Kunde inte somna om. Låg vaken flera timmar. Prins Tinnitus höll låda.
Somnade till slut och när jag vaknade nu på morgonen orkade jag inte gå upp när klockan ringde. Tur att Micke kunde ta Emma.
Känner mig gungig och illamående.
Är fortfarande kladdig i örat och ögonen är svullna och geggiga dom med.
Måste åkt på en seg o envis bassilusk.
Och när kroppen är svag växer sig Menieres starkare.
Och så hänger rädslan över mig. Ramla eller inte ramla. Vet att jag inte får tänka så. Att oron och stressen triggar igång det.
Men snacka om moment 22. Hur skulle jag inte kunna vara rädd. Vet ju att det kommer hända. Frågan är bara när var och hur.
Och hur ont det kommer att göra ...
Har nästan lite ångest över att gå iväg och hämta Emma i skolan sen.
Ramlade ju när vi gick hem från skolan för ett tag sedan. Och stod och kräktes vid en lyktstolpe. Vill ju att hon ska slippa se det.
Om jag inte klarar att gå och hämta henne sen så skulle det lösa sig enkelt. Hon kan gå hem själv eller så har jag andra som kan hämta. Men jag vill inte hämma mig själv. Vill inte leva rädd.
Jag vill bara leva.
Nu ska jag se julkalendern på paddan. Sen somna om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar