Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

måndag 28 januari 2019

Bloggknas

Appen jag har att blogga med verkar inte funka efter senaste uppdateringen på min mobil. Går att skriva men inte lägga upp bilder. Måste i så fall gå in manuellt i webbläsaren och det är krångligt och man ser knappt vad man gör. 


Hittar ingen annan bra app just nu. Och orkar inte byta blogg. Får se hur jag gör med bloggen. Kanske får den vila ett tag. Jag kanske behöver en paus. Bloggandet tar ändå lite tid. Jag har ett behov att skriva av mig men får väl göra det i en dagbok i så fall. 

Känner aldrig att jag ändå kan skriva exakt hur jag känner och mår här. Det blir för utlämnande. Jag vet inte vilka som läser. 

Och ibland vet NI mer om mig än jag om er. Ni vet vad som händer i mitt liv men jag vet inte vad som händer i ert. Om man verkligen vill veta vad jag gör och hur jag mår kan man ringa mig. Eller kanske träffa mig. Jag är rätt rolig att hänga med hehe. 

Jag får se hur jag ska göra. Ska fundera lite. Vet att jag av vissa, inom kort tid, kommer få ett sms:

-Neeeej. Sluta inte blogga. 

Haha. Tur att man kan göra nån glad med sina inlägg. Själv tycker jag mest jag bara skriver om krämpor. Smärta. Ganska trist blogg. Eller?

Men samtidigt, bloggen handlar om att leva med Menieres. Inte om mitt "perfekta" liv. 

Jag älskar verkligen att skriva. Men borde kanske göra nåt mer av det än att bara skriva här då och då. Jag känner att jag snart måste göra nåt för att stilla min kreativa ådra. Den bara pumpar i mig av tristess. 

Nu ska jag klä på mig. Har haft rejält ont hela morgonen. Svårt att få i mig frukost. 

Snart kommer en vän på besök. Idag känner jag att jag behöver sällskap. Känner mig lite låg. Konstigt känsla det där. Jag vet att jag har så mycket att vara lycklig och glad över. Ändå vill kroppen (jag) inte glädjas. Det mörka tar liksom över. Jag motarbetar för fullt. Lyckas oftast hålla känslorna i schak men ibland vinner dom ( dom negativa tankarna). Idag är en sån dag. Men då är vänner bästa medicinen. Pw. Hänga. Fika. Prata. ❤️

söndag 27 januari 2019

Bowling

Idag är jag trött. Var en lång och ganska intensiv dag igår. Dock väldigt trevlig och rolig så det är värt att vara trött idag. Men mindre kul med TVÅ attacker i ansiktet idag. Och efter den sista så har det varit en konstigt stickande känsla i läpparna som inte vill försvinna. 

Igår var jag en runda på gymmet. Följt av kalas för att fira min systerdotter Meja. Hem en runda innan vi åkte till min andra syrra på en kaffe. Tilda och Malva var också med. Sen åkte vi till bowlinghallen. Käkade tacobuffe och sen discobowling. Jag bowlade inte. Hade alldeles för ont bak i huvudet. Vågade inte. Men jag hade kul ändå. Tittade på dom andra och så tog jag hand om Malva och Vinston. 

Efter bowlingen åkte vi alla hem hit på spelkväll.  Väldigt roligt. När alla hade gått hem  så kröp jag ner bredvid Malva som sov kvar här. Inte mycket sömn för mig inatt men det gör inget. Så mysigt att vakna bredvid henne. Hon vaknade vid 6.30. Vi låg kvar och gosade en stund i sängen. Sen åt vi frukost framför tvn och såg på en film. Det är lite vår grej. Mysigt. 

En intensiv förmiddag med mycket lek och bus. Hon har varit prinsessa. Vi har lekt bockarna Bruse. Hon var ett troll som satt under bordet och Emma, jag och  Micke fick vara bockarna. 

”Ta den mellan bocken, stor och fet och tjock en” Hahaha

Jag tog en pw när hon hade åkt hem. Gick och handlade. Lagade mat. Sen har jag grejat med hennes album. Slappat lite. Tog en pw nu ikväll med. Betydligt mer snö ute nu. Tungt att gå. 

Nu ska jag snart krypa ner. Sitter nästan och somnar. 

I dag fyller en vän till mig år. Tänkte fira henne imorgon när hon kommer hit. Vi ska gå en runda sen ska jag bjuda henne på lite fika/brunch.  Kul med besök och lite sällskap. ❤️


lördag 26 januari 2019

Självmord 

Skjuta sina små oskyldiga barn. Sen köra live på fb. Berätta vad han gjort. Berätta att han mår dåligt. Berätta att han är arg på mamman. Sen när polisen ringer på dörren så skjuter han sig själv. 

Micke vet vem han är. En travkusk. En kille i vår ålder. Med två små fina barn. Som han sköt på sitt ex, barnens mammas, födelsedag. 

Han hade bestämt sig sen länge hade han sagt i liven på fb. Fixat allt för att det skulle bli enklare vid bouppteckning. Han mådde psykiskt dåligt och hade gjort ett tag. Han ville inte leva. HAN ville inte leva. Men barnen. Varför tog han med sig barnen. 

Det är så ledsamt och tragiskt. Och så sjukt. Det gör ont i mitt hjärta ...

fredag 25 januari 2019

Vaknat på fel sida

Idag är ingen bra dag. Vaknade verkligen på helt fel sida. Ingen ork. Ingen lust. Deppig. Ont.
Skulle ha gått till gymmet men orkade inte. Jag var för trött och hade alldeles för ont. Har gråtit flera gånger idag. Dels pga smärta men också för att känslorna bara bubblade över. Kunde inte styra det. Tårarna bara rann.

Har egentligen så mycket att vara glad över. Borde vara lycklig. Men ändå känner jag mig så ledsen.
Är deppigare igen och har mer ont. Halva ansiktet/huvudet ilar , hugger och bränner konstant. Den där medicinen jag har slutat med nu hjälpte förmodligen mer än jag trodde.
Jag känner mig stressad och orolig. Jag har tappat alla minsfulness-verktyg. Eller har jag bara inte orken att ta fram dom.

Imorgon tänkte jag försöka ta mig till gymmet igen. Sen ska vi på kalas. Och på kvällen blir det bowling, följt av spelkväll här hemma. Och så ska lilla Malva sova över. ❤️
Hoppas verkligen på att må bättre i morgon. Önskar bara att få lite mer energi och ha lite mindre ont.


torsdag 24 januari 2019

Olycka 

Ser nu att min blogg lever sitt eget liv. Det jag skrev igår efter en kväll hos Patric och Tilda kom upp NU. Men kom ändå in under det inlägget jag skrev senare igår sen. Alltså tidigare idag såg jag inte det inlägget jag skrev först igår. Men nu var det helt plötsligt där. Skumt. 

Nu har jag lagt mig. Lång dag. Först upp tidigt på Taktil massage. Sen hem till en tjej som ville ha hjälp med lite inredningstips. Vi var och kollade tapeter, var på Ikea, käkade lunch där. Var på Mio. Jag var en runda i stan och uträttade ärenden. Såg en olycka utanför Baronen. Hade precis gått över ett övergångsställe och börjat gå mot Baronen när jag hör bromstjut. Vänder mig om och ser en tjej bli påkörd på ett övergångsställe. Ser hur hon flyger av cykel. 

Var på väg att springa dit men flera personer som var nära gick dit. Hörde dem ringa 112 och såg dem sätta sig hos tjejen. La på henne en jacka och tog hand om henne. 

Fy vad läskigt. Jag har inte kunnat släppa det riktigt. Så verkligen henne bara flyga av cykeln. Hörde kraschen. Det ekar i mitt huvud än. 

Sen började jag få panik. Tänkte att det kanske var min syrra. Smsade henne. Inget svar. Ringde. Inget svar. Blev mer o mer stressad. Tänkte gå tillbaka och kolla vem tjejen var som blev påkörd men då ringde syrran upp. Pjuuuh!

Nu ska jag försöka sova. Behöver min skönhetssömn. Känner mig som ett vrak. 


onsdag 23 januari 2019

Testar igen

Provar en ny app. Den andra verkar ju ha fått spunk. Eller kanske det är ett tecken på att jag ska lägga ner bloggandet. 
Jag får panik när saker och ting inte funkar som det ska. 
Bloggappen strular. Mitt bank id strular. Skulle fixa det på vår dator. Då laggar datorn också. Och allt jag suttit med idag till Malvas fotobok var borta. Gaaaaah! Panik. 
Flera sidor bara puts väck. 

ANDAS

Ingen idé att få psykbryt. Bara att göra om det imorgon. Tjooohoo vad kul. 
I love me life

Testar

Jag har ny mobil och tänkte bara testa så det funkar att blogga. Appen betedde sig ju lite konstigt i gamla mobilen.
Ikväll har vi varit hemma hos Patric och Tilda. Hämtmat, fika och så har Patric hjälpt mig med mobilen. Och massa mys och gos med mina fina barnbarn.
Nu har jag krupit ner och ska sova. Upp tidigt imorgon på taktil massage.
Idag vägde och mätte jag mig igen. Nu är 9 dagar med C9 över. Jag hade på dessa dagar gått ner 2,6 kg och tappar mer än 20 cm sammanlagt på kroppen. Mest över rumpa och mage.
Nu ska jag bara försöka hålla kvar vid att åtminstone leva lite nyttigare än innan. Unna sig får man. Man måste få må. Men kanske inte varje dag. Host host. Lite mer träning behöver komma in i mitt liv igen. Jag mår ju bra av det. Måste bara hitta motivationen.   Drivet.
Jag behöver hitta drivet i livet. Jag har lite tappat sugen för allt. Känner mig allmänt brylös. Det är läskigt.
Natti


Uppdatering:
Fan. Det måste vara fel på appen. Går fortfarande inte lägga upp bilder från appen. Gaaah!

tisdag 22 januari 2019

Prinsessa 

Vaknat ett par gånger inatt men gick ändå upp tidigt i morse. Eller tidigt och tidigt, gick upp när Emma gick upp för att komma iväg till skolan. Jag var enormt trött. Satt en stund med albumet som Malva ska få men slappade mest framför tvn fram till att jag skulle gå och hämta henne på dagis.
Det är så mysigt att hämta henne där. Hon blir så glad. Hon skriker och springer fram och kramas. Underbart. ❤️

Vi gick hem och åt lite mellis och lekte prinsessa. Sen kom även Tilda och lille Vinston en stund.
Emma hade en kompis med hem efter skolan. Dom tog med fika och gick till pulkabacken. Då blir jag glad i själen. Barn som är ute och leker. Härligt.

I em/tidig kväll tog jag en pw innan jag lagade mat till Emma och mig. Micke är iväg på nån grabbgrej så Emma och jag har haft spa-tisdag.

Jag känner mig rätt trött så det blir snart sängen för mig. Kan inte påstå att dom där "sov-dropparna" hjälper. Inte än iaf. Visst sover jag när jag väl sover men inte är det mycket sömn jag får under en natt. Och det tar ju fram till em innan jag blir människa igen.

Imorgon är det slut med C9. Ska bli spännande att se om det hänt nåt med kroppen. Jag har mätt mig innan runt mage, rumpa, lår och armar och i morgon ska jag mäta igen.
Under dessa 9 dagar har jag inte tagit en enda Treo. Jag har inte tagit några extra värktabletter. Bara den medicinen jag varit tvungen att ta. Eller iaf bör ta.

Tycker min tinnitus har eskalerat. Men är säkert för att jag är så trött. Och så lite spänd i nacken/axlarna. Dessutom haft lite extra ont och besvär med ansiktsnerven pga av medicinen jag trappat ner med. Nästa vecka får jag veta om jag ska börja med någon annan medicin. Egentligen skulle jag vilja sluta med all medicin. Bara genomlida helvetet. Stå ut med smärtan tills jag kan hantera den. Skita i sömnmedicin. Nån gång lär jag väl somna.

Ska bli gutt med riktig frukost imorgon bitti. Och imorgon kväll ska vi till Patric och Tilda.  Vi ska hämta pizza/gyros. Fira att C9 är över. Och vips så var dessa nyttiga dagar bortkastade. Hahaha.
Nu ska jag försöka få lite skönhetssömn.





måndag 21 januari 2019

Omelett

Idag vaknade jag ju ganska tidigt, trots en natt med extremt lite sömn. Gick upp och åt frukost ( drack en shake) med Emma innan hon gick till skolan.

Drog som planerat  till gymmet. Körde en stund där. Mina träningsbyxor sitter faktiskt lite löst så det har nog hänt en del på kroppen av att köra C9. Även om jag inte direkt kan se nån större förändring.

Försökte köra lite styrka men jag har fortfarande svårt att ta i/lyfta tungt. Hugger till direkt bak i huvudet. Och smärtan i nacken har har spridit sig ner i axeln/skuldran och jag kan inte lyfta upp den vänstra armen mer än halvvägs mot vad den borde gå att lyfta. Satte mig en stund i massagestolen men klarade max 2 min. Alldeles för oskönt. Hugger som knivar bak i skuldran.

Det är tydligen inte konstigt att få ont där när man haft smärta i huvud/nacke en längre tid. Blir så när man spänner sig. Min axel skjuter gärna upp mot örat typ. Har blivit så av att jag har haft ont, vill skydda det onda samt att jag varit stel hela vänster sida eftersom jag inte kunnat vrida huvudet åt vänster. Smärta föder, tyvärr, ofta smärta. Men nu försöker dom iaf få bukt med det i Västervik. Det är det bästa med smärtenheten. Dom har liksom scannat av hela mig. Ser hela mig. Det som är nu, som har blivit , och inte bara grundproblemet/smärtan.


Gick och handlade efter gymmet. Och när jag kom hem kom syrran förbi på en kaffe. Skönt med lite sällskap. Och nån som svarar när jag pratar. Blir ju rätt långtråkigt att prata med en vägg. Märker mer och mer av min frustration av att gå här hemma. Man kan bli knäpp av att vara hemma för länge va?


Lugn eftermiddag. Har suttit med ett fotoalbum som Malva ska få när hon fyller år. Ett jäkla pill och jag måste ta många pauser. Trött i huvudet.. Det är såna små saker som är svåra för mig att acceptera ibland. Att jag inte klarar lika mycket som tidigare.
För några år sedan hade jag säkert gjort klart albumet idag. Ivro ivren. Hade svårt att lägga undan nåt jag påbörjat och ville göra klart pronto, omedelbums! Nu lär det ta minst en vecka att bli klar med albumet. Inte för att jag vet om det egentligen är sämre eller spelar någon roll. Det viktigaste är ju bara att albumet blir klart.

I år har jag ett album till att göra. Till lille Vinston ❤️

Emma har tränat fotboll, Micke hängde med henne och jag stannade hemma och lagade mat. Gick även en liten pw först.
Min middag ikväll blev omelett. Kanske inte den snyggaste jag gjort men den var förbannat god. Omelett är underskattat. Borde göra det oftare. Man kan ju fylla den med allt möjligt. Och det går ju så snabbt och lätt att göra.
Nu sitter jag nästan och somnar medan jag skriver. Ska krypa ner snabbt och hoppas på att få några timmars sömn.

Kallt 

Hua. Idag är det kallt. Och jag ska snart bege mig mot gymmet. Brrrrr....Nästan så jag hellre kryper ner igen. Känner mig rätt trött. Inte ens kaffer hjälpte nåt idag. Men blir förmodligen inte piggare av att sova ett par timmar till.
Nä lika bra att bara klä på sig och bege mig mot gymmet. Kämpa Malin. Kämpa.


Igår sprang jag faktiskt en runda. Inte den längsta eller snabbaste rundan jag gjort. Men jag tog mig iaf ut och kom iväg en runda.


Det är nåt skumt med min bloggapp. Det går inte lägga upp bilder. Måste gå in från webbsidan. Extremt krångligt. Sånt där gör mig tokig. Saker ska bara funka. Suck.


Orkar inte lägga nån energi på det. Ska byta mobil i dagarna. Funkar det inte på nya mobilen så skiter jag i det. Funderar nämligen ändå på att sluta blogga.
Vet inte om jag tycker det är kul längre. Kanske borde strunta i att ha sociala medier oxå på nya mobilen. Fast jag tycker ju Instagram är kul. Älskar att ta kort.
-Vi får se, som Malva brukar säga. Vi får se hur jag gör med bloggen och sociala medier. Förmodligen fortsätter jag som vanligt. Är väl bara  "jag vet inte vem jag är och vad jag vill längre"-Malin som är förvirrad.


På tal om Malva så var hon här i går. Underbara lilla unge. Jag ska hämta henne på dagis imorgon. Vi har bestämt att vi ska klä ut oss. Jag ska vara en älva och hon en prinsessa.
Direkt hon kommer hit vill hon ner i källaren o ta på utklädningskläder. Hon fyller år snart och vi har bla köpt prinsessklänning och krona till henne. Det kommer hon gilla.


Nähe. På med träningskläderna och ut i kylan.
Jäklar vad jag längtar efter sol o värme. Snaaaaaaaaart 🙏🏻☀️

söndag 20 januari 2019

Söndag

Det lönar sig med vila. Idag vaknade jag iaf lite piggare. Inte på topp än men samtidigt så räknar jag aldrig med att må 100% längre. Jag är glad om jag ligger på 50-60. Då kan det ändå bli en bra dag.
Som sagt, piggare idag. Har iaf förflyttat mig från sängen till soffan.


 Emma ska vara med en kompis idag. Dom ska till modehuset så vi ska med men dom vill gå själva så vi får väl sätta oss och ta en kaffe medan dom springer runt.
I em kommer min favoritfamilj. Tilda, Malva och Vinston skulle kommit igår när Patric jobbade men vi fick ställa in. Jag tog mig ju inte upp ur sängen. Det är verkligen inte ofta jag ställer in saker. Och särskilt inte när det kommer till att träffa barnbarnen. Jag brukar ju ändå alltid ha lite ork över. Men igår gjorde det så rysligt ont så jag klarade inte att gå upp. Tur man ändå bor nära dom så jag får chansen att se dom en stund idag istället.
Söndag igen. Och en ny vecka framför mig. Som vanligt en del på schemat. Man måste ibland vara frisk för att orka vara sjuk. Pjuuuh!
Igår fick jag mail av en som läser min blogg. Ingen jag känner men som vet hur det är med Menieres. Är så tacksam att man tar sig tid att skriva till mig. Och så blir jag alltid lika förvånad att någon annan, förutom familj o vänner, läser min blogg.
Tack för att du hörde av dig C. Jag ska definitiv kolla upp det du skrev om ❤️

lördag 19 januari 2019

Ingenting är ju också någonting

Klockan är 13.30 och jag har fortfarande inte gått upp. Mår inte alls bra. Kan inte röra huvudet. Jo jag kan, men det gör så förbannat ont. Jag är trött. Matt. Lite yr. Känner mig "konstig" i hela kroppen.
Det får vara så här idag. Orkar inte göra nåt ändå. Jag får helt enkelt bara ta en lugn dag. Vara i ryggläge och göra ingenting  
Ingenting är ju också nånting ...


fredag 18 januari 2019

I morgon är en annan dag 

Idag mår jag inte så bra. Trött, frusen, matt, svårt att kunna koppla bort smärtan, lite illamående, ont i kroppen. Verkligen inte i form.

Ligger på soffan nu. Inte långt i från att somna. Antingen så håller jag på att bli sjuk. Eller så är det min kropp som reagerar på detoxen eller abstinens av medicinen jag slutat med. Eller så har jag bara en dålig dag. Känner mig lite lipig. 

-Fredag, vad skönt sa både Micke och Emma vid middagen. Jag nickade instämmande men kände egentligen bara: Jahopp, och? Typ så. 

Helg? Känns som det kvittar

Hoppas allt känns bättre i morgon. Som jag brukar säga: I morgon är en annan dag. 

torsdag 17 januari 2019

Wake me up when it’s all over 

Ingen bra natt. Trots "sovdroppar",ökad dos, så hade jag svårt att somna igår. Tror jag låg vaken till iaf 00.30. Somnade ett par timmar och vaknade med extra ont bak i huvudet. Jag ville dra ut skruven. Det spände och högg och smärtan strålade fram i kinden. 

Låg vaken länge. Somnade om. Vaknade igen. Somnade om. Vaknade igen. Somnade om. Så där höll jag på. Men lyckades väl sova några timmar nu på morgon. Gick upp runt 10.30. 

Noll energi. Sitter vid köksbordet och bara stirrar rakt ut. Tänker inget. Känner inget. Vill inget. 

Kanske att den där medicinen jag ätit hjälpt lite ändå. För nu när jag håller på att ta bort den så  kommer dessa mörka tankar ingen. Jag tycker jag har haft lite energi och känsla av hopplöshet innan men nu börjar jag få en mer "ingenting är roligt"-känsla i kroppen precis hela tiden. Liksom uppgiven. Deprimerad. Meningslös tillvaro. Typ. Självkänslan blir så där låg igen. 

Inte blev det bättre av att jag drömde inatt att jag hade sökt jobb som inredare på H&M. Hade i princip fått löfte om att jobbet var mitt. Men sen fick en annan jobbet. Min sonhustrus mamma. Oj vad arg jag blev. Och ledsen. Vaknade helt upprörd. Hahahaha. För en dröm liksom. Och det finns nog inte ens en tjänst som heter inredare på H&M. 

Har försökt tyda drömmen. Kanske att man inte ska ta ut segern i förskott. 🤣 Nä men seriöst så tror jag att det är min självkänsla som speglar sig i drömmen. Min oro över vem jag är nu? Vad jag klarar av? Vart kommer jag få jobb? (möte i mars om det ) Jag är stressad över hela mitt liv. Får aldrig lugn. Dyker upp saker hela tiden. Suck...

Jag vill tillbaka till livet/vardagen. Vill ha andra saker på schemat än läkarbesök, läkarsamtal, audionom, smärtenheten. Känner mig så ensam o värdelös när jag sitter här hemma o pratar med väggarna. Blir bara mer o mer skygg. Mindre och mindre som människa. Mindre vanliga Malin, mer sjuka Malin. 

Det är ok att ha ont emellanåt. På nåt sätt lär man sig leva med det. Jag har börjar acceptera mina handikapp( dövhet på ena örat, bara ett balansorgan, sämre balans, kronisk hjärntrött, tinnitus ) jag försöker hela tiden lära mig leva med Meniérès. Men att tappa bort sig själv är inte lätt. Någon man varit hela sitt liv är liksom borta. Känslan av att inte veta vem man är...hemskt. Jag vet helt ärligt inte vad jag tycker om längre. Vad jag tycker är kul. Vilken färg jag tycker är finast. Vilken musik som är min favorit. Klart jag vet någonstans inom mig finns allt kvar. Men just nu är hela jag kaos. Förvirrad. 

Jag behöver inte tillbaka till den gamla Malin men orkar inte vara nån ny Malin heller. Jag vill bara få vara. Hitta mig själv i det som är nu.  

Jag säger ofta att jag inte orkar mer. Eller egentligen  säger jag det aldrig till nån. Skriver det bara här. Men jag har en styrka att alltid orka lite till. Jag har ett driv. Jag är enormt envis. Men vad händer om mina superkrafter tar slut?

Om jag inte hade måsten, familj, barnbarn, läkarbesök att gå på, taktilmassage att åka på osv. Om jag inte behövde bry mig om nåt, ja då skulle jag bara vilja sova. Ligga kvar i sängen. 

Wake me up when it’s all over...



onsdag 16 januari 2019

Mattips

Laxen jag gjorde i kokosmjölk idag var så satans god. Ursäkta språket men det var så gott så jag ville slicka tallriken. 

Jag kokade upp kokosmjölk med röd currypasta. Rev i ingefära och pressade i lime. ( tog lite mer av allt än vad som stod i receptet) 


La i laxen i såsen. Lät den koka sig klar där. Gjorde en sallad av mixad sallad från sån färdig påse. Skar i lite salladslök. (Och så hade jag lite kronärtskocka i också på men det behövs inte )  La på laxen på salladsbädden och hällde sås över. Och så hade jag bara två-tre cashewnötter som jag smulade över. 


Det här kommer jag göra många ggr och inte bara denna veckan när jag gör C9. Tänker att det kan vara gott till kyckling med. Eller räkor. 

Såsen var så len i munnen och fantastiskt god. Tankarna gick till Thailand 🌴

Neurokirurg

Konstigt det när man ibland får en känsla av att någon hört en när man ropar på hjälp. Idag när jag skulle bita i ett päron triggades nerven igång och jag fick en fasansfull attack i ansiktet. Alltså den smärtan är brutal. Tur den går över så snabbt. Men det är en öm känsla kvar i ansiktet. 

Kort där efter när jag hade samlat mig lite så ringde neurokirurgen upp från Linköping. Västervik smärtenhet hade hört av sig dit o berättat hur dom hade triggat igång nerverna och hur lättpåverkad den är. 

Vad sjukt att dom ringde när jag precis hade fått en attack. Som om dom hörde mig. Och så skönt att Västervik hade hört av sig dit så snabbt. 

Dom planerar alltså ett ingrepp. Antigen ge nerven space. Eller förstöra nervroten helt med nån strålbehandling. WHAT???? Göta Petter. 

Blev så uppstressad efter samtalet att jag hade svårt att få luft. Gick ut på en pw. Kom precis hem. Tar mig en kopp kaffe nu och så kände jag att jag behövde skriva av mig. 

Jag har ju börjat trappa ner på medicinen jag haft inför en ev ny medicin. Så förmodligen nu när jag trappar ner kommer attackerna att komma mer intensivt igen. Gaaah! Fattar jag väl egentligen men blev enormt stressad av att bara höra det. 

Men så blir jag så tacksam att man vill hjälpa mig. Att jag inte ens behöver be om det utan dom ser problemet och ringer mig. 

Dag 3 på C9. Idag får jag äta mat. Det blir lax i red curry. Lovely. 

Går än så länge bra och är inte överdrivet hungrig. Har absolut inget sötsug men är trött och lite matt. Kissar en hel del så lite vätska har nog försvunnit. Har gått ner 2 kg på två dagar. Vägde 67.7 i måndags morse. Idag på morgonen 65.6. 

Enma har en kompis med hem från skolan och jag ska lägga mig och läsa tror jag. Fördriva tiden tills jag får laga mat. 


måndag 14 januari 2019

C9

Idag har jag börjat med en liten hälsoresa som pågår i 9 dagar. Eller rättare sagt, dessa 9 dagar är liksom startskottet på ett lite sundare liv. Förhoppningsvis försvinner lite vätska från min kropp. Kanske tappar nåt kilo. Blir av med sockersuget. Får ett bättre mattänk osv. 

Det är genom Forever som jag köpt en box som heter C9. Det är alltså väldigt strikt i 9 dagar. Första två dagarna äter man inte nån mat alls. Man dricker en proteinshake per dag. Sen tar man även aloe vera shots och lite annat som är bra för magen och kroppen.  

Från dag tre får man äta en måltid per dag, max 600 kcal. Man får recept med i en liten bok. Man tar även en shake. 

Under dessa 9 dagar ska man skippa socker, läsk och kaffe. Det sistnämnda kan jag dock inte vara utan. Ska försöka minska ner men behöver nog iaf dricka två koppar per dag om jag ska överleva. 

Under dessa 9 dagar får man ta lite olika saker från något som kallas fria listan. Lite olika frukter, bär och grönsaker. Det står hur mkt man får ta per dag. 

Snart är min första dag över och det har gått förvånansvärt bra. Liiiite seg bussresa till och från Västervik bara. Jag som alltid brukar ha nåt gott att tugga på. 

Har ju som sagt varit på smärtenheten idag. En ganska jobbig dag. Ont som fanken i axeln och nacken efter lite övningar. Är extremt stel i min skuldra. Spänd.  Kan inte lyfta vänster arm mer än en liten bit för tillfället. Och det har börjat sticka i mina fingrar. Vilket tydligen inte är konstigt med tanke på den långvariga smärtan i huvudet/nacken. Och så triggade man igång ansiktsnerven för att se hur lättpåverkad  den är. Inte kul alls. Är fortfarande lite bortdomnad i kinden. Förmodligen måste jag göra kirurgiskt ingrepp då man frilägger ansiktsnerven på nåt vis. 

Hade även samtal med psykolog. Alltid lika jobbigt. Mycket känslor i denna kropp. Men samtidigt skönt att då prata av sig. 

Jag sov nästan hela bussresan hem. Sen gick jag bort till Maxi. Handlade. Och sen in och tittade på Emma vid spelefanten när hon tränade fotboll. 

Nu ska jag snart krypa ner i sängen. Ska bara låta "sov-dropparna" verka lite. 


Ett gott skratt förlänger livet 

I lördags förlängde jag nog mitt liv med en många extra år. Som jag skrattade. Vilken kväll. Ett gäng tjejer kom hem till mig en kortis och sedan gick vi vidare hem till Ulle som bjöd på tjejfest. 

Hon bjöd på goda snittar, små pizzabitar och sen soppa och vitlöksbröd. Väldigt gott. 

Sen hade jag gjort frågor till "jag har aldrig" och det är roligare än man kan tro. Längesedan jag skrattade så mycket. Vilket härligt gäng vi var. Ser fram emot nästa tjejfest. Det är klart att familjen är viktigast men det är ändå vänner som ibland gör det där lilla extra i livet. ❤️

Jag vandrade hemåt runt 01. Alldeles lagom. Och jag var kanske inte så pigg igår när jag vaknade men glad i kroppen och lycklig i själen. 

Var en lugn söndag. Emma lekte med en kompis. Framåt eftermiddagen var vi hembjudna på fika hos vänner. Och sen blev det hämtmat på kvällen.  

Nu sitter jag på bussen till Västervik. Blir en dag på smärtenheten. 

Min nya medicin, Theralendroppar, har inte funkat så bra. Har vaknat flera gånger. Så idag känner jag mig rysligt trött. Men jag tar bara lägsta dosen ännu och måste väl ta några gånger till innan det ger effekt. Ev öka dosen lite. Ska försöka sova en stund på bussen nu...


En av tjejerna som kom till mig innan i lördags har hört av sig och undrat om jag vill hjälpa henne att inreda hennes lägenhet. Hon tyckte vi hade så fint hemma och ville nu ha hjälp av mig. Så himla kul. Inte för att jag tycker att jag är särskilt duktig på inredning. Vet inte om jag kan hjälpa henne men försöker givetvis gärna. Älskar ju inredning. 

Jag blandar ju dock ganska mycket gammalt o nytt. Har eg inte just en specifik stil så utan en mix av många. Men har alltid en röd tråd i färger och så. 

Blev iaf väldigt glad över frågan  ❤️



fredag 11 januari 2019

Vänner

Vilka fina vänner Emma har. Ikväll har hon haft 6 av sina kompisar här hemma på middag. Hon firade att hon fyllt 10. 


Dom käkade. Jag körde musikquiz för dom. Frågesport. Dom gjorde pärlleken( plocka pärlor med en klädnypa) äta godissnöre o lite annat. Dom körde nån dans. Var på Emmas rum en stund. Mycket skratt och fnitter. Sen åt dom efterrätt framför tvn och kollade på Talang. 

Så härliga och fina tjejer. Trevliga och gulliga mot varandra. Ödmjuka och roliga. Hoppas dom fortsätter vara vänner, att dom respekterar och är rädda om varandra. 

Hon fick så fina presenter. En tjej gav Emma en kudde med en bild på dom två. Då blev mamma Malin helt lipig. 


Jag blir så glad i hjärtat av att Emma har så fina vänner ❤️

Nu har vi städat upp efter festen och jag har lagt mig. Har tagit min nya medicin. Hoppas den funkar och att jag får sova inatt. Imorgon är det min tur att gå på fest. En tjejkväll med härliga vänner. ❤️




Theralendroppar

Läkaren med samtalet gick bra. Får inte börja med Saroten igen. Tyvärr. Han vågade inte riskera det med tanke på symtomen/biverkningarna jag fick. Ska avsluta med den medicinen jag har nu men måste först trappa ner med den. Under tiden skulle han försöka titta på någon ny medicin åt mig. Däremot satte han in Theralendroppar som jag ska börja ta idag. Dom har ungefär samma effekt som Saroten på sömnen iaf. 

Så dessa droppar ska ha en lugnande effekt och få mig att sova bättre. Och sömnen är ju viktig. Bättre sömn, mer energi. Mindre spänd. Kanske inte lika ihärdig tinnitus.  Mer ork att hantera smärta o svårigheter. Och kanske därför svarar bättre på den andra medicinen jag ska få sen. 

Känns skönt ibland att prata med någon som förstår vad kronisk smärta gör med en. Kroppen, hjärnan, psyket. Man bryts ner lite för varje dag. 

Dom är fantastiska på smärtenheten och verkligen superengagerade och ser till mig som individ. Förstår varför dom bara har några patienter åt gången. Dom vill kunna fokusera helt på dom som går där. Inte halvdant utan helhjärtat. 

Pratade igen om min ansiktsnerv och han trodde personligen att man behövde göra ett kirurgiskt ingrepp och liksom ge den space. Och det är ju det dom pratat om i Linköping. Kanske då i mars. Men när dom säger mars så vet jag att jag förmodligen får räkna + tre månader på det. Typ. 

Fortfarande slut på energi. Hasar runt här hemma. Fixar till kalaset ikväll. Nu ska jag snart ut och gå och hämta ut dropparna. Får se om jag får sova gott inatt då 🙏🏻

Hjärntrött. 

Idag är jag helt slut. Vaknade med huvudvärk. "Vanlig" huvudvärk alltså. Tinnitusen har ökat volymen rejält. Och jag är trött. Orkeslös.  Har sovit bra hela natten, tror jag iallafall, ändå känns det som att jag inte sovit nånting. Den där förkylningen som hängt över mig i flera veckor nu gör sig extra påmind idag. Hes. Snorig. Ont i kroppen. Särskilt benen/fötterna. Gegg i ögonen. Märkligt det där. När ska det gå över? 

Sen är jag hjärntrött. Det kopplar inte alls idag. Och när jag blir så där trött blir jag orolig för mig själv. Idag hade jag helt glömt koden till mobilen.  Och jag har haft samma kod i evigheter. Aldrig bytt. Normalt har jag Touch ID  men ibland funkar det inte och siffrorna kommer upp så man ska slå koden istället. Hjärnsläpp. Kom inte på den. Bara satt o stirrade på mobilen. Fatta paniken. Tillslut funkade touchen. Och så småningom kom jag på koden. 

Men sen väl ut i köket när jag skulle göra kaffe letade jag febrilt efter kaffeburken i skafferiet. Svor och hade mig. Vart fan är kaffeburken?

Jo den är där den alltid står och stått dom närmsta åren. Vid kaffebryggaren. På en hylla. Jisses. Snacka om hjärnsläpp. Kan liksom inte ens minnas, nu när jag tänker efter, när vi senast hade burken med kaffet i skafferiet. 

Vad händer med mig?

Är lite att göra idag men inget som är särskilt jobbigt eller stressande. Inget jag behöver styra med just nu så jag tar en lugn förmiddag och gör ingenting. Mitt huvud behöver tydligen lite lugn. Jag behöver vila.

Läkarsamtal idag.  Om jag nu måste äta medicin kan det ju få vara en som funkar. Hoppas jag får byta. 


torsdag 10 januari 2019

Benförankrad hörapparat 

Idag har det verkligen varit fullt upp. Upp tidigt. Iallafall tidigt för mig som somnade alldeles för sent. Har max sovit 4 timmar inatt så när klockan ringde 06.50 så tänkte jag ringa och ställa in taktil massage. Men vet ju hur bra jag mår av det så jag pallrade mig upp. Tog en dusch för att piggna till. Åt frukost i lugn och ro. Det tar lite tid för mig att vakna till liv och komma igång så trots att jag hade god tid på mig fick jag ändå springa till bussen. 

Efter den taktila-massagen gick jag in till stan. Underbart väder. Kallt men klarblå himmel och sol. Åt lunch. Sen gick jag tillbaka till sjukhuset för ett besök på ÖNH. Kollade skruven. Såg ok ut. Lite rött fortfarande. Behöver tvätta det mer noggrant ett tag. Det är och kommer ju liksom alltid vara som ett hål precis där skruven går in i huden. Där kan det samlas smuts/bakterier. Och huden runt om skruven är fortfarande lite spänd och stram. 

Jag fick min hörapparat idag. Så provade ut den hos audionom.  Testade ljudet, ställde in den och så. Så sjukt konstigt att höra på det örat igen. Och min röst låter annorlunda. Men så otroligt häftig att det funkar. Ljudet låter lite konstigt. Som om nån pratar i en burk. Men jag kommer vänja mig vid det ljudet så småningom. 

Gör lite ont än att trycka på hörapparaten på skruven men det är väl för att huden runt om är lite irriterad än. 

Det är ändå lätt att få dit den och ta bort den. Och lätt att ställa in volymen och så. Så om jag inte orkar med att höra på när nån babblar kan jag lite diskret bara sänka ljudet genom mobilen Hahaha. Har även fått lära mig hur jag ska göra om jag vill att det ska tjuta om mig. Hehe 

Och så är jag ganska unik i den här stan för det är inte så himla många i Kalmar som har benförankrad hörapparat. Det förklarar ju varför dom knappt visste hur dom skulle göra när jag låg på uppvaktat efter op. 

Ska tillbaka i februari på kontroll och ev göra nya inställningar. Kan ta ett tag innan man får till det så bra som möjligt för just mig. 

Ska inte ha den för långa stunder nu i början. Man blir lätt hjärntrött. Men jag har  velat ha den på mig sedan jag kom hem. Så häftigt att höra. Overkligt på nåt vis. Och Emma tycker det är roligt att viska i mitt döva öra och att jag  hör.  Har nog inte fattat hur dåligt jag verkligen hör utan den. Att vara döv på ena örat försämrar hörseln kraftigt. 

Efter en lång stund på ÖNH så tog jag bussen hem. Helt slut. Satt nästan och somnade. 

När Emma tränade fotboll idag så drog vi och handlade inför hennes kalas imorgon. Efter middagen nu ikväll så gick luften ur mig totalt. Helt energilös. Har legat i soffan och inte orkat röra mig. 

Är så tacksam över sjukvården vi har. Över den hjälp jag fått. Stödet och engagemanget. Och personalen på ÖNH i Kalmar är verkligen fantastisk. Jag är ju "stammis" där. Haha. Alla hälsar glatt och pratar med mig. 

Men trots tacksamheten och lyckan över att kunna höra igen så blev det liksom på riktigt idag när jag väl fick hörapparaten. 

Jag är döv på ena örat. Kronisk tinnitus. Kommer aldrig mer uppleva total tystnad. Eller få vila hjärnan. Har kapat min balansnerv. Kommer ha dålig balans resten av mitt liv. Är "trasig" i huden bak i huvudet av alla operationer. Hjärnan är stressad. Min ansiktsnerv trasig. Jag måste kanske alltid äta medicin. Jag lider av ångest emellanåt. Som kanske beror på tiden med dropattacks.(fick jag veta idag)  När jag ramlade hur som helst när som helst. När jag inte hade kontroll över mig själv. Det var en enormt pressad och stressad tid och det har satt sina spår. 

Nu ikväll när luften gick ur mig bara flög alla känslor över mig. Ångest över åren med sjukdomen gjorde sig påmind. Är tacksam över hörapparaten så missförstå mig rätt, det gör mig ändå ledsen. Att jag ens ska behöva ha en. 

Men det kommer bli bra det här. Som min syrra sa, det här är ändå ett steg på väg åt rätt håll. Varje steg framåt är ändå bättre än bakåt. 

Det är så klart en stor grej för mig, att få hörapparat, med många blandade känslor och jag behöver bara samla ihop mig lite och få kontroll på känslorna som just nu är huller om buller. Sen tror jag att jag nog är övertrött. Då kan jag bli lite extra känslig. Lipade ju flera gånger till Sveriges mästerkock idag. Jag är inte normal. 

Den största prövningen för mig nu tror jag ändå blir att hålla reda på hörappraten. Den är ju såå liten. 


Nu ska jag försöka sova. Imorgon har jag läkarsamtal med överläkaren på smärtenheten. Får se om jag får börja med ny ( den gamla ) medicinen. 

 Sen kommer Emmas kompisar på kalas på kvällen. Och jag ska lägga mig tidigt så jag är utvilad till tjejfesten på lördag. Tjohoo vad jag längtar. Behöver lite skojigt nu. 

Natti 

Fejkväska

På självaste julafton köpte jag en märkesväska i julklapp till mig själv för ett riktigt bra pris. Julrea. Den kom igår. En Louis Vuitton. Men den är "fejk". Dock en väldigt bra kopia. 

-Men varför säger du att det är en kopia, sa en vän. 

Varför inte? tänker jag. Jag skäms inte över det. Dessutom vet nog alla jag känner att jag inte skulle ha råd med en väska i den prisklassen. Och även om jag hade råd så är det inte priset som är det viktigaste. Det är att den är fin. Och det var denna. Så mig spelar det ingen roll att den är "fejk", jag älskar den. 

Edit

Och tjejen jag köpte den av på Instagram (hon har en hemsida med sjukt många olika väskor och märken. Skor och annat oxå) har kändisar som följare. Som tex systrarna Graaf och Katrin Z. Dom kanske kör med "fejk" dom med. Hehe. Vem vet?!

Idag har jag fått mycket uträttat. Har känt mig ganska pigg.  Trots en natt med dålig sömn. Inte så mkt pga smärtan utan mardrömmar. Hemskt. 

Jag har plockat bort resten av julen i alla rum. Känns skönt på nåt vis. Även om jag inte tror och hoppas på vår om en månad så känns det åtminstone som att man är på väg åt rätt håll. 


 Jag har städat och  plockat lite.  Tvättat. Bäddat rent i sängarna. Haft en mysig kväll med Emma. Hårinpackning och soffhäng. Mycket skratt och fnitter. 

Emma sa förut:

-Mamma, det ser ut som att du har glitter i håret. 

-Jaså?

-Ja, typ silvriga slingor. 

Emma,lilla Emma, det kallas gråa hår. Hahaha

Det är naturligt med gråa hår. Kommer med åldern. Och visst är det väl charmigt med dom små silverstråna. Och fint på andra 

Men jag vill inte ha dom. Inte än. Har visserligen inte så mycket än.( fast uppenbarligen syns dom haha)  Men jag färgar dom få jag har. Ser det inte som något problem. Måhånda att jag är fåfäng. Men jag är nog inte unik som färgar bort gråa hår. Och var och en får ju göra som dom vill. Och man får tycka som man vill också. Vilken tur! 

Imorgon ska jag upp tidigt så jag borde försöka somna nu. Skulle egentligen ha sovit för länge sen. 

Startar dagen med taktil-massage imorgon. Underbart. Har längtat. 

Sen en lunch på stan innan jag ska tillbaka till sjukhuset igen. 

Imorgon har Emma fotbollsträning och vi ska även handla till hennes kalas på fredag. 

Jag hade tänkt försöka hinna med att ut o springa en runda imorgon. Om det inte är halt. Då får det bli pw. Eller lite crosstrainer hemma. 

Vi har fått tillfällig tillökning i familjen. En kombinerad crosstrainer och cykel. Tar hand om den åt min son ett tag. Undra om han vill säga mig något? 


tisdag 8 januari 2019

Vinston 

Kan inte somna. Miljoner tankar i huvudet. Trött men ändå uppe i varv på nåt vis.

Har haft en väldigt lugn dag. Har verkligen slappat precis hela dagen. Klädde inte på mig förrän en stund innan Emma kom hem från skolan. 

Emma och jag planerade lite inför hennes kalas på fredag. Hon har bara bjudit några stycken tjejer. Dom närmsta vännerna. Hon ska bjuda på middag och efterätt. Vi kom på lite grejer dom ska göra när dom är här. 

Jag började plocka bort julen här hemma. Inte riktigt klart i alla rum än. Hallen blev så himla fin . Fick en lykta i julklapp av en vän som jag ställde på en bänk i hallen. Älskar den verkligen. Jag fick ett gåvokort där man kunde välja olika saker. Så jag valde denna. 


Efter middagen och handling så tog vi en kvällsfika hos Patric och Tilda. Malva sov så det var fullt fokus på lilla Vinston idag. Han har blivit så stor. Och han skrattade när Emma pratade lite med honom. Fina lilla Vinston ❤️ 


Idag fick jag samtalstid med överläkaren på smärtenheten. Han ska ringa upp på fredag. Antar att det är för att prata om medicin. Förhoppningsvis får jag börja med den jag mådde så bra av i somras. Vore helt underbart i så fall. 

Det är så mycket nu med läkarbesök/samtal, audionom, smärtenheten, rehabhuset mm så jag blir trött bara av att tänka på det. Blir så stressad när jag ser allt som ska göras varje vecka. 

Men men. En dag i taget. En sak åt gången. 

Imorgon har jag också en relativt lugn dag. Bara lite på to do-listan som ska bockas av. 

Imorgon kväll är Emma o jag själva hemma och ska ha lite hemma-spa. Mysigt. Älskar den kvalitetstiden med henne. Älskar min lilla mini-me. ❤️

På torsdag är det fullt upp. Men inte tänka på det nu, torsdag är en annan dag.

 


Lära gamla hundar att sitta 

Idag är jag trött. Tinnitusen är rejält störande. Har svårt att se på tv. Höra det dom säger. Har svårt att skriva här för jag kan inte tänka klart. Har svårt att tänka på annat än just ljudet i örat. Känns som att jag är in en lokal med ett högt påfrestande ljud och jag vill bara gå ut. Får panik. Eller att det blir ett störande ljud på tv eller i hörlurarna och man vill sänka men det går inte. Så frustrerande. Jag letar efter tystnad men finner den inte. 

 Det blir ju lätt så här när jag kört på ett par dagar. När jag blir så där rysligt trött som idag. När luften liksom går ur mig totalt så hör jag tinnitusen mer. Borde bli bättre när jag är avslappnad men det blir den inte.  Iaf inte när jag  kört på i 110 ett tag. Kanske spänt mig pga av smärta och för att orka. Då liksom bara sköljer allt över mig sen när jag väl slappnar av. 

Inatt vaknade jag och hade så ont så jag trodde jag skulle tuppa av ett tag. Så ont så jag nästan fick gå upp och kräkas. Har skrivit till läkaren i mina vårdkontakter. Får se om jag blir uppringd idag. 

Ska ju till läkaren på to. Här i Kalmar. Sen Västervik på måndag. Men tänkte att lika bra att höra av sig. Är ju van vid smärta men den inatt kändes verkligen inte bra. 

Hur som helst har jag som sagt inget på schemat idag. Ska bara vara. Hasa runt i pyjamas. Nu har jag ätit frukost framför tvn. Sitter fortfarande kvar i soffan. Orkar inte röra mig. Men så får det bli idag. Och det är ingen som begär nåt annat av mig så jag borde inte göra det heller. Jag får göra ingenting. Det är ok. 

Jag har så svårt att lära mig att bara göra lagom. Har jag energi så kör jag liksom på. 110 hela vägen. Förmodligen runt 200. Wrooom. Är ju en motrovägstjej. Vill att allt ska gå snabbt. Klart att landsväg är mysigt. En stund iaf. Men sen kommer tristessen...när är vi framme? Finns det ingen annan väg som är snabbare. Typ så. 

Men jag kämpar på. Jobbar med mig själv hela tiden. Ett invant beteende är svårt att bryta/ändra. Fort är mitt andra namn. Jag gör alltid allt väldigt snabbt och fort. Gillar ju tempo.  Men jag försöker verkligen att ta det lugnare. 

Visst kan man lära gamla hundar att sitta, det tar bara lite längre tid. 


Förbannade jävla cancer 

Jag har fått sova hela natten. Inte en enda gång vaknade Malva. Och när hon vaknade på morgonen tänkte jag att klockan nog var 5-6 nånting men nä då , nästan 7.30 var klockan. 

Så skönt. Sovmorgon när det kommer till Malva iaf. 


Vi hade en mysig frukost framför tvn som vi alltid har när hon har sovit här. Lite lek och bus en stund innan vi körde hem henne. Sen åkte Emma och jag en runda till Modehuset och så in på Ikea och åt lunch. Och bunkrade upp med ljus. 

Hem en liten runda sen in till stan på en kaffedate med en vän. En annan vän anslöt och sen var vi på bio. På Lyckligare kan ingen vara. En riktig Malin-film. Underbar. Ville inte att den skulle ta slut. Den handlade verkligen om livet. 


Nu har vi sett klart serien Jägarna. Så himla bra. Bland dom bästa serier jag sett tror jag. Väldigt spännande. 


Nu är jag galet trött. Men det har varit en bra dag så det får vara värt det. Har haft fullt upp så jag har knappt hunnit tänka på smärtan. 

Dock har jag börjat få tillbaka den där tryckande känslan i bröstet igen. Kände att det var på gång i dag på Ikea. Det spände över bröstet och jag kände att jag knappt fick luft. När vi hade betalat så skulle vi eg ha gått en runda till Rusta innan vi åkte hem men jag kände att jag inte klarade av det. Började bli yr och konstig. Kände mig varm och skakig. Och fick svårare att andas. Var rädd att få en ångestattack. Sa inget till Emma. Sa bara att vi skulle ta en paus med glass och en kaffe på Ikea , i restaurangen utan för kassorna, innan vi åkte hem. Så vi satt på en bänk i nog 40 min och fikade och bara pratade. 

Det kanske har varit lite väl pressat schema och intensiva dagar. Även om jag har haft kul så orkar jag inte så mycket som jag vill. 

Men imorgon har jag inget på schemat. Borde ta bort alla stjärnor och adventsljusstakar men tänker inte stressa. Ingen dör om dom är kvar ett par dagar till. 

Får panik på alla som redan pratar om våren. Hallå??? Glömmer dom att det är vinter flera månader till? Kan snöa i april om det är så. Man blir ju bara ledsen om man redan nu börjar tro att det  är vår snart. 

Jag längtar också till vår och sommar. Längtar hela tiden. Skulle lätt kunna slopa vintern. Men är det nåt jag lärt mig under mina 44 år i livet så är det just det att vintern finns och kan vara extremt långdragen vare man vill det eller inte. Vår och sommar kommer när det är deras tur helt enkelt. Så jag lider inte av att ha lite extra ljus i mörkret ( stjärnor o stakar ) ett tag till.

Fick veta idag att mormor är dålig igen. Hon mår inte alls bra. Kanske är därför som jag fick lite tryck i bröstet idag? Har en konstig känsla i kroppen. En ledsam känsla. Tror inte min mormor har långt kvar. Fuck cancer. Förbannade jåvla cancer. 



 


söndag 6 januari 2019

Picknick inomhus 

Idag sa Patric att det var skönt att jag tycker om att träffa mina barnbarn så mycket. Och tycker om att hitta på roliga saker med Malva. 

(Vinston är ju för liten än)

Jag kan tillägga att jag tycker inte bara om det,jag fullkomligt älskar det. 

Att hämta Malva, som idag, och ta med henne på bio är både mysigt och kul. Hon är så otroligt lycklig och glad (nästan hela tiden iaf) och tycker verkligen allt man gör är roligt. 

Idag var vi och såg Alfons Åberg. Hon är så duktig och sitter stilla hela tiden och tittar på filmen. Efter bion var vi en runda på stan. Mycket väntan då Emma skulle prova kläder men det skötte Malva galant. Inga problem alls. Och vi hade ingen vagn med oss men hon var duktig och gick utan problem. 

Vi tog bussen hem. Mycket högljudd sång på bussen. Busschauffören skrattade och vinkade åt henne när hon gick av. Omöjligt att inte gilla detta lilla charmtroll. 

Väl hemma sen hann vi med många lekar innan hon somnade. Kurragömma. Leka affär. Spela spel. Rita. Vara prinsessa. Och så gjorde vi korv med bröd till kvällsmat och hade picknick i vardagsrummet framför fejkbrasan. 

Patric och Tilda hade glömt packa ner välling men det lyckades hon somna utan. Inga som helst problem. Underbara lilla unge. Och hon är även så otroligt duktig med att vara utan blöja. 

Så stor tjej nu men ändå så liten. ❤️

En intensiv men väldigt mysig dag. Somnade nästan brevid Malva förut. Ska se tv en stund men blir sängen tidigt. Har sovit dåligt inatt. Haft så där galet ont igen. Vaknade imorse och hade fortfarande ont så jag gick ut på en  pw. 

Räknar med att få vakna rysligt tidigt imorgon så bäst att försöka sova några timmar innan dess. 

När vi har lämnat Malva imorgon ska Emma och jag till Ikea och äta lunch där. 

Sen ska jag på bio med en vän på kvällen och innan dess ta en kaffe med en annan vän. En bra måndag helt enkelt. ❣️