Reset

Läste en text idag på Instagram. Paolo Roberto som skrivit den 

Bästa jag läst tror jag. Iaf på väldigt länge. 

Har tänkt mycket på det där om att reparera sig själv. Jag är trasig. Tror inte att ”bara” en operation kan åtgärda det. Visst, mycket kommer hjälpa när plattan försvinner från huvudet , men jag är ändå redan skadad. 

Så mycket smärta, tårar, oro och ångest. Jag är liksom sönder inombords av dom här åren med Ménières. 

Jag tror att jag måste trycka på reset. Starta om. 

Ménières kommer jag fortsätta ha. ( ber till högre makter att det inte kommer på andra örat också ) Men jag måste liksom börja om nånstans. Sluta tänka mig sjuk. Jag är så less på att vara sjuk. På att vara deppig och låg.   Otroligt trött på att höra mina egna gnälliga tankar. 

Efter operationen måste jag ta en helomvändning. Byta spår. Den här vägen jag går på nu är alldeles för mörk. 

Jag vet inte hur än. Jag vet bara att jag inte vill vara här och att jag måste ta en annan väg för att överleva. 

Jag har tjatat så mycket om att få mitt liv tillbaka. Vara Malin igen. Men just nu vet jag egentligen inte vem jag var. Jag har ju blivit den jag är idag. Jag är bara smärta, tinnitus och Ménières. Jag behöver inte sträva efter mitt gamla liv. Jag kan göra mig redo för ett nytt liv istället. 

Vissa handikapp följer med mig. Döv på ena örat och dålig balans. Men...det går att leva med. Jag får göra det till en del av mig. Skadad, ärrad och ihoplappad, klart man kan leva ändå. 

Och det är precis det jag vill...LEVA