Digital detox

Idag har Emma och jag haft en riktigt skön dag. 

MU drog iväg tidigt på golf. 

Emma och jag tog sovmorgon. 

Hade en soft frukost. 

Gick ut och gick en runda i det härliga vädret. 

Var på kalas hos syrran för att fira henne och hennes dotter. 

Vi passade Lily en stund. Gick ut och gick med henne. 

Vi lagade käk, tände ljus , tog finglas och skålade med Loka crush och så hade vi en väldigt trevlig middag. 

Sen bäddade vi ner oss i soffan med chips och annat gott och kollade på en film. Divergent. Jag har sett filmen innan och älskade den. Det gjorde Emma också. 

Det är så underbart att hänga med Emma. Vi pratar om allt. Hon är en fantastisk liten tjej. Ödmjuk, smart, rolig och väldigt snäll. ❤️

Nu ikväll har jag haft galet ont bakom örat. Knappt jag stod ut sista stunden på filmen. Ville bara lägga mig. 

Så nu har vi krupit ner tillsammans. Emma ligger brevid mig och kollar paddan. 

Micke är iväg på trevligheter. 

Jag somnar snart. Galet trött. Och nu har ansiktsnerven flippat totalt så det rycker konstant i kinden. Läskigt. 

Imorgon ska vi käka brunch på golfbanan. 

Sen blir det bara en soft söndag. Emma har eg dans men kan ju inte dansa nu med nyopererad arm och stort gips.  Men hon vill ändå åka dit och kolla lite.

Jag tror jag ska försöka springa  imorgon. Bara en kortis. 

Behöver ta tag i mitt liv igen. Bara svullar en massa. Typ besatt av att konstant tugga på något. 

Behöver en detox tror jag. 

Framför allt så behöver jag en digital detox. 

Jag gjorde ett test och jag behöver verkligen vara mindre med min mobil. 

Fan vad den tar upp onödig tid. 

Jag laddade hem en app, moment. Och nu ikväll kollade jag hur mkt jag använt mobilen idag. 

3 Tim och 41 min har jag slösat på mobilen idag. Hjälp. 

Måste skärpa mig. 

Den tiden kunde jag ha ägnat åt att göra nåt roligare eller mer nödvändigt. 

För hur kul är det egentligen att scrolla på FB och Insta?

Bra att ha appen moment så jag verkligen ser hur mkt tid jag lägger på mobilen. Och får mig en 

tankeställare. 

Och det bästa av allt...nu kan jag göra något åt det. 

Positivt tänkande

Ibland deppar jag ihop och tycker livet suger. Med all rätt tycker jag med tanke på att det aldrig får vara lugnt i mitt liv. 

Det senaste ett och ett halvt året har varit rätt jobbigt. 

Mina dropattacks kom tillbaka. Mediciner och läkarbesök igen. Pappa dog. Sen in i den karusellen med begravning och strul med bouppteckning. Cyklade omkull. Låg på sjukhus. Brutet revben och hjärnskakning. Flera besök i Linköping. Började få panikångest. Dödsångest. 

Opererades i Linköping. Mådde väldigt dåligt. Jobbig sommar med mycket smärta. Strul med titanplattan i huvudet.  Irriterad ansiktsnerv. Tinnitusen blev värre. Tillbaka till Linköping, operation/ingrepp igen. 

Fortsatt strul. Infektioner och smärta. Ny operation planeras. Väntan. Dålig balans. 

Sjukgymnastik.  Depression och ångest börjar krypa på igen. 

Och nu så skadar sig mitt lilla hjärta. Operation och gips i många veckor framöver. Många läkarbesök även för henne. 

Vad är det som händer? Testar någon där uppe hur mycket jag ska orka?

Jag fattar ingenting. 

Känns som att allt bara är ett stort skämt. Lika bra att skratta åt eländet. 

För det är faktiskt så, hur mycket jag än ibland bara vill gräva ner mig och deppa ihop så inser jag att det inte blir bättre. 

Lila bra att försöka se positivt på allt. 

Skönt att Emma "bara" bröt armen och inte benet. Jobbigare om hon skulle köras runt i rullstol. Eller rättare sagt, tur att inget allvarligare hände än att "bara" benen i armen bröts. 

Och tur att jag lever och faktiskt ändå mår relativt bra. Jag har överlevt en operation inne i huvudet. Jag står på benen. 

Och skönt att vi har den sjukhusvården vi har här i Sverige och att dom tar hand om mig och snart ska försöka görs nåt åt titanplattan och min smärta. 

Känner faktiskt att jag verkligen vill hylla vår sjukvård. Ännu mer nu efter det som hände Emma. Hon, och vi, blev otroligt fint omhändertagna precis överallt. Lindsdals vårdcentral, röntgen, akuten, barnkliniken, operation och uppvaket. 

Tur att det finns så många människor som vill jobba med att hjälpa , vårda och ta hand om andra ❤️

Igår var det en lång dag för oss alla. 

In till sjukhuset och barnkliniken. 

Emma fick duscha och göra sig i ordning sen rullades vi upp till operation. 

Micke och jag gick tillbaka och åt frukost på barnkliniken. 

Efter ett par timmar ringde läkaren och sa att operationen hade gått bra. 

Han hade inte använt några skruvar utan hade fått benen att sitta rätt bra ändå. Så han ville testa att få det att läka ihop utan. Men vi måste tillbaka och röntga nästa vecka för att se hur det läkt. Ser det bra ut kör hon på några veckor till med gips. 

Ser det inte bra ut så blir det ny op och skruvar.

Vi gick upp och satte oss hos Emma

på uppvaket. 

Lilla hjärtat. Hon såg så liten ut där i sjukhussängen och jag började så klart gråta. 

Hon vaknade efter en stund och var glad direkt. Lite blek och trött men ändå vid gott mod. 

Tillbaka till barn där vi hängde tills Emma kunde äta och dricka och hade gått på toan. Hon fick en fin liten nalle av den gulliga personalen. 

Framåt em fick vi åka hem. 

Emma kämpar på bra. Det är ett stort tungt och otympligt gips på henne smala lilla arm. Hon har ont men klagar ändå inte särskilt mycket. Och hon sov väldigt bra inatt. 

Idag har vi haft en lugn skön dag. Vi hälsade på i klassen och hennes goa klasskamrater skrev på hennes gips. När vi gick hem från skolan sa Emma:

-Jag har världens bästa klasskompisar!

Emmas kompis Theo var här och lämnade en present oxå. Så gulligt ❤️

Patric,Tilda och Malva har oxå varit här och lämnat sjukispresent. 

Och det är många som hört av sig till henne och visat att dom tänker på henne. 

Det gör mig glad. Och tacksam över hur många fina människor vi har runt oss ❤️

Nu ikväll har jag varit inne i stan och haft lite kvalitetstid med min vän Ingela som är på besök från Ystad. 

Vi käkade på Pinchos. Trevlig och mysig stund. 

Men nu är jag redan hemma och ligger nerbäddad. 

Obeskrivligt trött. 

Imorgon är Micke iväg och spelar golf hela dagen sen middag på kvällen. 

Emma och jag tar sovmorgon. Ska på kalas hos syrran och sen ska vi ha en myskväll. 

Ja, denna veckan blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men som sagt, det kunde varit värre. Det finns alltid dom som har det värre.

Positivt tänkande är bra. Även om det är förbannat svårt ibland. 

Trevlig helg. Var rädda om er. ❤️

 

Operation

Medan jag går och väntar på när min operation blir så får Emma gå igenom en imorgon först. Stackars lilla barn. 

Jag var på gymmet innan jag skulle hämta henne i skolan. En halvtimme innan hon skulle ha slutat ringde dom från skolan. Emma hade gjort illa sig i armen och hade väldigt ont. 

Skyndade mig till skolan. Såg direkt på Emma, det DÄR gör ont. Såg på handleden trots att hon hade tröja på sig att den var helt sne. Gick liksom som en backe. 

Hon var så ledsen. Men så duktig. 

Vi gick till vårdcentralen. Ringde inte innan utan jag gick dit och förklarade läget. Dom tog hand om oss direkt. 

Otroligt proffsiga och väldigt omhändertagande. 

Emma fick smärtlindring och så sa läkaren att det blir röntgen direkt. 

Så upp till sjukhuset och röntgades. Och så ner till akuten. 

Där blev vi inkörda direkt till gipsrummet. 

Vi visste ju inte hur illa det var men förstod ju att något var fel. 

Emma väntade tålmodigt och klagade knappt ingenting. Så otroligt duktig. 

Hon fick beröm av läkaren och sköterskorna att hon var en modig tjej. 

Båda benen i Emmas arm var av.  Och snedvridna. AJ! Aj aj aj!

Lilla barn. Om jag ändå kunde ta smärtan ifrån henne. Det är det värsta som finns att se sina barn lida. 

Hon fick tillfälligt gips och så fick vi åka hem. Vi ska tillbaka imorgon bitti och så ska hon opereras. 

Trodde det var illa. Men inte så illa. 

Min modiga lilla tjej ❤️

Jag är helt slut. En påfrestande dag på många sätt. 

Nu ska jag krypa ner brevid Emma. 

Hoppas innerligt att allt går bra imorgon. ❤️

Längtar efter sängen

Trött var jag innan men tycker jag är ännu tröttare av medicinen. Igår försov jag mig och höll på att missa bussen till sjukgymnastiken. Det gick inte så bra som jag ville på sjukgymnastiken igår. Jag vill mer än jag klarar av. Men har väl för bråttom som vanligt. 

Efter att jag hade varit där igår så gick jag in till stan och hämtade Malva som var med Patric på jobbet. Vi käkade på stan sen åkte jag bussen hem med henne till Tilda. 

Igår var en väldigt soft dag. Hade ingen energi alls. 

Tog en pw på kvällen men annars var eftermiddagen och kvällen lik alla andra dagar. Matlagning. Disk och plock. Läxläsning med Emma. Tv. Sen sängen. Igår la jag mig extra tidigt. 

Idag var jag helt slut på morgonen igen. Orkade inte ta mig upp. 

Men fick lite mer energi när Tilda skrev och frågade om jag ville följa med henne och Malva in till stan. 

En dusch och sen var jag redo. 

Fick några mysiga timmar tillsammans med dom. Lunch och shopping. Vi lunchade på Bryggan. Mitt nya favvoställe. Är verkligen hur bra som helst. 

Sen hem till sängen igen. Vila. 

Min kropp och knopp skriker verkligen efter vila just nu. Tröttare än på länge och Prins T är hemsk. Tinnitusen är värre än någonsin. Jag får snart ett psykbryt. Svårt att kunna fokusera, kolla på tv eller vara med i samtal när det är ett förbannat oljud i örat. 

Min mage är heller inte som den borde. Förmodligen pga av oro och stress men även av alla mediciner. 

Tog en pw ikväll. Skönt att rensa tankarna. 

Rätt mysigt med hösten när buskar och träd börjar skifta färg. 

Nu ska jag kolla tv en stund innan det är dax för sängen.  Jag längtar. 

Det enda jag gör just nu, längtar efter sängen...

Imorgon bitti ska jag passa Malva en stund. 

Sen ska jag hinna med ett besök på gymmet och även pärla lite tänkte jag. 

Hoppas läkaren från Linköping snart ringer så jag vet hur framtiden ser ut. Operation? När och hur?

Alltid denna väntan...

Tegretol Retard

Idag har jag börjat med min nya medicin. Får se om den kommer hjälpa. Hoppas. 

Men Retard? Det låter ju så där... 🙈😅

Nu ligger jag på soffan och kroppen har gått in i dvala typ. Helt slut. 

Har varit några intensiva, men fantastiskt roliga, dagar. 

I torsdags kom mina vänner Lotta o Jenny ner hit från Stockholm. 

Vi hade en mysig kväll/natt. Tror inte vi var i säng förrän 02.30. 

På fredagen tog vi en lång sovmorgon. 

Och satt sen länge och åt frukost. Lyxade till det med lite bubbel till frukosten

Vi åkte in till stan. Tog några drickpauser under shoppandet 

och sen åt vi middag på Kött och bar. 

En helt perfekt dag och kväll. 

Vi blev inte så sena på stan utan åkte hem , slängde oss i soffan med godis och kollade ett par avsnitt av Wahlgrens värld. 

Igår efter frukosten drog dom vidare till Skåne. 

Och vi fick istället lilla Malva på besök. Vi passade henne under dagen. 

Sen var vi bjudna på kalas hemma hos Tildas föräldrar där vi firade både Tilda, hennes mamma och moster. 

Vi hade en väldigt trevlig kväll och tog en taxi hem fram åt natten. 

Lång sovmorgon även idag. Åt sen frukost och tog det bara lugnt fram till att Emma skulle på dansen. 

Efter det åt vi på Mc Donalds. 

Jag har tagit en pw, Emma och jag har målat ,vi målade tomtar på stenar,

och nu ligger jag i soffan. Redo för att snart förflytta mig in till sängen. Sommar nästan. 

Det är när jag väl slappnar av ,efter en intensiv helg, som tröttheten slår till. 

Har ju motarbetat både smärta och trötthet i några dagar nu.

Ska snart lägga mig. Imorgon är det sjukgymnastik igen. 

Måndag och ny vecka...

Epilepsi

Nu måste jag skriva av mig ...

Känner mig orolig och rädd. 

Vad händer med och i min hjärna eg?

Två operationer på kort tid. Balansnerven kapad. Och innan dess ställde den till massa trassel och obalans i hjärnan. 

Nu är den borta men är eg något som hjärnan behöver. Man klarar sig utan men hjärnan jobbar nu alltså på högvarv för att den skickar ju signaler till den sidan utan balansnerv men får inget svar. Så det är fortfarande obalans i signalerna. Och lite smått kaos i hjärnan. 

Inte konstigt att jag känner mig "konstig". 

Är alltid lite gungig och liksom skakig och darrig i kroppen. Känner ju verkligen att hjärnan inte hinner med. 

Har så ont och är så spänd att jag har märkt att jag har börjat prata lite konstigt oxå. Vågar liksom inte riktigt öppna munnen och röra den normalt när jag pratar. Utan håller liksom munnen lite stängd. Öppnar den bara lite. Har nästan tänderna ihop när jag pratar. Svårt att förklara men det låter lite konstigt. 

Kanske ingen annan som tänker på det så mkt. Men jag och Micke har märkt det. 

Och sjukgymnasten säger att jag är väldigt spänd i hela käken och nacken. 

Men hur länge ska min hjärna orka. 

Inte bara lång tids kaos innan operationen. Utan sen två operationer på kort tid. En stor och en liten. Och sen nu även ett titannät som vill ut. Som inte vill vara kvar där inne. Och som irriterar och retar. Och påverkar hela mig. 

Smärta. Fy fan vad hemskt det är. 

Som någon sa, när man har tandvärk som är hemsk så står man ut max tre dagar sen betalar man hur mkt som helst för att få hjälp eller drar man ut tandhelvetet. 

Jag kan inte göra något. Jag kan inte få bort smärtan...den bara är där. 

Märker att jag är väldigt påverkad av den. Både fysiskt och psykiskt. 

Smärtan gör att hela jag spänner mig så jag är trött i kroppen. 

Och är deppig och på dåligt humör. Jag vet fan inte om jag orkar så mycket mer nu. 

Självklart kommer jag inte köra till Ölandsbron. 

Är hemskt att skämta om. Men jag kan ärligt säga att vissa dagar och stunder när smärtan är som värst tänker jag att jag orkar inte mer. Och då menar jag verkligen att jag inte orkar mer. 

Men...på nåt vis finns där ändå krafter till att kriga på. 

Det rycker och darrar i min kind. Alla nerver i ansiktet verkar spela ett spratt nu. 

Min läkare såg detta igår så hon hade pratat med en neurokirurg i Kalmar som tyckte medicin mot epilepsi skulle sättas in direkt. 

Så det har jag fått utskrivet nu. 

Dels för att stilla ansiktsnerven men ocå lugna min stackars hjärna. 

Den exploderar väl snart. 

Man bör undvika alkohol när man äter den så jag börjar på söndag. 

Ska ha gäster i helgen. Visst. Jag kan vara nykter. Men hade sett fram emot champangefrukost och ett gott glas vin till maten på kött och bar. 

Vill inte att denna jäkla sjukdom och smärta ska ta ifrån mig allt. 

Men iaf så ska jag börja med en liten dos sen prata med läkaren innan jag ökar. Sen måste man ta blodsaltsprov efter 4 v.

Detta är alltså för att lugna ner mitt huvud lite innan man vet vilka åtgärder man ska göra 

Men hon sa åter i dag att det verkar som att man beslutat att gå in och plocka bort titanplattan. 

Jag är inte rädd för det ingreppet egentligen. Mest bara less att behöva opereras igen. Tänker att något kunde gjorts långt tidigare eftersom jag påpekade detta bara några dagar efter operationen. Att det gjorde oerhört ont bakom örat. 

Men men. Det är som det är. Bara att kriga på. Försöker se framåt. Försöker se mig smärtfri och må bra. 

Men...jag är rädd. Rädd och orolig över

min hjärna. 

Blev än ännu mer rädd efter att ha pratat med läkaren idag som sa att det är viktigt att jag inte stressar hjärnan mer nu 

Att den redan har fullt påslag. 

Hm...hur mkt ska min hjärna orka. Den är ju livsviktig. Hjärtat är livets/kroppens motor men utan fungerande hjärna är inte livet mkt värt. Då kan hjärtat slå hur bra och mycket det vill. 

En underbar bild på Malva får visa hur jag känner mig idag

Dolda kameran

Idag lunchade jag med Micke på stan innan jag skulle till läkaren. 

Vi käkade på Bryggan på Baronen. Så bra ställe. Ett riktigt Malin-place. 

Nice inredning. Mysig och trevlig miljö helt enkelt. Och jäkligt god mat 

Sen var jag som sagt på sjukhuset. 

När jag tog bussen hem så satt jag och försökte hålla tillbaka tårarna. 

Just nu känns allt som händer mig bara overkligt. Som att någon snart ringer mig från dolda kameran och säger att allt bara är ett skämt. 

Har ju som sagt ont bakom mitt öra och har haft sedan efter operationen. Ännu mer sedan efter ingreppet i slutet av Augusti och extra ont senaste två veckorna. 

I förra veckan när jag var på ÖNH var jag svullen varm och röd i huden och dom ville inte klämma och känna för mycket. 

Antibiotikan verkar ha hjälpt. Svullnaden har lagt sig.

Men jäklar vad ont det gjorde när läkaren kände och tryckte bakom örat idag. Blev alldeles kallsvettig. 

Och då kom det som känns som ett stort skämt. Titannätet verkar ha flyttat sig igen och man kan nu känna det börja bulta ut under huden igen. Det hade det förmodligen börjat göra redan för två veckor sedan när jag fick antibiotika men då ville dom ju inte trycka så mkt så då kände dom inte det. 

 Det är alldeles knöligt och buckligt bakom örat. Riktigt läskigt. Och på ett ställe känner man något som är extra hårt. Titanplattan. 

Alltså allvarligt. Vad händer?

Jo det som händer är att jag måste opereras igen. 

Nä. Det är inget skämt. Det är på riktigt. 

Shit vilket flyt jag har. Not!!!!!

Antingen öppna upp och flytta plattan på plats. Eller ta bort den helt eller byta ut mot något annat. Min kropp stöter uppenbarligen bort det materialet. 

Hur det blir måste en neurokirurg bestämma. Så nu ska läkaren från Linköping ringa mig. 

Och sen ska jag åka dit en gång för undersökning och planering innan nåt sker. 

Suck. 

Min läkare idag sa:

-Malin jag förstår att du har ont. Det måste vara olidligt. 

Otroligt att du klarar av det. 

Ja...men vad har jag för val?

Lägga mig och dö?

Hon tyckte jag skulle ta mer starkare smärtlindring om det är för jobbigt. Är inte bra att gå för länge med smärta. Men det går inte. Jag blir dåsig av dom. Visst det är skönt om jag bara är hemma och ska ligga och vila. Och skönt eftersom jag slappnar av och inte är så spänd i nacken. Men eftersom jag har så dålig balans blir allt ännu sämre om jag är "slö" och dåsig i kupan.

Det enda som funkar någorlunda är lite bubbel. Då mår jag bra. Så ja, nu ska man väl bli alkoholist på köpet oxå. 

( jag skämtar bara. Kanske bäst att förtydliga det)

 Idag lämnade jag Malva på dagis. Patric var tvungen att åka tidigare till jobbet. 

Imorgon öppnar butiken som han är butikschef för. 

Elgiganten Phone House. 

Är så stolt över honom ❤️

Jag hämtade även Malva på dagis idag efter att jag hade hämtat Emma i skolan. 

Sen cyklade vi hem till Tilda på en fika. Emma stannade kvar där medan Micke och jag var på föräldrarmöte. 

Nu ligger jag på soffan och softar. 

Vi har haft lite Lill-lördagsmys. 

Emma har studiedag imorgon. 

Imorgon blir det en bra dag. I can feel it. 

Imorgon kommer nämligen Lotta & Jenny. 

Jag ska ha dom hos mig i två dagar. Terapi ❤️❤️❤️

Explosion

Idag är en lite bättre dag. Vaknade ganska pigg. 

Smärtan finns där men är hanterlig. 

Har ätit både frukost och lunch utan attacker i ansiktet. Underbart. 

Lugn morgon. Tills jag skulle ha fram en sak från skafferiet och upptäckte att en majsburk hade exploderat. WHAT? Hur är det möjligt. 

Kollade datum och den var inte gammal. Men måste ju ha jäst på nåt vis. Bläää

Gegg överallt. Var bara att tömma hela skafferiet. Skura och slänga. 

Ja ja. Nu är det rensat och städat iaf. 

Men när jag skulle ställa in en påse kokos så tappade jag den och...ja, kokos överallt. Gaaah!

Ja ja. Då blev det dammsuget oxå. 

Men jag drog till gymmet för att få avreagera mig lite. 

Orkar inte mkt men nu är jag här iaf. Har kört lite styrka och nu sitter jag på cykeln. 

Ska hämta Emma nu sen hem och städa. Lika bra att fortsätta när man har börjat. 

Sverigemotiv

Micke vann en golftävling i lördags, slaget om Kalmar. Han vann bl a en väldigt fin tavla. Den har han hängt upp på sitt lilla kontor här hemma. 

Den passade perfekt där. 

Sjukgymnastiken gick inte bra alls idag. 

Var stel i nacken. Hade ont. Kände mig lite vimmelkantig. Jag cyklade lite och gjorde ett par övningar men sen tyckte min sjukgymnast att det var onödigt att pressa kropp och knopp för mycket. 

Så jag åkte hem och tog det lugnt. Ritade en tavla. Som jag ramade in. Till mig själv. 

Sen la jag mig för att vila.  Somnade ...och sov, sov , sov och sov. Hela eftermiddagen. 

Emma följde med en kompis hem efter skolan. Tur. För jag behövde verkligen sova. Helt färdig. 

Riktigt höstväder ute idag. När det är sådär ruggigt ute är det gott med soppa, så det åt vi idag. 

Sparrissoppa med en klick vitlöksost. Och så mozarellastick brevid. 

Oj vad gott. 

Trots att jag sov och vilade hela em så jag varit trött hela kvällen ändå. 

Tog en liten pw nu ikväll för att få lite frisk luft. 

Sen har jag haft ryggläge i soffan framför tvn resten av kvällen. 

Nu har jag precis förflyttat mig in till sängen. 

Längtar efter att få sova. 

Känner mig verkligen utmattad. Tror inte ens Prins T kan hindra mig från att somna omedel bums. 

Gonatt ❤️

Straffad

Jahopp. Då hade jag väl tydligen för roligt i helgen så då straffas jag idag. 

Inte sovit knappt något inatt pga smärtan bakom örat.  Även i örat faktiskt. Vaknade med geggigt öra också. Typiskt. 

Är tung i huvudet och allmänt seg i hela kroppen och knoppen. 

Prins T för ett jäkla liv. Det är sjukt påfrestande och svårt att koppla bort , vilket gör mig frustrerad och på allmänt trist humör. 

Klarade inte gå upp i morse när klockan ringde. Helt såsig och dåsig. Somnade om och hörde inte när Emma och Micke gick imorse. 

Gick upp och försökte äta frukost. 

Hade bara tagit ett par bett på mackan när ansiktsnerven strejkade och det började bränna som eld i ansiktet. Försökte att inte stressa upp mig. La mig i sängen, fokuserade på andning och härdade bara ut. Mindfulness. 

Gick bra men det är inte alltid det funkar. Oftast börjar tårarna rinna och jag får panik av smärtan. 

Åt lite Yoggi istället. Drack mitt kaffe. Hoppade i myskläderna och gick till bussen. 

Sitter på den nu. Är på väg till sjukgymnastiken. 

Tänkte struntat i det. Känner mig som ett vrak idag. 

Men vet att det är viktigt för mig så jag kämpade mig till busshållplatsen. 

Hela jag skriker eg efter sängen men blir nog bra när jag väl är där. 

Är egentligen en massa annat på schemat idag men det får nog vänta. 

Min kropp o knopp behöver vila. 

Har lärt mig att det oftast blir ett bakslag när jag gjort något intensivt som tar lite mer på krafterna. 

Men..det är värt det. Helgen var rolig. Jag mådde bra av skratt och trevligheter. 

Och jag vill inte skita i att leva. 

Tar hellre ett par dåliga dagar. 

Och idag är bara en grå, mulen och trist måndag ändå...

Taittinger

Vilken helg jag har haft. Vaknade trött idag med ett öra som gör ont, är geggigt och kladdigt, känner mig svullen av allt onyttigt denna helgen men...känner mig ändå så himla glad. 

I fredags kom Josse, Lina, Amanda och Tanja hit. Lite förfest här med mycket sång dans och skratt. Vidare till Söderport där vi kollade på Linda Varg och Ulf Nilsson. Hur bra som helst. 

Mötte och Patric och några av hans kompisar och gick vidare till Krögers. Tilda kom oxå och sen mötte vi upp Micke och grabbarna som hade haft golftävling. 

Vi blev "utkastade" från Satan i gatan för att dom tydligen stängde haha

Väldigt kul kväll. Längesedan jag skrattade så mkt. 

Och...jag vaknade hyfsat pigg igår. Trött men inte bakis. 

Igår tog vi en lugn dag sen var vi bjudna hem till Patric, Tilda o Malva. 

Vi käkade middag och hade en mysig och trevlig kväll. Framförallt så åt vi väldigt god mat. Och massa annat onyttigt. 

Känner mig helt uppsvälld idag. 

Nu kommer snart Malva. Vi ska passa henne en stund medan Tilda tar med Emma på trevligheter. 

Vi byter barn helt enkelt. 

Snart ny vecka igen. 

Så väntar sjukgymnastik x 2 , läkarbesök, föräldrarmöte, studiedag för Emma och så får jag finbesök från Stockholm i två dagar och sen även en tillställning då vi ska fira Tilda. 

Och vips så har den veckan gått. 

Och så ska jag även hinna med uppgifter jag fått från sjukgymnastiken med gymbesök och promenader. 

Hinna med att handla ,städa och tvätta. 

Vara mamma, farmor, fru och vän. 

Helst pärla lite också. Kanske vila. Och Mindfulness. Pjuuuh!

Men hellre att det händer lite saker än att jag bara sitter hemma och tänker på att det gör ont. 

Är lite nervös över beskedet på onsdag. Op igen?

Nu har min lilla trollunge kommit så nu har jag fint sällskap till kaffet 

Snart ska vi ut och gå en runda. Skönt med frisk luft innan vi gör lunch. 

Ha en härlig söndag allesammans. ❤️

Pssst. Den här vann Micke på en golftävling. 

3 L bubbel. Jo man tackar 

Vem vill hjälpa mig att dricka upp? 😜

Älskade barn

Har sovit svindåligt inatt. Vaknade av en smäll. Trodde vi hade inbrott. Vågade inte gå upp och kolla. Tryckte mig emot Emma. Hjärtat bultade hårt. 

Imorse när Emma och jag gick upp såg jag i köket att det var ett durkslag i metall som hänger på väggen i köket som hade åkt ner. Pjuuuh!

Nu sitter jag och dricker kaffe och försöker ladda och få energi inför sjukgymnastiken. 

Då ringer min son. Blev så glad. Inte just bara för att han ringde. Utan varför han ringde.  Vi pratar ju nästan varje dag i telefon. Men idag ringde han bara för att säga att han älskar mig. Fina älskade barn, Du gjorde min dag ❤️

Paus

Jag vet inte om jag ska ta en bloggpaus. Känns som att jag inte har nåt roligt att skriva om. 

Men visst...detta är ju som min dagbok eg. Mitt ställe att skriva av mig på. Har alltid skrivit dagbok. Skillnaden nu är att den är i cyberform. 

 Och så bytte jag blogg och syftet var ju att skriva om min sjukdom och livet med den. 

Men ändå...känns liksom inte kul alls.

Vet inte. Får fundera lite. 

Fast egenrligen... är det för tråkigt att läsa 

om min smärta, tinnitus och dåliga balans så ja, då kan man ju iof sig strunta i att läsa. Hehe

Som vanligt tänker jag på vad andra tycker istället för att göra som jag själv vill. 

Ikväll har Emma o jag haft tjejkväll. 

Vi är ensamma hemma. Micke är på kurs. Så nu ligger Emma brevid mig o sover. Känns tryggast att ha henne nära. Mörkrädd som jag är. Förlitar mig på att hon räddar mig om vi får inbrott eller monstrena under sängen 

kryper fram. 

Förut idag hade hon en kompis här. Oj vad dom lekte bra. Och så underbart att dom kunde roa sig utan paddan eller mobil och verkligen leka. Dom är ju trots allt bara 9 år. 

Jag tror jag fortfarande lekte med dockor när jag var 9. Kanske tom mamma pappa barn. 

Idag hade Emma sin första engelska läxa. 

Hon är jätteduktig på engelska och hon gillar verkligen att dom fått börja med det nu. 

Emma är väldigt duktig i skolan och det är jag glad över. Hon är lättlärd och gillar verkligen skolan. Hoppas det håller i sig. 

Jag var rätt skoltrött till och från minns jag. Särskilt i 8:an.

Förut idag satt jag och funderade på om man skulle försöka få till en klassfest. Med klassen från högstadiet. Vore faktiskt väldigt kul  

Men...en pinsam sak. Jag minns inte alla som gick i min klass. När jag kollade i fotokatalogen så blev jag liksom paff över hur många jag glömt. Galet. 

Idag har jag haft en ganska jobbig dag. Mest känslomässigt. Smärtan är där och på nåt lustigt vis lär man sig leva med det. Vissa dagar hanterar man det bättre än andra. 

Men jag spänner mig väldigt. Idag har jag varit stel i hela nacken. 

Har varit hos kuratorn idag och det första hon sa var:

-Var spänd du ser ut. Har du ont?

Är så skönt att gå till kuratorn och prata ut. 

Idag blev jag lipig när jag var där. Har känt mig lite ledsen hela dagen. 

Jag älskar min kurator. Vill ha henne hela livet. Helst här hemma. 

Kanske kan kidnappa henne och ha henne nere i källaren. Haha

Efter kuratorn tog jag en fika hos Tilda. Malva var på dagis. Saknade henne men ändå skönt att kunna sitta och prata med Tilda utan att bli avbrutna och störda av en liten busunge. 

Tilda är en fantastisk tjej. Är så glad att just hon är Patrics fru. En snäll, go,bra och ordentlig tjej. ❤️

Nu ska jag sova. Lite rädd att jag inte tar mig upp imorgon. Jag måste upp och lämna Emma. Micke är ju iväg. 

Ibland vaknar jag inte av larmet. Ligger jag ner mot kudden med det örat jag hör på så hör jag inte larmet alls. 

Micke brukar väcka mig. 

Men nu sover ju Emma brevid så då kanske hon vaknar. 

Sen har jag sjukgymnastik. Blir väl vila en stund efter den. Blir alltid så galet trött. Somnar nästan på bussen hem. Går på sjukgymnastiken på Sveaplan. Vid gamla polishuset typ 

Och min sjukgymnast är hur bra som helst. Bästa. 

Och resten av em blir det plock och fix inför kvällen. Lite förfest här innan det bär i väg ut på trevligheter. 

Första stoppet blir Söderport där Linda Varg  och Ulf Nilsson kör 

en akustisk-kväll. 

Ha en trevlig helg allesammans. Det ska jag ha ❤️

Stel som en pinne

Idag har jag varit på sjukgymnastik.

Helt galet vad jag har dålig balans. Tänker ,när hon säger vilka övningar jag ska göra , att det ser sjukt enkelt ut. Känns nästan lite pinsamt och fånigt när jag sen knappt klarar av dom. 

Tex att stå på ett ben, plocka upp saker från golvet, sitta o resa mig utan att ta hjälp med händerna/armarna, gå på en gummiboll, gå balansgång mm 

Och efter 30 min träning är jag helt slut. 

Jag är väldigt stel och spänd i hela överkroppen. Stel som en pinne.  Det är tydligen kroppens försvar. Man/den spänner sig när den är rädd. Rädd att tappa kontrollen/ramla eftersom jag har så dålig balans. 

Mina ben är väldigt svaga för tillfället. Knappt ingen kraft alls. Dom tar mycket stryk nu eftersom det är dom som bär mig och min "tunga"/spända kropp. 

Så nu har vi gjort planering för två månader framåt med sjukgymnastik, promenader, avslappning, BK-träning ( balans och kroppskontroll) och så även gymbesök minst en gång i veckan för att träna styrka. Och även lite kondition. 

Sen efter dessa två månader så ska jag börja simma. Det är tydligen bra träning för balansen oxå. 

Men nu tror sjukgymnasten att jag knappt kommer klara att simma. WHAT??!!

Men ingen stress. Jag tar det lugnt. Går på sjukgymnastiken och gör all hemläxa/övningar jag har fått. 

Det får ta den tid det tar helt enkelt. 

Läkaren ringde mig idag igen. 

Ett av proverna var inte bra så antibiotika och även voltaren i en vecka sen återbesök för att se hur jag mår då. Då ska vi ringa Linköping när jag är där och så ska min läkare där ta ett beslut inför nästa steg. 

Att jag känner mig så "konstig" i huvudet nu beror förmodligen på att hjärnan håller på att ställa om sig. 

Lära sig att fungera med bara ett balansorgan. 

Så jag behöver nog inte vara orolig över att det är något annat eller nåt farligt. 

Jag sa att jag hade börjat känna mig deppig och låg, fått lite tryck i bröstet igen och att jag funderade på om jag kanske borde börja med Sertralinen igen. 

Fast jag vill ju egentligen inte. 

Så hon tyckte jag skulle försöka klara mig utan. 

Göra saker jag må bra av. Vara med människor som gör mig glad. Ta promenader. Använda Mindfulness 

Boka in fler tider hos kuratorn osv. 

När man går med smärta en längre tid 

kan göra att kroppen reagerar med symtom som depression, koncentrationssvårigheter , trötthet, humörsvängningar ( oh yes, I know 😅 ) mm

Försöker att inte deppa ihop även om det känns som att luften gått ur mig totalt. Har pyst länge nu... och till slut blir det liksom tomt. Som i ett cykeldäck.  Punka!

Fyller på med luft lite då och då men det känns bara som en tillfällig lagning, känner mig aldrig riktigt hel. 

Däcket, jag, behöver en rejäl lappning över det pysande hålet eller bytas ut helt. 

Det kan ju däremot bli lite svårt så jag tror mer på att laga mig själv och det jobbar jag på. Hela tiden. Jag är en envis jäkel. Som tur är. 

Klagar och gnäller sällan om mitt mående till andra. Blir så påtagligt då och jag tänker bara ännu mer på det. Skönt att få skriva av sig här när det är tungt. Och på torsdag ska jag till kuratorn och gråta av mig lite.  

Och sen på fredag, då ska jag ut på trevligheter. Det blir ett bra plåster på såret ( en liten lagning över det pysande hålet ) ❤️

Köpa lycka

Jag vet att det inte går att köpa lycka med materiella ting men lite shopping kan iallafall göra en lite glad för stunden 

Idag är jag lite glad över mina nya skor. Går ju mest i gympakor så det var lite ovant men jag älskar dom. 

Lite glad och lycklig över skorna men mest bara olycklig och ledsen, iallafall just idag. 

Knappt ingen sömn inatt pga av smärtan i huvudet/bakom örat. 

Trots starkare värktablett. 

Vaknade helt slut i morse. Feber...igen. Rött och svullet öra. Och varm och röd i huden bakom örat. 

Ringde ÖNH. Fick en akuttid. 

Där blev dom oroliga över svullnaden och att det var rött och varmt. Fick ta blodprov. 

Dom tog kort som dom skickade över till Linköping. 

Dom pratade med min läkare där. 

Ny kur med antibiotika.

Ny tid tillbaka till ÖNH i nästa vecka och sen ska det även bokas in en ny tid till Linköping. 

Antingen har jag en envis bakterie under huden. (Kan behöva öppna upp lite och ta en odling under huden)

Eller så är det som dom pratat om innan, att jag inte tål/reagerar kraftigt emot titannätet. 

Eftersom jag har haft ont och problem ända sedan operationen i maj. 

Så det kan hända att dom måste ta bort det helt eller byta ut det. 

Suck, suck, suck...djuuuup suck. 

Jag orkar snart inte mer. 

-Du är stark sa nån.

Fast nääää, jag är inte stark. 

Just nu är känner jag mig väldigt svag. Svag och skör. 

Klarar fan inte så mycket mer nu. 

Framför allt så klarar jag snart inte mer smärta. 

Jag orkar inte ens försöka låtsas vara stark längre. 

Och jag behöver inte vara stark. Jag får vara ledsen, jag får visa mig svag. Jag får bryta ihop. Det är ok. 

Jag är bara människa. Ingen superhjälte med magiska krafter. Tyvärr...

Idag satt jag och ritade lite för att försöka tänka på nåt annat. 

"När varje dag känns likadan

Och när det skymmer över stan 

Och när du drömmer,

Kom ihåg mig då"

Den är till min vän Ingela som älskar Winnerbäck. ❤️

Hade mysigt besök av sonen i morse. Vi åt frukost tillsammans. ❤️

Har även varit ute och gått.  En runda innan jag skulle till sjukhuset. Och även en runda nu ikväll. Behöver ha saker att göra hela tiden. Annars ligger jag bara och tänker på att jag har ont. 

Nu ska jag lägga mig. 

Gäspar så mycket så snart hoppar väl käken ur led. 

I morgon är det sjukgymnastik på schemat. 

Och det kanske är lika bra att förklara att jag självklart har andra saker i mitt liv att vara lycklig över än mina nya skor. 😅

Smärtsamt

Vet att det är mycket gnäll för tillfället. Känns som att jag bara skriver om elände. Men det är så det känns just nu. Piss. Iaf mitt mående. 

Idag har jag mest förflyttat mig mellan säng och soffa. Huvudvärk, täppt och rosslig i bröstet. Har inte tagit tempen men jag är frusen. Fryser liksom under huden. 

Igår firade vi min syster som fyller 25 år

Sen följde Malva med hem hit. Hon sov över här. En mysig och rolig kväll. 

Hon fick diska och var helt överlycklig. 

När hon hade somnat kom Amanda och Kim hit och hade lördagsmys med oss. 

Inatt har jag knappt sovit något. Jag vill inte ta mina starka tabletter när Malva sover här. Så jag vaknade och hade svinont. Kl 03 inatt låg jag och grät av smärtan. Sen har Malva bökat en hel del så det har varit svårt att sova. 

Men trots att det kändes som mitt i natten när hon vaknade vid 06 imorse så hade vi en väldigt mysig morgon och förmiddag. Emma och hon lekte en hel del. Hon är så fin och tålmodig med Malva. 

Patric hämtade Malva och Amanda o Kim tog med Emma på hennes dansträning.  

( Micke är iväg och har spelat golftävling )

Jag la mig på soffan och sov tills Emma kom hem. Har legat på soffan i 5 timmar nu. Skulle kunna ta kväll och krypa ner och lägga mig men måste få i mig nån mat. Vi väntar på att Micke ska komma hem = hämtmat. 

Förutom förkylning och allmänt hängig  så har jag haft svårt med smärtan i ansiktet idag. 

Trots att jag inte har gjort nåt. Har legat och kollat tv och varit helt tyst. Ändå kommer den där brännande huggande smärtan i attacker. 

Igår på kalaset högg det till rejält en gång när jag skrattade. Det är så otäckt. Läskig känsla. 

Och så har vi Prins T. Idag bråkar han rejält med mig. Ett jäkla liv i örat. Ibland kan tinnitus verkligen vara tortyr. Tortyr för själen. Trots att det inte gör ont så är det ändå smärtsamt. Får panik. Kan knappt fokusera på  något annat än oljudet i örat. 

Tur att jag har en så stor och duktig tjej som rår om sig själv...och mig när jag inte mår bra. Fina lilla Emma ❤️

Imorgon är det ny vecka igen. 

Sjukgymnastik och kurator är bl a på schemat. 

Och så hoppas jag på att må lite bättre. 

Jag längtar faktiskt till fredag, då väntar trevligheter ❤️

Idag är en sån där dag när jag bara skulle velat ha en kram. En kram och någon som säger att allt kommer bli bra. 

Det måste bli bra snart...