I fredagskväll var det väldigt lugnt. Soffhäng med Emma o vi kollade film.
Igår åkte vi in till stan och kollade på Samir och Viktor. Mötte upp Sara, Patrik o Theo och Gotte o barnen. Emma stod längst fram med Alva.
Sen igår kväll sov Emma över hos Alva.
Till oss kom Lasse o Ylva som vi bjöd på en fördrink och sen åkte vi till Micke o Josse i Förlösa. Jag hade aldrig varit där innan. Oj vad dom bodde mysigt och fint.
Dom hade gjort i ordning en gammal vedbod som dom kallade "vinstugan" där vi gick ut på kvällen och satt och pratade.
Lovely! Ville ta mig mig lilla stugan hem.
Vi badade även i deras bubbelbad ute och vi vandrade hemåt sent i natten.
Väldigt rolig och trevlig kväll. Mycket skratt blev det.
Jag älskar att skratta. Älskar glada, pigga och positiva människor.
Men vi hade också en del djupa samtal. Josse räddade livet på sin man för några år sedan när hans hjärta stannade.
Vi pratade om livet. Att ta vara på livet. Leva här och nu.
Vill man äta oxfilé och dela en flaska rött en tisdag så gör det. Varför vänta till helgen ? Eller om man vill öppna den där dyra champagnen som står och dammar i källaren så gör det. Varför vänta till ett särskilt tillfället? Ta det tillfället som är och gör det speciellt och minnesvärt. ❤️
Jag har pratat med Micke en hel del om begravning. Hur jag vill ha det osv. Han gillar det inte. Vill helst inte prata om det. Jag har haft en del dödsångest senaste året.
Känt på mig att nåt kommer hända. Och jag vill att han ska veta hur jag tänker kring min begravning. Det är inget konstigt med det.
Blev extra påmind förra året när jag skulle begrava min pappa och allt hamnade i mina händer. Jag skulle bestämma över honom. Visste inte alls vad han ville eller kände.
Klart man kanske inte vill tänka att nåt ska hända men som alla vet så kan livet ändras snabbt.
Jag har som sagt dödsångest men känner mig ändå trygg med att veta att Micke vet.❤️
Trots sen natt och ändå en del alkohol så mår jag väldigt bra idag. Känner ingenting. Skönt.
Har däremot förbannad tinnitus idag. Jäklar vad det brusar i örat. Gaaah!
Men det kan jag ta. Så länge det inte gör olidligt ont kan jag hantera det.
Igår vaknade jag med hemsk smärta igen.
Trodde först inte jag skulle kunna åka in på Samir och Viktor. Gjorde så ont så jag knappt klarade av att prata.
Det är så jobbigt när det gör så ont för det är det enda jag kan tänka på. Smärtan.
Blir nästan otrevlig för jag fokuserar bara på att kunna bita ihop och hantera att det gör ont. Försvinner lite in i mig själv.
Det blev lite bättre under eftermiddagen och framåt kvällen hade det nästan släppt helt.
Och än så länge känner jag ingenting.
Skönt.
Alla jag pratar med om skruven är chockad och undrar typ hur jag klarar att ha det så. Hur jag står ut. Om det inte är obehagligt?
Jooo...vansinnigt obehagligt. Jag tycker det är vidrigt.
Tänk själv att ha en hård skruv som buktar ut bakom örat. Ingen skön känsla kan jag säga. Jag är livrädd. Vågar knappt ta i när jag är på toa för jag är rädd att skruven ska tryckas ut. Då förstår ni.
Jag står egentligen inte ut, får panik av att tänka på den,men vad har jag för alternativ?
Får helt enkelt bara snällt vänta...
Nu softa en stund sen privat spelning med Avantgardet.
Imorgon måndag igen och Mindfulness. Härligt. I need it! ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar