Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

fredag 29 september 2017

Positivt tänkande

Ibland deppar jag ihop och tycker livet suger. Med all rätt tycker jag med tanke på att det aldrig får vara lugnt i mitt liv. 
Det senaste ett och ett halvt året har varit rätt jobbigt. 
Mina dropattacks kom tillbaka. Mediciner och läkarbesök igen. Pappa dog. Sen in i den karusellen med begravning och strul med bouppteckning. Cyklade omkull. Låg på sjukhus. Brutet revben och hjärnskakning. Flera besök i Linköping. Började få panikångest. Dödsångest. 
Opererades i Linköping. Mådde väldigt dåligt. Jobbig sommar med mycket smärta. Strul med titanplattan i huvudet.  Irriterad ansiktsnerv. Tinnitusen blev värre. Tillbaka till Linköping, operation/ingrepp igen. 
Fortsatt strul. Infektioner och smärta. Ny operation planeras. Väntan. Dålig balans. 
Sjukgymnastik.  Depression och ångest börjar krypa på igen. 
Och nu så skadar sig mitt lilla hjärta. Operation och gips i många veckor framöver. Många läkarbesök även för henne. 

Vad är det som händer? Testar någon där uppe hur mycket jag ska orka?
Jag fattar ingenting. 
Känns som att allt bara är ett stort skämt. Lika bra att skratta åt eländet. 

För det är faktiskt så, hur mycket jag än ibland bara vill gräva ner mig och deppa ihop så inser jag att det inte blir bättre. 
Lila bra att försöka se positivt på allt. 
Skönt att Emma "bara" bröt armen och inte benet. Jobbigare om hon skulle köras runt i rullstol. Eller rättare sagt, tur att inget allvarligare hände än att "bara" benen i armen bröts. 

Och tur att jag lever och faktiskt ändå mår relativt bra. Jag har överlevt en operation inne i huvudet. Jag står på benen. 

Och skönt att vi har den sjukhusvården vi har här i Sverige och att dom tar hand om mig och snart ska försöka görs nåt åt titanplattan och min smärta. 

Känner faktiskt att jag verkligen vill hylla vår sjukvård. Ännu mer nu efter det som hände Emma. Hon, och vi, blev otroligt fint omhändertagna precis överallt. Lindsdals vårdcentral, röntgen, akuten, barnkliniken, operation och uppvaket. 
Tur att det finns så många människor som vill jobba med att hjälpa , vårda och ta hand om andra ❤️

Igår var det en lång dag för oss alla. 
In till sjukhuset och barnkliniken. 
Emma fick duscha och göra sig i ordning sen rullades vi upp till operation. 
Micke och jag gick tillbaka och åt frukost på barnkliniken. 
Efter ett par timmar ringde läkaren och sa att operationen hade gått bra. 
Han hade inte använt några skruvar utan hade fått benen att sitta rätt bra ändå. Så han ville testa att få det att läka ihop utan. Men vi måste tillbaka och röntga nästa vecka för att se hur det läkt. Ser det bra ut kör hon på några veckor till med gips. 
Ser det inte bra ut så blir det ny op och skruvar.

Vi gick upp och satte oss hos Emma
på uppvaket. 
Lilla hjärtat. Hon såg så liten ut där i sjukhussängen och jag började så klart gråta. 

Hon vaknade efter en stund och var glad direkt. Lite blek och trött men ändå vid gott mod. 

Tillbaka till barn där vi hängde tills Emma kunde äta och dricka och hade gått på toan. Hon fick en fin liten nalle av den gulliga personalen. 
Framåt em fick vi åka hem. 






Emma kämpar på bra. Det är ett stort tungt och otympligt gips på henne smala lilla arm. Hon har ont men klagar ändå inte särskilt mycket. Och hon sov väldigt bra inatt. 

Idag har vi haft en lugn skön dag. Vi hälsade på i klassen och hennes goa klasskamrater skrev på hennes gips. När vi gick hem från skolan sa Emma:
-Jag har världens bästa klasskompisar!


Emmas kompis Theo var här och lämnade en present oxå. Så gulligt ❤️
Patric,Tilda och Malva har oxå varit här och lämnat sjukispresent. 
Och det är många som hört av sig till henne och visat att dom tänker på henne. 
Det gör mig glad. Och tacksam över hur många fina människor vi har runt oss ❤️

Nu ikväll har jag varit inne i stan och haft lite kvalitetstid med min vän Ingela som är på besök från Ystad. 
Vi käkade på Pinchos. Trevlig och mysig stund. 

Men nu är jag redan hemma och ligger nerbäddad. 
Obeskrivligt trött. 
Imorgon är Micke iväg och spelar golf hela dagen sen middag på kvällen. 
Emma och jag tar sovmorgon. Ska på kalas hos syrran och sen ska vi ha en myskväll. 

Ja, denna veckan blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men som sagt, det kunde varit värre. Det finns alltid dom som har det värre.
Positivt tänkande är bra. Även om det är förbannat svårt ibland. 

Trevlig helg. Var rädda om er. ❤️
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar