andningsövningar men det är svårt att hålla fokus när smärtan griper tag i mig och fullkomligt tar över. Jag känner smärta, tänker smärta, hela jag andas smärta just nu. 

Sen upplevde jag något idag som stressade mig ännu mer. Går ni igenom era barns mobiler? Det gör vi med Emmas väldigt ofta. Idag såg jag något som krossade mitt hjärta. 

Kolla era barns mobiler. Prata med era barn om sociala medier. Det som läggs upp där finns kvar där. Alltid. Även om man raderar. Lär era barn att vara uppmärksamma på vad som läggs ut av vänner. På så vis kan vi vuxna få veta fortare och ingripa snabbare. 

Man kan inte skydda sina barn från allt men om man har koll kan man iaf leda in dom på rätt väg igen när dom gått vilse. 

Emma, 9 år. Hon är egentligen för liten för att förstå innebörden med sociala medier. Vi har förbjudit Insta och Facebook för henne. Men uppenbarligen är kanske Musical.ly för stort för henne att hantera oxå. Även där är det jakt på likes och kommentarer för det man gör. Jakt på bekräftelse. 

Vill att min dotter ska förstå at hon duger som hon är. ❤️

Så svårt det där. Ska vi förbjuda musical.ly oxå? Alla har det. Det är så ungdomarna kommunicerar. Och det är inte bara elände där såklart. Men jakten på bekräftlese har gått ner betydligt i åldern. Och man ser hur andra gör. Vill vara cool och ta efter. Får hon mycket likes vill jag med ha det. 

När jag var 9 år lekte jag datten. Jag hade fortfarande Barbie som jag lekte med. Tror tom jag lekte mamma pappa barn med mina systrar. 

Jag vet. Jag kan inte jämföra Emma med hur det var när jag var liten. Det är 2018 nu. Internet är framtiden. Sociala medier växer. 

Önskar bara att hon kunde vara barn ett tag till. Min fina älskade lilla dotter. Jag vill att du ska se och uppleva världen. Men du behöver väl inte ha så bråttom. 

Fick en riktigt kräkfeeling när det kommer till sociala medier och jakten på likes. Vänder ut och in på mig själv och undrar vad jag själv gör där?!

Varför har DU sociala medier? 

Noll energi

Denna veckan passar verkligen inte att bli sjuk. Har liksom inte tid. Men nu ligger jag här på soffan. Snörvlar, hostar, fryser, huvudvärk och noll energi. 

Var på gymmet tidigare och kände verkligen hur kroppen strejkade. Och när jag skulle gå hem gick jag i snigelfart. Kraften var slut i kroppen. 

Vågade inte cykla till gymmet för i morse när vi skulle cykla till skolan höll jag på att cykla omkull flera ggr så jag gick hem med cykeln sen. Halt, ojämnt underlag och så dålig balans. Jag spände mig så mycket så när vi kom fram till skolan satt axlarna nästan uppe i huvudet. Jag var helt stel i nacken och kunde knappt vrida huvudet. 

Satte mig en stund i massagestolen på gymmet för att luckra upp mina spända skuldror och axlar. Men det gjorde galet ont. Det är fanken rätt tuff den där massagestolen. Är inte skönt alls. Iaf inte när man har ont. 

Nu har jag preparerat mig med c-vitamin, nässpray, hostmedicin och panodil. Schas bassilusk. Schas. 

Hoppas på att vakna piggare o starkare imorgon.  

Pssst. Jag var med i en tävling på Ica Magnetens Facebooksida. Och jag vann. Jag och syrran vann en Tassimomaskin. 

Tjohooo ✨

Babblarna

En ganska soft söndag. Sovmorgon. Frukost. Pw. Micke drog neråt i landet för kurs imorgon. Patric och Emma hängde hemma hos Tildas bror David medan Malva och jag var på babblarna i Kalmarsalen. 

Hon var helt till sig.

- Oj. Wow. Oj. Wow, sa hon när vi kom in och satte sig. Hon satt som ett ljus ,helt inne i showen/teatern. Hon sjöng med, dansade, ropade på babblarna, klappade händerna och hade jättekul. Jag blev rörd och satt med tårar i ögonen hela tiden. Så härligt att se hennes glädje. Då blir jag alldeles varm i hjärtat. 

Nu ikväll har Emma och jag haft en lugn kväll. Inte många knop gjorda här. Skönt att hänga lite ensam med henne. Nu har vi krupit ner. Jag med glass och hon med chips och så ser vi på farmen.  Lite söndagslyx. 

I veckan är det lite blandat som händer. Balansträning. Gymmet. Stan. Banken. Alla hjärtans dag. Malva ska sova här.  Göra smörgåstårta. Frisören. Röntgen. Kalas. 

Sen ska jag försöka hinna med att städa. Pärla. Skriva på krönika. Kanske vila lite oxå. Pheeeew. Denna veckan skulle jag behöva ha några extra timmar och extra armar. Men som sagt, jag tycker om när det händer lite. Mitt liv är förbannat trist emellanåt och jag ligger mest här hemma och tycker synd om mig själv. Och när jag har en del att göra hinner jag inte tänka lika mycket på smärtan eller på Prins T:s oljud. 

Snart börjar Bron. Och efter det så ska jag sova. Tycker inte om att sova själv. Har alltid varit mörkrädd. Tur att jag har Emma brevid mig inatt så hon kan skydda mig emot alla monster och inbrottstjuvar.

Ny dag imorgon och en ny vecka väntar.  Måtte den blir så bra som jag hoppas på. Och att jag lyckas hålla undan förkylningen som jag känner börjar krypa på.

Natti ❤️

Mello

Alltså jag vet inte riktigt vad jag tycker om mellon iår. Har inte fått nån riktig mello-feeling. Inget låt än som varit wow. Emma var lycklig över att Samir och Victor gick vidare så hon får se dom i finalen. Jag gillade Ida Redig. Eller jag gillar normalt sett att lyssna på Ida. Denna låten var väl sådär. Men kul att Liamoo gick vidare iaf. Men som sagt...ingen höjdare än så länge iår. 

Emma sov ju hos en kompis inatt. Idag på förmiddagen hämtade vi dom och åkte in till stan. Dom ville gå själva så Micke och jag tog en fika på Balcks. Bästa kaffet. 

Emma ville köpa en Levis tröja. Men eftersom hon redan hade fått lite pengar att handla för så fick hon tröjan OM hon hjälper till att sortera alla strumpor som ligger i en stor Ikeakasse nere i källaren.  Hon måste verkligen velat ha tröjan, eller så insåg hon inte hur mycket strumpor det är och vilken tid det lär ta hehe. Men hur som helst så kan man inte bara få o få utan man måste jobba lite för sakerna ibland. 

Emmas kompis följde med hem hit och inatt sover hon här istället. En riktig sova över-helg. 

Patric Tilda och Malva kom hit och käkade med oss. Tilda skickade en video tidigare  när Malva skrek och grät och ville till farmor. 

Amoooo. Amoooo. Amooo

Så vi ringde facetime och då började hon gråta när vi pratade och ville komma. Så dom kom som sagt hit och käkade och kollade mello med oss. Spontan och mysig kväll. Det är det bästa. 

Jag pärlade lite tidigare idag. Tänkte gör lite armband till Alla hjärtans dag men njaa. Blev bara två armband. Dock blev dom sålda direkt. Men jag har tappat feelingen helt. Vad har hänt?Jag orkar liksom inte riktigt. Orkar inte tänka eller fokusera. Och jag är extremt fumlig och tappar pärlor hela tiden. 

Nu har jag lagt mig. Det domnar i läpparna på mig och det rycker i kinden. Nerven har väl fått spunk. Men det har varit en ganska bra lördag ändå. Har faktiskt inte haft så ont. Inte så att det har tagit över eller varit så påfrestande iaf. Skönt. Är tacksam för alla bra dagar jag får. Och då försöker jag njuta. För jag vet ju aldrig hur nästa dag ser ut. Faktiskt inte ens hur nästa timme ser ut. Det kan vända snabbt. Det är det som är lite läskigt. Att inte ha kontroll över sin egna kropp. Att aldrig veta. 

Sov gott ❤️