Hes

Idag vaknade jag med knappt ingen röst. Väldigt hes. Konstigt för jag känner mig inte jätteförkyld eller så. Lite täppt bara. Mest trött och matt men det är jag ju alltid. He he. 

Kanske är nåt på g. Eller så har jag väl pratat för mycket. Eller kanske för lite? Ska bli kul i helgen och träffa lite folk. Känner mig i starkt behov av socialt umgänge. Bubbel, babbel, skratt och kanske dans och sång. Fira natten lång. Är både party o kalas i helgen. Lär somna ovaggad söndag kväll. Är fullt upp nu i dagarna tre. Från fre morgon till sönd kväll. 

Har galet ont bakom örat. Har ju ont hela tiden men det känns som att nåt har hänt. Smärtan är ihärdig och har utökats. Alltså gör ondare på ett större område. 

Inatt vaknade jag och det bultade så mycket bakom örat att jag var övertygad om att nu var plattan på väg igenom. Men näpp. Den är kvar. Men kanske vill den bort nu. Ut i friheten. Den har liksom gjort sitt nu. Eller ja, har den det? Den skulle ju sitta täckt över hålet i skallbenet. Men flyttade sig ganska tidigt. Behöver den inte vara över hålet? Har hålet växt igen? Och vad händer när dom tar bort plattan? Och får dom ens bort plattan. Tänk om den växt fast där den sitter nu. Tänk om man sliter sönder nåt man tar bort den?!

Hjälp. Ångest bara jag tänker på det. Och blodsmak i munnen. Läskigt. 

Men men. I helgen ska inte smärtan och tröttheten få ta över. I helgen vill jag inte vara sjuk.  I helgen ska Malin vara Malin. I helgen ska jag ha kul. Jag säger som min sonhustru: I’m a party animal. 

Haha. I Wish. Tant lär nog vara hemma i säng tidigt. Men skitsamma. Kul ska jag ha iaf. Så länge jag orkar. Bort med smärta, trötthet och tårar. In med kraft och energi. Livslust och glädje. Om så bara för några timmar. 

Även om jag får betala för det i efterhand så är det så värt att få känna livet i mig. 

Tänker på en vän som mår dåligt nu. Någon som betyder mycket för mig mår inte alls bra utan har gått helt in i väggen. Utbränd. Utmattad. Kämpar för att ens orka gå upp ens en timme varje dag. Som bara vill sova. Som tappat livsglädjen. Det är svårt när man är där. Men det går komma tillbaka. Man får kämpa. Man får hitta den där styrkan man har nånstans har inom sig. Och framför allt så måste man vara ärlig emot sig själv. Lyssna på sig själv och sin kropp.  Och även våga ta emot hjälp. 

”Ta vara på varje liten stund som ger dig kraft och ork. Som ger dig glädje och energi. Ta vara på varje liten stund av lycka.  Snart är du stark igen. Tänker på dig” ❤️

Det är så viktigt att man stannar upp ibland. Att man pausar och inte bara rusar framåt i alldeles för hög hastighet. Det är så lätt att tappa fotfästet. Och det kan hända även den man tror är starkast. Det kan hända alla. 

Nu är jag på gymmet. Orkar eg inte men behöver röra på mg och träna lite balans. 

I em/kväll ska vi passa Malva. Mys ❤️