Vi var ute och gick en lång runda och var även på lekplatsen och gungade. Som hon älskar det.
Sen stod hon ute i vagnen och sov medan jag plockade här inne.
Helt galet vilken tid det tar att ha små barn. Jag har verkligen glömt.
Jag hinner ingenting när Malva är här hehe
Men sen väljer jag iof sig att bara fokusera på henne. Ligger mest på golvet och leker.
I natt har jag sovit ganska bra men känner mig lite gungig och illamående. Är trött, har huvudvärk ( spänner mig när jag är gungig) och är på ett allmänt taskigt humör. Ni vet så där känslig så lipen hänger över en hela tiden.
Tårarna trycker bakom ögonlocken.
Vill egentligen gå och lägga mig igen.
Men Emma ska gå på bio själv med sin kompis Alva. Dom ska gå på bio och sen äta på McD. Och dom ville var utan vuxna.
Kommer säkert gå bra men jag känner ändå att jag vill vara nära om det händer något så jag passar på att hänga i stan under tiden.
Ska träffa en vän över en fika och få babbla lite. Det är skönt.
Vänner är en bra medicin. ❤️
Jag funderar på om jag måste prata med läkaren och öka dosen på min medicin. För just nu känns det inte som om den hjälper alls.
Men jag tror att den inre stressen och oron börjar trycka på nu. Rädslan av att ramla. Det var nämligen en vecka sedan nu. Borde ske snart igen. Tyvärr.
Och när Prins Tinnutus för mer liv än vanligt vet jag att nåt är på G. Just nu låter han så in i...svårt att fokusera på att höra nåt annat än suset o bruset i örat.
"Hoppas du mår bättre nu" sa någon till mig. Bättre? Nja. Två dagar efter varje fall typ. Sen kryper nerverna utanpå igen.
"Bara släpp ut alla känslor" sa någon. Ja, jovisst. Kanske vore det bästa. Men...då kommer jag verkligen rasa. Det är jag rädd för. Kanske hannar på psyk. Tappar kontrollen totalt. Jag vågar inte.
Jag spjärnar emot.
Men kanske måste jag våga bryta ihop?
Gör det förmodligen ändå snart.
Tror Emma märker tydligt på mig att jag inte mår bra. Hon vill typ vara hemma o vakta mig. Hon ville inte lämna mig hemma när dom skulle äta middag hos hennes farmor nu i veckan. Hon var jätte ledsen. Och när hon skulle sova
hos en kompis för några dagar sedan fick Micke hämta hem henne på kvällen. Då var hon också ledsen. Och direkt hon kom hem sprang hon in till sovrummet och kramade mig.
Lilla gumman. Jag vet inte hur jag ska hantera allt med henne? Vet ju inte hur jag ska hantera mig själv.
Imorgon är det nyårsafton. Träffa härliga vänner och ha en trevlig kväll med mycket gott.
Jag vill och jag längtar. En stor del av mig iallafall. Sen finns den andra delen som funderar på om jag ska stanna hemma istället.
Det går bra att ha trevligt. Att vara pigg och glad. Prata , skratta , umgås och ha kul.
Men dagen efter kommer jag ligga helt utslagen. Utmattad. Men, det är bara nyår en gång om året, det får vara värt det. Det ÄR värt det.
Man behöver få skratta och ha kul.
Det är viktigt att hitta den där dosen av positiv energi då och då.
Nu måste jag rycka upp mig och försöka hitta energi till att åka in till stan. Hjälp!
Vart hittar jag den energin? Två treo, en kaffe och en clementin.
Nä, jag tycker inte synd om mig själv. Jag tycker bara mitt liv är förbannat jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar