Klockan är lunch och jag har inte ens orkat gå upp än. Ligger i sängen och ser Dr Phil. Inte särskilt uppmuntrande. Ligger alltså och ser Dr Phil och äter glass. Blir deprimerad bara jag tänker på det.
Vaknade med extra ont i huvudet. Vet att jag lovade att ringa men jag testade att ta en tablett först, somnade om och när jag vaknade sen igen kändes det lite bättre. Tinnitusen är dock på högsta volym. Är öm på hela vänster sida av huvudet. Och jag är bortdomnad i läppen och kinden. Har bitit mig flera ggr. Så nu är det som en sårig sträng i kinden. Men det gör inte så där galet ont i huvudet just nu iaf. Får väl se hur det känns när tabletten går ur kroppen.
Det är så extremt läskigt bakom örat nu. Vet inte om jag inbillar mig men det känns som att plattan bara känns tydligare och tydligare. Och jag blir bara mer o mer känslig för beröring där. Örat känner jag inte alls längre. Helt bortdomnat.
Jag tror jag ska försöka vila en stund till. Känner mig trött. Orkar knappt hålla ögonen öppna.
Ska försöka ta mig ut och få lite luft sen. Skärpa till mig lite och ta tag i hemmet och mig själv.
Som någon sa till mig igår: Låt inte tjutet i öronen och smärtan styra ditt liv. Försök bli vän med smärtan.
Mmmm. Kanske är det som är lösningen. Men hur gör man egentligen för att stå ut när man har sin egna kropp som fiende? När det alltid gör ont och aldrig är tyst?
Kan man lära sig leva med det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar