Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

fredag 23 februari 2018

Tur

Hoppsan. Jag kanske har lite flyt ändå. Vann precis pizza från Saloniki här i Lindsdal 


Dock måste han skrivit fel för 18/2 har ju redan varit. 😅

Jahopp. Då vet vi vad vi ska svulla på imorgon då iaf. För ikväll var det redan planerat tacos. Emma ska ha en kompis som sover över så dom bestämde maten. 

Tacos. Ingen höjdare egentligen. Börjar bli rätt less på det nu. Klart det är gott men ganska trist maträtt oxå. Medioker. Kan ingen komma på nån annan fredagsmat nu? Eller varför inte bara äta vad man vill på fredagar. Vad är det som säger att man måste äta tacos? Undra hur många familjer i detta avlånga land som ska ha tacos ikväll?

Ja...har man tråkigt så är det sånt man ligger och funderar på. 🤣

Jag var uppe en ganska lång stund innan när syrran var här och styrde upp frukost/brunch/fika. 


När hon åkte och Micke tog med Emma till jobbet så gick jag och la mig igen. Och här ligger jag än. Orkar inte gå upp. Svårt att hitta energin och motivation till att gå upp. 

Pratade en lång stund med Patrics pappa Martin förut. Kändes bra. Vi har liksom känt varandra sedan vi var 13-14 år. Vi har alltid varit vänner trots att vi separerade när Patric var liten. Vi är som familjemedlemmar för varandra och man bryr sig om någon inte mår bra. Skönt att ventilera lite med honom. 

Det är mörkt idag med. Men kanske ändå lite ljusare. Typ mörk mörkt grått istället för kolsvart. 


Trevlig helg!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar