Jag vet inte

Fick precis ett sms av en vän

-Hur mår du? På riktigt?

Precis så stod det. Tittade på det länge. Började skriva. Raderade. Skrev. Raderade. 

Visste inte vad jag skulle svara. Hur mår jag? Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. På riktigt. 

Och så svarade jag också på smset. Jag vet inte. För det är sanningen. Det är på riktigt. 

Mest handlar det nog om att jag inte vågar känna efter. 

Idag var det riktigt tungt att gå upp. Snoozade 4 ggr. Hela familjen var sega. Var i sista sekund vi kom upp så Emma hann få i sig frukost och komma i tid till skolan. Sedan dom åkte, för snart två timmar sen, har jag suttit i fåtöljen framför tvn. Orkar inte röra mig. Kaffet är inte gott längre. Det är iskallt. Jag är kissnödig. Sitter eg illa. Behöver ta bort en kudde som trycker in i ryggen. Men jag orkar inte röra mig. Orkar inte tänka eller känna. Bara sitter här. Bara är. 

Och jag vet inte vad det är med mig. Jag vet inte hur jag mår. Jag vet inte...