Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

torsdag 15 mars 2018

Igloo

"Vi fryser ihjäl, det är så kallt..."

Vår panna är knas igen. Svinkallt här hemma. Går och fryser hela tiden. Småskakar. 

Har tänt ljus överallt men det tar ju en stund innan det hjälper nåt. 

Skulle gå på toa förut. Kändes som om ringen frös fast i baken på mig. Vågade knappt sätta mig ner. Risk för istappar ...

Nu hittade vi iaf felet på pannan. Den visar att det är 23 grader ute. Så den tror ju liksom det är varmt ute och drar ner värmen här inne. Jo tjena. 23 grader är det ju fanken knappt på sommaren. Den har fått spelet totalt. 

Jag gillar inte när det är för varmt inomhus. Men just precis nu är det 16,2 i köket. Och då har det ändå varit ännu kallare. Brrrr. Det är lite väl kallt. Skulle behöva ha vantar inomhus. Det känns lagom kul. Inte ens blommor och rosa lull-lull kan få vårfeeling här inne. 


Hej och välkommen till vår igloo


Passar väl egentligen perfekt att bo i en igloo nu. Jag är ju ändå helt under isen. Mooohaaaa! 

Malva och jag får gosa ner oss i soffan under en filt och se film när hon kommer sen. Kanske Lotta på Bråkmakargatan. Malvis är en riktig liten Lotta. Hon har ju t o m Bamsen som favoritgosedjur. Det är Emmas gamla. Mysigt att den, Bamsen, kom till användning igen. 


Ibland är det bra att man sparar saker. Fast...jag kanske sparar lite väl mycket. Här hemma finns verkligen allt. Gosedjur,leksaker, dockskåp, spis, dockor, pussel, spel ,pyssel, målarfärg, lera, lego, maskeradgrejer, böcker...

Det är som en öppen förskola nere i källaren. Eller som Patric brukar säga: Som ett lekland. 

Ett lekland i en igloo. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar