Det är en molnande brännande värk hela tiden men ibland hugger det till rejält.
Oftast när jag har ätit något. Eller som i morse när jag borstade tänderna.
Fy fanken. Jag får tårar i ögonen bara av att tänka på den smärtan.
Läkaren, neurokirurgen, sa till mig vid samtalet innan op att det kommer vara en tid efter op som jag kommer känna/tänka:
Varför gjorde jag det här?
Är det det här han menar? För just nu känner jag så här.
Varför opererade jag mig???
Men han sa oxå
Härda ut. Det kommer bli bättre.
Dom orden bär jag med mig. Det kommer bli bättre. Det måste bli bättre.
Det har blivit bättre. På många sätt. Yrseln, dropattacksen osv. Men denna smärtan??!!! Aj! Obeskrivlig.
Som att nån bra stack in en kniv bakom örat och vred om så smärtan strålar ut i hela ansiktet.
Måtte dom ha några svar imorgon.
Och att infektionen blivit bättre av antibiotikan. Dock fortfarande öm,varm och röd bakom örat.
Inte lika svullen. Alltid nåt.
Men misstänker att jag hade lite feber inatt. Vaknade och hade ont. Frös oxå som fanken. Tog smärtlindring. Och vaknade sen efter två timmar igen badandes i svett.
Kanske var febern som gick ur kroppen.
Emma har sin kompis Alva här idag. Jag passar på att storstäda. Byter sängkläder och massa andra tråkiga måsten.
Fast just precis nu tar jag en kaffepaus ute i solen ☀️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar