Skissa

Jag älskar att rita och måla. Hade ju en idé förut med att måla drömfångare. Men jag tycker det är svårt att måla med färg. Och är inte så bra med penslar. 

Men idag tog jag fram block och pennor och började skissa lite. 

Har alltid gillat att skissa. Var länge sen nu men idag började jag på en drömfångare. Egentligen inte bara en utan fler. Fast jag rev sönder och kastade.  

Är typ aldrig nöjd. 

Men det var skönt att sitta och

 skissa lite. Blocket ligger kvar i köket så jag kommer nog fortsätta imorgon också. 

Behövde ha nåt att göra idag. Hade så galet ont. Hade nästan panik här hemma. 

Orkade inte ta fram pärlorna. Så att skissa passade perfekt. Blev sittande en stund. Rogivande. 

Sen ringde jag till Patric och frågade om dom ville komma förbi en stund. 

Kände mig lite låg och min lilla favvofamilj muntrar alltid upp. 

Vi fikade medan Malva sov. Sen åt vi lite lunch när hon hade vaknat. Vi var ute i trädgården  och lekte och sen gick Malva och jag en runda med vagnen ute  på gatan. 

Tilda hjälpte mig att dra bort tejpen som satt över såret och stygnen. Aj vad ont det gjorde. Jag bet mig i kinden. 

Men Tilda gjorde det bra. Tacksam för hjälp. Kände att jag inte riktigt klarade av att göra det själv. 

När dom gick hem satte jag mig och pärlade lite. Emma följde med en kompis hem efter skolan. När hon och Micke kom hem åkte vi till McD och käkade. Vi orkade inte göra middag idag. 

Har verkligen ingen bra dag. Trött. Ont. Det bränner i ansiktet. Känner mig varm över kinden men ibland är det en konstig känsla, typ som att det rinner nåt kallt i ansiktet. Superskumt. 

Jag vet, det har bara gått en vecka sedan ingreppet. Är förmodligen väldigt svullet och irriterad men jag vet inte hur länge till jag klarar av denna smärtan. 

Och den läskiga känslan när det liksom domnar bort. Jag sluddrar nästan när jag pratar. Vad är det frågan om?

Ibland får jag hög puls och tänker att det är nåt farligt. Ibland gråter jag för att jag bara inte orkar mer. Ibland skrattar jag åt eländet och försöker skämta bort allt tråkigt. 

Hela den här historien är så sjuk. Jag blir deprimerad på riktigt. Vill bara få komma tillbaka till livet igen. Må bra. 

Kan ta att jag kommer ha tinnitus resten av livet, även om det driver mig till vansinne ibland. Kan ta att jag kommer ha dålig balans. Men jag vill vakna upp utan smärta. Vill vakna utan att känna att jag tycker livet suger och att jag bara längtar till kvällen så jag får lägga mig igen. 

Vill vakna en enda dag utan att vara orolig över hur dagen ska bli. Hur jag ska må. 

Jag vill ha ett hyfsat normalt liv. Ha en vardag. Så less på att vara hemma.

 Uttråkad deluxe. 

Jag vill slippa gå till läkaren under minst ett helt år. Vill slippa mediciner. 

Som sagt...ingen bra dag idag. Och nu ska jag gå och lägga mig. Är lite snurrig och mår illa. 

Hoppas vakna på en bättre sida imorgon. 

Piggare, gladare och med mindre ont. 

Imorgon är det sjukgymnastik igen. 

Emma ska med en kompis hem efter skolan och jag ska bara ta det lugnt resten av dagen. 

Natti ❤️