Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

tisdag 16 januari 2018

Minisemla

Ok, jag kan tycka det är mysigt med snö ibland. Men när det blåser storm, är svinkallt och dessutom snöar, nja,då är det mindre kul. Och särskilt om man måste ut i eländet. 

Det tog sin lilla tid att komma fram till skolan idag. 


Jag var som en snögubbe när jag kom hem. Frös så jag skakade trots att jag hade hur mycket kläder som helst på mig. 


Tur att jag gick in i affären och köpte mig en minisemla. Det var jag värd efter mötet med storm och snö. Men mini på den semlan var rätta ordet. Den tog ju slut bara jag tittade på den. Tur jag har en till som jag kan ta till lunch sen. 


Nu kommer jag inte gå ut mer idag. Om jag inte måste. Kanske måste gå ut och skotta upp vid brevlådan om det fortsätter snöa. Gaaah!

Emma går hem själv med en kompis. Hoppas dom håller i varandra annars kanske dom blåser bort. 

Inatt har jag sovit extremt bra. Bästa natten på länge. Varken vaknat av snarkningar, storm eller tinnitus. Gutt! Älskat såna nätter. Även om jag är trött när jag vaknar så är det ett hallelujha moment att ha fått sova en hel natt. Det händer inte särskilt ofta. 

Idag har jag bestämt mig för att bara lulla runt i myskläder, raggsockor och bara göra det jag känner för. Typ ingenting. Jag vill bara vara. Kanske ska börja läsa boken jag fick i julklapp. Alla mina liv, med Anitha Schulman. 

Kanske ska skriva på en krönika. Fixa med Malvas fotobok. Lägga mig och titta på en film. Kanske kanske kanske...Det blir som det blir idag. 

Jag är en otroligt rastlös människa. Känns som att min själ vill krypa ur min kropp om jag inte gör något. Men jag har mer och mer lärt mig att uppskatta  ”göra ingenting”-dagar. Vissa dagar har jag inget val. Då ligger jag av smärta eller total utmattning. Men en dag som denna, när jag känner mig hyfsat pigg och ändå gör ingenting, dom dagarna är faktiskt rätt sköna. Och värdefulla. 

Det är kanske då jag tankar energi till dom dagarna då jag behöver det mer. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar