Jag kan inte välja allt. En del saker sker vare sig man vill det eller inte.
En del saker blir inte som man tänkt och en del kanske blir bättre än man trodde.
Jag har inget nyårslöfte. Kan aldrig hålla det ändå. Men jag har som mål att försöka göra någonting varje dag som jag mår bra av. Som ger mig energi.
Gå ut och gå. Träna. Läsa en bok. Se en "feel good"-film, ringa en vän, umgås mer med folk. Har varit sjukt dålig på det sista halvan av 2016.
Jag har inte mått bra. Och då tror jag att man inte tycker det är kul att umgås med mig. När jag inte är den där pratiga, pigga, spralliga Malla som fixar allt.
Då känner jag att jag inte duger eller räcker till. Så då drar jag mig undan.
Jag har alltid så höga krav på mig själv och då tror jag att andra har det oxå. Tyvärr.
Men...i år ska jag bli bättre på det.
Är man min vän så respekterar man förhoppningsvis mig för den jag är. Och man har förståelse för att jag kanske inte riktigt är mig själv men att man tycker om mig ändå.
Till er som inte gör det, det finns tyvärr en del, jag har upptäckt vilka ni är och er kommer jag dock fortsätta hålla mig ifrån.
Jag har lärt mig en hel del om mig själv under mina månader med kuratorn.
Jag har kommit till insikt och förstått att man växer ifrån människor.
Och jag har lärt mig att man behöver inte älska alla eller bli älskad av alla heller.
Jag har tyvärr sett sidor hos några i min närhet som gjort mig väldigt ledsen och besviken.
Jag har alltid haft separationsångest men vissa människor runt mig behöver jag inte längre. Av olika anledningar.
Jag har varit tvungen att sålla bort det som ger mig dålig energi. Jag har varit tvungen att ta avstånd. Och i vissa av fallen känns "förlusten" faktiskt inte särskilt jobbig.
Det känns snarare som en lättnad.
Jag är liksom trött på att bara duga när det passar den andre.
2017 ska bli året då jag lägger energin på mig själv, min familj och närmsta vänner.
Dom som betyder något. Och som faktiskt ger mig något tillbaka.
Jag ska försöka komma tillbaka till livet igen. Försöka lära mig att leva med sjukdomen. Hantera Menieres och mig själv på ett bättre sätt. Försöka vara piggare, gladare och få livsgnista igen.
Jag är inte där just nu men jag har ju ett helt år på mig.
Till er som står mig nära , hoppas ni har tålamod med mig. ❤️
Igår firade vi nyår med härliga, fina, kravlösa vänner. Där får man vara precis som man är.
Innan vi åkte fick jag tränga tillbaka ett pyskbryt.
Det tryckte i bröstet och ångesten hängde över mig.
Jag ville åka. Men ville oxå ligga hemma i sängen. Jag var trött. Hade sovit extremt dåligt. Låg vaken halva natten med magknip,halsbränna ( jag vet, Treons fel) och väldigt yr. Allt snurrade. Fick hålla i mig i möblerna när jag skulle gå upp och dricka.
Allt blev fel igår. Jag tyckte väldigt synd om mig själv. Snittarna vi gjorde blev inte bra. Jag hade inga kläder. Allt var fult. Fick inte till mitt hår. Såg blek o trött ut.
Typ som när jag har pms fast ännu värre.
Noll energi. Kände mig stressad och illamående. Kände mig bakis utan att ha druckit alkohol.
Tror det är oron för att åka till Linköping som spelar mig ett spratt. Som gnager i mig. Och sen den ständiga oron och rädslan över att inte veta när jag ska ramla igen...den förstör mig lite för varje dag som går.
Men...jag bet ihop igår. Fejksmajlet på. Mest för Emmas skull.
Och tänk så bra det blev.
Sa som det var direkt vi kom fram:
-Jag har en skitdag men nu kan det bara bli bättre.
Och det blev det!
Mycket bättre än jag hade trott.
Vi hade musikquiz och frågesport.
Barnen uppträdde för oss och vi vuxna för dom. Ingen succé direkt men kul var det. Haha.
Vi spelade spel. Åt trerätters och massa annat gott.
Mycket skratt blev det. Både vuxna och barn hade väldigt kul tillsammans.
Idag är jag trött. Vaknade 10.30. Gick upp och åt frukost och nu ligger jag i sängen igen.
Lipen tränger bakom ögonlocken. Jag känner mig ledsen men vet eg inte varför. Är nog mest bara utmattad.
Men...jag gör ingen grej av det. Behöver väl bara vila idag helt enkelt. Kanske gråta en skvätt oxå. Spelar väl ingen roll om jag inte vet varför jag gråter. Är kanske saker/känslor jag hållt tillbaka som måste ut. Jag behöver pysa för att inte explodera helt enkelt.
Emma har en kompis här. Dom kraschar och äter upp pepparkakshuset.
Julen är slut. Nytt år har börjat.
2017 - nu kör vi ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar