Bebissugen

Hur kan man bli sugen på bebis bara av att titta på bebiskläder?Eller som när jag ser eller håller en liten bebis så kan det liksom strama i brösten och jag får känslan av att vilja amma. 

Här är en present vi igår gav till en nyfödd liten prinsessa. 

Vet inte hur många gånger jag tog upp koftan och utbrast:

-Åååå så söt. 

Ville nästan behålla den. Ha ha

Visst kan jag väl ha önskat att Emma hade fått ett syskon. Ett mindre syskon. Men jag hade inte klarat att gå igenom en provrörsbefruktning till. Inte just då. Var enormt påfrestande både fysiskt och psykiskt. Dessutom hade jag en jobbig graviditet med mycket kräkningar, vätska i kroppen och smärta. 

Och sen tyckte vi helt enkelt att vi blev för gamla. Och bekväma. Många som skaffar barn efter 40. Inget konstigt med det. Man är väl inte gammal när man är 40. Men vi ville inte. Kanske hade varit annorlunda om vi hade kunnat få barn på naturlig väg. Men vi var lite rädda att ge oss in i IVF-karusellen igen och så kanske misslyckas. Och behöva försöka igen och igen och igen. Vi lyckades på första försöket med Emma. Och tänkte att sån tur har vi inte en gång till.  Vi är enorm tacksamma att vi fick Emma och vi liksom var nöjda med det. 

Kan bli så trött på folk som ibland tjatar ( inte nu längre men för några år sedan)

-Ska ni inte ha en till?

-Sätt igång och skaffa ett syskon till Emma nu. 

Osv 

Eh? Skaffa? Det är inte bara att skaffa för vissa människor. Och såna kommentarer gör extremt ont. Jag kände mig värdelös ibland som inte bara kunde ”skaffa” ett barn till. Eller ge Emma ett syskon. 

Nu om nån frågar eller kommenterar att vi bara har Emma så säger jag rakt ut som det är:

-Vi gjorde provrörsbefruktning och lyckades på första försöket. Det är vi enormt tacksamma för. Och...vi är NÖJDA med ett barn. Det passar oss perfekt. 

För så är det också. Det passar oss med ”bara” lilla Emma. Vi är nöjda! Alla vill inte ha många barn. Och tjatet om att barn behöver syskon...äh...det tror jag inte på. Det kan finnas andra barn runt omkring som kan ge syskonkänslan/samhörighet. Som i Emmas fall, lilla Malva eller kusiner. 

Bara för att man har ett syskon innebär det inte att man blir mega tighta eller håller ihop hela livet. Man kanske är väldigt olika och inte funkar ihop alls. Blodsband är inte alltid viktigast. 

Och Emma har en storebror som betyder allt för henne. Stor ålderskillnad men det spelar ingen roll i deras fall. Dom älskar varandra väldigt mycket. Och Emma och Malva är tighta som syskon. Iallafall nu he he. Dom både älskar och bråkar , precis som syskon. 

Nån sa:

-Jo men tänk när man reser och så, då har dom alltid varandra och kan leka med. 

Ja fast Emma har inga som helst problem med att hitta kompisar att leka med. Vart vi än är. Och dom behöver inte tala samma språk, dom leker ändå. 

Man ska vara försiktig med att tjata på folk om att skaffa barn. Man vet aldrig bakgrunden eller hur mycket dom kanske kämpar eller har försökt. En sån kommentar kan göra väldigt ont. 

Och man skaffar/gör så många barn man vill och kan. Men om man vill ha barn ska det  vara för att man verkligen VILL inte för att barnet man redan har ska få ett syskon. 

Och kommentarer man kan höra:

-Hon/han vill så gärna ha ett syskon. 

Ok. Så det är barnet som bestämmer? Om en månad kanske det är en hund eller en häst barnet vill ha. 

Om Emma hade fått bestämma hade vi haft både ett zoo och ett helt fotbollslag med barn här hemma. Pheeew! 

Vi pratade om det igår Emma och jag, hur många hon har runt sig som älskar henne. Det är det viktigaste. 

Det var allt jag hade att säga för idag. Var rädda om varandra. ❤️