Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

onsdag 11 oktober 2017

Energi

Idag kände jag att jag behövde få igång kropp och knopp innan Malva skulle komma så jag gav mig ut på en liten löprunda. 

Sol, frisk luft, David Batras podd i lurarna och vips så fick jag energi. 


Patric och Tilda stannade på en kaffe när dom lämnade Malva. När dom hade åkt gick vi ut på en promenix och hon somnade i vagnen. Hon sov i 2 timmar. Jag satt ute i solen och tog en kaffe. 

Vi hämtade Emma sen gick eftermiddagen och kvällen i ett nafs. Lek, bus, kolla film,middag,läsning, sång..man har inte tråkigt när man passar Malva. ❤️

Hon är så otroligt rolig nu. Pratar hela tiden. Lilla hjärtat, börjar bli en stor tjej


Vi skulle eg bara passat henne nu ikväll men jag erbjöd att hon fick sova här inatt. Vet att Malva är lite krånglig på nätterna nu och Patric och Tilda får inte sova nånting. Tänkte dom kunde behöva en natts sömn. Och vi tycker det är så mysigt att ha henne här. Jag vet att jag kommer vara trött imorgon. Vågar ju inte ta min medicin när Malva sover här så jag kommer nog inte sova så mkt inatt. (Och då gör det inget om Malva stökar lite.) Def är viktigt för Patric och Tilda att få riktigt med sömn någon natt. Och jag kan sova imorgon. Ska till kuratorn och till gymmet imorgon. Men jag hinner nog med att vila en stund oxå om det skulle behövas. 

Har man barnbarn så ställer man upp. Jag vill ställa upp. Jag vill vara med Malva. För mig är det inga problem. Vi är tacksamma att vi får låna henne ibland.  Förstår inte dom som knappt aldrig vill träffa sina barnbarn. Inser dom inte vilken fin gåva det är?


Idag var det en förälder i Emmas klass som frågade mig hur jag mår. Jag började nästan gråta. Hur mår jag?

Jag vet faktiskt inte...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar