Idag hittade jag en väldigt söt ask som jag la en glasängel i.
En skyddsängel.
Om jag inte finns där så har hon den. Den kan inte skydda henne, jag vet, men den kan hjälpa henne om hon känner sig rädd kanske. Jag vet inte hur jag tänkte. Vet inte om det är nån sorts självterapi för att hantera min rädsla att dö. Rädslan att mina barn ska förlora sin mamma. Att inte få se mitt barnbarn växa upp.
(Malva ska få en likadan ängel )
Jag vet inte varför denna dödsångest har växt sig så stor just nu.
Har ju hållt på och ramla i tre år.
Klar jag har tänkt på det innan men aldrig varit så rädd som jag är nu.
Är rädd för en operation oxå. Tänker att det gick bra förra gången men tänk om det inte gör det nu?
Kan komma på mig själv att flera gånger i veckan tänka:
-Är det sista gången jag ser Emma nu. Är det sista gången jag pratar med Patric.
Senaste veckan har jag drömt otäcka drömmar. Att jag tappar Malva. Att jag kör av vägen när Emma och jag är ute och åker. Att jag hör Emma skrika men jag kan inte svara.
Jag drömde att jag skulle ringa Patric men han fanns inte med i min mobil. Och jag kunde inte hans nummer. Då försökte jag googla fram hans nummer men det fanns ingen med hans namn.
För jag var ju i himlen...där fanns inte han.
Jag tror jag håller på att bli knäpp.
Och jag vet inte hur jag ska hantera det.
Som idag, syrran och jag har varit inne på stan och fixat lite inför juldagen. Skattjakt till barnen osv.
När vi satt och fikade så pratade vi om musikhjälpen, barn i krig, att dom förlorar sina familjer osv
Jag hörde min syrra prata men jag själv satt och tänkte:
Kommer Emma klara att gå till skolan om jag dör?
Hur sjukt är det inte? Varför sitter jag och tänker att jag ska dö?
Jag kommer inte dö. Jag vill inte dö...inte nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar