Kalla

Du söte tid. Min puls är fortfarande hög efter Kallas lopp. Jäklar vad bra hon är. OS-guld. Hon är bäst. Tårarna sprutade. Jag är ju så känslig. Sen grät jag för den andra svenskans skull. Hon var ju så nära medalj. LipMalla. 

Igår var jag på bubbel o babbelkväll. Eller fnitterkväll. Mysigt, trevligt och roligt. Härligt att få skratta lite. Sen bio. Mmmm Mr Grey 

Inte annat än att man nästan blir liiite generad ibland under sexscenerna. Hi hi. Men det är väldigt mycket kärlek i filmen oxå. Stark kärlek. Romantik. Och spänning. Den var bra. Jag vill gärna sen den igen. Men jag tror nog förra var bättre. 

Micke körde dit oss och hämtade oss. Emma sov hos en kompis. Jag blev medbjuden på efterfest men tant börjar bli gammal. Ville bara hem till sängen haha. Har varit rätt trött senaste tiden. Behöver min sömn. 

Idag har jag lite extra ont ,är extra trött och har extra tinnitus. Men så blir det när jag gjort nåt. I en miljö med lite volym. Jag anstränger mig för att höra. Spänner mig för att förtränga smärtan. Sitta länge och koncentrera mig på en bio. 

Men det är värt det. Hellre en rolig dag o må sämre dagen efter än att bara ligga hemma och ha ont. 

Sen är jag extra trött för nu har mensen kommit. Blöder ju floder. Klart jag blir trött av det med. Men det sköna är att jag känner mig lugn. Pms-häxan har försvunnit. 

Idag ska vi till stan med Emma o hennes kompis. Dom vill gå själva en stund så Micke o jag får väl lulla runt o vänta. Sånt man gör som förälder. Men en stor kopp kaffe nånstans får det väl bli under tiden. 

Sen ser jag fram emot en kväll i soffan. Vi behöver städa men näää. Orkar inte. Vill bara softa. Kanske spela nåt spel o bara hänga. Umgås. Kolla mello. 

Sen imorgon ska jag mysa med först Malva på teater. Babblarna. Sen ska Emma o jag ha tjejkväll med lite spa här hemma. Micke är iväg över natten. Egentid med Emma det blir mysigt. 

En vän kände bakom mitt öra och undrade hur i h**vete jag kunde gå omkring så. Ja det undrar jag med. Men vad ska jag göra.???

 Hon sa att nu förstod hon hur ont jag verkligen måste ha. Det är ju lite det där jag tycker är jobbigt. Svårt för andra att förstår hur jag har det. Det syns ju inte. Och inte direkt så att jag vill att alla ska känna bakom mitt öra. 

Men äntligen är den snart borta. Förbannade titanplatta. Vill ha mitt liv tillbaka. Kanske blir det aldrig som det var men det enda jag vill just nu är att inte ha ont. För det här är fan det sjukaste jag varit med om. Det bryter ner mig som människa, lite för varje dag. Jag beundrar människor som lever med kronisk värk hela sitt liv. Hur orkar man? Vart hittar dom kraften?

Kanske försöker dom hitta små ljuspunkter varje dag. 

Ha en skön helg. Var rädda om er. ❤️