Drömfångare

Ingen bra dag idag heller. 

Ville inte vakna när klockan ringde i morse. Hörde den inte ens. Ligger jag ner på det örat jag hör med så hör jag inte larmet. 

Micke väckte mig. 

Fick skjuts till sjukgymnastiken av Patric och Tilda. Tur det. Annars hade jag nog struntat i det. Kände mig inte alls i form. 

Tur att jag bara behövde ta på träningskläder och kunde strunta i att fixa mig. 

Det var jobbigt på sjukgymnastiken. Blir trött och mår illa. Enormt ansträngande trots att övningarna eg är superlätta.

Eller iaf seg väldigt lätta ut. Men är svåra för mig. 

Väl hemma så satte jag mig och skissade lite ute i solen. 

Pärlade lite också 

Men sen fick jag gå och lägga mig. Blev yr och konstig. 

Blev nog för mycket med sjukgymnastik och sen sitta och fokusera på att rita och pärla. Koncentration och fokus är inte min starka sida just nu. 

Imorse brände det i ansiktet/kinden när jag åt frukost. Men efter det har det känts helt ok. Är det på väg att vända? 

Hoppas innerligt. 

Jag sov en stund tills Micke o Emma kom hem. Hon hade varit hos en kompis. 

Sen har det varit tvätt, middag, annat plock och fix och vips så var denna kvällen över. 

Nu ska jag lägga mig. 

Jag ska ev följa med Malva till dagis imorgon. 

Hoppas hoppas. Vore så kul. 

Blir det inte dagis så ska jag ändå passa henne en stund så det blir kul och mysigt hur el hur. ❤️

Skissa

Jag älskar att rita och måla. Hade ju en idé förut med att måla drömfångare. Men jag tycker det är svårt att måla med färg. Och är inte så bra med penslar. 

Men idag tog jag fram block och pennor och började skissa lite. 

Har alltid gillat att skissa. Var länge sen nu men idag började jag på en drömfångare. Egentligen inte bara en utan fler. Fast jag rev sönder och kastade.  

Är typ aldrig nöjd. 

Men det var skönt att sitta och

 skissa lite. Blocket ligger kvar i köket så jag kommer nog fortsätta imorgon också. 

Behövde ha nåt att göra idag. Hade så galet ont. Hade nästan panik här hemma. 

Orkade inte ta fram pärlorna. Så att skissa passade perfekt. Blev sittande en stund. Rogivande. 

Sen ringde jag till Patric och frågade om dom ville komma förbi en stund. 

Kände mig lite låg och min lilla favvofamilj muntrar alltid upp. 

Vi fikade medan Malva sov. Sen åt vi lite lunch när hon hade vaknat. Vi var ute i trädgården  och lekte och sen gick Malva och jag en runda med vagnen ute  på gatan. 

Tilda hjälpte mig att dra bort tejpen som satt över såret och stygnen. Aj vad ont det gjorde. Jag bet mig i kinden. 

Men Tilda gjorde det bra. Tacksam för hjälp. Kände att jag inte riktigt klarade av att göra det själv. 

När dom gick hem satte jag mig och pärlade lite. Emma följde med en kompis hem efter skolan. När hon och Micke kom hem åkte vi till McD och käkade. Vi orkade inte göra middag idag. 

Har verkligen ingen bra dag. Trött. Ont. Det bränner i ansiktet. Känner mig varm över kinden men ibland är det en konstig känsla, typ som att det rinner nåt kallt i ansiktet. Superskumt. 

Jag vet, det har bara gått en vecka sedan ingreppet. Är förmodligen väldigt svullet och irriterad men jag vet inte hur länge till jag klarar av denna smärtan. 

Och den läskiga känslan när det liksom domnar bort. Jag sluddrar nästan när jag pratar. Vad är det frågan om?

Ibland får jag hög puls och tänker att det är nåt farligt. Ibland gråter jag för att jag bara inte orkar mer. Ibland skrattar jag åt eländet och försöker skämta bort allt tråkigt. 

Hela den här historien är så sjuk. Jag blir deprimerad på riktigt. Vill bara få komma tillbaka till livet igen. Må bra. 

Kan ta att jag kommer ha tinnitus resten av livet, även om det driver mig till vansinne ibland. Kan ta att jag kommer ha dålig balans. Men jag vill vakna upp utan smärta. Vill vakna utan att känna att jag tycker livet suger och att jag bara längtar till kvällen så jag får lägga mig igen. 

Vill vakna en enda dag utan att vara orolig över hur dagen ska bli. Hur jag ska må. 

Jag vill ha ett hyfsat normalt liv. Ha en vardag. Så less på att vara hemma.

 Uttråkad deluxe. 

Jag vill slippa gå till läkaren under minst ett helt år. Vill slippa mediciner. 

Som sagt...ingen bra dag idag. Och nu ska jag gå och lägga mig. Är lite snurrig och mår illa. 

Hoppas vakna på en bättre sida imorgon. 

Piggare, gladare och med mindre ont. 

Imorgon är det sjukgymnastik igen. 

Emma ska med en kompis hem efter skolan och jag ska bara ta det lugnt resten av dagen. 

Natti ❤️

Sjukgymnastik

Idag har jag varit på sjukgymnastiken. 

Vi gjorde balanstest. OMG, vilken dålig balans jag har. Flera olika tester som jag knappt klarade av. 

Hon sa att min hjärna måste tränas upp nu och lära sig leva med bara ett balansorgan. 

Inte konstigt om jag är galet trött hela tiden för min hjärna jobbar på högvarv. Dels för att den fortfarande skickar signaler till det balansorgan som är ur funktion men inte får svar. Den jobbar hårdare för att det bara finns ett balansorgan som funkar. 

Mitt träningsschema blev nu:

Sjukgymnastik 3 ggr i veckan. Jag går på Södra Malmgatan. Bakom gamla polishuset typ. 

Alltså 3 pass där i veckan då vi ska öva balans. Kommer få balans och rörelseschema. Och ska även cykla och träna på gymmet som finns där. 

Jag är även galet spänd och stel i hela nack och axelpartiet på vänster 

sida. Så vi ska jobba lite med det oxå. 

Sen ska jag gå minst 3 km 5 dagar i veckan. 

Och minst ett pass i veckan på gymmet, Malkars, då jag ska träna styrka. 

Hjälp! Känner mig nästan lite stressad. Känns som jag ska göra väldigt mkt 

Men jag vill väldigt gärna komma igång. 

Öva upp balans och få bra kondition igen. 

Men misstänker att jag kommer vara extra trött de dagar jag haft sjukgymnastik. 

Bara av dom balansövningarna jag gjorde där idag blev jag helt slut. 

Det är svårare än man kanske kan tro att leva med bara ett balansorgan. 

Det är ett handikapp!

Jag kommer aldrig få helt bra balans igen men den kan bli bättre. Mycket bättre.

Jag har fikat med min lillasyster Lina idag. På vårt favoritställe Balcks. Bästa kaffet.

Sen hälsade jag på lilla Malva en runda. Jag hade köpt en sjukispresent, en Pippibok. Lilla gumman är sjuk. Hon har höstblåsor. 

Det smittar eg galet mkt men äh...jag saknade hennes å mycket. Ville gärna gosa lite med henne. Får jag höstblåsor så får jag. Men jag överlever nog det. 

Känns knappast om att nåt kan vara värre än smärtan jag har just nu. 

Och jag slapp få det när Emma hade det. Då var det bara Micke som drabbades. 

Mysigt att träffa lillan idag iaf. Så synd om henne. Blåsor över hela kroppen. 

Flera på hennes dagis som är hemma

för samma sak. 

BVC sköterskan åkte hem till dom idag för att kolla så det inte var nåt annat typ Röda hund eller vattkoppor. Men nä, det var höstblåsor. Och hon har otur att få över hela kroppen. 

Men hon var ganska pigg och glad ändå ❤️

Ikväll efter maten gick jag 3 km. 

Lyssnade på bra musik. Andades. Tankade energi 

Sen har det varit ryggläge i soffan hela kvällen. Skönt. 

När jag gick med Lina på stan fick jag så ont i huvudet/ansiktet så jag kände mig svimfärdig. Blev kallsvettig. 

Imorgon ska jag ta bort tejpen som sitter över stygnen. Får se om stygnen lossnat där under. 

Om jag fortfarande har ont och domningar på fre så ringer 

jag Linköping. 

Nu somnar jag snart. Det har varit en lång, intensiv dag. 

Oas

Jag har haft en väldigt soft dag. Bara hasat runt i pyjamas. När det var dags att hämta Emma i skolan kom jag på i sista sekund att jag kanske behövde byta kläder. 

Jag har vilat. Pärlat. Vilat. Pärlat. Rensat lite ute i trädgården. Det börjar bli höst och många blommor har vissnat. 

Jag tog fram två spann idag som stått undangömda vid garaget. Nåt svärmor lämnade kvar här. Och som jag nu, efter mer än 10 år i huset, insåg faktiskt är fina. 

Nu står dom på varsin sida av väggen. 

Vi har ganska vildvuxen trädgård. Men mysig. Lummig. Som en oas, sa mäklaren som var här häromdagen och värderade huset. 

Om vi ska sälja?  Ja kanske det...

Eller så ville vi bara veta vad huset är värt. 

Den som lever får se...

Idag har jag haft väldigt ont till och från. Pratade med en vän förut och grät en skvätt. 

Ni vet när känslorna bara svämmar över och det inte går att stoppa. Tårarna rann. 

Typiskt nog så var jag ute och gick när hon ringde. Så om ni såg mig gå och gråta och snörvla ensam ute längs vägen så var jag inte ensam. Jag hade sällskap i  lurarna. 

Det var faktiskt rätt skönt att få gråta lite. Och att få säga: Jag orkar inte!

För jag orkar snart inte mer. 

Gud vad jag är less på att höra mig själv säga det. 

För jag orkar ju. Hela tiden orkar jag lite till. 

Men näää ,fan, nu är jag riktigt trött på allt.

Vill bara ge upp. 

Ikväll har hakan varit bortdomnad. Och även läpparna. 

Sticker fortfarande lite i mina

 läppar. 

Vet inte om jag borde ringa. Kanske. 

På onsdag ska jag ta bort en särskild tejp över stygnen/såret. Då har det gått en vecka efter ingreppet. 

Kanske ringer då om det fortfarande sticker,bränner och blir bortdomnat i ansiktet. 

Vill liksom inte vara tjatig, gnällig 

och nojig. Likaväl som jag är trött på alla läkare, kanske dom är trötta på 

mig. 

Är inte läkarna jag är trött på...är sjukhusbesöken. 

Trött på Menieres. Trött på att leva med det. Trött på att vara sjuk.

Framför allt trött på att det aldrig går uppåt och framåt. Snarare lite neråt hela tiden. Och bakslag gång på gång.

Imorgon ska jag träffa min lillasyster på en fika. Och så ska jag på 

sjukgymnastik. 

Har sjukt dålig balans och kondition. Idag när jag gick hem efter att ha hämtat Emma från skolan var jag helt darrig och konstig. Hade en kasse med mig också för jag hade varit inne i affären. 

Orkade knappt bära den. Som tur var kom en mamma till ett av barnen i Emmas klass. Hon såg nog att jag såg rätt skakig ut så hon erbjöd sig att ta kassen. 

Tur det för jag hade inte klarat att gå hela vägen hem med den. Kände mig svimfärdig. 

Hur ska jag komma i form igen?

Mina smycken

Funderar på om jag ska göra en hemsida där jag kan lägga upp mina smycken. Men jag vet inte om jag orkar. Då kanske folk gör beställningar som jag inte riktigt kan hantera/klara fixa. 

Nu gör jag ju i min takt. Lite då och då. Får några beställningar och då passar jag på att pärla lite till. 

Idag kom jag på en ny idé. Nyckelringar. 

Gjorde succé. Fick flera beställningar. Kul. 

Pärlade lite annat oxå. 

Jag älskar ju att pärla men jäklar vad trött jag blir. Efter en stunds pärlande tar det stopp. 

Nu har jag iaf lärt mig att sluta pärla när det går "trögt". När jag börjar tappa pärlor. Fumla. Göra fel. Och när jag bli lipig över att det inte blir som jag tänkt.

Idag pausade jag i tid och var nöjd med det jag gjort idag. 

Lät pärlorna vara framme. Kanske pärlar  imorgon oxå. 

Det positiva är iaf att jag glömmer smärtan för en stund. 

Jag behöver verkligen hålla mig sysselsatt så mkt jag orkar för att slippa tänka och känna. 

Fördelen med det är väl att det blir lite gjort. Som att gå igenom garderob, förråd, skåp o lådor mm. Rensa o sortera. 

Och som idag, pärla. 

Det tråkig är att jag ska behöva ha ont precis hela tiden. Och då menar jag verkligen hela tiden. 

Tar jag en värktablett så lättar smärtan lite men försvinner inte helt. 

Tänker på dom med kronisk smärta. Hur orkar dom? 

Idag har jag haft stickningar i hakan nästan hela dagen. Liksom lite bortdomnat. Även i läpparna emellanåt. 

Så läskigt. 

Behöver jag vara orolig?

Imorgon är

Det ny vecka igen. 

Den kommer innehålla lite allt möjligt. Bla sjukgymnastik. Kommer inte kunna göra så mkt. För tidigt in på ingreppet. Men lite ska jag nog kunna göra. 

Nu ska hjärnan få jobba lite. Och lära sig att leva och fungera med bara ett balansorgan. Det går om man vill och om man kämpar lite. 

Sov gott ❤️

Nattloppet

Nu har jag precis krupit ner efter att ha varit inne i stan o kollat på nattloppet. Åh vad jag blev sugen på att springa. 

Jag längtar verkligen efter att kunna dra ut på en löprunda.

Men det lär väl dröja. Har svårt att gå en pw i lite snabbare tempo utan att det börjar bulta i huvudet. 

Det var mkt folk i stan. Vi mötte upp min lillasyster Amanda för att heja på hennes kille Kim. Emma hade gjort en skylt

Nu ska jag sova. Har varit en intensiv dag. Men en bra och rolig dag. 

Idag hoppade jag ur myskläderna och bestämde mig för att ignorera smärtan och försöka ha en bra dag. 

Vi började dagen med brunch på Ikea med Patric, Malva, Amanda

 och Kim. ( Micke har spelat golf )

Sen drog vi till Färjestaden,Patric o Malva hängde med, och tog en fika på Ölandschoklad med svärmor och Ingemar. 

Malva och Emma hoppade i hoppborg, lekte på lekplats och så var det ponnyridning

. 

Väl hemma igen la jag mig och vilade en stund. Hade rejält ont men lät inte smärtan ta över. Utan jag vilade lite men sen gick Emma och jag tlll affären och köpte lite glass och lördagsgodis. 

När Micke kom hem hade han med sig pizza från Italia för att fira att han vann KM ( i sin åldersgrupp )

Bra jobbat!

Sen drog vi in till stan och kollade Nattloppet. Och på vägen hem hämtade vi Patric o Malva som hade varit på lite galej. Tilda jobbade. 

Imorgon bitti ska vi passa Malva en stund. 

Men i övrigt blir det en soft söndag. Dans för Emma. Denna terminen går hon disco/hip hop. 

Micke ska på fotboll och jag tänkte pärla. 

Har några beställningar. 

Men nu ska jag sova. Om jag kan...Prins T har fest i örat...Gaaah!

Men han ska inte få förstöra slutet på denna dagen. Det har varit en väldigt bra dag och med den känslan i kroppen vill jag somna. 

Natti ❤️

Klubbad säl

Hur trött kan man va? Idag märkte jag inte ens när Emma och Micke gick upp och drog iväg till skola o jobb. Var förvisso uppe inatt och tog en värktablett. 

Så imorse var jag heeelt väck. Som en klubbad säl. 

Vet inte om det är ingreppet som tog musten ut mig, infektionen eller om det är den konstanta smärtan som stjäl energi. 

Spelar väl egentligen ingen roll. Får helt enkelt vila så mycket som behövs. Lyssna på kroppen. Tänk att det ska vara så svårt att förstå sin kropps signaler. 

Just i detta fallet är det inte så svårt att förstå för jag kan nästan stå och somna. 

Och jag känner mig helt virrig. Tappar ord och är allmänt snurrig i bollen. 

Idag fick jag ett sms från nån Clas. Såg bara lite hastigt att det stod nåt om långkok och potatis till middag. 

Tänkte vem fanken är Clas?Känner jag nån Clas? Och vadå om jag vill ha långkok till middag?

Hahah. Det var visst ett meddelande från Clubb Clas. Alltså Clas Olsson. Om billiga stekpannor och kokkärl. 

Och igår när jag hade nattat Malva i vår säng så kom Emma efter en stund och ville puss henne godnatt. 

-Mamma vart ligger Malva?

-I vår säng 

Tyst en stund

-Menar du i gästrummet?

-Nää i vår dubbelsäng. 

Tyst en stund till

-Men mamma jag ser henne inte. 

Men ååå suck. Jag reste mig för att gå och visa vart hon låg och sov. 

WHAT? Inte i sängen. Både Emma och jag bara stod och stirrade på sängen. 

Jag tände lampan och gick runt och kollade så hon inte hade ramlat ner på golvet. 

Vart var Malva? Hjärtat började slå snabbare. Kollade fönstret. Hade någon tagit henne?

Hade totalt hjärnsläpp!

Sen kom jag på...Just det, jag hade ju lagt henne i vagnen. Så att hon skulle vara redo när Patric kom och dom skulle gå hem. 

Alltså allvarligt?! Snacka om förvirrad. 

Emma bara tittade på mig och skakade på huvudet. 

Jag blev alldeles svettig. Hann ju tänka allt möjligt innan jag kom på vart

 hon var. 

Har haft en väldigt lugn skön dag. Rensade och fixade lite i skåpet i köket. 

Älskar gamla burkar , kannor och muggar. 

Har speciellt en förkärlek till fina

 kannor. 

Är sugen på att gå på loppis och leta gamla fina saker. 

Nu ska jag sova. Imorgon brunch på Ikea med barn, barnbarn och lillasyster. 

Sen en runda till svärmor på Öland. Är nåt jippo i hamnen där hon bor. Lite grejer för barn oxå så Patric o Malva hänger med. Micke ska spela golf, KM på Kalmar golfklubb. 

Nu ska jag sova. Värker bakom örat. Särskilt på en punkt. Svider o bultar. Aj!

Tänk om smärtan bara kunde försvinna så jag kan komma i form igen. 

Just det, idag provade jag dräkten jag beställde till Mini Tri. Den går både springa och cykla i. Lätt vadderad i baken. 

Jag älskar den. Var helt perfekt. 

Längtar verkligen efter att kunna ut och springa igen...Snart hoppas jag. Snart!

Önskar er alla en trevlig helg.🌸

Kärlek

Att se kärleken mellan Emma och Malva är helt fantastisk. 

Dom älskar varandra så himla mycket

Tror alltid dom kommer ha ett speciellt och starkt band ❤️

Vi har haft Malva ett par timmar nu ikväll. Micke och Patric var på Trisskväll på Maxi och Tilda skulle jobba. 

Efter middagen gick vi till lekplatsen en stund. 

Sen låg Emma och Malva och läste. 

Blev alldeles varm i kroppen när jag hittade dom i vår säng. 

Tårögd. Så fina. ❤️

Att gänga med dom där två små trollen får mig att glömma allt jobbigt för en stund. 

Dom ger så mkt energi. Men dom tar faktiskt en hel del energi också. Haha. 

Är helt slut nu. Trots att jag nästan sovit hela dagen. 

Sov länge idag. Sen kom Patric och Malva förbi. Dom åt lunch här. Mysigt med sällskap. 

När dom hade gått kröp jag ner

 igen. 

Sov ända till Micke och Emma kom hem. Hon hade följt med en kompis hem efter skolan så Micke hämtade där efter jobbet. 

Trots mycket sömn idag är jag ändå trött. Det värker och jag blir lite lipig till och från. 

Är fortfarande rätt utmattad. Allt som hände  igår tog verkligen musten ur mig totalt. 

Idag fick jag mail av en tjej som precis fått veta att hon nog har Ménières. 

Vi skrev lite fram och tillbaka. Hon frågade. Jag berättade. 

Egentligen är jag inte den bästa att fråga när det kommer till Ménières. Jag avskyr sjukdomen. Har inget bra att säga. 

Men sen har ju jag råkat ut för den allra tuffaste graden av sjukdomen. Behöver inte vara så illa för alla. 

Och jag svarar gärna på frågor om nån vill veta. Jag kan ju ändå en hel del om sjukdomen. 

Hjälper gärna någon om jag kan. Men det gör lika ont i hjärtat varje gång någon skriver till mig och frågar om sjukdomen

Ledsen över att någon annan ska behöva lida. 

Önskar inte ens min värsta fiende att behöva gå igenom detta. 

När jag skriver om dessa åren jag haft sjukdomen...allt jag gått igenom. 

Herre Gud...fattar knappt själv att jag har orkar. Hur orkar jag? Vart får jag kraften ifrån? Hur mycket extra styrka har man egentligen för min har tagit slut flera gånger. 

Men nu känns det som kraften är slut...verkligen helt slut. Soppatorsk.  Motorn har skurit sig. 

Jag ligger på minus med allt. 

Känner mig utmattad. Deprimerad.

Jag åt medicin mot det förut men har slutat och vill ogärna börja igen. 

Hur får jag rätsida på allt igen?

Chockad

I går lärde jag mig att jag aldrig mer ska "spela tuff" utan verkligen lyssna på mig själv. 

Kom till Linköping. In till läkaren. Tre stycken där inne som undersökte mig. 

Såg värre ut än dom hade tänkt. 

Det var inte "bara" en skruv som stack ut bakom örat utan titannätet/plattan. 

Jag fick gå ut i väntrummet igen. Dom skulle prata och planera. 

Hämtade av läkare igen. Mina alternativ. 

Antingen åka hem och få ny tid att komma tillbaka. Läggas in, sövas ner och opereras. 

Eller få lokalbedövning direkt och klippa bort den lilla biten som stack ut bakom örat. 

Valde det sistnämnda. Tänkte att då slipper jag åka tillbaka. 

Men jag borde lyssnat på min inre röst som fullkomligt skrek åt mig:

-Neeeej. Gör det inte. 

Fick lugnande. In i en operationssal. 

Bedövningssprutor , 3 st, AJ! 

Trycktes in i den hårda huden/benet bakom örat. Aj aj aj!

Sen började ingreppet. Var självklart bedövad precis där han skar och var och grejade men resten av huvudet bara bultade och värkte. 

Han hade svårt att klippa sönder biten  som stack ut. Han slet drog och bände. Jag skrek,grät och skrattade om vartannat. Sjuk situation. Läkaren försökte oxå skämta. Sa att det var att jobba som plåtslagare. 

Jag hamnade i nån chock. Fick frossa och skakade i hela kroppen. Mådde illa. 

Han sydde igen mig. Sa att han hade försökt lägga extra hud över plattan så det inte skulle bli likadant igen. Utan mer mjukt över typ. 

Efteråt fick jag nån ångestattack och tårarna sprutade. Fick knappt luft. 

Lugnande ner sig ganska snabbt men jag var helt slut. 

Somnade tidigt igår. Har legat hela förmiddagen. Gick precis upp. 

Sitter ute och försöket få lite energi. 

Jag är lite choklad än. Ångest över ingreppet. Bara jag tänker på det så börjar tårarna rinna. 

Känslan när han var inne i huvudet och slet och drog. Och det metalliska ljudet när han klippte. Hemskt. Obeskrivligt. 

Och smärtan...

Inte mkt sömn inatt. Vaknat varje gång jag råkat lägga mig på opererade sidan. 

Aj!

Tagit värktablett men det hjälper inte. Bultar svider och bränner. 

Nu ska jag vila några dagar och försöka återhämta mig. Måste äta antibiotika   Stygnen ramlar bort av sig själv. Skönt. 

Hoppas nu innerligt att det var just den biten han klippte bort som har ställt till det med infektion, smärta och nervtrassel för annars väntar operation. 

Och vet ni...jag orkar inte mer än detta så håll tummarna ❤️

Jag tryckte så hårt med naglarna in i min hand under ingreppet att jag fick märken 😱

Inte så tuff som man kan tro

Jag har haft diagnosen Ménières i över 3 år nu. Haft ganska tuffa år. Mycket yrsel. Kräkningar. Droptattacks. Ramlat och slagit mig en hel del. Hjärnskakning. Brutna revben. Blåtiror. Blåmärken. Trasig trumhinna. Infektioner. Många läkarbesök.  Nätter på sjukhus. Behandlingar. Mediciner.  Operation i örat. Operation i huvudet. Smärta, oro stress och tårar. 

Nu ska jag till Linköping och ta bort en titanskruv som flyttat på sig inne i huvudet och sticker ut bakom örat. Ligger väldigt nära huden. På väg igenom. Gör förbannat ont hela tiden. Och min ansiktsnerv är uppretad. 

 

Det ska bli skönt att bli av med den,SÅKLART, men trots allt jag varit med om så är jag galet nervös över detta. Konstigt kanske men jag känner mig superstressad över att ta bort skruven.  

Är väldigt orolig. 

Nervöskissar. Känner mig skakig. Nästan svimfärdig. 

Jag tycker det ska bli underbart skönt att slippa den. 

Jag vet att det kommer gå bra och att allt kommer bli bättre. Jag vet. JAG VET!

Men jag är nervös ändå. 

På en del låter det som att det knappt är nåt att vara orolig över. Att jag typ bara ska skaka av mig det.

Vore skönare om man försökte förstå min oro.

Det är inget jag bara kan skaka av mig lätt. 

 Eh...hallå? 

Jag har gjort en operation i huvudet och en av skruvarna som var fäst i skallen har flyttat på sig??!!!

Vore väl konstigt om jag inte var orolig. Eller nervös. 

Tänker att den skruven hade väl en funktion?

Vad händer om man tar bort den?

Och infektionen jag har, är den på insidan också? Vad händer då om man öppnar upp, sprider sig bakterierna? Och kommer man även behöva ta bort den andra skruven och nätet?

Och hur blir ärret? Kommer det göra ont?

Många frågor. Jag får vänta på svar tills imorgon. Gaaah!

Får nog ta nåt lugnande. 

Jag har ofta "muren" uppe. Håller god min. Visar inte så mycket känslor. Tänker desto mer. Och skriver av mig här. 

Men jag gråter mer än ni kan ana. 

Och känner mig inte alltid så glad som det kanske ser ut. Är så trött på allt. Är så less på sjukhusbesök och mediciner. Avskyr smärta. Kan knappt hantera det   längre. 

Och jag hatar att vara sjuk!

Bakom den hårda muren går jag på väldigt tunn is. Nära att brista...

Jag har gått igenom mycket tänker många. Det här är väl ingenting. Snart är det över. 

Mmm. 

Men för mig är det här mycket. Jag var ju så inställd på att efter operationen skulle allt bli bra. 

Kanske är det just för att jag redan har gått igenom mycket som just det här blir jobbigast. Det har redan varit FÖR mycket. 

Jag är inte så tuff som man kan tro...

Livrädd

Känslan när pulsen slår så snabbt och hårt så det känns igenom hela kroppen. 

Op-planeraren ringde från Linköping nu

Jag ska dit på onsdag och dom har som mål att ta bort skruven redan då. Om det inte är mer komplicerat än dom tänkt. 

Blev helt nervös. Redan på onsdag. 😳

Jag vill bli av med den men blir ändå stressad över ett ingrepp igen. 

Men...det ska bli skönt. Gör så förbannat ont. 

Smärta tär verkligen på en. Jag är helt slut. 

Orkar knappt tänka på annat än smärtan. 

Försöker hålla mig sysselsatt så gott det går hela tiden så att jag tänker på nåt annat. 

Och måtte ansiktsnerven bli normal igen när skruven är borta för den brännande känslan/smärtan i ansiktet är inte rolig alls. 

En vän sa: 

Hur fan orkar du? Du är en superwoman. Vilka krafter du har. Du är otroligt stark Malin. Jag hade brutit ihop för länge sen. 

Mmm...det är inte långt kvar för mig. 

Går på tunn is.

Men känner ändå att om skruven bara försvinner så kommer allt bli bättre. Jag kan ju inte ge upp nu!

Jag är nära lipen väldigt ofta. Men kan ibland inte annat än skratta åt eländet   

En skruv lös...på riktigt alltså. 

Galet. 

Nu ska jag snart hämta Emma i skolan. 

Första skoldagen idag. 3:e klass. I nya fina lokaler. Och eget skåp. Spännande. 

Bingo

Känner mig som en fnissande tonåring över att Bingo svarade mig på Insta i privat meddelande. 

Jag skickade bilden på Emma med skylten där det stod Bingo till honom. 

Nu har jag lagt mig. Helt slut efter en dag på Ullared. Och det man alltid är rädd för när man är där hände, vagnen försvann. Vi var i slutet av shoppingen. Den stod vid inredningen och vips så var den borta. Gaaah!

Tilda hittade den nästan borta vid kassorna. Ni som varit där vet ju att det är en bit från inredningen. 

Pjuuuh!

Alla var förvånade över att jag behöll lugnet. 

Jag med. Fick inte ens panik. Knappt stressad. Mindfulness har gjort mig gott. Blev mest bara arg. 

Tar man fel kan man fan ställa tillbaka den. 

Det har varit en mysig och rolig dag. Många härliga garv. Man har aldrig tråkigt med Patric och Tilda ❤️

Imorgon är det skola för Emma igen. Slut på sommarlov. 

Skönt med ordning och reda igen. Och lite rutiner. 

Hennes nya ryggsäck står packad i hallen med nytt pennskrin och pennor. 

Hoppas på att höra ifrån Linköping imorgon. 

Idag när vi käkade på McD fick jag galna ryckningar i kinden och i ögat. Håller bara på en kort stund men är så läskigt. 

Jag har proppat i mig med värktabletter för att slippa ha för ont idag. För att orka med dagen och slippa den värsta smärtan. 

Men så går ju inte hålla på. 

Nä nu får det bli nån ordning på torpet. 

Nu ska jag sova 

Natti ❤️

Mini Tri

Nu har vi bestämt oss, Tilda, jag och Amanda,vi ska köra Mini Tri. Förmodligen kör vi som ett lag. Och får med nån mer.

Har ev redan en tilltänkt sponsor 😝 Vi går "all in" redan.  

Vet inte om det är modigt eller bara helt galet haha

Jag älskar att utmana mig själv , som tex att springa Wings for life. Älskar att ha saker att jobba för. 

Göra saker jag tror jag inte ska klara. 

Blir en ännu större utmaning att klara Mini Tri eftersom jag hatar att bada (i Sverige, är typ rädd för sjögräs och sånt gegg) och med en skruv lös förbannat dålig balans. Hjälp! 

Förhoppningsvis är skruven borta inom kort. Sen är det bara att öva upp balans. 

Och styrka och kondition. Galet vad jag har tappat allt sen efter op. 

Nu är vi i Ullared. Det blir en utmaning att orka gå här idag. 

Men jag älskar det ❤️

Hjältar

Så många ggr idag som jag har fått gåshud och tårar i ögonen...vilka hjältar det är som kör Ironman. 

Vi såg starten tidig i morse. Åt hotellfrukost med Sara Patrik o Theo. Såg cyklingen här i Lindsdal där vi även hade lite picknick 

Sen in och kollade löpningen i stan. 

Jag skulle stannat kvar och sett lite nu ikväll oxå men fick så ont i huvudet och hade glömt ta med värktabletter. 

Så jag åkte hem. 

Det blev soffan och myskläder istället. 

Åt nyss en seg kola och det fick min ansiktsnerv att få spunk. Fick ryckningar även i ögat. Men det släppte ganska snabbt. Men nu bränner det som eld i ansiktet. 

Gnällde lite på att jag hade ont i fötterna när vi kom hem, efter att ha stått och gått mkt, men tog genast tillbaka det när killen som sov här inatt kom för att hämta sina grejer. Han har ju gjort Ironman idag. Han kunde knappt gå men såg ändå pigg och stark ut. Men jag kände inte att jag hade rätt att gnälla lite över att jag hade ont i fötterna 😅

Jag var stolt över att bara få hålla hans medalj 

Han är liksom en Ironman. 

Såg många idag som jag känner som klarade av att genomföra Ironman 

Galet! Som sagt, vilka hjältar!

Emma hade gjort en skylt till Bingo

Och han gjorde slängpuss och tummen upp åt Emma när han såg den

Han såg lika pigg och glad ut varje gång vi såg honom. 

Antar att man får ganska mkt energi av alla som står längs vägen och hejar. 

Och det är förbannat kul att heja fram hjältarna också

Imorgon ska vi upp tidigt igen för en tripp till Ullared med Patric och Tilda 

Nu ska jag snart krypa ner. Hade tänkt se Heroes hour på paddan men min kropp o knopp skriker efter sömn. 

Natti ❤️

Ironman

Inatt sover jag med en ironman. Ja eller nästan iallafall. Han sover under mig. Våningen under mig. I källaren. 😜

Vi har lagt ut vårt hus för uthyrning under ironman på Air bnb men ingen har nappat så ikväll bjöd vi hem Patric och Tilda. Tänkte fira Patrics nya jobb. 

Då mitt i allt stök kontaktar en kille oss och undrar om det går att hyra huset över natten. Vi förklarar att vi är hemma men att källaren är ledig. Men att dom då får ta deg som det är. Att vi inte fixat för uthyrning/övernattning. 

Dom nappade. 

Pjuuuh! Jag fick hög puls. Ner i källaren. Städa o bädda rent. Fram med rena handdukar. Städa gästoan och fixa. 

Sen "ramlar" två supertrevliga killar och en tjej in. 

Den ena av dom ska köra Ironman imorgon. Blir 8:e gången för honom. 

Dom hade ett annat boende genom air bnb men i sista sekund ställde deras värd in uthyrningen. Kul. 

Är inget lyx här men tror ändå dom är tacksamma. 

Dom hängde med oss en stund nu ikväll. 

Det har varit en lång,intensiv dag så nu ligger jag nerbäddad och ska sova 

Började dagen med läkarbesök. 

Där blev det lite kaos. Två läkare som inspekterade mig. 

Diskuterade. Tog prover. Ringde Linköping. Dom tror att jag har en reaktion , kanske är allergisk, mot titan. WHAT?!

Eller är det en infektion men antibiotikan har inte hjälpt. Fortfarande röd , öm och varm bakom örat. 

Nu blir det akut till Linköping, förmodligen i nästa vecka. Röntgen. Och så göra nåt åt skruven. Den har irriterad min nerv. Minns inte vad hon sa att den/nerven hette men den blir triggad när jag äter, tuggar, pratar osv så därför det gör vansinnigt ont emellanåt. Och jag vet aldrig vad som utlöser det. 

Känns som om man gjorde tusen nålar fast i ansiktet. 

Sen har jag en brännande molnande värk hela tiden. 

Efter läkaren så mötte jag o Emma upp hennes kompis Alva på Leos.

Patric o Malva kom oxå dit. 

Nu i kväll har Patric, Tilda o Malva varit här på lite mys.

Jag är helt slut. Kommer somna inom två minuter.

Imorgon blir det upp innan tuppen för att vara med och se ironman starta. 

Jag beundrar alla som ställer upp och gör Ironman. Vilka kämpar. Hjältar!

Imorgon hejar jag på alla er ❤️