Så mycket bättre

Sitter ute med en kaffe och funderar över livet. Senaste månaden har jag fått så mycket energi av alla härliga människor jag har runt mig. Familjen. Vänner- både gamla och nyfunna. Det har varit många möten, händelser och tillställningar senaste tiden som gjort mig glad långt in i själen. Det braiga har tagit bort det dåliga. Jag har låtit det som känns bra och är bra ta över och inte låtit mig dras ner av det jobbiga och dåliga. Det känns lite som att jag faktiskt börjat ta kontroll över min kropp igen. Jag bestämmer. Jag känner mig starkare. Gladare. Mitt leende är på riktigt. Mitt skratt betyder verkligen att jag känner glädje. Mina ögon är glansiga av lycka och inte av smärta. 

Livet är lättare med den känslan i kroppen. Allt blir så mycket bättre. 

Operationen. Smärtenheten i Västervik. Mindfulness. Kurator. Taktilmassage. Ny medicin. Smärtplåster. Hörapparat. Familj. Vänner. Allt det har hjälp mig att äntligen komma in på rätt väg igen. 

Jag räknar med bakslag. Det känns nästan för bra för att vara sant. Men nu vet jag iaf hur det känns att må bra igen. Nu vet jag hur jag vill må. Vilken Malin jag vill vara. 

Jag vill kunna vakna, gå upp, göra en kopp kaffe, sätta mig och njuta av den. Känna kroppen och knoppen vakna till liv utan att en enda gång ha tänkt:

-Fan vad ont det gör. 

Eller 

-Usch jag går och lägger mig igen. 

Idag är en sån dag. Idag tänker jag inte på smärtan. Idag tänker jag inte på sjukdomen. Idag tänker jag inte negativt. 

Idag mår jag förbannat bra. 

Tack❤️

En dag på stranden

Igår packade vi väskorna och drog till stranden. Ingen av oss badade. Men det var rätt mysigt att bara softa på beachen. Läsa, fika, Emma och hennes kompis spelade spel, tog en glass, jag lyssnade på en podd och slumrade några minuter. Underbart med sol. Och skönare att ligga på stranden där det fläktar lite än hemma i vår trädgård. Är verkligen som en gryta där. Kokhett. 

Jag är fortfarande rejält täppt och har ont i bihålorna. Böjer jag mig ner så bara bultar det i ansiktet. Men jag tar nässpray och hoppas det går över. Men det var en rejäl förkylning denna gången. Började liksom innan midsommar. Åt ju antibiotika veckan efter för örat men jag är fortfarande lika förkyld. Segt. 

Idag är jag lite trött. Tog min medicin några timmar för sent igår. Då blir jag tröttare dagen efter. Men det gör inget. Idag ska jag bara vila. 

Igår hade jag en trevlig em/kväll med Tildas mamma. Malvas mormor. Så farmor och mormor var på stan. Väldigt bra kväll. Lugnt och skönt. Prat och skratt. Vi höll oss i från Larmtorget och allt stim och var först på Magasinet sen Park Hermina. 

I dag blir det vila upp sig sen på lördag blir det gul/blå tröjan på och se Sverige vinna igen. Förhoppningsvis iaf. Jag vill tro att det går bra. 

Tittade nyss i min kalender och fick nästan lite panik. Är rätt mycket varje vecka ett tag nu. Då börjar hjärtat dunka hårdare direkt. Känner mig stressad. Men måste lära mig att ta en dag i taget. Inte titta för långt fram i kalendern. Det är sommar. Det händer mycket saker. Man ska försöka hinna träffa så många som möjligt på deras lediga tid. Göra saker med Emma. Med Malva. Vi får gäster. Jag har läkarbesök. Jag behöver börja träna inför tjejmilen. 

Och så fyller jag år. Inget att fira direkt, 44 år. Men det blir väl ett enkelt lite kalas här hemma. 

Nu ska jag ta min kaffekopp och sätta mig ute och läsa tidningen. Emma ska leka med en kompis. Jag ska köra lite Mindfulness. 

Var lite sugen att hitta på nåt med Emma. Kanske länsmuseet eller slottet. Men vet inte om jag orkar. Idag är Prins T rätt störig och tar energi. Fast då är det förvisso rätt skönt att hitta på nåt så man tänker på annat. 

Jag får se. Kaffe först. 

En pojk

Ikväll var vi bjudna på fika hos Patric och Tilda. En tårta avslöjade om det skulle bli en pojk eller flicka. Nyfikna satt vi med spänning och väntade på vad som skulle visa sig i tårtan. Blå mousse. Alltså en pojk. Åååå. Underbart. Blev så klart lite lipig. Sån lycka. Så mysigt att få en liten pojk som barnbarn. En flicka och en pojk. Bästa. 

Och tur att Malva får en lillebror för det hade hon redan bestämt att det skulle bli. Och han ska tydligen heta Prutt-Bajs. Älskade lilla Malva som snart blir storasyster. Och jag får mitt andra barnbarn. Lycka. 

Vilken dag det varit. Sol, värme, glädje. Vilken energi. 

Nu ska jag krypa ner. Kommer somna med ett leende på läpparna. Känner mig lycklig. 

Emma har en kompis som sover över. Och imorgon ska vi till stranden. Sen ska jag träffa Tildas mamma.  Farmor och mormor ska ta ett glas på stan. 

Harmoni

Vågar knappt säga/skriva det men jag känner mig så mycket mer harmonisk. Lugn på nåt vis. Gladare. 

Vet inte om det beror på att smärtan inte är lika påtaglig sedan plattan försvann. Visst är jag skadad i huden där bak, gropig och bucklig i skallbenet, öm och har känselbortfall men jag känner ju inte det där obehaget ifrån plattan längre. Känslan att hela tiden tro att den ska komma igenom huden var inte rolig att leva med. Smärtan i nacken eftersom plattan tryckte på nån nerv är inte alls lika stark längre. Jag har fortfarande ont men förstår att det tar tid för kroppen att läka helt. Jag har dålig balans och är ostadig men känner inte att det är något problem. Inte just nu iaf.

Jag har inte haft knappt några nervryckningar i ansiktet senaste tiden. Lite brännande och svidande känsla och bortdomnande läppar men det är mycket bättre än innan. 

Jag sover bra, kanske, sämre just nu men det beror på hostan och förkylningen. Och även om jag vaknar så kan jag somna om. Inte ens tinnitusen håller mig vaken särskilt länge. Jag stör mig på den men kan på nåt vis ändå hantera den. Den finns. Jag lever med Prins T 24/7 och eftersom jag inte blir av med honom så får jag bara gilla läget. Så bra det går. Och när jag känner mig lugn och harmonisk så går allt så mycket lättare. 

Jag har börjat bli ett med min hörselförlust. Lärt mig mer o mer att leva med det. Och inser att en hörapparat kommer göra livet lite enklare. 

Medicinen jag äter, Saroten, kanske verkligen var som ett Kinderägg för mig, tre önskningar i en. Funkar på mitt humör och mitt psykiska mående. Nervsmärtan är bättre. Jag sover betydligt skönare. Kan tom vakna kl 8 och känna mig hyfsat pigg. Visst, jag är lite trögstartad med för några veckor sedan var kl 8 nästan mitt i natten för mig. 

Jag vet inte om det beror på medicinen. Eller att jag bara mår bättre helt enkelt. Lugnare och tänker mer positivt. Kanske beror det på sommaren och solen oxå. Mer energi. Eller att jag börjat äta magnesium. 

Jag använder mig mer Mindfulness-tänk i vardagen igen. 

Börjat acceptera sjukdomen. Förändringen. Att jag inte längre är den jag var. 

Vet inte vad det beror på och egentligen spelar det ingen roll. Jag är bara glad och tacksam över att må bättre. 

Inte haft någon ångestattack eller tryck över bröstet på ett tag nu heller. Känns nästan overkligt. Känns nästan för bra för att vara sant. Därför jag knappt vågar säga/skriva det. 

Men jag passar på att njuta. Inte skynda fram eller bli hysteriskt frisk och rusa in i nåt. Jag bara är här och njuter. Tar mig sakta fram och upp igen. Inser att det kan komma bakslag men det tar jag då. 

Längtar efter ett vanligt liv. En normal vardag. Längtar efter att få ställa klockan och dra till jobbet. Längtar efter att få planera mitt schema och mitt liv. 

Vet att dom flesta nog längtar efter semester och ledighet och det förstår jag. Men jag är så otroligt rastlös och rätt less på att hänga med mig själv nu. Känner mig så galet ensam ibland. 

Jag vill gå på Aw med jobbarkompisar. Ha medarbetarsamtal. Känna mig delaktig. Betyda något. Göra nån nytta. 

Jag känner mig så ensam och värdelös ibland. Otillräcklig. Men...nu går det framåt. Jag ser ett ljus. En förändring. 

Har haft ett par roliga och härliga dagar. Ölandsdjurpark. Och en em/kväll på stan med vänner. Se Sverige vinna en match och hela Larmtorget koka. Och på lördag hoppas jag på en repris. 

Ikväll är vi bjudna till Patric och Tilda och vi ska få veta om det kommande barnbarnet blir en flicka eller pojk. Mys ❤️

Ibland tänker jag att det är ett helvet med sjukdomen. Att livet är orättvist. Ibland har jag bara velat ge upp. Hej Ölandsbron, ungefär. 

Men just nu känner jag lycka igen. Lycka över att vara på väg tillbaka. Lycka över att ha en fin familj och underbara vänner runt mig. Det kan inte min sjukdom ta ifrån mig. Den känslan slår allt! 

Var rädda om er ❣️

Dagarna kommer...

...dagarna går. 

Tiden bara rusar fram. Vad har hänt sedan jag skrev sist?

Lite blandat. Sett på fotboll. En trevlig kväll i Kackelstugan. Kollade på Anna Ternheim. Mamma o en av systrarna tittade förbi. Haft vänner här på lite samkväm. Emma har haft övernattning med en kompis. Jag har varit på stan med en annan av mina systrar. Sett ännu mera fotboll. Patric har varit här. Varit barnvakt åt Malva. Som inatt även sover över. Vi har haft en väldigt mysigt efter middag och kväll. Avslutade dagen med lite lek på lekplatsen. 

Nu har jag krupit ner brevid henne och Emma. Jag känner mig inte helt hundra. Har en förbannad huvudvärk som inte vill släppa. Ont i bihålorna. Fattar inte varför min förkylning inte vill ge med sig. Inatt har jag varit vaken halva natten pga hosta. Var tvungen att lägga mig och sova mitt på dan idag. Helt slut. Det märkliga är att jag har inte hostat alls på hela dagen men nu, så fort jag la mig i sängen , så började jag igen. Typiskt. 

Men nu hoppas jag på att kunna sova. Behöver min skönhetssömn och jag behöver vara utvilad och ha lite extra energi över imorgon. Vi ska till Ölands djurpark. 

Emma är överladdad. Hon ska även ta med en kompis. Malva pratar om djuren hon ska titta på. Hon kommer nog tycka att det är väldigt spännande. Djurpark. Tivoli. Bassänger och vattenrutschbana. Sagoland. Tåg. Lekplats. 

Hon lär vara helt slut imorgon kväll. Jag med. Men vad gör man inte för barn och barnbarn. Jag får vila när jag blir gammal. 

Jag har köpt ett armband till mig själv med texten TODAY I CHOOSE HAPPY. 

Bra att påminna sig själv ibland. Man har ju alltid ett val. Bättre att välja att vara glad och lycklig än att se allt svart...