Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

lördag 24 februari 2018

Mello

Men allvarligt. Rolandz??? Det är ju ett skämt. Inte ens Rolandz tar det på allvar. Och så förstöra för dom som verkligen vill och borde gått vidare. 

Äsch. Inget att reta upp sig på. Är ju trots allt vi ( dock INTE jag ) som röstat fram skiten. Usch. 

Mello...nja. I år vet jag inte riktigt vad som hänt. Inte nån som varit någon direkt höjdare. Minns knappt vilka som varit med. Förut, Benjamin och Samir o Victor eftersom Emma tjatar om dom.  

Idag har jag sovit nästan hela dagen. Gick ur sängen vid 16.30 när Amanda o Kim kom. Även Patric och Malvis kom hit. En mysig eftermiddag med dom. ❤️Fick fina presenter. Malva blev ledsen när dom skulle hem och ropade:

-Amoo soova

Hon vill sova här. Lilla snuttan. Får bli när jag mår bättre. 

Har haft väldigt ont idag. Uppe i höger axel/nyckelben oxå. Vet inte om jag spänner mig el belastar fel. 

Hur som helst så har jag varit uppe flera timmar nu utan att lägga mig och vila. Amanda och Kim stannade kvar så vi hämtade pizzan jag vann på Saloniki. 

Väldigt gott. Jag fick en chokladtårta till efterrätt oxå men vi var så mätta så den får vi ta imorgon. 

Dom stannade kvar och så kollade vi mello. Men nu har jag krupit ner. Har varit skönt att vara uppe lite mer idag/kväll. Förtränger bort smärtan när det händer lite annat.  Och skönt att få skratta och må bra i själen.  Men nu är jag galet trött. Var uppe och stökade en del inatt. Vaknar varje natt när medicinen gått ur kroppen och har galet ont. Om några timmar har det gått en vecka sedan det hände. Undra om smärtan ska börja avta imorgon då? Att det börjar vända nu?

Kom på förut att jag har glömt att ta eftermiddagsmedicinen. Jag sov när jag skulle ta den. Inte så konstigt kanske att jag tyckte jag hade extra ont. Men jag lyckades ju ändå härda ut hela kvällen.  Kanske kan börja trappa ner med medicinen lite nu iaf. 

Det tråkiga är bara att när jag väl hämtat mig från detta så kommer nästa pärs. Operation i huvudet. 

Alltså min kropp måste ju vara helt sönderstressad av allt som händer. 

Men men...som nån sa

Nu kan det ju knappast bli sämre. 

Edit


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar