Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

måndag 21 januari 2019

Omelett

Idag vaknade jag ju ganska tidigt, trots en natt med extremt lite sömn. Gick upp och åt frukost ( drack en shake) med Emma innan hon gick till skolan.

Drog som planerat  till gymmet. Körde en stund där. Mina träningsbyxor sitter faktiskt lite löst så det har nog hänt en del på kroppen av att köra C9. Även om jag inte direkt kan se nån större förändring.

Försökte köra lite styrka men jag har fortfarande svårt att ta i/lyfta tungt. Hugger till direkt bak i huvudet. Och smärtan i nacken har har spridit sig ner i axeln/skuldran och jag kan inte lyfta upp den vänstra armen mer än halvvägs mot vad den borde gå att lyfta. Satte mig en stund i massagestolen men klarade max 2 min. Alldeles för oskönt. Hugger som knivar bak i skuldran.

Det är tydligen inte konstigt att få ont där när man haft smärta i huvud/nacke en längre tid. Blir så när man spänner sig. Min axel skjuter gärna upp mot örat typ. Har blivit så av att jag har haft ont, vill skydda det onda samt att jag varit stel hela vänster sida eftersom jag inte kunnat vrida huvudet åt vänster. Smärta föder, tyvärr, ofta smärta. Men nu försöker dom iaf få bukt med det i Västervik. Det är det bästa med smärtenheten. Dom har liksom scannat av hela mig. Ser hela mig. Det som är nu, som har blivit , och inte bara grundproblemet/smärtan.


Gick och handlade efter gymmet. Och när jag kom hem kom syrran förbi på en kaffe. Skönt med lite sällskap. Och nån som svarar när jag pratar. Blir ju rätt långtråkigt att prata med en vägg. Märker mer och mer av min frustration av att gå här hemma. Man kan bli knäpp av att vara hemma för länge va?


Lugn eftermiddag. Har suttit med ett fotoalbum som Malva ska få när hon fyller år. Ett jäkla pill och jag måste ta många pauser. Trött i huvudet.. Det är såna små saker som är svåra för mig att acceptera ibland. Att jag inte klarar lika mycket som tidigare.
För några år sedan hade jag säkert gjort klart albumet idag. Ivro ivren. Hade svårt att lägga undan nåt jag påbörjat och ville göra klart pronto, omedelbums! Nu lär det ta minst en vecka att bli klar med albumet. Inte för att jag vet om det egentligen är sämre eller spelar någon roll. Det viktigaste är ju bara att albumet blir klart.

I år har jag ett album till att göra. Till lille Vinston ❤️

Emma har tränat fotboll, Micke hängde med henne och jag stannade hemma och lagade mat. Gick även en liten pw först.
Min middag ikväll blev omelett. Kanske inte den snyggaste jag gjort men den var förbannat god. Omelett är underskattat. Borde göra det oftare. Man kan ju fylla den med allt möjligt. Och det går ju så snabbt och lätt att göra.
Nu sitter jag nästan och somnar medan jag skriver. Ska krypa ner snabbt och hoppas på att få några timmars sömn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar