Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

tisdag 27 mars 2018

Allt kommer att bli bra 

Idag låg jag kvar länge på soffan. Kollade tv.  Bl a ett program som heter Förlåt mig. Oj vad känslosamt. Tårarna bara sprutade. Jag satt och hulkade högt för mig själv. Kunde inte sluta. Det var som att jag var tvungen att gråta av mig. 

Gick en liten pw. Behöver få lite luft och skingra tankarna. Men sen gick jag hem igen o la mig på soffan. Energilös. 

Tilda hörde av sig och frågade om jag ville följa med henne o Malva på invigningen av den nya öppna förskolan i Lindsdal. Självklart hängde jag på. Emma hade ändå en kompis med sig hem. 

Kul med ÖF i Lindsdal. Jag ska låna Malvis och gå dit ibland. Mysigt. 


Jag var även hemma hos dom och tog en fika och lämnade ett påskägg till min lilla prinsessa. Jag är ju inte hemma i påsk. Tyvärr. 

Patric kom också hem och hjälpte mig att byta skärmskydd på min mobil. Min snälla, omtänksamma son ❤️

Dom ska hämta Emma i skolan imorgon och ha henne eftersom Micke hänger med mig till Linköping. 

Väskan är packad. Jag har betat av allt på to do-listan. Praktiskt sett så är jag redo. Men inte mentalt. Fast man kan väl aldrig känna sig redo för en operation så det är väl bara att försöka mota bort alla jobbiga tankar och känslor och bara göra det. 

Kände nyss bakom örat. Buckligt och ömt. Plattan känns så tydligt. Den ligger så nära huden så den nästan är igenom. Den kan verkligen inte vara kvar. 

Operationen är för min skull. För att jag ska slippa plattan, smärtan och nervtrassel.  För att jag ska få ett bättre liv. Längtar så efter ett vanligt liv. Inte vara trött och orkeslös jämt.  Inte alltid ha ont. Inga ryckningar i kinden, eller domningar och stickningar i ansiktet. 

Ikväll har min underläpp varit bortdomnad hela kvällen. Tror det blir värre när jag är orolig och stressad. För då biter jag ihop och spänner mig. 

Längtar till torsdag, efter op, då allt är över. Förstår att jag kommer att ha ont men hoppas ändå på att vakna upp och må ganska bra. 

Längtar efter att få börja återhämta mig och komma tillbaka till livet. Och när huvudet mår bra kan jag få en sån där skruv inopererad/en hörapparat så att jag kan slippa tinnitusen lite. 


Ikväll hämtade vi mat och hängde tillsammans framför tvn. 

Emma gjorde lite påskpyssel. Små kort hon ska dela ut när hon "påskar" på torsdag. Så enkelt att bara göra tumavtryck. Blir så söta små kycklingar. 


Nu har jag legat och kollat på en serie på kanalen Fox. Den heter 9-1-1. Spännande. 

Jag ska jag försöka sova nu. Vill gå upp och äta frukost med Emma och krama henne lite innan hon går till skolan imorgon. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar