Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

onsdag 7 februari 2018

Spöken

Oj. Vilken respons jag fått av mitt inlägg om pms. Sms och samtal. Många som känner igen sig. Vad härligt. Ja eller vad tråkigt. Sjukt att man ska behöva lida av sånt skit varje månad. Jag är inte stolt över den sidan av mig. Pms-sidan. Mitt sämsta jag. Men samtidigt så är det inget jag gör med mening. Det är liksom bara som en våg av hat mot allt och alla bara sköljer över mig. Läskigt. 

Det finns faktiskt dom som lider riktigt illa av pms. Pmds heter då. Men då har man svårt att klara av det dagliga livet. Kanske måste vara hemifrån för att det finns risk att man gör sina barn illa. Man kan få självmordstankar och bli väldigt deprimerad. Väldigt mycket mer än vid pms. Sjukt egentligen att det kan bli så. För att hormonerna spelat ett spratt. 

Idag har jag haft ont i huvudet hela dagen. Vet inte om det beror på pms eller titanplattan. Det är så obeskrivligt läskigt att ta bakom örat nu. Spänt, buckligt och så ömt det knappt går att komma emot. Jag har börjat få svårt att borsta håret. Gör så ont så tårarna rinner. Drar mig för att borsta så det har blivit trassel och knutor bak i håret. Ikväll har jag lagt mig med inpackning. Ska sova med den och hoppas håret blir lite mjukare och lättare att kamma ut imorgon. 

Min läkare som ringde i förra veckan sa ju att röntgen hade sagt att jag var preliminär bokad denna veckan. Igår när jag var på röntgen med Emma så frågade jag om det. Men näpp. Ingen tid inbokad för mig. Fick numret direkt till magnetröntgen och pratade med dom igår. Det var tänkt att jag skulle ha röntgats idag men dom ligger efter jättemycket och min röntgen skjuts fram. Dom röntgar även på helgerna nu och hon lovade att skriva in att jag behövde göra den snarast eftersom op inte görs om jag inte har röntgats. Hon skulle också skriva in i datorn att jag kunde ta en tid i princip när som helst om nån avbokning kom in. 

Så ja, fortfarande bara att vänta då. Men skönt att ha pratat med dom iaf. 

För Emma gick det helt ok på röntgen och ortopeden. Dom förlänger gipstiden med två veckor dock så nu ska hon ha det till mitten av mars. Stackars lilla Emma. Men hon är duktig och kämpar på. 

Min vän Lottas son Mille skickade ett paket till henne som kom fram idag. Så fint ❤️


Hon fick en jättefin jacka. Den var som gjord för henne. 

I em/kväll trodde jag det spökade här hemma. Elen i huset betedde sig väldigt konstigt. Det blinkade i lampor. Vissa lampor lös svagare en del funkade inte alls. 

Ugnen och spisen la av. Vissa eluttag funkade inte. Sen började det funka helt plötsligt för att sluta igen. Jag bytte proppar och ringde runt och frågade om råd. Micke sprang över till grannen som är elektriker. Han kunde mäta elen i proppskåpet ute på gatan och det var där felet var. 

Och till slut var allt löst och elen var som vanligt här igen. Men det var riktigt läskigt här hemma ett tag med ström som kom o gick. Lampor som blinkade. Spishällen som pep. Jag trodde fanken det spökade. Men det enda spöket här hemma är väl jag. 

Känner mig verkligen som ett spöke. Blek och sliten. Ful är jag också. Och tjock. Hade beställt lite nya byxor. Provade dom här hemma idag. Inga passade. Skitkul. Bara att lämna tillbaka allt. Älskar verkligen pms. 

Fast jag kan inte bara skylla på pms. Äter fanken som en häst nu för tiden. Och trycker i mig glass ,semlor och annat gott. Tränar ingenting. Men nä, nu får det snart vara slut på det lilla roliga. Sluta tröstäta och ta tag i kost och träning igen. 

Idag har jag haft lilla Malvis här som har muntrat upp mig lite. Denna underbara unge. Som jag skattar med och åt henne. Vi lekte, läste, sjöng och var ute och åkte pulka. Hon är helt orädd och vågar åka högst uppe ifrån backen. Det var så roligt att åka med henne. Vi skrek och tjoade när vi åkte. 

-Amooo staaaak (farmor stark) sa hon när jag drog henne upp för backen. Hahaha. Lilla sötnosen. 

Jag var heeelt slut. Noll kondition. Och riktigt  jobbigt för balansen. 

Edit


La mig med Malva och sov middag en stund. Sen kom Patric på lunch och fika innan dom åkte hem. 

Ikväll  har vi, förutom jakten på ”spökena” haft en riktigt soft kväll. Vi hämtade pizza på Italia. Vi orkade inte laga mat efter spök/el-jakten. 

Nu ska jag sova. Prins T har ökat volymen men jag bryr mig inte. Han får föra hur mycket liv han vill. Jag ska ha min skönhetssömn. Jag vill inte vakna lika ful imorgon. 

Gonatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar