I går kväll när jag låg i soffan tyckte jag att jag fick lite jobbigare att andas och det gjorde ont fram en bit under höger bröst. Ut mot sidan. Väldigt ont.
När vi hade lagt oss började jag känna/höra ett sorts knaster och sprakande i lungan. Superläskigt. När jag ställde mig upp försvann det. När jag la mig började det igen. Micke försökte lyssna men hörde inget så jag antar att det liksom bara hördes inombords.
Blev nojig först och tänkte att nu kollapsar väl lungan. Jag somnade tillslut men vaknade ett par gånger inatt och hade ont. Hade svårt att veta hur jag skulle ligga. Kändes inte som att jag kunde djupandas alls. Det liksom tog stopp halvvägs.
Är väldigt öm idag. Och spänner och stramar i sidan. Är uppsvullen i hela magen. Svårt att få på byxor.
Borde kanske ringa läkaren. Ska ta ett bad nu sen lägga mig och vila en stund. Känns det likadant när jag vaknar ska jag ringa och bara fråga om det behövs kollas upp.
Vet så klart att jag borde ringa. Jag är inte dum. Jag är själv usk:a. Fattar att det kan vara nåt med lungan. Men det tar emot att ringa läkaren. Har ångest över sjukhus. Blir stressad av läkare. Dessutom så känns det inte lika farligt som igår/inatt. Ringer om det blir värre.
Ha en bra dag. Var rädda om er ❤️
Pssst...det är inte fel att bara höra av sig och fråga hur någon mår. Det kan aldrig skada. Omtanke är en bra medicin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar