Bryta ihop eller inte bryta ihop?

Igår hade jag lilla Malva. Det var mys lek o bus hela dagen. 

Vi var ute och gick en lång runda och var även på lekplatsen och gungade. Som hon älskar det. 

Sen stod hon ute i vagnen och sov medan jag plockade här inne. 

Helt galet vilken tid det tar att ha små barn. Jag har verkligen glömt. 

Jag hinner ingenting när Malva är här hehe

Men sen väljer jag iof sig att bara fokusera på henne. Ligger mest på golvet och leker. 

I natt har jag sovit ganska bra men känner mig lite gungig och illamående. Är trött, har huvudvärk ( spänner mig när jag är gungig) och är på ett allmänt taskigt humör. Ni vet så där känslig så lipen hänger över en hela tiden. 

Tårarna trycker bakom ögonlocken. 

Vill egentligen gå och lägga mig igen.

Men Emma ska gå på bio själv med sin kompis Alva. Dom ska gå på bio och sen äta på McD. Och dom ville var utan vuxna. 

Kommer säkert gå bra men jag känner ändå att jag vill vara nära om det händer något så jag passar på att hänga i stan under tiden. 

Ska träffa en vän över en fika och få babbla lite. Det är skönt. 

Vänner är en bra medicin. ❤️

Jag  funderar på om jag måste prata med läkaren och öka dosen på min medicin. För just nu känns det inte som om den hjälper alls. 

Men jag tror att den inre stressen och oron börjar trycka på nu. Rädslan av att ramla. Det var nämligen en vecka sedan nu. Borde ske snart igen. Tyvärr. 

Och när Prins Tinnutus för mer liv än vanligt vet jag att nåt är på G. Just nu låter han så in i...svårt att fokusera på att höra nåt annat än suset o bruset i örat. 

"Hoppas du mår bättre nu" sa någon till mig. Bättre? Nja. Två dagar efter varje fall typ. Sen kryper nerverna utanpå igen. 

"Bara släpp ut alla känslor" sa någon. Ja, jovisst. Kanske vore det bästa. Men...då kommer jag verkligen rasa. Det är jag rädd för. Kanske hannar på psyk. Tappar kontrollen totalt. Jag vågar inte. 

Jag spjärnar emot. 

Men kanske måste jag våga bryta ihop?

Gör det förmodligen ändå snart. 

Tror Emma märker tydligt på mig att jag inte mår bra. Hon vill typ vara hemma o vakta mig. Hon ville inte lämna mig hemma när dom skulle äta middag hos hennes farmor nu i veckan. Hon var jätte ledsen. Och när hon skulle sova

hos en kompis för några dagar sedan fick Micke hämta hem henne på kvällen. Då var hon också ledsen. Och direkt hon kom hem sprang hon in till sovrummet och kramade mig. 

Lilla gumman. Jag vet inte hur jag ska hantera allt med henne? Vet ju inte hur jag ska hantera mig själv. 

Imorgon är det nyårsafton. Träffa härliga vänner och ha en trevlig kväll med mycket gott. 

Jag vill och jag längtar. En stor del av mig iallafall. Sen finns den andra delen som funderar på om jag ska stanna hemma istället. 

Det går bra att ha trevligt. Att vara pigg och glad. Prata , skratta , umgås och ha kul. 

Men dagen efter kommer jag ligga helt utslagen. Utmattad. Men, det är bara nyår en gång om året, det får vara värt det. Det ÄR värt det. 

Man behöver få skratta och ha kul.

Det är viktigt att hitta den där dosen av positiv energi då och då. 

Nu måste jag rycka upp mig och försöka hitta energi till att åka in till stan. Hjälp!

Vart hittar jag den energin? Två treo, en kaffe och en clementin.

Nä, jag tycker inte synd om mig själv. Jag tycker bara mitt liv är förbannat jobbigt. 

 

Barnvakt

Jag blir så glad när Patric och Tilda frågar om jag kan passa Malva. Det är så mysigt att ha henne här. 

Malva är verkligen bästa terapin just nu. 

Hon är så mysig och go. 

Pigg, glad och väldigt kramig. 

Så härligt att se henne och Emma tillsammans också. Så mycket kärlek. 

Jag väntar inte bara på att Patric och Tilda ska fråga om jag kan vara barnvakt. Jag frågar ofta om jag får låna henne en stund. 

Dela för att jag vet hur det är att ha små barn. En liten kort stund utan barn kan göra mycket. Vila, läsa, ta ett bad, gå på toa ENSAM. Eller städa av lite snabbt. Kanske handla. 

Och sen är det sååå mysigt att ha Malva.

Jag kan inte förstå dom som inte vill eller hinner med att träffa sina barnbarn. Särskilt inte när man bor i samma stad. 

Obegripligt. Men, det är deras förlust. 

Inatt har jag sovit väldigt bra. Första natten på länge. 

Men fast att jag borde vara utvilad är jag trött. Rysligt trött. Vill liksom inte gå upp på morgonen. 

Men idag gick det lättare. Snart kommer Malva. 

Patric ringde nu. Han ville bli bjuden på frukost. 

Båda mina barn hemma och så lilla Malvis. Bästa ❤️

Plötsligt händer det

Nu är julen över och det gick väldigt snabbt. 

Det har varit en relativt lugn helg. 

Startade med uppersittarkväll hos Patric o Tilda. 

Julafton hemma hos oss. En lugn o skön dag. 

Många fina julklappar. Min bästa var nog från min vän Lotta. Att gå o se Petter. Längtar ❤️

Det skrapades oxå fram en rejäl vinst på triss. 1000x10. Gissa om det var glädjeskrik här hemma?

En julafton man sent ska glömma

Plötsligt händer det!

Juldagen firade vi här hemma med min familj. Väldigt kul kväll för både stora o små. 

Igår, annandagen, var det kalkonmiddag hos svärmor men jag stannade hemma. Yr och ont i örat så jag var sängliggandes i princip hela dagen. 

Idag har jag och Emma varit på stan. Vi har fixat naglarna. Jag gjorde mina nyårsfina. 

Jag hann även med att träffa min vän Ingela som är hemma från Ystad i några dagar. 

Ikväll blev Emma spontant bjuden på övernattning hos en kompis. 

Så vi har hämtat mat och nu sitter jag under filten i fåtöljen. Frusen efter en pw. Höll på att blåsa bort. 

Blir en soft kväll. Förmodligen sängen väldigt tidigt. 

Imorgon blir det en lugn dag hemma. Lite städ o plock. Funderar på att måla.Behöver lite terapi. 

Mycket som snurrar i huvudet. 

Jag mår inte bra. 

Jag ler men gråter inombords. 

Och efter några dagar med fasad och hållt humöret uppe , för alla andras skull, så rasade jag lite igår. Yrseln gick över snabbt. Värken i örat var väl inte så farligt egentligen men jag orkade och ville helt enkelt inte gå upp. 

Känns dock lite bättre idag. 

Min paus från sociala medier över helgen har funkat jättebra. 

Och det har faktiskt varit skönt. Har genast haft väldigt mycket tid över till annat. 

Och det bästa av allt, saknar det inte ens. 

Nu ska jag börja läsa en bok jag fick i julklapp 

Nu har du min gamla barndomsvän somnat in. Är så glad att jag kontaktade dig i förra veckan. Och att du orkade svara. 

Jag tänker på dig Blomman. Vila i frid 🙏🏻

Uppgiven

Ingen bra start på dagen. 

När jag vaknade drog jag ut och skulle springa. Efter 2 km kände jag att jag hade svårt att springa rakt. Kämpade 1 km till men fick ge upp. Gick hem istället. Kände mig konstig när jag kom hem. Kändes fortfarande svårt att gå rakt. 

Gick in och duschade och när jag var klar så BAAM. Ramlade på toan. Slog i armbågen i en byrå där inne så det vara small om det. 

Gjorde förbannat ont. 

Så skönt att Micke var hemma. För jag blev ledsen och väldigt rädd. 

Kröp ner brevid Emma som tröstade mig. 

Känner mig så ledsen och uppgiven. Allt känns hopplöst. 

Jag orkar inte. 

Men ändå måste jag orka. Vill inte att denna sjukdomen ska knäcka mig mer nu. 

Jag försökte lugna mig lite, vi åt frukost och så såg vi julkalendern som vi laddade hem. 

Och nu har Malva kommit. Vi ska passa henne idag. ❤️

Jag hittade Emmas gamla tomteluva som passade perfekt på Malva. 

Så skönt stt hänga med mina fina små tomtelisor. Kärlek och energi. 

Då slipper jag tänka på det jobbiga. 

I helgen kör jag mobilfritt. Jag checkar ut och lägger energi och tid på familjen. 

Ha en bra jul. Var rädda om er ❤️

Dödsångest

Tänker ofta att jag vill att Emma ska ha någon speciell sak från mig som ett minne om jag dör. 

Idag hittade jag en väldigt söt ask som jag la en glasängel i. 

En skyddsängel. 

Om jag inte finns där så har hon den. Den kan inte skydda henne, jag vet, men den kan hjälpa henne om hon känner sig rädd kanske. Jag vet inte hur jag tänkte. Vet inte om det är nån sorts självterapi för att hantera min rädsla att dö. Rädslan att mina barn ska förlora sin mamma. Att inte få se mitt barnbarn växa upp. 

(Malva ska få en likadan ängel )

Jag vet inte varför denna dödsångest har växt sig så stor just nu. 

Har ju hållt på och ramla i tre år. 

Klar jag har tänkt på det innan men aldrig varit så rädd som jag är nu. 

Är rädd för en operation oxå. Tänker att det gick bra förra gången men tänk om det inte gör det nu?

Kan komma på mig själv att flera gånger i veckan tänka:

-Är det sista gången jag ser Emma nu. Är det sista gången jag pratar med Patric. 

Senaste veckan har jag drömt otäcka drömmar. Att jag tappar Malva. Att jag kör av vägen när Emma och jag är ute och åker. Att jag hör Emma skrika men jag kan inte svara. 

Jag drömde att jag skulle ringa Patric men han fanns inte med i min mobil. Och jag kunde inte hans nummer.  Då försökte jag googla fram hans nummer men det fanns ingen med hans namn. 

För jag var ju i himlen...där fanns inte han. 

Jag tror jag håller på att bli knäpp.

Och jag vet inte hur jag ska hantera det. 

Som idag, syrran och jag har varit inne på stan och fixat lite inför juldagen. Skattjakt till barnen osv. 

När vi satt och fikade så pratade vi om musikhjälpen, barn i krig, att dom förlorar sina familjer osv

Jag hörde min syrra prata men jag själv satt och tänkte:

Kommer Emma klara att gå till skolan om jag dör?

Hur sjukt är det inte? Varför sitter jag och tänker att jag ska dö?

Jag kommer inte dö. Jag vill inte dö...inte nu!

 

Jag vill leva

3-4 timmars sömn har jag fått inatt. Helt slut. Vaknade inatt av huvudvärk. Gick upp och skulle ta en huvudvärkstablett när jag känner hur det rinner gegg ur örat på mig. Ner på kinden. Trevligt. 

Kunde inte somna om. Låg vaken flera timmar. Prins Tinnitus höll låda. 

Somnade till slut och när jag vaknade nu på morgonen orkade jag inte gå upp när klockan ringde. Tur att Micke kunde ta Emma. 

Känner mig gungig och illamående. 

Är fortfarande kladdig i örat och ögonen är svullna och geggiga dom med. 

Måste åkt på en seg o envis bassilusk. 

Och när kroppen är svag växer sig Menieres starkare. 

Och så hänger rädslan över mig. Ramla eller inte ramla. Vet att jag inte får tänka så. Att oron och stressen triggar igång det. 

Men snacka om moment 22. Hur skulle jag inte kunna vara rädd. Vet ju att det kommer hända. Frågan är bara när var och hur. 

Och hur ont det kommer att göra ...

Har nästan lite ångest över att gå iväg och hämta Emma i skolan sen. 

Ramlade ju när vi gick hem från skolan för ett tag sedan. Och stod och kräktes vid en lyktstolpe. Vill ju att hon ska slippa se det. 

Om jag inte klarar att gå och hämta henne sen så skulle det lösa sig enkelt. Hon kan gå hem själv eller så har jag andra som kan hämta. Men jag vill inte hämma mig själv. Vill inte leva rädd. 

Jag vill bara leva. 

Nu ska jag se julkalendern på paddan. Sen somna om. 

Hipp hipp hurra

Idag fyller vårt lilla troll 8 år. 

En mysig morgon med paketöppning, julkalendern och frukost

Sen färgade vi topparna på Emma lite mörkare. Nåt hon önskat sig. 

Sen kom det gäster och vi åt mat o fikade. 

Emma har fått jättemånga fina paket. Tror det är en supernöjd tjej. 

Men bäst var nog skor som blinkar/lyser, Marcus o Martinus konsert och en bok om dom. 

Fast hon var väldigt glad över allt. ❤️

Jag fick, som varje år på Emmas födelsedag, blommor av Micke. Lite som ett tack för att han har fått Emma ❤️

Nu ikväll tog jag en pw men har fortfarande inte så mkt ork i kroppen. 4,2 km ( en sträcka jag ofta går )brukar vara en lätt match men jag ville ge upp efter halva. Trött, matt i kroppen och ont i bihålorna. 

Nu har jag hjälp Emma att rama in en grej hon gjort som julklapp till fritids o fröken. 

Billigt och enkelt. Men en väldigt fin tanke ❤️

Nu ska jag ligga i soffan en stund. Se det sista av musikhjälpen och sen sova. 

Imorgon ska jag bara ta det lugnt. Har en jobbig känsla i kroppen. Var ju över en vecka sedan jag ramlade senast. Rädd och orolig när det ska ske nästa gång. 

Tror jag ska måla bort lite ångest och oro imorgon. Försöka tänka på annat. 

Imorgon em kommer fler gäster till Emma. 

På tisdag ska syrran och jag in till stan och fixa lite inför juldagen som vi ska fira här hemma. 

Men annars blir veckan lugn. Allt till jul är i princip klart. 

Tänker inte stressa upp mig över massa måsten. Julen blir som den blir i år. 

Förmodligen väldigt väldigt bra. 

Bucketlist

Har ni en bucketlist? Saker ni verkligen skulle vilka göra/uppleva innan ni dör?

Jag har alltid velat hoppa fallskärm. Och i sommar tänker jag göra det. Går att hoppa fallskärm över Öland i juli. 

Jag hoppas på att få med min son på detta. Skulle vara en sjukt kul upplevelse att få dela med honom ❤️

Har tyvärr, sedan jag cyklade omkull för några månader sedan, haft en obehaglig känsla i kroppen att nåt kommer hända mig. 

-Men säg inte så, säger dom jag berättar det för. 

Det låter kanske hemsk, och förmodligen kommer inget hända, men det är så jag känner och tänker. 

Har skrivit ner hur jag vill ha min begravning. 

Det tycker jag är viktigt att göra även om man inte har jobbiga tankar som jag har nu. 

Om man har en önskan om sin begravning så är det ju bättre att säga det medan man lever. 

Funderar en hel del på vad som kan hända om jag ramlar när jag står dumt till. 

Hur illa det kan gå. Får ångest av att tänka på det. Det stressar sönder mig. 

Och frågan är, kommer jag någonsin våga cykla igen?

Har ringt Universitetssjukhuset i Linköping och jag kommer få en kallelse i januari. Då ska jag göra massa undersökningar och träffa en läkare. Allt kommer ta 3 timmar. 

Så tacksam över att jag får hjälp. Jag kan inte ha det så här längre. 

Oron, rädslan och stressen tär sönder mig lite för varje dag. 

Jag ligger trött på soffan. Snart sängen för mig. Är fortfarande kraftigt förkyld o hostig. Galet ont i bihålorna. Kan inte böja huvudet framåt utan att det bultar som fanken. 

Nu har jag varit så här hängig i 1 1/2 v. 

Kanske borde gå och få nån medicin. Har feber till o från oxå. 

Försökte mig på en pw idag men blir verkligen helt slut. 

Och allvarligt, hur mkt snor kan man ha?

Det jobbiga är att jag har ännu sämre balans när jag är förkyld. Vet inte vad det beror på. 

Ibland känns det som att marken jag går på rör sig hela tiden. 

Läskigt. 

Emma har varit på disco ikväll. Lilla gumman. Stylad och sminkad drog hon iväg.  Vart tog vår bebis vägen?

På söndag fyller hon 8 år. 

Längtar så efter att ge henne sina presenter. En av dom kommer hon bli sååå lycklig över. 

Konsert med Marcus o Martinus. Vilken lycka 😍

Imorgon ska vi äta på Pinchos och gå på Brynolf och Ljung i Kalmarsalen. 

Och på söndag blir det kalas för lillskruttan. 

Vilken helg. 

Sen är det snart jul. 🎅🏼Jisses. Hur gick det till? Jag hinner inte med. 

Jag är ju inte så förtjust i vanliga traditionella tomtar. Gillar mer annorlunda och lite "konstiga" tomtar. Nu har jag hittat en favorit. 

Sååå söt. 

Nu ska jag se på musikhjälpen en stund. 

Såg ni Dregen och Nicke Borg köra låten Shorline i morse? Det var grymt bra. 

Den låten och den versionen vill jag ha på min begravning. 

Sov gott och ha en bra helg. 

Var rädda om er 

Nu har jag mina två favoriter inramade. Kärlek ❤️

Terapi

Host host och attjhooo!

Febrig, frusen och dunderförkyld. 

Helt färdig. Har levt på panodil, treo, nässpray och halstabletter senaste dagarna. 

I fredags hade jag en väldigt rolig kväll med min vän Ingela och några andra härliga tjejer. Sminkkurs på Make up store, middag på Pinchos.( vilket ställe. Sjukt bra!!! ) och så en runda på Satan i gatan. Sen sov Ingela över här. 

På lördagskvällen sov Emma hos en kompis och Micke var ute på galej. Han såg Avantgardet ( Rasmus som sjunger är en kompis till honom )spela på Söderport. 

Jag var hemma och njöt av lugnet. Hade feber och var allmänt dassig. 

Somnade tidigt. 

Fick en idé i lördags som jag spånade lite på innan jag la mig. I fredags när jag var hos kuratorn och vi pratade om att jag är rätt kreativ så tyckte hon att jag skulle börja måla. Eftersom det inte funkar att pärla nu. Är för smått och jag har svårt att fokusera och koncentrera mig. 

Min första tanke var, njae, jag måla?

Jag gillar att rita. Men bara att skissa med blyerts. 

Men jag tänkte att jag skulle ge det en chans. På lördagskvällen fick jag idén 

att måla drömfångare. Och att sätta fast riktiga pärlor på den så att den blir mer "levande". 

Jag gjorde en skiss 

I går köpte jag lite grejer på TGR

Och idag testade jag att måla lite. Jäklar vad svårt. Jag har aldrig målat med färg och pensel innan. 

Och det var svårt att måla med akryl för det torkar så snabbt. 

Gjorde två olika idag. Är absolut inte nöjd men det är iallafall en början och jag tyckte det var superkul. Bra terapi.

Måste skaffa bättre penslar och färg bara men nu ska jag öva o öva. 

 

Tror det kan vara jättefint sen när jag väl får till en bra målning och så sätta dit riktiga pärlor. 

Igår hade Emma dansavslutning på Sandra. 

Hon var så nervös. Det var slutsålt och jättemycket folk som tittade. 

Men hon gjorde det väldigt bra. Så duktig på att dansa. 

När jag är förkyld är det som att det gunget blir värre. Jag känner mig mer ostadig. Och det susar mer i örat. Väldigt påfrestande. 

Idag fick jag brev från Linköping. Yes, tänkte jag. Äntligen en tid. Men näpp. Bara en bekräftelse på att remissen är mottagen och att jag ska få en tid inom kort. Åååå. Suck!

Är inte alls på humör. Är bara trött och orkeslös. 

Vilket inte alls passar sig nu innan Emmas födelsedag och jul. 

Men men...bara att ta det lugnt. Det går över. Och julen får bli som den blir. 

Nu ska jag se Musikhjälpen 

Mina tankar går till min gamla barndomsvän som bara ligger och väntar på att få somna in...

Är så ledsamt.  Tänker på dig R ❤️

Lyssna på kroppen

Julkalendern- ✔️frukost- ✔️ Emma till skolan-✔️ och jag kröp ner igen- ✔️. 

 Vaknade kl 01 inatt och kunde inte sova. Totalt igentäppt. Dunderförkyld helt plötsligt och jätteont i huvudet. Och Prins Tinnutus som för ett jäkla liv.

Inte konstigt att min kropp strejkade på gymmet igår när en förkylning var på G. Var så täppt inatt att jag misslyckades med att ta nässpray. Det rann liksom ut igen.  

Treo intaget, nässpray uppsprutat, medicin mot gunget och illamående (blir alltid värre när jag är täppt och förkyld) raggsockor på , hörlurar med musik ( 

för att slippa höra suset i örat) och så sova en stund så jag vaknar piggare.

Känner mig eg lite stressad för det är massa saker jag hade tänkt göra och en hel del som jag verkligen borde ta tag i...men jag väljer bort det idag. Jag får göra det senare eller en annan dag. 

Jag måste lyssna på min kropp

Trött

Som jag har sovit denna dagen. Efter några timmar i soffan förflyttade jag mig in till sängen och fortsatte sova där. När Micke och Emma kom hem strax innan 17 hade hade jag precis vaknat. 

Men trots alla dessa timmars sömn är jag fortfarande galet trött. Gäspar hela tiden och orkar knappt hålla ögonen öppna. 

Nu har jag plockat lite här hemma och bäddat rent i gästrummet så min vän som kommer på fredag kan sova gott. ❤️

Ska snart gå och lägga mig...igen. 

Tänkte lägga mig och läsa lite. 

Imorgon tänkte jag försöka städa lite här hemma. Hoppas även på att få träffa barnbarnet en stund. 

Egentligen skulle Tilda och jag ha gått på bio imorgon kväll men jag känner mig inte alls i form för det. 

Men kanske ändå kan träffa hela familjen en stund. Mysa o ta det lugnt. 

Jag skulle ju börja lyssna på min kropp och ja, nu gjorde jag det och ställde in bion imorgon. 

Kanske mår jag bättre men förmodligen behöver jag ändå ta det lite lugnt en dag till. Eftersom det är lite festligheter i helgen som jag behöver ork till. 

Jag längtar tillbaka

Möte

Idag skulle jag haft möte med min chef ( en ny som jag aldrig har träffat) försäkringskassan och läkare. Min chef dök aldrig upp.🤔 Hm... tanken var att ha planering för ett annat jobb åt mig. Jag bör inte jobba själv nu när jag ramlar så mkt. Inte heller ha oregelbundna arbetstider eller jobba natt. 

Nu måste det kanske bli ett möte till. Sååå tröttsamt. 

Ja ja...det är som det är. Vi hade ett möte iallafall. Pratade en del om sjukdomen, Linköping och operationen. 

Hur jag mår osv. 

Jag blir alltid så darrig på rösten och känner mig så liten när någon frågar hur jag mår. Hur jag egentligen mår. 

När läkaren sa:

Malin det är inte konstigt om du mår dåligt, är stressad och rädd. Att ramla så ofta och att aldrig veta när är otroligt påfrestande för både kropp och psyke. 

Det är en ohållbar situation , inte mänskligt alls. Ett stort handikapp och omöjligt att ha en normal vardag. 

Fram till operationen ska jag nu "vårda mig själv". Lära mig hitta små verktyg i vardagen för att hantera allt bättre. 

Kanske behöver träffa kuratorn oftare. 

Jag blev rekommenderad att träffa människor som gör mig glad och göra sånt som ger mig energi och som gör att jag "glömmer" allt för ett tag och får vara "normal". Så normal det går haha.

Efter mötet gick jag till gymmet och försökte träna men kroppen strejkade. 

Så jag gick hem och har legat på soffan hela dagen. 

Ont i huvudet och öm i kroppen. 

Idag har jag inte lust till något. Vill bara gräva ner mig. 

Dra täcket över huvudet och sova. 

Vissa dagar är jag mer påverkad av   sjukdomen än andra.  Idag är ingen bra dag. Men jag försöker att inte bli uppstressad eller lägga så mkt energi på det. Det är som det är. Det blir så här vissa dagar och det är bara att härda ut och ta sig igenom dagen.

Känner mig lite stressad över att Micke ska iväg på utbildning i två dagar. Jag känner mig lite rädd att vara själv med Emma när jag inte mår helt 100. 

Men...inte tänka negativt. 

Kan vara skönt att få ha tv-dosan för sig själv haha

Emma ska med en kompis hem efter skolan och jag ska krypa ner under täcket och ta en liten powernap så jag är piggare när hon kommer hem ❤️

Hatar Ménières

Inte konstigt att det gör ont i armen 😢

Vill inte chocka er med en bild på min rumpa här, men den är oxå blå. 

Om det är kul att ha Ménières? 

Jag hatar denna sjukdomen. Hatar!!! 

Mindre stress, mer närvaro

Nu ikväll har syrran och jag varit på föreläsning i Kalmarsalen. Stressa mindre och var mer närvarande. 

Lev mer i nuet. Lättare sagt än gjort många gånger. Men ändå inte så svårt om man bara vill och tänker till. 

Jag skrattade en hel del och ibland var det lite "jobbigt" för jag kände igen mig i saker som jag vet att jag gör och borde jobba på att förändra. 

En sak som dom sa som har varit jobbigt för mig är det här med att vara sjuk men att det kanske inte syns. 

Att man kan gå på stan, vara lite uppklädd och se fräsch ut även om man är sjuk. Man kan hitta på saker med vänner och vara glad för en stund, även om man är sjuk. 

Man kanske har lagt all ork man har på att kunna göra det där lilla extra just där och då. 

Som idag, jag har varit trött och lite gungig hela dagen. Känt mig illamående. 

I em ramlade jag i trappan här hemma. Tappade en ljuslykta som gick sönder. 

Och jag gick oxå sönder. Mest inombords. Men även blå och öm lite överallt. 

Jag blev ledsen. Skakig. La mig i ett bad. 

Sen tog jag dom krafterna jag hade kvar, fixade mig, och åkte med syrran in till stan. Vi tog en fika. Tittade lite i butiker och sen gick vi på föreläsningen. 

Dom som såg mig idag kanske tyckte jag såg jättepigg och glad ut. 

Det var jag, just där och då, men jag hade tidigare under dagen haft en helvetes dag. Och även om jag skrattade och mådde bra på föreläsningen så gjorde det förbannat ont att sitta på stolen. Slog i svanskotan i fallet. Men jag bet i hop. Ville så gärna vara med på hela föreläsningen. 

Det syns inte alltid utanpå hur det känns inuti

Man fick även föreläsarnas nya bok nu ikväll. Den ska jag ta mig tid att läsa i lugn och ro någon dag. 

Imorgon ska jag på ett möte. Lite planering inför ev nytt jobb.

Emma ska följa med en kompis hem efter skolan och jag...jag ska göra absolut ingenting efter mötet. Kanske gymmet en runda men annars bara slappa. Kanske läsa boken jag fick nu ikväll. 

Nu ska jag lägga mig. Är sjukt trött. Känner mig helt matt. 

Jag sov väldigt dåligt natten till idag. Har max sovit 4 timmar. Vet inte om det är därför jag har varit "konstig" idag och kanske därför jag fick en dropattack. 

Så svårt att veta vad jag gör "fel". 

Men jag hoppas på en natt med sömn och en bättre dag imorgon. 

Nu ska jag avsluta denna dagen med att titta på dom två finaste tjejerna jag vet. 

Då kan man inte annat än bli glad och må bra. 

Älskar dom så mycket ❤️

Andra advent

Förutom att jag är psykisk instabil 🙈 så har det varit en bra helg. 

Gråter ,skrattar ,gråter ,skrattar. Ungefär så är det. Känns som att jag rasar lite inombords. Blir bara jobbigare och jobbigare för varje gång jag har ramlat. 

Har alltid varit jobbigt men rädslan och panikkänslan har eskalerat sedan jag cyklade omkull för 3 månader sedan. 

Har nån obehaglig rädsla i kroppen. 

Känner mig hela tiden lite rädd och darrig. 

Men ändå försöker jag vara som vanligt och bara kör på. 

I går var vi i stan en runda. Vi var med i tomteracet. En kul grej. Barnen gillade det. Det bjöds på glögg vid Park Hermina. Man betalade 200:- som gick till en shelter box till dom som flyr från Mosul i Syrien.

Man fick en tomtedress som man fick behålla. 

Det var ganska många tomtar som startade från Larmtorget men jag trodde faktiskt det skulle vara många fler. 

Vi käkade lunch på stan. Sen åkte vi hem och fick besök av fina lilla familjen Wisth ❤️

Och sen kom Emmas kompisar hit. 

En av dom sov över. 

Det var mycket fnitter hela kvällen. Underbara och härliga tjejer. 

Så skönt att se Emma ha kul med sina kompisar. Jag märker att hon oroar sig för mig. Och att hon känner av att jag inte mår bra. 

Idag har jag besökt gymmet. Försökte hoppa hopprep. Men mår så sjukt illa. Använder väl balansen för mycket. 

Tränade iallafall en stund. Boxade på säcken 👊🏻

I em kom Alva hit. Vi skulle passa henne en stund. 

Och så kom Amanda, Kim o lilla Lilly förbi på en fika och hjälpte till att klä granen

Nu ska jag gå och lägga mig. Känner mig tung i huvudet, täppt i näsan och lite smått gungig.

Hoppas på att kunna somna direkt. Prins Tinnitus stökar nämligen väldigt mycket ikväll. 

Emma var oxå väldigt täppt och snorig.

Hoppas det har gått över tills imorgon. 

Jag tänkte besöka gymmet imorgon igen. Skönt att göra av med lite energi. 

Veckan som kommer är det fullt upp hela veckan. Kalmarsalen, möte, läkaren, bio, kuratorn, frisören,finbesök från Ystad,sminkkurs på Make up store,middag på Pinchos och dansuppvisning för Emma. 

Det är bara imorgon som det är lugnt. Så efter gymmet ska jag bara hem o vila.

Hoppas jag får ett brev från Linköping i veckan. 

Så förbannat jobbigt att inte veta...