Smärta

I morse efter att vi hade lämnat Emma i skolan körde Micke mig till mamma. Jag åt frukost med henne och hängde där en stund innan jag tog en pw hem. 

Det var inga problem alls att gå. Kändes som att det gick väldigt snabbt. Jag var rätt trött när jag kom hem men det kändes skönt att ha rört på sig. Vilade en stund på soffan. Gjorde klart Malvas fotobok. Äntligen är den klar. Ska bli så kul att få ge den till henne. Längtar tills hon fyller år.

Sen helt plötsligt så fick jag hemsk huvudvärk. Ont i örat oxå. Och det bultade extremt mycket bak där titanplattan sitter. Det är liksom svullet och buktar ut mer än vanligt. Rädd att plattan  är på väg igenom huden. Hjälp. 

Kände mig konstig i kroppen. Matt. Nästan lite yr. Frös och kände mig allmänt risig. La mig och sov.  

Emma har varit hos en kompis på Öland. Micke hämtade henne och när dom kom hem åt vi kroppkakor från Arontorp. Åt tre. Hade kunnat äta fler. Sjukt goda. 

Jag har legat under filten på soffan hela kvällen. Knappt orkat röra mig. Velat fram o tillbaka om jag skulle ringa 1177 eller inte. Svullen och varm bakom örat. Men jag ringde aldrig. Tog en tablett till och kröp ner istället. Men skrev i mina vårdkontakter till min läkare i Linköping.  

Fattar inte varför jag fick så ont helt plötsligt? Kan det ha varit att jag ansträngde mig när jag tog en pw idag?

 Fast jag vaknade en gång i natt och hade ont också. Och då hade jag bara legat i sängen och sovit. Ingen större ansträngning och hade ont ändå. 

Men borde kanske kolla upp det om det fortfarande är varmt o svullet bakom örat imorgon. Får väl se om min läkare hör av sig oxå. 

Imorgon ska jag till kuratorn. Får gråta av mig lite där. Känner mig en aning uppgiven och ledsen ikväll så det ska bli skönt att träffa henne imorgon. 

Jag behöver få pysa ut lite negativ energi. När allt känns lite extra hopplöst brukar det kännas bättre efter att jag har varit där. 

Jag fick en bukett blommor av Patric och Tilda för ett tag sedan. Alla har vissnat utom en. Den är fortfarande väldigt fin. Och den gör sig helt perfekt där på bordet. 

Underbar att titta på. 

Nu ska jag försöka förtränga smärtan och rädslan över att titanplattan kommer tränga igenom huden. Jag är livrädd för det 

Tänk att vakna inatt och känna att det blöder typ. Och känna platta sticka ut igenom huden. Gaaaah! Så creepy. 

-Om plattan tränger igenom huden så måste du åka in direkt, sa en läkare i Linköping. 

Näää. Va? Måste jag. Jag som tänkte ha det så. Ha! Vilken du kommentar egentligen. Vad trodde han? Att jag bara skulle låta det vara så? Nähe du. Jag gillar inte sjukhus och drar mig för att ringa läkare men om DET hände då skulle jag ha åkt in snabbare än kvickt. Efter att jag hade vaknar upp. För jag skulle troligtvis svimma först. 

Nu ska jag försöka tänka på nåt mer trevligt så jag drömmer nåt härligt istället för mardrömmar      

Feelgood-kväll

Känslan när man kommer hem och tror att någon har spytt på garageuppfarten 

Vad i...???

Men det var bara Micke som lagt ut bröd till fåglarna. 

Pheeew. Var nära att ringa Micke och skälla. Inte för att jag trodde han hade gjort det. Men hantverkarna. Som om det skulle varit Mickes fel om dom nu hade gjort det Hahaha. Förvisso lite hans fel om så nu hade varit fallet. Var ju ändå han som valde hantverkare. 😜

Det har varit en bra eftermiddag och kväll. Lagade en ny maträtt. Googlade kycklinggratäng 

Oj vad gott det var. Jag har svårt att följa recept punkt till pricka. Tog lite extra av allt. Fick toppbetyg av hela familjen. 

Längtar efter att få äta resterna någon dag. 

I år ska jag prova lite nya maträtter. Helst en ny i veckan. 

Ikväll har vi kört familjehäng. Många skratt. Kvällens kommentarer:

-Jag kan oxå prata med djur. Men jag får inget svar. 

-Vet du när amerikanarna säger God natt?    När dom lärt sig svenska. 

Hahahaha. Emma har underbar humor. Älskade lilla unge. Så underbart att hänga med henne. Munnen har gått i ett på henne i kväll så jag är rätt trött i huvudet. Men det spelar ingen roll. Jag kommer somna med ett leende på läpparna. Älskar kvällar som denna. Lugna, harmoniska med mycket prat och skratt. En riktig feelgood-kväll. 

Stunder som denna som får mig att må bra inombords. När jag glömmer allt det onda och jobbiga. När allt, om så bara för en kväll, känns  precis som vanligt. Som det var innan Mr Ménières kom in i mitt liv.  När jag inte känner mig ledsen. När jag har energi. Vilken lycka. 

Nu ska jag somna med denna härliga känslan i kroppen ❤️

Min lilla kämpe

Startade dagen med en lång förmiddag på sjukhuset. Först ortopeden. Sen röntgen. Sen ortopeden igen. Man såg på Emmas röntgenbilder att det ena benen i armen låg fint men det andra hade som en buckla/böj så dom var tvugna att prata ihop sig om dom skulle operera eller inte. Så vi fick sitta där och vänta. Jobbig väntan. Mest för Emma som självklart inte vill operera. 

Till slut kom dom fram till att dom hoppas att det rätar ut sig/läker ihop av sig själv. Men dom vill ändå kolla nästa vecka igen. Så ortopeden och röntgen nästa vecka igen. 

Nu kan vi andas ut en vecka till iaf och jag hoppas innerligt att Emma slipper operation. Gör ont i mamma hjärtat. Som jag skrev igår, det gör ont att man inte kan skydda dom så mycket som man skulle vilja. 

Lycklig över att hon iaf just nu slipper op. Och förhoppningsvis sen med. Min modiga lilla tjej. Klagar ingenting när dom stökar och bökar med hennes onda arm. Svarar själv på alla frågor när läkaren pratar med henne. Gick själv in på röntgen. Säger sitt personnummer själv.  Mitt lilla troll. Hon känns så stor ibland fast att hon fortfarande är så liten. 

Hon får beröm på sjukhuset att hon kan säga hela sitt personnummer själv. Är det ovanligt eller? Kan man inte det när man är 9 år? Emma har ju kunnat det i säkert två år nu. 

Nu är jag på gymmet. Går på bandet lite. Håller mig hemifrån. Jobbigt att vara hemma när hantverkarna är där. 

Kan inte påstå att jag känner något lyckorus över att vara här. Men men. Nu är jag här så nu är det bara att köra på. 

Hej och hå , kämpa på 

Barn är bara till låns

Idag har det varit en lång, intensiv dag. Vi flydde hemmet eftersom hantverkare tog över vår hall. Jag hängde med Micke på jobbet. Vi hann även med ett besök på Mio och Ikea. 

Har hittat så mycket fint som jag vill ha 

Önska går ju. Och så hoppas jag att önskan slår in fortare än kvickt. 

Efter att hållt igång hela dagen är jag nu helt slut. Jag tog en liten pw förut och innan jag lagade middag fick jag lägga mig och ta en powernap. Prins T håller låda. Susar och brusar nåt frenetiskt. Vet inte om det är för att jag varit igång hela dagen. Varit där det varit mycket folk och hög ljudvolym. 

Emma var hos en kompis i em. Micke körde och hämtade henne. Hon har gjort läxa och vi har kollat tv. 

Nu har vi sett Sofias änglar och jag har gråtit som vanligt. Jäklar vad det griper tag i mitt hjärta när man ser hur någon sörjer ett förlorat barn. Hur överlever man det?

Det gör inte ont att föda barn, det som gör ont är att man aldrig kan skydda dom så mycket som man skulle vilja. Det som gör ont är att dom bara är till låns. 

En bild från 2010 på mina älskade barn ❤️

Nu har jag lagt mig. Är uppe på övertid känns det som. Hade kunnat sova för natten när jag tog powernapen förut. 

 Imorgon upp tidigt igen. Eller tidigt och tidigt men jag kan iaf inte ligga och sova bort hela dagen även om jag skulle vilja. Emma ska till ortopeden och röntgen imorgon. Det är bra när det finns lite måsten för då rycker jag upp mig själv lite. 

Nu säger jag och sus o brus god natt. 

Glugg

Läste att en deltagare i Farmen fått hat på sociala medier. Elaka kommentarer. Och dödshot. Varför? Jo för att hon har en glugg. 

Men du söte tid. Är det på riktigt? Mycket har jag varit med om men jag har aldrig blivit mordhotad iaf. Inte vad jag kan minnas. Faktiskt aldrig blivit mobbad heller. Inte för gluggen iaf. Men...jag har alltid avskytt den. Är inte förrän på senare år som jag vågat börja le med munnen öppen. Alltså så att jag visar tänderna. Har alltid tyckt det är fult. Och det tycker jag fortfarande. Inte på andra, men på mig. På andra tycker jag det är charmigt med glugg. På mig själv ser det bara fånigt ut. Hej Thore Skogman , typ. Kanske jag inte skulle skrivit. Nu kommer ni ju verkligen tänka Thore när ni ser mig le 😬😜

Som sagt, på senare år tänker jag inte lika mycket på det.  Men det är ändå inte ofta man ser mig le så tänderna syns. Hittade två bilder från förra året. 

Vet inte om gluggen syns så väl?Ska se om jag kan hitta nån annan bild.  Eller helt enkelt ta en ny på mig. Men inte nu dock. Ligger nerbäddad med kokosolja i fejset. Helt flottig. Hehe

Har upptäckt magi för huden. Den här krämen, Bisco Coco 

Underbar till huden. Särskilt om man är vintertorr och trött. Man blir helt len och mjuk.

Även bra till torra händer.  Den funkar tydligen att ha som hårinpackning oxå.  Har inte provat det än men ska faktiskt testa det till mina torra, spröda toppar. 

Den är mitt bästa köp på länge.  Love it!

På tal om toppar så ska jag boka klipptid.

Vill klippa mig så här. 

Då klipper jag av det slitna men har ändå ganska mycket längd kvar. Hårfärgen/slingorna har jag nästan redan så jag tror det kan bli bra.  

Egentligen vill jag klippa mig kortare men det funkar inte. Håret efter operationen har inte växt ut tillräckligt. Och så ska jag ju snart rakas där igen. Tyvärr. 

Nähe. Nu ska jag sova. Imorgon bitti kommer dom som ska fixa hallen/taket hit. Så då är det bara att upp o hoppa. Vare sig jag vill eller inte. 

Natti

Uppryckt

Jag tog mig i kragen tidigare idag. Ryckte upp mig och har faktiskt haft energi och hållt igång hela dagen. Har varit riktigt ”uppryckt”. Har knappt störts av Prins T och inte tänkt så mycket på smärtan. Inte gäspat nåt särskilt heller. Förrän nu. Men nu är ju ändå klockan snart 19.30. 

Malva och Patric kom på lunch och fika. 

Enkel men god lunch 

De e gött med körv

Jag hittade Emmas gamla kylskåpsmagneter som är bokstäver. Tänk vad lite kan roa.

 

Jag tog en liten pw. Grejade här hemma. Tog ett bad. Gjorde söndagsmiddag. Helstekt fläskfilé i ugnen. Potatisgratäng och pepparsås. Fantastiskt gott. 

Nu har jag slagit ner rumpan i soffan. Ska ta en kaffe. Väntar på att Bron ska börja. Men sen...sen får jag äntligen krypa ner igen. 

Torgskräck

Jag vill verkligen bara sova. Vad är det som händer med mig? Hela tiden längtar jag efter att gå och lägga mig. Igår ville jag lägga mig vid 19. En lördag liksom. Höll mig dock vaken ett par timmar till, mest bara för att vara social. Men hade, utan problem, kunna lagt mig kl 19 annars. 

Nyss tvingade jag mig upp för att det ropades att frukosten var klar. Annars hade jag gärna legat ett par timmar till. 

Har tänkt att det är en ond cirkel. Att jag mest bara ligger här hemma och får liksom ingen luft eller energi och då blir jag tröttare av det. 

Men igår var jag ute och gick två gånger. Inte långa rundor men ändå ute i friska luften. Patric o Malva var här på en fika. Vi var på kalas för Meja. Rensade lite här hemma i hallen. Kommer hantverkare imorgon som ska fixa lite saker. Bla vårt tak. Vi har nåt vävtak som släppt i hallen. Är buckligt och bubbligt. 

Så igår höll jag ändå igång lite. Gjorde saker. Träffade folk. Fick frisk luft. Men då blir jag ju typ ännu tröttare. 

Tänkte förut om jag inte hade några måsten. Inte behövde gå upp o ta emot Emma när hon kommer från skolan. Inte laga mat osv. Då hade jag nog utan problem kunnat ligga och sova hela dagarna. Hade inte behövt äta heller. 

Svårt att förklara hur galet trött jag är. Jag gäspar jämt. Är seg. Slö. Ofokuserad. Orkar knappt prata. Känns som att hela kroppen är trött oxå. Att även hjärnan är trött. Att signalerna går i slowmotion. Att kropp och knopp inte riktigt synkar just nu. 

Men hur fanken ska jag göra för att bli piggare?

Försöker att inte ta så mycket medicin men då gör det så rysligt ont så då står jag inte ut. 

Nästa vecka ska jag tvinga mig att gå upp när klockan ringer på morgonen. Gå upp och äta frukost med Micke o Emma. Ska försöka hålla mig uppe och göra lite mer. Ut och få frisk luft. Hoppa ur myskläderna och vara lite mer aktiv. Har lite inbokat nästa vecka så då har jag ändå lite att göra. 

Och livet blir ju lite mer meningsfullt om det händer något. Än att jag bara ligger här hemma ensam, ofixad med myskläder och gäspar mig igenom dagarna. Deppigt värre. 

Men ändå kvarstår frågan, varför har jag blivit så extremt trött?Deprimerad? Sjukdomen? Hjärntrött? Medicinerna? Förmodligen en blandning av allt.  

I veckan hoppas jag på att få en tid för röntgen. Läste i min journal, då står det att op är planerad tidig vår. Vad är tidig vår? 

Jag vill bara göra det nu. Opereras alltså. Få det gjort. Slippa smärta. Kunna blicka framåt igen. Få ny energi. Ett liv. En vanlig vardag. Jobb, ett schema, fritid, planera saker. Ja ni fattar. Jag känner mig otillräcklig, ensam och utanför. 

Jag inser att det kan bli svårt att gå tillbaka till det jag gjorde. Bör inte jobba natt. Inte jobba ensam. Får inte lyfta tungt. Jag är ljudkänslig. Både pga av att jag är döv på ena örat men också tinnitusen. Hjärntrött. Bör inte utsättas för stress. Hm...Kanske inte kan jobba i Kommunen? Iallafall inte inom nåt som har med vården att göra? Jag vet inte alls. Och det skrämmer mig lite. 

Men jag får prova mig fram helt enkelt. Jag längtar efter att ha en vanligt liv igen iallafall. Nu känns det ganska meningslöst. Varje dag jag vaknar längtar jag bara efter att det ska bli kväll så jag får lägga mig och sova igen. Kul. 

Jag ville ju egentligen hitta på saker. Tristessen och rastlösheten kryper ofta i min kropp.  Vill träffa folk. Men jag vet att jag alltid blir ”straffad” och blir extra trött efter att jag gjort nåt. Så inte så konstigt att jag drar mig för att göra saker. Blir ju lite rädd för vad jag kommer få betala. Blir jag liggandes en dag? Eller är det en hel vecka? Är det värt det? Det är ständiga frågan för mig. 

Fast jag vill göra saker. Så ta gärna med mig på nåt skoj.  Eller bjud hem mig på en rejäl fest. Eller ses på bara en lunch eller fika. Jag behöver träffa folk innan jag blir helt folkskygg. 

Min riktiga farfar led av något som kallas ”torgskräck”. Han var deprimerad. Och han valde att ta livet av sig. Skrämmande. Läskigt. Sorgligt. 

Nu ska jag rycka upp mig. Borsta tänderna och kamma håret. Och åtminstone försöka vara vaken några timmar till. 

Älskade Emmis kommer snart hem. Hon har sovit hos en kompis. I veckan ska vi på ny röntgen med hennes arm. Min älskare lilla kämpe. Hon är tuffare än man kan tro.  

Min fina son o barnbarn kommer oxå hit en runda idag. Jag fick tvätta Malvas overall igår. Patric var på Skälby med henne när hon slog sig och fick näsblod deluxe. Hela hon var full av blod. Och då menar jag FULL av blod. Hela ansiktet. Håret. Hela overallen , vantar, mössa och in på tröjan under. 

Hon luktade blod, typ järn, långt efter trots att jag hade tvättat och torkat av henne. Otroligt att min son inte svimmade. Han klarar ju inte att se blod. Jag var inte med när det hände ändå blev jag alldeles skakig bara av att se henne när dom kom. Men som tur är verkade hon själv ganska obrydd. Sa ”Aj aj huuuvet” men var lika pigg och glad som vanlig. 

Nähe...lunch snart. Och här sitter jag i pyjamas och har inte plockat bort frukosten än. Skärpning Malla. Skärpning. Inte deppa bara peppa. 

Ha en riktigt härlig söndag. Njut. Imorgon är det måndag igen. Mooohaaaa! 

 

Lille Skutt

Du söte tid. Trodde hjärtat skulle stanna nyss när vi kollade på handboll. Jäklar vad spännande. Och såååå bra. Heja Sverige! Jag vågade knappt inte kolla den sista minuten. Håller alltid för öronen och blundar när det är så där jobbigt spännande. 

Men sen skrek vi rakt ut alla tre här hemma. Emma var oxå helt inne i matchen. 

Vi har även kollat lite på Idol.  Och jag har gråtit som vanligt. Vad är det med mig? Jag lipar för allt nu för tiden. Överkänslig. Jag har alltid varit känslig och blir lätt rörd. Men nu är jag galet lipig. Och det är inte liksom att jag blir lite blöt i ögat. Nä. Tårarna sprutar och snoren rinner. 

Lille Skutt, that’s me! Men hellre känslig än okänslig. 

Idag hade Emma med en kompis hem efter skolan. Och så skulle dom äta mellis. Dom rostade mackor. Jag satt med dom i köket. När Emma skulle bre sin macka blev det lite svårt. ( höger hand gipsad )  Då frågade hennes kompis om hon skulle hjälpa henne att bre mackan. Då blev jag lipig över det. Att hon var så snäll och såg att Emma behövde hjälp. Ja jisses. Det kanske håller på att slå över totalt för mig. 

Skyller allt på Prins T. Han gör mig galen. Emma frågade hur jag visste att tinnitusen var en man. Om det inte lika väl kunde vara en kvinna. Hahahaha. Nä det är bara män som kan driva en till sånt vansinne. Sen skulle det liksom inte låta lika bra att säga Prinsessan T gör mig galen. Prinsessor är ju mer rosa och fluffigt liksom. 

Dagen började ju inte så bra men det har ändå varit en hyfsad kväll. Medicinen har hjälpt rätt bra. Inte så ont. Och nerven som ryckte tröttade ut sig själv till slut 

En lugn och skön fredag. Vi var iväg på Eko och köpte helggott. Hämtade mat på Kebbaben. 

Och så var vi även på Mio en runda. 

Jag har hittat min drömsoffa

Vill ha!!! Vill ha bordet med. Och lampan. 

Så trött på vår gamla soffa. Den köpte vi när Emma föddes. Den är alltså 9 år nu. Absolut inget fel på den egentligen men bara less på den helt enkelt. 

Men när man går i en möbelaffär vill man ju byta ut alla möbler typ. Köpte två ljusstakar på rean. 9:- st. Jag ska spraya dom i guld eller silver. Kul att fynda och kunna ändra som man själv vill. 

Nu ska jag sova. Imorgon står kalas för kusin Meja på schemat. Rensa garderoben i hallen. Kanske en pw. Emma ska ha övernattning med en kompis. Och jag är sugen på att se nya Beck. 

Natti natt ❤️

Ge mig styrka

Ge mig styrka kraft och energi. Ingen bra dag idag heller. Sov länge. Har precis fått i mig lite frukost. Huvudet värker och ansiktet har fått spunk. Nån nerv verkar krampa och det rycker i hela kinden. Skakar i både ögon och mungipa. Sjukt läskigt. Och irriterande. 

Jag är så galet trött. Denna veckan har jag nästan sovit bort. Får ångest. Men orkar ingenting. Träningsväskan står och tittar på mig i hallen och påminner om att jag har tänkt träna i flera dagar men jag har ingen kraft. Ingen lust heller. 

Jag lovade mig själv att inte låta sjukdomen äta upp mig. Jag försöker. 

2018 skulle bli ett bra år. Det måste bli det. Det här bara början så det kan vända. Jag vill iallafall tro det. Det måste vända för jag orkar snart inte. 

Smärtan och tinnitusen driver mig snart till vansinne. Kommer bli helt ko ko. 

Det är alla tabletter emot smärtan som gör att jag tappar orken och lusten totalt oxå. Kroppen är på kraftig sparlåga och jag är sjukligt trött. Kan stå och sova. Orkar knappt sitta uppe och äta. 

Men nu ska jag ut och ta mig lite luft. Det dör jag iallafall inte av! 

Ha en trevlig helg! 

Sociala medier

Tänker ni också ibland när ni är på sociala mediter, typ Insta och Fb, hur perfekt många verkar ha det?

Dom pratade om detta på Nyhetsmorgon idag. Att man ska sluta tävla emot andra. Att man inte ska tro att alla har det så perfekt som det kan verka på sociala medier. Att bakom bilden kanske det finns en annan verklighet. 

Som tex denna bilden jag tog i morse:

Frukost, tv, tända ljus, mysigt...ja, det skulle man ju kunna tro. Men faktum är att jag inte fick i mig nån frukost. Inte kaffet heller. Två minuter efter att jag hade tagit bilden gick jag och la mig igen. Ont i örat. Kraftigt susande. Oroväckande ont i huvudet. Det är min dag. Inte så mysig som man kan tro på bilden. Absolut inget att vara avundsjuk på vill jag lova. 

Så ja, verkligenheten kan vara annat än vad bilden eller sociala medier ger sken av. 

Jag tycker inte det är fel med sociala medier. Men bara man har det, tex Instagram , för sin egen skull. Att man själv är nöjd med det man lägger ut. Inte för att bevisa något för andra. 

Man borde vara mer nöjd med det man har. Som Steffo sa på Nyhetsmorgon idag(Kanske inte ordagrant men ungefär):

-Tävlar man emot någon annan kan man aldrig vinna. Det finns alltid någon som har mer pengar, större hus, finare inredning, åker på fler resor osv osv osv 

Varför måste livet alltid vara så perfekt? Resan.Kroppen. Hemmet. Allt ska vara perfekt.  Det är väl baksidan av sociala medier. När man ser vad andra gör och har börjar man tvivla på sitt egna. Tyvärr. 

Sen har vi det här med trollen. Nättrollen. Dom som sitter där bakom skärmen,hugger, klagar och gnäller på andra. Kommenterar och är rent av elaka. Vuxna människor. Också sociala medier och cybervärldens baksida. Människor blir mer elaka när dom kan ”gömma” sig bakom skärmen. 

Vad hände med gammalt hederligt skvaller bara. Mun till mun? Inte ok det heller kanske men bättre än att bete sig hatiskt och så elakt som vissa gör nu för tiden. Kan bli chockad när jag läser bloggar och ser hur och vad folk kommenterar. Man blir ju mörkrädd. 

Det enklaste och bästa för alla inblandade är ju om man slutar följa den man stör sig på. En åsikt får man dock ha. Alla kan inte tycka lika. Men att vara kränkande eller elak, det är inte ok. 

Och tänk på det, du, jag , vi som har barn som växer upp i denna värld ,där sociala medier numera är stället där man kommunicerar med varandra, näthat är inte ok. Barn gör inte som vi säger. Barn gör som vi gör. Viktigt att vi vuxna är förebilder. 

Som sagt. Ingen bra dag för mig idag. Var nära att jag ringde farbror doktorn idag. Hade ont som f**n. Jag låg i fosterställning och grät ett tag. 

Känns lite bättre nu. Dock fortfarande ont i örat. Och mitt tålamod med Prins T är snart i botten. Jag har lust att strypa fanskapet. 

Tänk dig att leva med någon, dag ut och dag in, alla dygnets timmar , som du retar ihjäl dig på. Som liksom är fast vid din sida hela tiden. Som är där för att knäcka dig. Du kan aldrig gå undan. Du kan inte fly. Det finns inget du kan göra åt det. Du vet att det kommer vara så resten av ditt liv. 

Inte konstigt om det rinner över ibland. 

Jag skulle kunna göra vad som helst för att få höra hur det låter när det är riktigt tyst. Det har jag glömt. 

Tystnad. Vad är det?

Testar

Testar att lägga upp bilder från datorn på bloggen. Det funkar nämligen inte att lägga upp från mobilen. Den appen jag använder för att blogga med verkar ha kraftigt error. Blir tokig på sånt. Kommer upp något felmeddelande. Code 500.

Eh? Jahopp. Vilken vanlig människa ska förstå vad det betyder?

Men nu testar jag från datorn istället. Dock är det extremt bökigt. Så smidigt att kunna blogga från mobilen. Men vem har sagt att livet ska vara enkelt?

Idag känner jag mig på dåligt humör. Tycker det mesta känns pest. Och då kan jag inte ens skylla på PMS. Typiskt. 

Men vi har väl alla såna dagar ibland.Är trött och känner mig vansinnigt irriterad på det förbannade suset i mitt öra. Tålamod noll. Och inte hjälper medicinen mot värken i huvudet. Ansiktsnerven verkar ha kraftigt spunk idag. Det rycker titt som tätt i kinden. Kanske beror på att jag biter ihop käkarna så idag. Och spänner mig. Gör ju gärna det när jag har ont. Då blir det en ond cirkel med allt. Extra ont=spänner mig=mer tinnitus=biter ihop käkarna=nervtrassel. 

ÅÅÅÅ  suck!

Som sagt...ingen bra dag idag.  Lipvarning deluxe.

Tror jag går och lägger mig snart.  Ingen vill vara med en puppa ändå. (puppa= sur )

Nä imorgon ska jag banne mig vakna pigg och glad.

Otur

Känns som att vi har en smula otur i den här familjen. Just nu har jag en ”jag pallar inte mer”-känsla i kroppen. Vill typ bara skrika rakt ut och lägga mig o gråta. Och en del av mig vill bara garva. Är detta ett skämt liksom? 

Jag vaknade tidigt med huvudvärk. Tog tablett och somnade om. Hade ställt klockan för Emma ville jag skulle titta ut när hon och hennes klass var och åkte pulka i ”vår” backe. Man ser den från vårt sovrumsfönster. 

Jag gick upp. Kollade på barnen. Härligt att höra hur dom skrattade och hade kul. 

Åt frukost. Stod på toan och skulle klä på mig när det knackade på dörren. Utanför stod Emma med en fröken. Emma hade skadat sig i backen. Någon hade åkt över hennes arm och hon hade jätteont. 

Jag såg på Emma att det verkligen gjorde superont. Det var samma arm hon bröt för några månader sedan. 

Det syntes inte så mycket. Lite svullet men inte som förra gången. Men hon var ledsen och hade rejält ont. 

Tänkte att det var lika bra  att ringa vårdcentralen. Fick en tid direkt. Där skickade dom oss till röntgen. 

Från röntgen till akuten. Då förstod jag att nåt verkligen var fel. För hade det inte visat något på röntgen hade vi fått åka hem. 

3,5 timme väntan på läkare som sen kom med domen. Bruten arm. Igen. Samma ställe som förra gången. Men denna gången låg benen på plats. Men gips. Igen. Gaaaah!

Stackars lilla Emma. Höger arm igen. Helt handikappad. Hon är så modig. Och jäkla vad smärttålig hon är. Hon klagar knappt ingenting.

Ingen av oss hade ätit mer än frukost och det var seg väntan på sjukhuset, särskilt när man har ont. Hon sa bara nån gång att hon var hungrig men annars inget gnäll alls. 

På vägen hem, kl 16.30, fick vi som först i oss mat. Vi hade kunnat köpa nåt på sjukhuset men Emma fick inte äta om det skulle bli op så då hoppade vi också över det. 

Röntgen och ortopeden igen nästa vecka för att se så benen ligger som dom ska. Annars kanske op. Gips 4-6 v. 

Alltså helt seriöst. Vad är det som händer? Givetvis mest synd om Emma men jag får ändå en hopplöshetskänsla i kroppen. Vill ha lite mer flyt nu. 

Nu ligger jag på soffan. Trött. Ont i huvudet och känner bara bläääää. Tycker så synd om Emma. Nu får hon svårt att skriva i skolan igen. Behöver hjälp med mycket. Svårt med kläder. Kan inte gå på sin dans. Men men...åter igen får man väl tänka, det kunde varit värre. ❤️

Snö

Jag åt faktiskt en ”riktig” lunch idag. Hittade en matlåda i frysen som jag värmde. Sen gick jag ut och tog lite luft.

Jag föredrar sol och värme framför vinter och kyla. Men snö...det är ändå rätt fint. Vackert att titta på när man är ute och går. 

Efter pw gick jag hem o satt en stund med Malvas fotoalbum. Håller just nu på med korten från vår Thailandsresa. 

Hm...som sagt snö är vackert men oj vad jag längtade tillbaka till Koh Chang när jag satt och kollade på korten. 

Edit

Magiskt. Jag får spunk bara jag tittar på bilderna. Fatta vad fint det är. Inte konstigt att man längtar dit. Hela kroppen och knoppen skriker efter att få åka tillbaka. Koh Chang och Kc Grande resort. Älskar’t ❤️

Blev så trött av att sitta vid datorn och greja med bilderna att jag var tvungen att lägga mig på soffan och somna en stund. 

 Har inte hänt så mycket idag. Ju mindre man gör desto tröttare blir man fanken. 

 Emma följde med en kompis till pulkabacken. Vi åt middag. Kollade lite på tv. Ja och vips så gick den här dagen. Nu har jag lagt mig och ska sova igen. 

Imorgon ska jag försöka få lite mer gjort. Och så kommer svärmor på fika. Tror minsann hon ska bjuda på semlor. Lyx!