Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

måndag 14 januari 2019

C9

Idag har jag börjat med en liten hälsoresa som pågår i 9 dagar. Eller rättare sagt, dessa 9 dagar är liksom startskottet på ett lite sundare liv. Förhoppningsvis försvinner lite vätska från min kropp. Kanske tappar nåt kilo. Blir av med sockersuget. Får ett bättre mattänk osv. 

Det är genom Forever som jag köpt en box som heter C9. Det är alltså väldigt strikt i 9 dagar. Första två dagarna äter man inte nån mat alls. Man dricker en proteinshake per dag. Sen tar man även aloe vera shots och lite annat som är bra för magen och kroppen.  

Från dag tre får man äta en måltid per dag, max 600 kcal. Man får recept med i en liten bok. Man tar även en shake. 

Under dessa 9 dagar ska man skippa socker, läsk och kaffe. Det sistnämnda kan jag dock inte vara utan. Ska försöka minska ner men behöver nog iaf dricka två koppar per dag om jag ska överleva. 

Under dessa 9 dagar får man ta lite olika saker från något som kallas fria listan. Lite olika frukter, bär och grönsaker. Det står hur mkt man får ta per dag. 

Snart är min första dag över och det har gått förvånansvärt bra. Liiiite seg bussresa till och från Västervik bara. Jag som alltid brukar ha nåt gott att tugga på. 

Har ju som sagt varit på smärtenheten idag. En ganska jobbig dag. Ont som fanken i axeln och nacken efter lite övningar. Är extremt stel i min skuldra. Spänd.  Kan inte lyfta vänster arm mer än en liten bit för tillfället. Och det har börjat sticka i mina fingrar. Vilket tydligen inte är konstigt med tanke på den långvariga smärtan i huvudet/nacken. Och så triggade man igång ansiktsnerven för att se hur lättpåverkad  den är. Inte kul alls. Är fortfarande lite bortdomnad i kinden. Förmodligen måste jag göra kirurgiskt ingrepp då man frilägger ansiktsnerven på nåt vis. 

Hade även samtal med psykolog. Alltid lika jobbigt. Mycket känslor i denna kropp. Men samtidigt skönt att då prata av sig. 

Jag sov nästan hela bussresan hem. Sen gick jag bort till Maxi. Handlade. Och sen in och tittade på Emma vid spelefanten när hon tränade fotboll. 

Nu ska jag snart krypa ner i sängen. Ska bara låta "sov-dropparna" verka lite. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar