Ett steg åt rätt håll

Nu har det gått 1,5 vecka sedan jag bröt revbenen. Varför avtar inte smärtan? Idag har jag haft rejält ont till o från. Och svårt att ta djupa andetag. Men förhoppningsvis vänder det snart. 

Idag har jag iallafall sugit i mig lite energi av lilla Malvis. Detta underbara lilla barn. Så mysig ,go ,kärleksfull ,pigg och glad. Ett riktigt litet energiknippe. Klart det smittar av sig. 

Jag fick skjuts dit av Micke och Tilda körde mig hem. Hade tänkt gå men orkade inte. Kroppen strejkade. La mig och sov i två timmar när jag hade varit där. 

Imorgon ska jag gå till skolan och möta Emma. Hon ska ha utvecklingssamtal. Kan bli oerhört spännande och se hur lång tid den promenixen dit tar. Men jag måste ju komma igång och röra lite mer på mig. Och det är inte så himla långt dit. Och hem åker vi med Micke. Hoppas bara det inte är snöstorm. Fast det kan eg kvitta. Ska bli riktigt nice med frisk luft. 

Det var så skönt att komma hem till Patric och Tilda på en fika idag. Så less på att vara ”instängd” i det här huset. Särskilt när det inte finns så mycket jag kan göra här hemma. 

Idag ringde en sköterska från Linköping. På tisdag ska läkarna, från ÖNH o neurokirurgen, ha ett möte och prata om op. Efter det ska sköterskan ,jag pratade med,planera in en dag då det ska ske.  Hon sa att min läkare hör av sig i nästa vecka. Och om hon inte gör det så fick jag ett direktnummer till sköterskan som ringde. 

Äntligen händer det nåt. Ok, jag har inte fått nån tid en men dom ska iaf ha möte o planera op. Ett steg åt rätt håll. 

Ikväll har jag hjälpt Emma att färga topparna. ( ombre )Denna gången blev det lila. Hon är sååå nöjd så. Det är det viktigaste. Jag känner lite att tur att det bara håller i sig i några tvättar he he 

Det blir ju värre den dagen hon kanske färgar hela håret själv och färgen typ är permanent. Hjälp! 

På tisdag ska hon, om allt ser bra ut, äntligen få ta bort sitt gips. Sen hoppas vi verkligen benen i hennes kropp får vara hela resten av livet. Som hon har kämpat på. Armen bruten två gånger på 4 månader. Missat dansen som hon älskar i två terminer nu. 

Undra om det vilar en förbannelse över den här familjen? Eller har vi bara extrem otur?

Fundera på om vi ska gå till någon som kan utföra nån ritual och driva ut ondskan som vilar över oss. Vi kanske behöver healing. Ha ha. 

Nä som tur är tror jag inte på sånt. Men man börjar ju undra emellanåt varför just vi drabbas så mycket.

Fast nu har vi fått vår beskärda del av otur. Så nu  kommer vi ha tur resten av livet. Gutt!