Bortdomnat öra

Ett par hyfsat bra dagar och sen baaam så är det som att jag ska straffas för att det varit bra. 

Igår vaknade jag och ville inte gå upp. Sovit förbannat dåligt pga av smärta. Envisades med att inte ta någon tablett. Vill försöka klara mig utan. Men det kanske är dumt att plåga sig själv för smärtan gör att jag spänner mig och blir trött i hela kroppen och huvudet. Orkeslös. Dessutom blir tinnitusen värre när jag spänner mig. 

Min mamma hade varit på ÖNH och gjort ett höreseltest igår. Hon hade berättat om mig o att jag hade Menieres. Läkaren visste direkt vem jag var ( är ju typ stammis där hehe ) Hon hade hälsat till mig, att jag är en kämpe. 

Ja...nog är jag en kämpe. Jag försöker hålla humöret uppe för det mesta. Och jag kämpar på och försöker tänka positivt trots att det känns som att det mesta bara går emot mig. Det dyker liksom upp nya jobbiga saker hela tiden. Nu är mitt öra konstant bortdomnat. Typ som att det skulle vara bedövat. 

Faktum är att konstant smärta är ett rent helvete. Ibland tickar bara timmarna på och jag på nåt vis bara finner mig i att det gör ont. Kör på som att det inte gör ont alls. Och ibland är timmarna outhärdliga. Smärtan tär enormt. 

Ibland tänker jag att jag orkar fan inte med att åka till Linköping och göra ett ingrepp till. Tänker att jag vill strunta i det. Att jag får leva med det här. Med metallplattan som trycker bakom örat. Ansiktsnerven som hugger o bränner. Ryckningar i kinden. Bortdomnat öra. 

Men Nää. Jag kan inte leva så här. Det är omöjligt. Ingen skulle kunna leva så här. Kanske en kort period men inte för alltid. 

Då skulle jag bli psykiskt sjuk på riktigt. Gräva ner mig totalt. Förmodligen överväga att ta livet av mig. 

Och jag börjar bli rädd. Rädd att det  blir bestående men om man inte gör något åt det här snart. 

Igår började som sagt dagen inte bra men efter en träff med mitt härliga mindfulnessgäng kändes allt bättre. Fick energi och drog ut på en löprunda. En härlig höstkväll 

Men sen blev jag liggandes på soffan med huvudvärk. Somnade tidigt. 

Sov dåligt även inatt och ingen bra start på denna dagen heller.

Drog till gymmet för att försöka göra mig av med dålig energi i kroppen. 

Sen passade jag lilla Malva en stund. Hon var sjuk. Tilda sov efter att ha jobbat natt och Patric behövde in en stund till jobbet. 

Vi hade en mysigt stund. Lekte med Pippi, kollade tv, läste saga och sen var vi nere i lekrummet i källaren där Malva styrde vid lilla spisen och bjöd farmor på kaffe.              ”Amoo affe, aaamt”  ( Farmor kaffe, varmt )

Hon pratar så mkt nu och är så mysig och rolig. Patric frågade om jag verkligen orkade ha henne en stund. Ja, inga problem. Hon ger mig  så mycket energi. Klart jag vill ställa upp för Patric och Tildas skull men mest gör jag det för min egen skull. Älskar att vara med mitt lilla barnbarn. Hon fyller upp en plats i mitt hjärta jag inte visste fanns. ❤️

När jag hade hämtat Emma så handlade vi. Köpte lite god fika och gick hem och slappade en stund. Satt länge och pratade om allt mellan himmel och jord vid köksbordet. Hon gjorde läxor. Sen har eftermiddagen och kvällen gått i ett och nu längtar jag efter att krypa ner och lägga mig. 

Imorgon ska jag gå och ta prover. Är man tydligen tvungen att göra när man äter den medicinen jag gör. 

Sen är det sjukgymnastik och lite annat på schemat.