Tidig pubertet

Pheeeew. Ikväll har vi haft en dust med Emma. Undra om hon är på väg in i tidig pubertet eller nåt. Jäklar vilket humör. Smäller i dörrar, skriker och tjurar när hon inte får som hon vill. Jisses. Hur ska det här gå? Antar att det bara är början. Fast tur att hon mest av tiden är en fin och härlig liten tjej. Det är väl liksom bara att bita ihop. Det är det här som ingår i föräldrarskapet. Tååååålamoooood. 

Hon var väldigt duktig och hjälpte till att sortera strumpor ikväll. Trots att hon var arg hehe 

Det var ju villkoret för att hon skulle få Leviströjan förra helgen. Hon var smart och satt och sorterade medan hon ändå kollade tv. Sortera strumpor, finns det nåt tråkigare än det?

Emma hade en kompis med hem efter skolan. Och vi har även haft Malva här i em/kväll. En väldigt soft och mysigt kväll. 

Malva har hållt låda här hemma. Hon bjöd Lilla Gubben och Bamsen på fika. Hon vill gärna ha vatten nu när hon grejar och det blir vatten överallt. Men vad gör väl det. Det är ju som sagt bara vatten

Edit

När hon spillde på sig sa hon:

-De jö innet ( Det gör inget )

Så härligt nu när hon börjat prata så mycket. Hon ville att Micke skulle hjälpa henne med en sak:

-Snälla Acki sa hon då. 

Jag var  bjuden på Alla hjärtans dag-frukost.  hos Patric , Tilda och Malva igår. 

Emma såg att man kunde sätta in annons i tidningen till Alla hjärtans dag så då fick hon göra det. 

Dom där två. Finaste som finns ❤️

Det var en bra Alla hjärtans dag igår. Fina presenter, kroppkakor till middag och så chipsmys framför tvn. Jag tycker att man ska visa kärlek och uppskattning alla dagar och inte bara på Alla hjärtans dag. Men det är ändå mysigt att ha en dag då man kan sprida lite extra mycket kärlek. Ibland kommer man in i ekorrhjulet och glömmer kanske bort att visa nära och kära hur mkt dom faktiskt betyder. 

Och det behövs inte presenter eller blommor. Räcker med att bara visa lite kärlek. 

Jag tycker egentligen att jag är en ganska omtänksam och kärleksfull person. Bryr mig ofta mer om andra än mig själv. Men just nu, eller rättare sagt sedan jag blev sjuk, har jag blivit sämre på att ta hand om familj och vänner. Orken finns inte och energin räcker inte alltid till. Jag känner mig mer sluten. Tillbakadragen. Fokus just nu hålls mest på att hantera smärtan. Tänker ofta, nu ska jag höra av mig till den eller den men så glömmer jag. Förlåt för det. Men tro mig. Jag gör det inte med mening. Har ständigt dåligt samvete och jag lovar att skärpa till mig så fort jag får mer kraft och ork. 

Men. Ett stort men. Bara för att jag inte hör av mig innebär det inte att jag inte vill ses. Det är bara det att man liksom får dra med mig på grejer nu. Har blivit en trygghet att bara vara hemma. Men samtidigt som det är min trygghet här hemma så är det också nästan som ett fängelse. Jag känner mig instängd. Instängd och ensam. Otillräcklig och utanför.

Åååå vad jag vill ha mitt liv tillbaka. 

Har så sjukt mycket blandade känslor i kroppen. Rädd för operationen såklart. Hur mkt är skadat? Hur mkt blir skadat? Hur kommer jag må efter?

Och så längtar jag samtidigt efter att få opereras. Vill få bort plattan. Bli av med smärtan. Jag tror verkligen att allt kommer bli så mycket bättre när den är borta. Det måste bli bättre. 

Imorgon ska jag hjälpa Tilda att göra smörgåstårta till Malvas kalas. Jag ska ha balansträning.  Emma ska på disco. Sen ska jag ev ta en fika med en vän. Och vips så har även den fredagen gått. 

Längtar efter helgen. Lördag och söndag= trevligheter = me like. 

Natti ❤️