Imorse hängde jag med Micke när han lämnade in bilen på Liljas. Vi gick in till stan. Vi satte oss på Fiesta. Jag åt frukost o han jobbade lite. Sen gick jag till sjukhuset.
På vägen till sjukhuset ringde min läkare. Hon hade ringt Kalmar ang röntgen och kollat när den blir av. Dom sa då att dom hade prel bokat mig ons nästa vecka. Om dom inte hörde av sig om en MR nästa vecka så skulle jag ringa Linköping igen så skulle dom ringa Kalmar och ligga på om röntgen igen. Så nu känns det iaf lite hoppfullt och som om nåt är på G.
Men om dom nu tänker att jag ska röntgas nästa vecka är det ju konstigt att dom inte har hört av sig?
Min läkare tyckte oxå jag borde höra av mig till ÖNH här i Kalmar och låta dom titta på örat. Tänkte om jag skulle ha gått upp till ÖNH efter tiden hos kuratorn idag. Men jag orkade inte.
Är det inte bättre imorgon så ringer jag dit.
Väldigt smidigt att skriva i mina vårdkontakter som jag gjorde igår. Och tacksamt att min läkare ringde upp direkt idag. Och skönt att hon drev på om MR-tid. Dom hade sagt att jag var prio. Hm...prio? Över en månads väntan och jag är prio. Ja ja. Nu blir det snart av iaf. Äntligen.
Det gick bra hos kuratorn oxå. Trodde jag skulle gråta men nä, hon fick mig att skratta. Skönt ❤️
Åkte direkt till gymmet efter sjukhuset. Ville inte åka hem eftersom målarna fixade vår hall.
Orkade inte så mycket på gymmet men körde på crosstrainern en stund.
Hem, åt lunch och la mig och sov en stund.
Får se om jag ringer läkaren imorgon. Det gör faktiskt ganska ont bakom örat. Även i örat.
Trots att jag sov innan idag så är jag fortfarande trött. Och Prins T är väldigt aktiv just nu. Jag har alltid tinnitus, 24/7. Men vissa dagar är det liksom mer intensivt och jag har svårt att koppla bort det. Idag är en sån dag. Vet inte varför det är värre vissa dagar. Idag har jag ju knappt gjort nåt?
Men kan vara så att det blir värre när jag är spänd. Är extremt spänd just nu. Hela vänstersida. Från örat, ner mot nacken och skuldran. Spänner mig, omedvetet, när det gör ont. Alltså denna jäkla smärta den tär så galet mycket. Den tar all min energi.
Men i kväll känner jag mig ändå lite hoppfull. Efter samtalet med kuratorn och min läkare idag så känns det som att allt kommer bli bra. Jag ser lite ljus i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar