Orolig

Tidigare ikväll var jag med om nåt läskigt. Är bättre nu men jag är fortfarande lite skärrad. Orolig. Tänker, tänk om. 

Jag har haft lite ont huvudet hela dagen. Hasade runt länge i pyjamas. Vi passade Malva. Lekte lite. Målade med vattenfärger. 

Hade en soft förmiddag. Hade tänkt ut och gå men det ösregnade så jag drog till gymmet när Malva hade åkt hem 

Kände att jag inte orkade så mycket på gymmet. Kände mig trött. Och hade lite tryckande känsla i huvudet. 

Tänkte att frisk luft ändå kunde göra susen så vi åkte o handlade och var på kyrkogården och tände ljus. 

När vi kom hem höll jag på att plocka lite. Stod i hallen när det liksom smäckte till i huvudet. Det gjorde så ont så jag föll ihop. Fick hjälp av Micke in i sängen. Det domnade bort i ena sidan av ansiktet. Läpparna domnade.Jag fick panik. Kunde inte svälja saliven. Den liksom rann ut i mungipan. Hörde Emma skrika och gråta. Hon blev rädd. Jag med. 

Jag låg på sängen en stund. Domningarna i ansiktet släppte. Det gjorde mindre ont i huvudet. Men då fick jag istället springa upp och kräkas. 

Efter det  mådde jag bättre. Men jag känner mig som sagt fortfarande lite skärrad. Vad var det som hände eg? Borde vi ringt sjukhuset?

Kanske bara var en nerv som kom i kläm. Kanske bara har varit lite stressad senaste dagarna. Resfeber. Slut i kroppen av den konstanta smärtan.  Jag vet inte. Förmodligen ingen fara. Men kan ändå inte låta bli att tänka, tänk om. Tänk om det är en pågående hjärnblödning. Tänk om det händer igen. Tänk om jag dör i sömnen inatt. Är supertrött men vet knappt om jag vågar gå och lägga mig. 

Men måste gå och lägga mig. Ska upp supertidigt imorgon. Iväg på äventyr med familjen. 

Kommer uppdatera och berätta ( läs skryta hehe ) lite om vad vi gör och hur vi har det. Men det kommer bli mindre blogg och sociala medier. Nu ska jag lägga min energi på mig själv och familjen ❤️

Me too

En allsvensk målvakt betedde sig illa och kom med skamliga förslag till mig en gång. Var sedan på min kompis och tog henne på brösten. Betedde sig allmänt otrevligt. Han åkte ut från stället vi var på. Men inte för hans tafsande och äckliga beteende. Utanför att han hade druckit för mycket. Kanske betedde han sig illa just för att alkoholhalten  i hans kropp var hög men det spelar ingen roll. Det är ingen ursäkt. Då tror han ändå på något vis att han får bete sig så mot tjejer. Inte ok. Blir äcklad varje gång jag ser eller läser om honom. Tycker synd om hans sambo/fru. För det var nog inte första gången han gjorde så. 

På ett sommarjobb jag hade en gång försökte en man som jobbade där ta på mina bröst. Jag skrattade bara till lite och försökte lirka mig ur hans grepp. Skrattade bort det. Men sen undvek jag honom hela tiden. Hela den sommaren. Får fortfarande en obehagskänsla i kroppen varje gång jag råkar stöta på honom.  

Jag har många gånger i mitt liv varit med om män som tafsar eller tro sig veta vad jag vill. 

-Men kom igen då.  Låt mig känna på brösten, du vill ju.

Eller som klämmer och känner överallt. Har aldrig lagt så mycket energi på det. Mest bara tänkt: Vilken idiot. Har hemskt nog tänkt att det är så det är. Det är så många killar och män är. Galet ju. 

Eller män som försöker tjata sig till sex. Det är så oattraktivt det bara kan bli. 

Nu har jag en dotter som snart är 9 år. Vill aldrig att hon ska behöva känna sig i underläge. Försöka snirkla sig ur situationer. Eller hålla sig undan för att en kille beter sig obehagligt. Tro att det är ok att man behandlas så. Men hårda ord, händer överallt och skamliga förslag...

Men jag tycker ändå man ska vara försiktig med att hänga ut i sociala medier. Eller skapa en egen rättegång. Det kan bli fel. Kan finnas dom som utnyttjar situationen. Även om jag oxå tycker att den som faktiskt betedd sig illa ska få skämmas rejält. Kännas sig lite skakig över att alla vet. 

Jag tycker att me too är bra. Att hashtaggen visar hur många som varit utsatta.  Bra att det kommer upp till ytan. Hur män beter sig. Absolut INTE alla men tyvärr alldeles för många. Dom måste komma till insikt med att det inte är ok. Tror inte dom , som beter sig illa, skulle vilja att deras egna dotter eller kanske syster skulle behandlas på det viset dom själva behandlar tjejer/kvinnor. 

Är rädd bara att det blir för mycket prat om me too nu så att folk lessnar. Det här får inte rinna ut i sanden. Det här är viktigt. Väldigt viktigt. 

#metoo

Så mycket bättre

Helt ok start av Så mycket bättre. Jag gillar Uno. Bäst idag var Icona Pop och Andreas i Moneybrother. 👌🏻

Så mycket bättre är perfekt lördagsunderhållning. Alldeles lagom en ruggig höstkväll . Och till det avslagen cola zero och ostbågar. Det kan ju inte alltid vara bubbel och fest. Hemmakvällar i myskläder är skönt det med. Det jag helst väljer just nu. Även om det är kul med lite galej då o då. Har fortfarande 3l bubbel här hemma som måste drickas upp. Räck upp handen om du vill dela flaskan med mig. 😜

Det bästa av allt, jag har redan lagt mig. Nerkrupen under mitt fluffiga kalla täcke. Är svinkallt i sovrummet. Skönt. Då sover jag bäst. 

Min medicin gör mig så galet trött. Skulle kunnat lagt mig för flera timmar sedan. Fast jag tycker ändå att jag har haft mycket energi idag. 

Var rätt trögstartad och gick i pyjamas länge. Lång frukostsittning med Nyhetsmorgon på paddan

Sen bytte jag om och drog till gymmet. Har inte varit så värst mycket på gymmet men ändå kommit igång. Är inte i samma form som innan. Långt ifrån. Men blev ändå glad idag när jag såg att ryggmusklerna börjar krypa fram igen. 

Har problem att lyfta för tungt än bara. Tyvärr. Då hugger det i huvudet direkt. 

 

Spände mig dock så jag nästan fick nackspärr när jag tog bilden.  Ooops!

Vi har haft en städdag. Rensat i Emmas rum. 

Jag har rensat avloppen. Jag tycker märkligt nog att det är kul. Särskilt att greja med den här mojängen

Vad heter den/det egentligen? 

Syrran, Kim och lilla Lily var förbi en runda. Sen åkte vi till stan och hämtade mat. Emma och jag har haft lite SPA och målat naglarna. Jag har färgat håret. Bort med dom små grå. Dom är inte så många än men dom förökar sig snabbt dom jäklarna.

Ja...den här dagen gick snabbt men jag tycker ändå jag hunnit med en hel del. 

En skön lördag helt enkelt. 

Imorgon ska vi passa lilla busfröet Malva en stund. Hon ringde förut, ropade ”ammooo” och skickade pussar i telefonen. Underbara lilla unge. 

Nu ser jag knappt vad jag skriver så dags att lägga ifrån mig mobilen och sova. 

Natti 

Pssst Vill ni ha nåt gott till kaffet? Testa Magnums små glasspraliner. Lovely. 

Mindfulness

Läser om Inredningsfrun i tidningen idag. 

Bra reportage. Fin läsning. Jag följer hennes blogg och tycker hon är en glad och skön prick. Gillar hennes sätt att skriva. 

Tänk att man trodde att hon mådde sååå bra. Det såg ju ut så utåt sett. 

Känner igen mig. Inte för att jag har varit utbränd pga av stress. Men sjukdomen brände ut mig av en annan sorts press och stress. Och det där med att se till att alla andra alltid har det bra och mår bra. Men lite glömma sig själv. Att alltid tro att jag måste vara fröken duktig och prestera mest o bäst. Att tro att alla har en bild om att jag alltid är social , glad och positiv, ja men då är det ju så. Då måste man ju alltid vara på topp! 

Och att det utåt kanske ser ut som att jag mår bra. Kanske har fixat mig och går på stan i några timmar. Går på bio. Är på fest,middag osv. Just där och då, kanske jag verkligen är pigg. Humöret är på topp. Kanske lägger in 5:ans växel och ger allt jag har. Anstränger mig för att jag vill ha kul. Vill må bra. Vill tänka bort det jobbiga och onda. Men hur jag mår innan, efter, eller dygnets alla andra timmar vet ingen mer än jag. Och mina närmsta. Jag klagar väldigt sällan. Inte mer än här hemma mellan husets väggar eller inne på denna bloggen. Det är här hemma, eller hos kuratorn som tårarna rinner. Men jag visar och klagar sällan för/till någon annan. Är nästan rädd att få frågan: Hur är det? Hur mår du?

Vet inte varför. Kanske för att jag tänker att ingen annan är intresserad av att höra att jag har ont. Det har jag ju hela tiden. Tänker att jag själv är så less på att vara sjuk så det kanske andra oxå är. Less på att jag är sjuk alltså. 

Folk har ju fullt upp med sitt egna liv. Vem vill veta att jag är livrädd över att jag har en metallplatta i huvudet som kroppen stöter bort?Att det eventuell blir en operation till. Vem vill höra om min kroniska smärta, att jag är nära till psykbryt varje dag. Folk runt omkring har ju sina egna issues. 

Vem orkar bry sig liksom?!

Inredningsfrun har oxå gått mindfulnesskurs. Jag står fast vid att det är något jag tycker nästan alla behöver gå. Man lär sig så mycket om sig själv. Får bra verktyg i vardagen. 

Lär sig att andas. Kan låta så löjligt. Andas gör vi ju hela tiden. MEN...det är otroligt viktigt att andas rätt. Att vara i nuet. 

Jag tycker själv att jag har ändrats en hel del pga av mindfulnessen och dess verktyg. För något år sedan skulle jag kanske en dag som denna tittat ut och sagt:

-Amen fan vad typiskt att det ska vara så dåligt väder och regna. Vi skulle ju göra det o det o det. Nu förstörs ju allt. 

Idag tänker jag nästan ingenting. Jag reflekterar över vädret men det är inget jag kan påverka så nä...då stannar det vid det också. En reflektion bara. Idag sitter jag, just precis nu,fortfarande i pyjamas. Har inte tvättat bort ”sömnen” i ögonen än. 

Ska tillägga att det inte alltid funkar med mindfulnesstänk. Men för det mesta. Det är så onödigt att lägga energi på det som inte går att påverka. 

Jag har haft bra läkare på ÖNH i Kalmar ( Linköping också men dom har jag inte träffat så mycket ). Är väldigt tacksam för mina läkare som är engagerade och vill hjälpa så gott dom kan.  Är det några problem får jag oftast en tid samma dag. 

Men det som har hjälp mig mest är Mindfulnessen. Och framförallt min kurator. Hon är fantastisk. Henne vill jag ta med hem och ha här hemma. Hon har fått mig att inse saker med mig själv. Och att förstå mig själv och människor runt mig bättre. 

Livet är inte alltid lätt. Men vi vill ju ändå inte sluta leva. Eller hur?!

Var snäll mot dig själv. Och var snäll mot andra. 

Badgips

Nu sitter jag i soffan och ska kolla Idol en stund innan det är dags att byta kanal till Skavlan. David Batra är med där idag. I lööve him. 

Har gjort ett försök senaste dagarna att ha mina glasögon mer. Börjar se så förbannat dåligt men har ju inte kunnat ha glasögonen för det gör så ont bakom örat. Där metallplattan trycker ut ligger liksom själva bågen emot. 

Jag kan ha glasögonen på en stund men sen börjar det göra ont. Liksom skaver. Försöker tänka bort det. Men det går inte. Dom åker av och på. Av och på. Men börjar bli jobbigare i jobbigare att kolla tv och att läsa. Texten är suddig. Men men...bara att härda ut. Snart ska den där plattan förmodligen bort. 

Bad Micke nyss att känna bakom mitt öra. Men han vill inte. Tycker det är läskigt. Jo tack. Det är vidrigt att känna den där hårda grejen trycka under huden. Bucklig och knöligt bakom örat. Känner mig helt creepy. 

Idag var vi på sjukhuset och bytte gips på Emma. Hon fick beröm för att hon är så tålmodig och duktig. Klagar liksom inte. 

Bra på ett sätt, absolut, att inte gnälla i onödan. Men ibland tror jag att hon tror att hon måste vara tuffare o starkare än hon är. Att hon liksom inte vågar säga att det gör ont. 

Hur som helst så är hon väldigt duktig. En modig tjej. Och just nu väldigt lycklig  över hennes nya fina chockrosa gips. Det är dessutom ett badgips. Så nu kan hon duscha o bada hur mkt hon vill. 

Passar bra för snart kan hon bo i poolen om hon vill... ☀️🌴🏖 Magiskt! 

Dream

Vilken härlig dag det har varit. Underbar höstdag. 

Mamma var här på en fika. Jag tog en löprunda. Men jäklar vad jobbigt. Kände mig döende. Extremt jobbig runda. Dunkade i huvudet och gjorde ont i hela kroppen. Stapplade mig hem och satte mig mot husväggen och njöt av en kaffe i solen istället. 

Jag har pärlat. Fick en beställning. DREAM. En fin tanke. Sluta aldrig drömma. 

Jag slutar aldrig drömma om att bli frisk. Jag har en dröm om en smärtfri vardag. Och jag lovar, den dagen den sker, ska jag aldrig mer gnälla över småsaker. En vanlig bakfylla en dag kommer ju nästan vara ett Hallelujha moment. 

Idag har ändå varit en ganska bra dag. Dom dagarna är jag lycklig. Dom dagarna välkomnar jag. Hur nästa dag blir vet jag aldrig men jag njuter idag. ❤️

Imorgon ska jag till sjukhuset med Emma. Då ska hon byta gips. Sen är det lite annat på schemat innan jag slänger mig i soffan och har en soft fredag. Ser fram emot lördag och att se Så mycket bättre. Bästa programmet. 

Nu funderar jag på att gå och lägga mig nu. Just precis nu. Tur att jag är gammal nog att göra som jag vill. 

Hopp

Ännu en natt med smärta. Fan. Har haft så ont senaste dagarna att jag har spänt mig väldigt mycket. Blivit stel i nacken och ner i skuldran. Idag på sjukgymnastiken fick jag inte vänsterarmen upp över mitt huvud. Har svårt att ta den bak oxå och typ knäppa bh-n. 

Så idag på sjukgymnastiken fokuserade vi inte så mkt på balans utan att ”lirka upp” min spända nacke och axel/skuldra. Jag har haft lite ont nere i ryggen senaste dagarna. Sjukgymnasten sa att det nog beror på att jag spänner mig så mycket hela tiden.

 Allt kändes iaf lite bättre när jag åkte därifrån. Det känns skönt att jag är envis och åkte dit trots att jag imorse vaknade och bara ville ligga kvar i sängen. Envisheten är min styrka. 

Innan sjukgymnastiken var jag på vårdcentralen och tog prover oxå. 

Efter sjukgymnastiken drog jag till gymmet. Körde lite balansträning där. 

Hem och åt lite lunch. Patric kom och gjorde mig sällskap över en kaffe. Gud vad jag är stolt över detta barn. Som han kämpar på med nya butiken, vara chef, familj och hus. 

Min läkare ringde. Äntligen känner jag lite hopp. Mina provsvar var bra. Nåt positivt. Hon hade även pratat med min läkare i Linköping. Hon och neurokirurgen hade haft ettt möte och nu ville dom att det gjordes en skiktröntgen på mitt öra för att se hur det ser ut, hur mkt som finns kvar av metallplattan och vad dom ska göra. Jag får göra röntgen här i Kalmar så jag slipper åka till Linköping. Sen när dom fått mina röntgenbilder så får jag veta vad planen är ,vad som ska göras och så blir jag kallad dit. Röntgen blir om ca 3 v. Äntligen finns det en plan. Nu känner jag hopp. ❤️

Idag fick jag papper IGEN om min biologiska pappas bouppteckning/deklaration .Men seriöst. Ska jag aldrig slippa det där????  Vilken mardröm allt har varit med det där. Min biologiska pappa dör. Han är missbrukare. Vi har inte haft kontakt på många år. Han är gift, har alltså en fru.( dock missbrukare hon med ) Men det är mig ”dom” jagar!Bara för att jag var hans dotter. Han låg död en månad på bårhuset innan jag ens fick veta att han var död. Hans fru lös med sin frånvaro. Jag styrde med bank och begravning. Försökte säga upp hans lägenhet och massa annat men hade väldigt mycket trassel eftersom han var gift. Jag var ju ”bara” hans barn. 

Märkligt att allt sen ändå hänger på mig när det kommer till bouppteckningen. Snacka om moment 22. Jag får inte veta vad han har på banken eller andra uppgifter för att han var gift. Men jag får ändå påminnelse om bouppteckning och hot om vite. Sen fick jag hem att jag var tvungen att göra hans sista deklaration. WHAT????

Blir snart knäpp på allt det där. Men känner även hopp om det faktiskt ,för enligt brevet idag verkar det som att det snart är över. Dom har tagit egna beslut om deklarationen. Bra där!!!

Gör som grodan, lev på hoppet

Bortdomnat öra

Ett par hyfsat bra dagar och sen baaam så är det som att jag ska straffas för att det varit bra. 

Igår vaknade jag och ville inte gå upp. Sovit förbannat dåligt pga av smärta. Envisades med att inte ta någon tablett. Vill försöka klara mig utan. Men det kanske är dumt att plåga sig själv för smärtan gör att jag spänner mig och blir trött i hela kroppen och huvudet. Orkeslös. Dessutom blir tinnitusen värre när jag spänner mig. 

Min mamma hade varit på ÖNH och gjort ett höreseltest igår. Hon hade berättat om mig o att jag hade Menieres. Läkaren visste direkt vem jag var ( är ju typ stammis där hehe ) Hon hade hälsat till mig, att jag är en kämpe. 

Ja...nog är jag en kämpe. Jag försöker hålla humöret uppe för det mesta. Och jag kämpar på och försöker tänka positivt trots att det känns som att det mesta bara går emot mig. Det dyker liksom upp nya jobbiga saker hela tiden. Nu är mitt öra konstant bortdomnat. Typ som att det skulle vara bedövat. 

Faktum är att konstant smärta är ett rent helvete. Ibland tickar bara timmarna på och jag på nåt vis bara finner mig i att det gör ont. Kör på som att det inte gör ont alls. Och ibland är timmarna outhärdliga. Smärtan tär enormt. 

Ibland tänker jag att jag orkar fan inte med att åka till Linköping och göra ett ingrepp till. Tänker att jag vill strunta i det. Att jag får leva med det här. Med metallplattan som trycker bakom örat. Ansiktsnerven som hugger o bränner. Ryckningar i kinden. Bortdomnat öra. 

Men Nää. Jag kan inte leva så här. Det är omöjligt. Ingen skulle kunna leva så här. Kanske en kort period men inte för alltid. 

Då skulle jag bli psykiskt sjuk på riktigt. Gräva ner mig totalt. Förmodligen överväga att ta livet av mig. 

Och jag börjar bli rädd. Rädd att det  blir bestående men om man inte gör något åt det här snart. 

Igår började som sagt dagen inte bra men efter en träff med mitt härliga mindfulnessgäng kändes allt bättre. Fick energi och drog ut på en löprunda. En härlig höstkväll 

Men sen blev jag liggandes på soffan med huvudvärk. Somnade tidigt. 

Sov dåligt även inatt och ingen bra start på denna dagen heller.

Drog till gymmet för att försöka göra mig av med dålig energi i kroppen. 

Sen passade jag lilla Malva en stund. Hon var sjuk. Tilda sov efter att ha jobbat natt och Patric behövde in en stund till jobbet. 

Vi hade en mysigt stund. Lekte med Pippi, kollade tv, läste saga och sen var vi nere i lekrummet i källaren där Malva styrde vid lilla spisen och bjöd farmor på kaffe.              ”Amoo affe, aaamt”  ( Farmor kaffe, varmt )

Hon pratar så mkt nu och är så mysig och rolig. Patric frågade om jag verkligen orkade ha henne en stund. Ja, inga problem. Hon ger mig  så mycket energi. Klart jag vill ställa upp för Patric och Tildas skull men mest gör jag det för min egen skull. Älskar att vara med mitt lilla barnbarn. Hon fyller upp en plats i mitt hjärta jag inte visste fanns. ❤️

När jag hade hämtat Emma så handlade vi. Köpte lite god fika och gick hem och slappade en stund. Satt länge och pratade om allt mellan himmel och jord vid köksbordet. Hon gjorde läxor. Sen har eftermiddagen och kvällen gått i ett och nu längtar jag efter att krypa ner och lägga mig. 

Imorgon ska jag gå och ta prover. Är man tydligen tvungen att göra när man äter den medicinen jag gör. 

Sen är det sjukgymnastik och lite annat på schemat. 

Fredagen den 13:e

Ingen otursdag för oss idag. Emma och jag har varit på röntgen och ortopeden. Benen låg ok. Så ingen operation eller skruvar är nödvändiga. Pjuuuh! 

Ett ben var lite lite böjt men ska tydligen inte vara någon fara. Så vi firade med ett rött gips och att äta pannkakor i fiket på sjukhuset 

Nu blir det nytt besök om en vecka. Och så ska hon få nytt gips. ( idag bara bytte dom själva lindan ovanpå )

Innan vi åkte hem var även jag och träffade läkare. Två stycken tittade på mitt öra. Man känner metallplattan väl igenom. Dom förstår att jag har ont säger dom. Känns bra. För ibland känner jag mig uppgiven och tänker att ingen förstår hur jäkla ont det kan göra. 

Visade filmen med ryckningarna i kinden. Dom sa att det kan vara en biverkning av nya medicinen. Tydligen kunde man få ofrivilliga rörelse. 

Så den brännande huggande smärtan jag har i kinden är en annan nerv, trigeminus, som bråkar. Den tror dom beror på att titanplattan irriterat den. Tycker dock det blivit lite bättre av medicin jag fick. Är inte lika spänd ner i nacken nu heller. 

Hur som helst så kan Kalmar  inte göra mer nu utan det är bara att vänta in Linköping och se vad dom bestämmer. 

Läkaren sa att ta bort plattan helt kan bli rätt krävande för den lär ha vuxit fast i skallbenet. OMG! Får svimningskänsla bara av att tänka på det. Får flashbacks från när jag var och klippte bort en bit av plattan. Det var hemskt. Kände hur han slet, drog och bände. 

Men ja, jag blev inte så mkt klokare idag. Ska fortsätta ta mina mediciner. Och gå och ta nåt blodprov nästa vecka för att se är mina värden är ok. Kunde bli nåt vajsing av  medicinen tydligen. Men skulle det vara nåt fel på proverna så får jag säkert nåt piller för det med. Mer piller åt folket. ( obs! Ironisk)

Har haft en bra eftermiddag och kväll. Sprang en kortis. 4 km. Det var riktigt tungt idag och jag blev lite ”gungig” och matt i kroppen. Lite darrig. 

Soft kväll med soffhäng och Idol på tv. 

Nu har jag lagt mig. Längtar tills imorgon. Då vankas 25 års galej 

Psst. Ett tips. Orkidéer kan man sätta i en burk el vas. Jag fick två orkidéer av svämor och hade ingen kruka som jag tyckte passade bra. Så då löste jag det sä här:

Alla sätt är bra, utom dom dåliga 

A sister from another mister ❤️

Det blev inte mycket sömn inatt brevid lilla bökfian. Men det var inga problem. Hon var så gosig och på ett strålande humör när hon vaknade i morse. Det smittade av sig och jag fick massa energi. 

Åkte till kuratorn efter att Emma hade blivit hämtad och Emma gått till skolan. Gud vad jag älskar min kurator. Vill ta med henne hem. Känns som att jag känner henne. Som att hon typ är en nära vän. Eller ”a sister from another mister”. Hur ledsen jag än är när jag är där så får hon ändå mig alltid att må bra. Hon får mig att tänka till. Att förstå mig själv och andra lite bättre. 

Idag var jag dock inte ledsen. Vi skrattade en hel del där idag. Härligt. Det fick mig att få ännu mer energi och jag drog direkt till gymmet. 

Min läkare ringde nu i em och jag måste in och ta lite prover nästa vecka samt undersöka det ”buckliga” bakom örat. Min gamla läkare, Sture är sjuksjukskriven, så nu har jag en ny läkare här på ÖNH i Kalmar. En ung tjej som är väldigt noggrann och bra. Har ringt mig varje vecka och kollat hur jag mår och hur det går med nya medicinen. Efter vårt samtal ringde hon upp igen och ville att jag skulle komma in redan imorgon och visa upp mig/örat. Jag ska ju ändå till sjukhuset med Emma. Hon ska röntgas och till ortopeden. 

Nu i em har jag bockat av grejer på to do-listan. Tagit mig ett bad och nu ligger jag på soffan o slappar. Ska vila en stund innan jag drar in till stan på en träff med ett gäng härliga tjejer. Lär nog somna en stund. Bäst att ställa larmet... 

Energi

Idag kände jag att jag behövde få igång kropp och knopp innan Malva skulle komma så jag gav mig ut på en liten löprunda. 

Sol, frisk luft, David Batras podd i lurarna och vips så fick jag energi. 

Patric och Tilda stannade på en kaffe när dom lämnade Malva. När dom hade åkt gick vi ut på en promenix och hon somnade i vagnen. Hon sov i 2 timmar. Jag satt ute i solen och tog en kaffe. 

Vi hämtade Emma sen gick eftermiddagen och kvällen i ett nafs. Lek, bus, kolla film,middag,läsning, sång..man har inte tråkigt när man passar Malva. ❤️

Hon är så otroligt rolig nu. Pratar hela tiden. Lilla hjärtat, börjar bli en stor tjej

Vi skulle eg bara passat henne nu ikväll men jag erbjöd att hon fick sova här inatt. Vet att Malva är lite krånglig på nätterna nu och Patric och Tilda får inte sova nånting. Tänkte dom kunde behöva en natts sömn. Och vi tycker det är så mysigt att ha henne här. Jag vet att jag kommer vara trött imorgon. Vågar ju inte ta min medicin när Malva sover här så jag kommer nog inte sova så mkt inatt. (Och då gör det inget om Malva stökar lite.) Def är viktigt för Patric och Tilda att få riktigt med sömn någon natt. Och jag kan sova imorgon. Ska till kuratorn och till gymmet imorgon. Men jag hinner nog med att vila en stund oxå om det skulle behövas. 

Har man barnbarn så ställer man upp. Jag vill ställa upp. Jag vill vara med Malva. För mig är det inga problem. Vi är tacksamma att vi får låna henne ibland.  Förstår inte dom som knappt aldrig vill träffa sina barnbarn. Inser dom inte vilken fin gåva det är?

Idag var det en förälder i Emmas klass som frågade mig hur jag mår. Jag började nästan gråta. Hur mår jag?

Jag vet faktiskt inte...

Tankeställare

Igår kväll var jag på en bra föreläsning om hälsa. Hur vi är dåliga på att ta hand om oss själva, på att serva oss själva. Vi lämnar in bilen på service för att inte gå sönder eller braka ihop. Men vi är dåliga på att ge oss själva service. 

Vi proppar i oss själva med socker, dålig mat, massa onyttigt, energidrycker mm

Vi äter mer o mer mediciner, fler blir utbrända. Fler sjukdomar. Dåliga tänder. Fetma. Tarmproblem. 

Många barn lever i princip på socker varje dag. Det resulterar först i extremt pigga, sen svårt att sova på natten, sen trötthet, humörsvängningar, huvudvärk. Osv. 

Ja. Man borde nog bli bättre på att ta hand om sig själv. Jag ska bli bättre på att ta hand om mig själv. Även på att ta hand om Emma. Man behöver inte få fika varje dag. Chipsmys har man till helgen. Godis en dag i veckan om det inte är något särskilt som händer. Det blir ju dessutom godare om man inte äter det så ofta.  Mindre McDonalds, även om det är hennes favoritmat. Det är inte bra mat. Det funkar ibland men inte så ofta som hon äter det. 

Jag är extremt dålig på att äta över huvudtaget. När jag är hemma själv på dagarna kan jag leva på digestivekex typ. Sen är jag vrålhungrig på kvällen och då trycker jag i mig. Blir proppmätt. Och sen blir jag sötsugen. 

Nä nu ska det bli nån ordning på torpet. Bra att man får sig en tankeställare ibland. 

Jag har sovit extremt dåligt inatt. Vaknade med hemsk smärta i huvudet, bakom örat. Spänd i hela ansiktet. Kunde knappt öppna munnen nu när jag skulle äta frukost. 

Fortfarande lite spänd i ansiktet och tung i huvudet men smärtan har släppt. 

Ska ut och gå en runda sen. Kanske springa lite om jag orkar. 

Sen kommer mitt älskade lilla barnbarn. Ska passa henne under dagen o kvällen. 

Imorgon blir det fullt ös hela dagen. Kurator, träning och lite annat. Sen på kvällen ska jag ut och käka med ett gäng härliga tjejer som jag tyvärr träffar alldeles för sällan. Men det bästa med dom är att det gör inget om det var flera månader sedan vi sågs. När man väl ses är allt som vanligt och det är som att man sågs igår.

Monstret

Jag har kollat på Kalla fakta nu, avsnittet som var igår. Monstret. Han som försökte mörda sitt barn. Kastade henne ner i en damm. 10 m ner i betongen. 

Så hemskt. Gjorde så ont i mitt hjärta när jag hörde mamman berätta. Vilken panik. Jag grät. Vad får en människa att vilja mörda sitt barn. Ett oskyldigt litet barn? 

Tänker på alla dom som slår sina barn. Som skadar dom fysiskt eller psykiskt. Fan vad det gör mig förbannad. 

I detta fall, Monstret, så var det nåt med massa olika kombinationer av mediciner pga av ryggsmärta. Han överdoserar medicin. Blir deprimerad. 

Just därför jag inte vill ta massa mediciner. Som igår när jag var tvungen att ta extra mediciner mot smärtan, jag är ju inte mig själv. Inte för att jag håller på att tappa det som ”Monstret” men det är en läskig känsla. Jag har  inte riktigt kontroll över min kropp. Allt är som i ett sus o dus.  Jag har ökat dosen med medicinen som skulle lugna ansiktsnerven. Men den lever ju fortfarande sitt egna liv. Ska ge den en vecka till. Har det inte hjälpt nåt kommer jag sluta med den. 

Pallar inte med alla dessa mediciner. Jag är jämt törstig, torr i munnen, tycker jag sluddrar ( beror visserligen lite på ansiktsnerven oxå , vågar inte riktigt öppna munnen ordentligt när jag pratar) jag är trött, disträ och har ofta problem med magen. Tappar energi av tabletterna och orkar liksom inte göra nånting. Klarar ju knappt gå upp på morgonen. 

Inatt vaknade jag oxå och hade ont men struntade i att ta en tablett. Visste att jag måste ta mig upp på morgonen eftersom Micke är iväg och Emma behövde komma upp o till skolan. Jag somnade om inatt. Och vaknade pigg idag. 

Vid nån medicin jag fick stod det, om du får självmordstankar kontakta läkare. Hm...då undrar man ju vad fanken det är man stoppar i sig. Läskigt att man kan bli beroende av skiten oxå.

 Tror jag är lite extra rädd eftersom min riktiga pappa var missbrukare och beroende av droger. Har alltid varit rädd att det finns nån ärftlighet att lättare bli beroende. Jag har aldrig ens prövat att röka en vanlig cigarett. Men jag ska väl erkänna att jag har ett beroende...choklad. Och tyvärr ett annat beroende, Treo. Men jag försöker sluta. Iallafall med Treo. Choklad kommer jag dock aldrig sluta med. 

Idag har jag varit på gymmet. Kan inte påstå att det är särskilt kul men måste komma igång att träna upp styrka och kondition igen. 

Ikväll ska syrran och jag på en föreläsning om hälsa, att komma i form och behålla sina resultat. Kan bli intressant. Särskilt för mig som är en pendlare i vikten och periodare med träningen. 

Idag är jag tacksam över att jag har en bra dag...än så länge. ❤️

Imorgon är en annan dag

Det blir aldrig som jag har tänkt mig. Jag hoppades på att vakna pigg idag och full av energi men näpp. Ska sluta hoppas på saker för det blir oftast bara tvärtemot det jag vill. Haft galet ont inatt. Knappt kunnat ligga ner på min ”onda” sida. Det har även gjort ont i örat. Var uppe och tog en tablett mot smärtan. Somnade en stund. Vaknade när Emma och Micke gick upp men då orkade jag inte gå upp. Fick ställa in sjukgymnastiken idag. 

Låg kvar länge. Trött och orkeslös. Inte nog med det så har jag haft ont i magen hela dagen. Hade det igår med. Tror det är alla mediciner som ställt till det. Magen strejkar. Satte mig och skulle kolla serie på paddan och tänkte pärla lite samtidigt men fick gå och lägga mig. Då kom det hugg, stick och brännande känsla i hela ansiktet. Gjorde så ont så jag kände mig svimfärdig. 

Vaknade inte till liv förrän i em när det var dags att laga middag. Micke har åkt iväg till Skåne. Ska spela golf imorgon. Så Emma och jag lyxade till det med lax. Det var vansinnigt gott. Extra gott då jag var vrålhungrig. Har inte kunnat äta mer än frukost idag pga magen. 

Sen satt vi och spelade spel. Hon gjorde läxor. Och vips så var det kväll. Och snart är det läggdags igen.  

Har sovit mer än jag varit vaken idag. Ändå är jag trött. Har inget roligt alls att skriva om idag. Idag har varit en ganska jobbig och tråkig dag. 

Men imorgon är en annna dag. ❤️

Winnerbäck

Alltså vilken människa...Lasse Winnerbäck. Älskar hans musik. Den tar alltid fram många blandade känslor i min kropp. Han är en mästare på att sätta ord på det jag själv har svårt för. 

Som sagt, älskar hans musik men efter att ha varit på filmen om honom idag så älskar jag även honom. Älskar att han är så där djup och mystisk. 

Jag grät nästan hela filmen rakt igenom. Varför vet jag inte. Tårarna bara rann.  Det var inte alls sorglig men hans ord, hans röst, hans musik gjorde mig rörd. Nu kommer jag tycka ännu mer om hans låtar. Nu kommer jag förstå hans texter ännu bättre. Som tex hans låt Jag har köpt en bil. Nu vet jag ju varför han skrev den. Vad den handlar om. 

Åh... Jag vill se den igen!!!!

Idag har har varit en väldigt bra dag. 

Igår var vi ute med Mickes golfgäng med respektive. Startade hos Fotis, fortsatte till Hjalmars, avslutade på Satan i gatan. En väldigt bra kväll. Och lagom sent blev det också så jag vaknade pigg idag. 

Hade en mysig förmiddag med barn och barnbarn. 

Framåt em drog jag o syrran in till stan. Lite shopping. En fika och så bio. 

Nu soffhäng en stund innan sängen. Ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna, en skön känsla i kroppen och Winnerbäck i huvudet. 

Ny vecka imorgon. En vecka med lite blandat på schemat. Mest bara roliga saker. Härligt ❤️

Tacksam

Idag har varit en ganska bra dag. Lagom ont, lagom trött, lagom deppig.Har faktiskt mest mått bra. Dom dagarna är magi. Då passar jag på att njuta till max. 

Jag längtar till den dagen då jag verkligen mår bra, på riktigt. Inte bara en dag. Utan flera dagar i rad. 

Har vilat, städat, sprungit 3 km, ( orkade inte längre. Kroppen vägrade ) satt ute i solen en stund, hämtade Malva på förskolan och Emma i skolan. Vi handlade. Hem och åt mellis. Lek och bus. Gick ut och plockade löv. Var på lekplatsen. 

Nu ikväll åt vi middag med Patric och Tilda. Vi har haft soffhäng och sett på Idol. Väldigt mysigt kväll. ❤️

Hoppas på att vakna upp och må bra även imorgon. Ska mysa med Emma. Bara ha en soft förmiddag. Kanske se en film. 

Ska försöka orka hinna med gymmet. Eller iaf ta en pw. Springa verkar inte riktigt gå än. 

Sen imorgon kväll ska jag iväg på trevligheter. Misstänker att det kommer bli en bra och rolig kväll. Precis vad jag behöver. 

Nu ska jag och Prins T snart gå och lägga oss. Jag tänker inte låta tinnitusen förstöra den här dagen. Jag tänker somna med en skön känsla i kroppen och vara tacksam över en bra dag. 

Ett steg åt rätt håll

Idag har varit en sån där dag där allt har gått i ett. 

Emma har varit hemma från skolan idag. Dom hade utedag med bronsålderstema och dom skulle cykla dit så Micke och hon körde bara dit och kollade lite vad dom gjorde och så. Emma hade ändå läkarbesök och röntgen. 

Så hela förmiddagen var vi på sjukhuset. Upp till ortopeden. Kollade hennes gips och fixade till det lite. 

Vidare till röntgen. Tog en fika efter det medan vi väntade på nästa tid. Tillbaka till ortopeden och träffade läkaren. Allt såg bra ut. Men röntgen igen nästa vecka också. Veckan därpå blir det nytt gips och sen ska hon ha det tre veckor. Sen ny röntgen. Och så får man se om hon får bli av med gipset. Så antingen 6 el 8 v med gips.  

Vi fick se röntgenbilderna när olyckan hade skett och hur det såg ut nu. Jag fick ont i mitt hjärta. Benen var verkligen av och helt böjda. Älskade lilla barn. Hon borde haft sååå ont. Men hon klagade ju knappt inte. Galet. 

Vi åt lunch på McD. Bläää. Är så less på det stället. Men det var Emma som valde. Helt sjukt men hon skulle verkligen kunna äta det varje dag, utan problem. Usch. 

Svärmor kom på fika. Hon kom med presenter för att muntra upp oss lite. Gulligt och omtänksamt. 

Sen drog vi iväg och fixade lite saker. Var bl a på Mio. Hittade en såååå snygg soffa som jag skulle vilja ha 😍 

Handlade. Hem och lagade mat. Plock och fix och vips så var det kväll. 

Typiskt. Jag som skulle sprungit. Men äh, då får jag väl ta det imorgon istället. 

Imorgon så ska jag även städa lite. Sen hämta Malva på förskolan o Emma i skolan. 

Hem och mysa med dom och sen kommer Patric och Tilda på middag. Tilda ska jobba och Patric och Malva ska sova här i helgen. Ska bli mysigt att rå om dom lite. ❤️

Min läkare ringde igår. Nu skulle jag öka dosen på min medicin. Hon varnade för att jag kanske blev tröttare. Skulle lyssna på min kropp och vila mer. Så skulle vi höras om en vecka igen. Hon tyckte det var bra att jag hade filmat när det ryckte i ansiktet så att jag kunde visa det i Linköping. 

En sak som jag tycker är lite läskigt är att jag börjar bli så glömsk. Glömmer vart jag lägger saker. Tider och dagar jag borde komma ihåg. Kan inte komma på vad saker heter osv. Tappar namn på folk. Och jag blir helt stressad när jag inte kommer på. Till slut kommer jag ju oftast på men det är läskigt när det bara är helt tomt först och jag absolut inte kan minnas. Är väl lite hjärntrött helt enkelt. 

Var på sjukgymnastik igår iaf och det var faktiskt första gången där som jag tyckte det gick framåt. Kunde göra vissa balansövningarna utan större problem. Äntligen ett steg åt rätt håll med nåt iaf. 

Nu sängen. Har längtat sedan jag gick upp imorse. Örat värker och tinnitusen brusar men inget kan stoppa mig från att somna nu. Sover nästan redan 

Natti natt

Träningsvärk

Jag sprang ju i förrgår, det märks att det var längesen för jag har sån galen träningsvärk i benen. Kan knappt gå. Ser ur som om jag har gjort ner mig. Stort A i brallan typ. 

Hade tänkt springa ikväll men det var omöjligt. Har t o m ont i revben. Måste ha spänt mig rejält. Kände mig ju lite ostadig. Sen borde jag kanske ha stretchat. Det är jag inte helt bra på. 

Tog mig iaf en pw nu ikväll. Kändes faktiskt lite bättre i benen efter att ha gått en runda. Hoppas det släpper snart så jag kommer igång och kan springa igen. 

Idag har som sagt var inte varit en bra dag. Sovit och vilat mkt. Ansiktsnerven har haft jucket totalt idag. Och en lång stund idag ryckte det rejält i kinden och upp mot tinningen. 

Jag filmade men det har inte kommit på hur man kan lägga upp en film på bloggen. La upp den på Insta iaf. Vet inte om jag ska skicka filmen till min läkare i Linköping som hon kan visa min neurokirurg. 

Det har bränt, huggit och gjort så galet ont idag att jag knappt fått i mig nån mat. Fick i mig en stekt macka med stekt ägg till lunch men nu ikväll fick jag dricka en proteinshake till middag. Och lite frukt. 

Idag har jag varit ute i trädgården en del. Städat bort sommaren. Lite trist men det är ju så livet är. Klart jag helst av allt skulle vilja ha sol och värme hela tiden men just nu är jag inne i ett ”höst-mood”. Så hösten passar mig egentligen  ganska bra. 

Mörkare. Kallare ute men ändå inte för kallt. Frisk luft. Härliga färger på buskar och träd. Mer tända ljus. Te på kvällarna. Sköna stickade koftor och tröjor. Mysa ner sig i fåtöljen under filten. Inget dåligt samvete om man inte går ut när solen skiner. Jag har struntat i vilket och stannat inne och bäddat ner mig i sängen. Som idag.

 Är lite down just nu men i morgon hoppas jag dock på att vakna lite piggare. Då kan jag inte ligga och sova bort hela dagen. Jag ska iväg på sjukgymnastik. Sen lite annat på schemat. 

Imorgon hoppas jag på en bra dag.

Kraschat

Min app som jag har när jag bloggar har kraschat. Den funkar inte med nya uppdateringen på telefonen. 

Hm...den var enkel att blogga med. Nu blir det struligare. Kanske ett bra ”tecken” för mig som skulle vara mindre med mobilen. 

Men jag tycker det är skönt att skriva av mig. Har ju som sagt en förmåga att alltid låtsas utåt att allt är bra. Kanske för att skydda mig själv. Jag vet inte. Pratar man inte om det ”onda” så gör det liksom mindre ont på nåt vis. 

Fast inte alltid. Ibland är det bra att få ur sig saker med. Men jag är en tänkare och en skrivare så jag skriver gärna av mig

Jag tror jag också har ”kraschat” lite. Andra dagen i rad som jag bara vill ligga och sova. Har ont, är trött och lipig. Nä, mensen är slut så jag är inte pmsig. Skulle vara om jag är i klimakteriet då. 😅

Men tror mer på att min kropp bara inte orkar. Och jag har liksom äntligen börjat lyssna på den. Så jag har legat tills nu. Ville egentligen sova mer men magen kurrar. Bästa att lyssna på den oxå. Måste äta något. 

Men är liksom inte sugen på nåt. Igår blev det havregrynsgröt till lunch. Idag? Ingen aning. Kanske en rostad macka. 

Blir så trött på mig själv när jag vet att jag har massa roligt att se fram emot kommande veckor men ändå bara tycker livet suger och att allt är allmänt blä. Vill ju vara positiv men ibland är det svårt. Väldigt svårt. 

Men så känner jag mig själv oxå. Ett par dagar ”bara” som det brukar kännas hopplöst men sen brukar jag vara som vanligt igen. Bara att bita i det sura äpplet och låta det vara som det är. 

Nu ska jag försöka få i mig nåt att äta sen ut i solen och friska luften. Och städa bort sommaren i trädgården. Nu är det höst. 

Skyddsängel

Du fantastiska människa som skickat ett brev till mig idag. Tack. Det värmde så himla mycket och jag blev väldigt rörd. 

Känns skönt att få uppmuntran och stöd från någon som faktiskt har sjukdomen själv och vet hur det kan vara. 

Och brevet kom verkligen helt perfekt idag då jag haft en riktigt dålig dag och mest legat i sängen. Dels av smärta men också av att allt bara känns trist och hopplöst. Men...nu känner jag mig genast gladare. 

Skyddsängeln kommer jag ta väl hand om. Tack ❤️ Och tack för att du tänkte på Emma också. 

Jag blir så glad att det finns människor där ute som orkar göra det där lilla extra för någon man inte känner. 

Då finns det hopp om världen. Mer kärlek åt folket. 

Har alltså fått ett fint och omtänksamt brev idag av någon där ute som jag inte känner. 

Någon som själv har Menieres och som hamnat på min blogg just pga det och sen fortsatt följa mig. 

Hon skickade två skyddsänglar , en till mig och en till Emma. 

Hur fint är inte detta?

Ni som känner mig vet att jag började gråta. Jag blev rörd. 

Blev oxå helt ställd. Att någon tänkte på mig. Att någon förstod hur jag känner. 

Alltså jag kan inte beskriva med ord hur glad jag blev. Och tacksam. 

Har som sagt haft en riktigt dålig 

dag och mest varit sängliggande. 

Det får vara så ibland. Jag kan inte alltid vara på topp. Även om jag oftast försöker. 

Tack ännu en gång fina du...

Du är en ängel ❤️

Magont

Oj vad jag har sovit bra inatt. Emma och jag la oss tidigt och jag sov superbra hela natten.

Vaknade pigg och utvilad. 

Tog en liten pw i morse. 

Sög i mig energi. Andades. 

Det är ändå nåt rogivande med hösten

Sen åkte vi ut till golfbanan och åt brunch. Så mysigt där ute. Härlig miljö. 

Vidare till Emmas dans. Hon var inte med men ville ändå kolla. 

Lilla snuttan. Jobbigt för henne att inte kunna dansa. 

Jag är så stolt över henne och hur bra hon kämpar på med sitt stora, tunga gips. 

Åkte hem och satt lite ute i solen en stund. 

Fixade och grejade inne. Rensade bland leksaker och kläder som vi ska lämna till Busfrö. ( loppisbutik )

Försökte fixa till kläder , klippa och sy om, så att Emma ska kunna ha nåt att ha på sig. Inte helt lätt nu med gipset. 

Jag har haft ont i magen hela dagen. Riktigt ont emellanåt. Vet inte om det är alla mediciner som gör att den strejkar. 

Eller om jag bara är stressad över allt som händer. 

Nu ikväll gav jag mig ut för att testa att springa en runda. Tänkte att jag ska försöka klara 3 km. Har inte sprungit sen innan operationen i maj. Och min balans är usel. 

Men jag kämpade på. Det var riktigt tungt men jag klarade 5 km. Inte bästa tiden jag haft men jag strävade heller inte efter en bra tid. 

Jag sprang 5 km på 31.43 min. 6.18 min tempo. 

Väldigt bra ändå med tanke på omständigheterna. 

Kan inte påstå att det var så där skönt som jag kunde tycka innan. Det var påfrestande för balansen. Och det dunkade rejält i huvudet. Det gjorde ont men var ändå en hanterbar smärta. 

Men det var ändå en "fan vad gutt"-känsla att kunna springa igen. 

Eftersom jag inte mår så bra, känner mig trött och sliten, så känns det bra att jag kan få hyfsat god kondition och fysik igen. Alla mår bra av att träna. 

Ska försöka träna lite mer. 

Imorgon bitti pw. Sen styrka på gymmet. 

Tisdag försöka springa igen 

Onsdag sjukgymnastik och pw. 

Torsdag gymmet 

Sen får jag se om jag orkar nåt mer. 

Ny vecka imorgon igen.

Ny vecka, nya dagar och nya möjligheter.