Otur

Känns som att vi har en smula otur i den här familjen. Just nu har jag en ”jag pallar inte mer”-känsla i kroppen. Vill typ bara skrika rakt ut och lägga mig o gråta. Och en del av mig vill bara garva. Är detta ett skämt liksom? 

Jag vaknade tidigt med huvudvärk. Tog tablett och somnade om. Hade ställt klockan för Emma ville jag skulle titta ut när hon och hennes klass var och åkte pulka i ”vår” backe. Man ser den från vårt sovrumsfönster. 

Jag gick upp. Kollade på barnen. Härligt att höra hur dom skrattade och hade kul. 

Åt frukost. Stod på toan och skulle klä på mig när det knackade på dörren. Utanför stod Emma med en fröken. Emma hade skadat sig i backen. Någon hade åkt över hennes arm och hon hade jätteont. 

Jag såg på Emma att det verkligen gjorde superont. Det var samma arm hon bröt för några månader sedan. 

Det syntes inte så mycket. Lite svullet men inte som förra gången. Men hon var ledsen och hade rejält ont. 

Tänkte att det var lika bra  att ringa vårdcentralen. Fick en tid direkt. Där skickade dom oss till röntgen. 

Från röntgen till akuten. Då förstod jag att nåt verkligen var fel. För hade det inte visat något på röntgen hade vi fått åka hem. 

3,5 timme väntan på läkare som sen kom med domen. Bruten arm. Igen. Samma ställe som förra gången. Men denna gången låg benen på plats. Men gips. Igen. Gaaaah!

Stackars lilla Emma. Höger arm igen. Helt handikappad. Hon är så modig. Och jäkla vad smärttålig hon är. Hon klagar knappt ingenting.

Ingen av oss hade ätit mer än frukost och det var seg väntan på sjukhuset, särskilt när man har ont. Hon sa bara nån gång att hon var hungrig men annars inget gnäll alls. 

På vägen hem, kl 16.30, fick vi som först i oss mat. Vi hade kunnat köpa nåt på sjukhuset men Emma fick inte äta om det skulle bli op så då hoppade vi också över det. 

Röntgen och ortopeden igen nästa vecka för att se så benen ligger som dom ska. Annars kanske op. Gips 4-6 v. 

Alltså helt seriöst. Vad är det som händer? Givetvis mest synd om Emma men jag får ändå en hopplöshetskänsla i kroppen. Vill ha lite mer flyt nu. 

Nu ligger jag på soffan. Trött. Ont i huvudet och känner bara bläääää. Tycker så synd om Emma. Nu får hon svårt att skriva i skolan igen. Behöver hjälp med mycket. Svårt med kläder. Kan inte gå på sin dans. Men men...åter igen får man väl tänka, det kunde varit värre. ❤️