Trodde jag iaf.
Men när han hade dött och vi skulle gå in och titta i hans lägenhet så hade han kort uppe på mig. Och på Patric. Och på bordet vid hans säng låg ett kort på Emma.
I en låda hittade jag brev ifrån mig.
Precis som hon gjorde nu i filmen.
Det gör lite ont i mitt hjärta att jag aldrig hann prata med min pappa. Fanns ju egentligen så mycket jag skulle vilja säga. Och fråga.
Och om han hade kort uppe på mig måste ju betyda att han ändå kände något för mig? Men varför visade han aldrig det då?
Varför ringde han mig inte när han blev sjuk?
Gör ont att veta att han sista tiden i sitt liv var alldeles ensam.
Han valde det själv. Han levde ett liv jag inte accepterade . Men...ingen ska behöva dö ensam
I filmen, Min så kallade pappa, blev jag helt tagen av låten Frozen lake med First aid kit. Den spelades flera ggr i filmen. Sååå bra. Men den finns inte på Spotify. Gaaaah!
Får lyssna på den på You tube.
På pappas begravning valde jag att låten Lugna vatten med Ulf Lundell skulle spelas. Den kändes liksom som han. Han var en snäll människa. Men vilsen.
Och jag valde även låten Shorline med Anna Ternheim. Den är mer jag.
Jag skrev även ett brev till honom. Det läste jag upp på begravningen.
Jag skrev bla om hur jag kände mig sviken. Jag skrev att jag inte var arg. Men ledsen över att han valde en väg där jag inte fanns med.
Jag avslutade med orden
"Detta är inte ett farväl , detta är ett "vi ses igen"-hej då.
Jag tror att vi en dag möts igen. Då ska vi göra om och göra rätt
Då ska vi ta en ny väg tillsammans"
Idag hörde en omtänksam vän av sig och undrade om jag ville ha hjälp med bouppteckning mm. Det är jag väldigt tacksam över.
Jag känner mig helt nollad när det kommer till sånt. Och jag känner lite panik. Vill ju inte ens strula med det där.
Men jag ska försöka att inte vara allt för orolig eller stressad. Allt löser sig säkert.
Inatt/idag blev det helt plötsligt vinter.
Jag drog i väg till gymmet förut. När jag kom ut var bilen täckt med snö. Det kom mycket på kort tid.
Emma sover hos sin kompis Alva inatt och när vi skulle in och lämna "sova över"-väskan till henne var det totalt snökaos och vi fick köra väldigt sakta.
Absolut mysigt med snö. En dag eller två.
Vi har ju en årstid som är vinter och ja, på vintern kommer det oftast snö. Så det är bara att gilla läget. Men...varför ska det alltid bli kaos när vintern väl kommer?
Och alla är alltid lika förvånade,
snö, nu? Va?
Imorgon ska jag ta sovmorgon.
Sen blir det lite plock och fix. Trettondagsafton och gäster som kommer hit för första gången.
Men...jag tänker inte greja allt för mycket. Jag orkar inte. Man behöver inte överdriva. Är helt säker på att dom inte kommer bry sig om vi har städat eller hoppar över förrätten.
Enkelt är precis lika bra. Om inte bättre.
Dagarna bara flyger fram och nu längtar jag extremt mycket efter nästa vecka.
Äntligen kommer Lotta hit ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar