Fortfarande sängliggande.
Vaknade även idag med extra ont och ingen energi i kroppen. Ingen lust till nåt. Har ätit frukost i sängen. Har kollat nyhetsmorgon. Nu ligger jag och försöker övertala mig själv att gå upp. Fixa till mig och klä på mig. Kanske gå ut och få lite frisk luft. Emma ska ta med en kompis hem efter skolan idag. Måste skärpa till mig life. Jag är liksom inte döende. Ont har jag ju jämt. Det brukar jag ju kunna klara av. Men denna konstiga känslan i kroppen av tomhet och noll energi...den är svårare att hantera.
Lotta , en vän till mig, skrev igår att jag är den starkaste hon känner. Verkar det så utåt, att jag är stark? Upplever andra mig som stark? I så fall varför?
Är jag stark?Nja inte när det kommer till muskler hehe. Kraftigt otränad. Det är lösare än någonsin. Daller daller daller. Men orkar inte bry mig. Träna kan jag göra nån annan gång i livet. Men jag ska faktiskt till gymmet nån dag i veckan. Det är iaf vad jag har tänkt men hur det blir återstå ju att se.
Tillbaka till stark. Jag ser mig nog som stark i vissa lägen. Är inte rädd för att stå upp för mig själv eller dom jag älskar. Jag är stark för jag klarar mycket motgångar. Har legat platt på marken många gånger men lyckas alltid ta mig upp.
Jag har alltid klarat mig själv. Men har tyvärr alltid haft inställningen att ensam är stark. Börjar på äldre dagar ( det där lät som att jag vore svingammal ) inse att tillsammans är starkare.
Jag försöker ofta tänka positivt. Det är väl en styrka?
Jag vågar visa känslor och säga vad jag tycker. Gråter ofta både av glädje och sorg. Är det en styrka, att våga visa känslor?
Jag tycker att jag är ganska modig. Det är väl en styrka?!
Jag tycker att jag har en jäkla kämparanda. Jag är envis. Vågar ta mig an saker och ger mig fan på att klara av saker fast att det är svårt. Typ Wings for life. Springa fast att balansen vid den tiden var urusel.
Jo jag är nog ganska stark.
MEN jag är också svag. Den sidan visar jag kanske inte så ofta. Jag har ingen lust att överrösa folk jag träffar med gnäll ( jag skriver av mig här och då kan folk själva välja om dom vill läsa ) men ibland vill jag bara få vara liten ,ledsen och svag. Jag vill inte alltid behöva visa mig stark. Eller alltid behöva vara stark.
Jag försöker vara stark så ofta och mycket att jag tror det är därför såna här dagar kommer. Då luften pyser ur mig totalt. Energinivån ligger på noll. Jag vill stänga in mig. Vara ensam. Bara ligga i sängen. Gråta.
Men...då är det bra att jag är stark. För nu ska jag dra upp mig själv ur sängen, hoppa ur pyjamasen ,som jag hasat runt i sen igår. Ut och få frisk luft. Ringa en vän. Det ger energi, jag vet ju det.
Det är en styrka att jag aldrig ger upp. Jag fortsätter alltid att försöka orka lite tilll...❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar