Ligger i sängen. Gardinerna är fördragna. Mörkt i rummet. Mörkt i sinnet. Jag ligger och bara stirrar rakt ut. Vet inte hur jag ska ligga. Gör ont varje liten rörelse jag gör. Har stängt av tvn. Orkar inte kolla. Orkar inte höra ljud. Emma är instängd på sitt rum. Inte kul för henne att se mig så här.
Jag får dåligt samvete. Vi som skulle hittat på massa kul i helgen. Allt blev inställt. Mitt fel.
Syrran kom förbi med blommor och choklad.❤️ Skönt med lite kaffesällskap. Och bra för mig att vara uppe lite. Ligger bara hela tiden annars. Men svårt att sitta. Hugger som knivar i sidan.
Känner mig tom. Gråter hela tiden. Livet känns hopplöst.
-Håll ut sa en vän. Kämpa.
Håll ut? Hur då? Kämpa? Det har jag gjort länge nu. Orkar inte mer.
Kämpa. Hm... Känns som ett hån just nu. Jag kämpar och kämpar men får bara lida mer och mer.
Några brutna revben är väl inte hela världen kanske nån tycker.
Ha
Det är hela världen för mig kan jag säga. Det var liksom droppen. Ont har jag haft innan. Smärtan har ätit upp mig. Nu drabbas jag av mer smärta. Livet ändras ännu mer. Och var jag inte som en fånge innan så är jag det nu.
Känner mig ofräsch. Svårt att duscha. Kan knappt få på kläder. Kan inte ha bh. Är för svullen. Det gör ont.
Kan inte göra nånting. Borsta håret gör ont. Ta ut mjölken ur kylen gör ont.
Vi har väldigt lätta lådor att dra ut i vårt kök. Ni vet man bara drar lite lätt så rullar den ut. Men bara att ta tag i lådan och dra ut den, knappt ingen ansträngning alls typ, så hugger det till i sidan.
Allt gör ont. Min mage gör ont. Inte så konstig när man inte gjort nr 2 sedan förra fredagen. Alltså en vecka sedan imorgon. Magen är stenhård och uppblåst. Jag mår illa. Har fått i mig en macka idag.
Kul att man drittlar i trosan när man är 43 år för att man inte kan ta sig ut på toan. Kan inte komma ur sängen, tillräckligt snabbt, pga av smärtan. Usch!
Min blogg är inte rolig nu. Mitt liv är inte roligt nu. Allt är bara mörkt. Så ja, vill man läsa om nåt mer roligt så får man nog surfa vidare.
Jag kan inte låtsas att det är bra för det känns skit. Helt åt helvete känns det.
Spänner mig av smärtan så jag har domningar i läppen och kinden. Tinnitusen är olidlig. Hör knappt vad som sägs på tv. Har legat så mycket så det har tryckt mot mitt onda öra. Som nu är varmt och svullet. Skulle behöva ringa om mitt öra. Men orkar inte. Ska mycket till innan jag besöker ett sjukhus igen. Operationen i Linköping. Eller om jag är döende. Annars får det vara.
Fick Nallebud av en vän förut. Tack. Det värmde. ❤️
Men ni vet känslan när man vill bli glad men knappt känner nånting. Så är det för mig nu. Totalt brylös. Känns som att ingenting kan göra mig glad just nu. Är bara ledsen. Hur mycket tårar kan man ha egentligen?
Jag vill dra täcket över huvudet och inte gå upp förrän allt är bra igen.
Hoppas att kroppen och själen läker snabbt. Och att det där svarta molnet som envist hänger sig kvar över mig snart blåser bort. För annars vet jag inte vad jag ska göra.
Och kom inte och säg att det blir bra. Eller att jag är stark. Orkar inte höra på det!
Det är mörkt nu. Väldigt mörkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar