Tycker mig kunna känna titanplattan bukta ut rejält längre ner i huvudet nu oxå.
Blir svimfärdig bara av att tänka på det.
Och kan knappt dra händerna igenom håret. Bara den lilla beröringen gör ont.
Det stramar och spänner. Typ svider.
Och idag är jag svullen i ansiktet på vänster sida. Är jag förvisso nästan varje morgon. Brukar släppa efter en stund. Men idag känns även ögat svullet.
Hur ser det ut där under egentligen. Sitter inte plattan alls framför hålet i skallbenet nu?
Gode Gud gör så den inte lossnar för då lär jag dö av chocken tror jag.
Idag börjar Kalmar Stadsfest. Kul när det händer lite. För vår del blir det in och kolla på Backyard Babies ikväll.
Imorgon tror jag vi skippar att åka in. Men lö ska vi in och se Samir och Viktor.
På lördagskvällen är vi bortbjudna. Och söndag är det en privat visning med Avantgardet i Rasmus trädgård. Kan bli kul.
På måndag är det mindfulnesskurs igen. Som jag längtar...
Önskar jag kunde fortsätta gå på mindfulness en gång i veckan. Det hjälper mig faktiskt väldigt mycket.
Som nyss. Hade skrivit ett långt inlägg. Skulle radera ett ord. Höll liiite för länge på kryssknappen ( radera) och vips så var allt borta. Första känslan: Gaaaah! Skrika rakt ut. Kanske kasta telefonen i golvet.
Men Nää. Mindfulness. Andas.
Hade inte hjälpt om jag varken skrikit eller kastat telefonen.
Antingen fick jag skita i att göra ett inlägg. Eller skriva om.
Alltså inte lägga energi på det som inte går att påverka.
Och hade jag blivit sur och arg hade det förmodligen präglat resten av min dag.
Men ska villigt erkänna att det inte alltid funkar. Det är ständigt Mindfulness vs Malins humör.
Min förhoppning är att Mindfulnessen vinner dom flesta av matcherna så småningom. Kanske rent av alla. Då skulle jag bli en helt ny människa 😜
Nu ska jag ringa till sjukgymnastiken för att få lite tider.
Ska även pärla en stund. Sen en kaffe hos sonen innan jag ska gymma.
Funderar på om jag borde ringa läkaren och säga att jag haft rysligt ont ett par dagar.
Har ju fått ett akutnummer att ringa...
Kan ju ringa och bara fråga.
Hade det varit en vän till mig som hade dessa besvär hade jag typ dragit med henne/honom till läkaren. Men varför gör man inte samma sak med sig själv. Är man mindre rädd om sig själv?
Ha en fin dag. Var rädd om er 🌸
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar