Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

söndag 10 september 2017

Smärtsamt

Vet att det är mycket gnäll för tillfället. Känns som att jag bara skriver om elände. Men det är så det känns just nu. Piss. Iaf mitt mående. 
Idag har jag mest förflyttat mig mellan säng och soffa. Huvudvärk, täppt och rosslig i bröstet. Har inte tagit tempen men jag är frusen. Fryser liksom under huden. 

Igår firade vi min syster som fyller 25 år

Sen följde Malva med hem hit. Hon sov över här. En mysig och rolig kväll. 
Hon fick diska och var helt överlycklig. 


När hon hade somnat kom Amanda och Kim hit och hade lördagsmys med oss. 

Inatt har jag knappt sovit något. Jag vill inte ta mina starka tabletter när Malva sover här. Så jag vaknade och hade svinont. Kl 03 inatt låg jag och grät av smärtan. Sen har Malva bökat en hel del så det har varit svårt att sova. 
Men trots att det kändes som mitt i natten när hon vaknade vid 06 imorse så hade vi en väldigt mysig morgon och förmiddag. Emma och hon lekte en hel del. Hon är så fin och tålmodig med Malva. 

Patric hämtade Malva och Amanda o Kim tog med Emma på hennes dansträning.  
( Micke är iväg och har spelat golftävling )
Jag la mig på soffan och sov tills Emma kom hem. Har legat på soffan i 5 timmar nu. Skulle kunna ta kväll och krypa ner och lägga mig men måste få i mig nån mat. Vi väntar på att Micke ska komma hem = hämtmat. 

Förutom förkylning och allmänt hängig  så har jag haft svårt med smärtan i ansiktet idag. 
Trots att jag inte har gjort nåt. Har legat och kollat tv och varit helt tyst. Ändå kommer den där brännande huggande smärtan i attacker. 
Igår på kalaset högg det till rejält en gång när jag skrattade. Det är så otäckt. Läskig känsla. 

Och så har vi Prins T. Idag bråkar han rejält med mig. Ett jäkla liv i örat. Ibland kan tinnitus verkligen vara tortyr. Tortyr för själen. Trots att det inte gör ont så är det ändå smärtsamt. Får panik. Kan knappt fokusera på  något annat än oljudet i örat. 
Tur att jag har en så stor och duktig tjej som rår om sig själv...och mig när jag inte mår bra. Fina lilla Emma ❤️

Imorgon är det ny vecka igen. 
Sjukgymnastik och kurator är bl a på schemat. 
Och så hoppas jag på att må lite bättre. 
Jag längtar faktiskt till fredag, då väntar trevligheter ❤️


Idag är en sån där dag när jag bara skulle velat ha en kram. En kram och någon som säger att allt kommer bli bra. 
Det måste bli bra snart...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar