Jag var på gymmet innan jag skulle hämta henne i skolan. En halvtimme innan hon skulle ha slutat ringde dom från skolan. Emma hade gjort illa sig i armen och hade väldigt ont.
Skyndade mig till skolan. Såg direkt på Emma, det DÄR gör ont. Såg på handleden trots att hon hade tröja på sig att den var helt sne. Gick liksom som en backe.
Hon var så ledsen. Men så duktig.
Vi gick till vårdcentralen. Ringde inte innan utan jag gick dit och förklarade läget. Dom tog hand om oss direkt.
Otroligt proffsiga och väldigt omhändertagande.
Emma fick smärtlindring och så sa läkaren att det blir röntgen direkt.
Så upp till sjukhuset och röntgades. Och så ner till akuten.
Där blev vi inkörda direkt till gipsrummet.
Vi visste ju inte hur illa det var men förstod ju att något var fel.
Emma väntade tålmodigt och klagade knappt ingenting. Så otroligt duktig.
Hon fick beröm av läkaren och sköterskorna att hon var en modig tjej.
Båda benen i Emmas arm var av. Och snedvridna. AJ! Aj aj aj!
Lilla barn. Om jag ändå kunde ta smärtan ifrån henne. Det är det värsta som finns att se sina barn lida.
Hon fick tillfälligt gips och så fick vi åka hem. Vi ska tillbaka imorgon bitti och så ska hon opereras.
Trodde det var illa. Men inte så illa.
Min modiga lilla tjej ❤️
Jag är helt slut. En påfrestande dag på många sätt.
Nu ska jag krypa ner brevid Emma.
Hoppas innerligt att allt går bra imorgon. ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar